Idag var jag och Martin och fiskade mört genom att feedermeta.
Martin hade också varit och köpt ett kastnät och tränade på att kasta så att det blev en perfekt cirkel...det var inte det lättaste! Men med lite träning så ska nog det ordna sig också, han är ju inte så gammal så än går det att lära hunden ett och annat trick.

Mörtarna på feedermetet drog och ryckte i betet så spötopparna gungade fram och tillbaks men de verkade inte så villiga att suga in majsen ordentligt så man kunde kroka dem.

Martin hade två stycken inne bland vassen (vi hade lämnat hjärnorna hemma så vi parkerade våra arslen med en stor vass mellan oss och det fria vattnet) men båda gick fast och krokade loss sig själva.

Just när vi skulle packa ihop och bege oss hemåt så ryckte det till i mitt spö och jag var snabbare än blixten med mitt mothugg. Med gungande spötopp och ett leende på läpparna lyckades jag att snirkla mörten igenom all vass utan att den gick fast alltför hårt och kunde till slut landa den för vägning och ett snabbt modelljobb.

Den visade sig väga exakt 300g och detta var min allra första feedermört, vilket kul fiske detta var!