Så här tätt intill midsommar har det inte blivit något fiske, därav bristen på uppdateringar.
I veckan blir det åtminstone en tur i jakt på nattliga varelser.
Så titta förbi och håll koll på bloggen.

För någon vecka sedan var det en hel del fiske, vi börjar med att beta av Sutarefisket som inte alls slutade som vi hoppats.

Jag och Forceman åkte till Rogberga för att ta det lite lugnt med våra metspön.
Av någon anledning var Sutarna inte alls på hugget denna kväll, det var konstigt tyckte vi för man får alltid Sutare på den platsen.
Det började som vanligt med en del mörtar (som Forsman fångade så klart) och där kunde det ha slutat.
Men när Forsman vevade in för att kolla om betet var kvar, mörten hade ju slutat nappa, då gock det på en fisk som inte var mört. En rätt dramatisk drillning följde och först var vi säkra på att det måste vara en Sutare äntligen.



Det var det inte...



Och där slutade det i princip. Jag hade en efterföljargädda som var sugen på min feederbur när jag drog den i ytan.
Kalla och blöta åkte vi hem rätt tidigt på kvällen.

Några dagar senare tog jag bussen till Kaxholmen och Fondan.


Han och Martin hade varit ute några timmar med Fondans båt och trollat med Martins nya wobblers.
De funkade bra och de fick några gäddor. Jag kom ner till Fondans hus och hämtade en kall öl i frysen, gick ut på bryggan och tog upp ett ultralätt spö med en liten jigg på linan.
Kastade ut mot några flyende minifiskar i ytan och PANG
En Abborre på några hekto.
Kastade ut igen och samma sak hände ännu en gång.
Det höll på ungefär likadant ända tills Martin och Fondan var tillbaks med båten.



Martin ville visa att han minsann också kunde jigga upp en Abborre:

Och det kunde han...

Martin tog även några lite större, ingen över halvkilot dock.

Men nu började solen sänka sig borta vid Vättern och det var dags för ålmete.
Det var ju det vi var där för egentligen.


Nästan omedelbart hade Fondan, som kastat ut en jäklar bit, små pill på sin klump med mask.
Vi behövde inte vänta så jättelänge innan han fick göra ett rejält mothugg och skrek att det var en krokad fisk.
Eftersom Fondan med sitt monsterkast kommit så långt ut så tog det en stund att drilla in fisken, och när den väl var inne så stod det klart att han fått en ål.


87 cm var den och den vägde 1420 g


Thats it, det blev ingen ål för varken mig eller Martin denna kväll. Men ett par öl, god stämning och vi fick åtminstone SE en ål fångas. Inte dåligt.