Lota Lota, Burbot Pizza coming right up!

Senaste tiden har fisket efter Lake givit bra utdelning för oss.
Här nedan kommer ett par foton på några av de landade fiskarna.
Min största för kvällen och Magnus största för kvällen.
Det var dessutom nytt personbästa för Magnus även om det bara var 50g mer än hans tidigare rekord.


Björn hade några napp under kvällen, dessvärre blev det ingen landad Lake för hans del.
Martin var upptagen på annat håll och kunde inte följa med.

Abborre är betet vi föredrar till Lakefiske.
Dels för att vi fått riktigt bra nappantal och fångster, dels för att abborren sitter riktigt hårt och bra på kroken.

Min Lake 1600g



Magnus nya PB 1990g


Det blev fler Lakar än dessa två men de flesta var väldigt små och inte mycket att rapportera.
Men det var i alla fall en riktigt trevlig kväll. Tråkigt att inte Martin kunde vara med.

Nya tag på Lake - stor utdelning!

Söndag blir ofta fiske för oss, dagen då vi alla fyra brukar kunna slita oss från hemmet samtidigt.
Vi satte oss i bilarna, vred upp stereon på max och rockade oss mot vårt favoritställe för Lake.
Metallica skrek ut ur högtalarna och då går det sällan fel.
Väl framme ska packningen ut ur bilarna och overallerna ska på.




Krokarna betade och kastade i vattnet, nu är det bara att vänta på första fisken.


Martin med sin fina fiskemössa sitter redo för "mothugg of Doom".
Man kan alltid räkna med att Martin är till hundra procent spänd och beredd.

Det tog ett bra tag innan Lakarna började nappa. Vi var på plats rätt tidigt och fick snällt och fint vänta in mörkret och huggen. Där jag och Martin startade var det inte ett liv så vi flyttade bort till Björn och Magnus som hade haft ett antal småhugg.
Fem minuter i fem ryckte Björn tag i sitt spö, böjde upp det samtidigt som han vevade in i rask takt och där satt första.
En Lake på 600g fick bli början på kvällen. Det var nytt personbästa för Björn. Grattis!
 Vi tog några foton och satte oss sedan och väntade på nästa fisk.

Björns nya PB


Björn hade några hugg till men bommade dem, Magnus hade en riktig otursdag med väldigt många hugg men inte en enda krokad Lake.

Att vänta på hugg är en pina, Martin och jag hade inte haft ett enda sedan vi kom och började undra vad det var frågan om. Men klockan kvart över sju ryckte det äntligen ordentligt i Martins spötopp och ett par sekunder efter hans mothugg var det klart att detta var något stort. Slirbromsen tjöt och Martin såg väldigt spänd ut när han drillat in fisken till bara några meter från land.

Vi hade fortfarande inte sett skymten av fisken, vi hade inte en aning om vad det var för fiskart eller hur stor den var. När den bröt vattenytan första gången trodde jag att det var en Gös som hade gått på Martins bete men efter ytterligare en rullning vid vattenytan så stod det klart att det var en bjässe till Lake.
Fort tog jag och Björn oss ner till vattenbrynet för att hjälpa till med upptagningen. Jag lyckades till slut få tag i tafsen och lyfta den upp på isen som gick ut en meter från kanten.
-Ta den nån, ta den! skrek Martin i sin glädje



Martin var lyrisk när vi flyttade Laken från vattenkanten, upp för slänten och la ner den på avkrokningsmattan.
Måttbandet visade 70cm och vågen stannade på 3360g. Den enorma Laken var självklart Martins största så ännu ett personbästa denna kväll.
Men kvällen var ju inte slut ännu! Mer skulle det bli!

Jag sjönk längre och längre ner mot marken där jag satt lutad mot en stubbe.
Jag var så less på det att jag kunde spy. Inte ett enda napp från att vi fick ut våra riggar i vattnet strax efter tre och nu började klockan närma sig åtta på kvällen.
Trött tittade jag upp på min spötopp som jag säkert hade gjort tusen gånger tidigare under dagen, men rörde det sig verkligen inte lite nu?
Jag blev spänd och koncentrerade mig extra mycket och visst ryckte det till ännu en gång.
Jag satte mig raskt upp och höll handen en decimeter från spöhandtaget för att verkligen vara redo att göra mothugg.
Ännu ett ryck i toppen! Jag tar tag i mitt spö, ställer mig upp och börjar veva in. När jag får linan spänd och känner motstånd drar jag hastigt till och där sitter fisken. ÄNTLIGEN!

Jag själv kommer inte ihåg att det var mycket till fight mer än att fisken böjde mitt spö ordentligt några gånger på väg in men Martin säger att slirbromsen lät några gånger när fisken gjorde sina desperata försök att komma undan.

Lake PB 2020 g & 62 cm

Release av min Lake

Som avslutning på detta inlägg får ni några fler foton på Martin och hans underbara Lake.
Grattis Martin, detta var du verkligen värd!










Här har vi en sliten Martin utanför mitt, det enda i hans huvud är kudden och det varma täcket.
*snart hemma*

Tre personliga rekord och en väldigt trevlig kväll, nästa gång är det Magnus tur att njuta.
På Tisdag blir det förhoppningsvis ett nytt äventyr med nya rekord.

Tills dess, tack och god natt!


Lakepass

Nu var det ett tag sedan senaste fiskepasset så vi var riktigt sugna och bestämde oss för att åka iväg idag.

Vi åkte vid 14-tiden och var nog framme runt 15 skulle jag gissa på.
Då hade isen lagt sig i den viken som vi hade tänkt fiska i så vi begav oss hundra meter uppåt i ån istället.
Där hittade vi en plats som såg ut att kunna hysa fisk och där vi alla fyra fick plats med våra spön.

När vi packat upp och gjort oss redo var det bara att vänta. Inget hände så jag och Magnus bestämde oss för att byta plats. Vi krånglade oss ut på en lång och smal udde där det var väldigt nära att man ramlade ner i djupt forsande vatten ifall man skulle stiga snett.
Vi rensade platsen från grenar och småbuskar så vi fick plats med alla våra fiskegrejer.

Ut så fort som möjligt med våra spön och så börjar väntandet igen.
Efter ett tag med några förmodade nafs på våra beten så har Martin och Björn fått igång elden borta där de sitter så jag går dit för att värma mina fötter, jag är ju så jäklar frusen om tår och fingrar så det nästan är löjligt.

Jag sitter där ett tag och snackar med Björn och Martin, hör bjällror plinga men tänker inte mer på det.

När jag kommer tillbaks sitter Magnus och tacklar om mitt spö.
-Vad pysslar du med, frågade jag.
-Du hade ett klockrent hugg men linan hade nog snott sig runt bjällran eller så var det isbildningen. Linan gick i vilket fall av när jag gjorde mothugget.


Ja sånt kan ju hända, det var några minus ute och isen fyllde snabbt på i spööglorna och på linan så det är väldigt lätt hänt att linan brister. Det är nackdelen med flätlina jämfört med nylonlina. Flätlina suger åt sig vatten och fryser, den tar även med sig vatten upp och när man vevar in och släpper vattnet i öglorna när det drar sig emot dem.

I vilket fall så var det tråkigt. Magnus sa att det verkligen var ett ordentligt hugg där bjällran skallrade och baitrunnern skrek. Tråkigt att jag missade det och tråkigt att Magnus inte fick nöjet att jobba hem fisken åt oss.

Sedan var det lugnt ett litet tag igen, nappen verkar verkligen komma i omgångar och hålla på korta stunder.
Till slut fick jag napp och tog hem en liten Lake, den kan nog ha vägt drygt 400g. Efter några foton så släppte jag tillbaks den och då var det Magnus tur. Han tänkte bara veva in för att se om hans bete var kvar och då kände han att det sprattlade till i spöt. En pytteminiliten Lake, som såg ut att heta Göte, landade Magnus till slut.


Jag med min Lake


Nu blev det inget mer efter dessa fiskar, annat än några klockrena hugg som var över när vi väl greppat våra spön och gjorde mothugg.

Storlaken gäckar oss fortfarande men vi ger oss inte.
Snart blir det nya tag och då kanske....

/Christian

Första Lakepasset som nytt fiskelag


Vi åkte iväg tidigt, jag, Magnus och Martin mot en ny vattensträcka för oss.
Björn hade fullt upp med annat och kunde inte följa med oss ut på detta äventyr, men vi kommer åka hit fler gånger.




Klockan var runt fyra på eftermiddagen när vi hade packat upp utrustningen och riggat klart.



Nu var vi färdiga. Bara att vänta på de stora bestarna att böja våra spötoppar.
Och väntade gjorde vi
och väntade
och väntade

Till slut började Martins spötopp att röra sig en aning konstigt. Det var strömmande vatten så topparna rörde sig någon gång ibland men detta kunde ju inte vara strömmen. Han tog tag i sitt spö och gjorde ett mothugg. En fisk!
Ödmjuk och söt är han inte, tålamod mot andra trafikanter har han inte. Men vad gör det när han kan fånga fisk?

En liten rackare hade slukat hans stora fina strömmingsfilé. Martin, du får träna på hållningen med en brödlev eller något tills nästa gång. Du håller dem alltid så långt ner att det blir svårt att få till ett bra foto. Och detta var det BRA fotot!

Inga fler fiskar för oss denna gång, Lakarna vet verkligen hur de ska irritera oss. Men vi ger inte upp, nästa gång blir det fler och större.

Hittills i år är ställningen:
Christian: 2 Lakar
Magnus: 1 Lake
Martin: 1 Lake
Björn:

Until next time, swim free or die fighting

/Christian
Nyare inlägg