Jag och Martin planerade in lite mete efter Sarv denna vindstilla men kalla Fredagskväll.
Jag började med flötmete med resultatet ingenting på säkert två timmar.
Inte ens ett litet pill alltså.

Martin satte direkt igång med gamla trogna feedermetet istället, vilket skulle visa sig
vara melodin för kvällen. Rätt snart började de försiktiga nappen komma hos honom, så
försiktiga att de nästan inte syntes i spötoppen. Sedan började det krångla ordentligt för honom.
Vid första riktiga nappet så gick linan av, vid flera tillfällen har den gått av vid mothugg och utkast.
Det är någon lina som den lokala fiskebutiken gärna spolar på nya rullar och tar några kronor metern för.

Vid andra nappet höll linan, men tafsmaterialet hade nog fått en skada och tafsen gick av vid mitten.
Sedan dog det ut ett tag hos Martin, hos mig hade det varit dött sedan jag kastat i flötet första gången.

Jag kände då att det kanske var dags för mig att byta taktik.
Sagt och gjort, jag riggade mitt feederspö och slängde ut en bra bit.

Några minuter senare nappar det ordentligt hos Martin och han får till ett perfekt mothugg.
-Fisk! hojtar han glatt

Drillningen går galant och jag håvar första Sarven, en praktpjäs som vägde in på fina 860 g


Knappt en kvart senare prickar han in ett mothugg till och en andra Sarv får syna botten av håven.


Nu var det ett faktum, Martin är nya Sarvkungen.
Efter denna andra Sarv så kände vi båda att kylan fått ner vår fiskelust till botten.
Båda var stelfrusna och vi ville inget annat än komma hem till värmen.

Vi packade ihop för den här gången, men det lär ju absolut inte bli sista :)

Idag hade jag och John bestämt oss för att komma iväg tidigt och fiska i en skogsgöl utanför Jönköping.
Det finns några arter i gölen och vi var fyllda med både förväntan och hopp om att morgonen skulle ge oss några fiskar.


Morgonen var mörk, vattnet låg spegelblankt och det var riktigt kyligt.
Till råga på allt så var himlen totalt fylld med moln när det började ljusna. Ingen värme skulle komma på ett bra tag verkade det som.

Vi började med att kasta ut några bollar med mäsk på väl utvalda platser och sedan slängde vi ut våra krokar med majs på.

John var inte riktigt klädd för denna kyliga morgon men som den tuffing han är så sa han inte ett ord om att han frös.
Ögonen och ansiktsuttrycket sa något helt annat dock...
*brrr*

När det ljusnat så började fiskarna faktiskt att nappa, om än väldigt försiktigt.
Plötsligt gungade mitt flöte till och sedan lyfte det sig halvvägs upp. Det började vandra i rask takt åt höger och guppa ordentligt.
Mothugget skvallrade direkt om att en fisk fastnat och vi blev varma på en hundradels sekund.
Jippie, äntligen har vi något på kroken. Med sin mörkbruna/röda sida trodde vi båda till en början att det var en riktigt stor Ruda men då vi såg den klart från sida så kunde vi konstatera att fisken var på tok för långsmal för att vara Ruda.

John håvade graciöst fisken och lyfte upp den över land och fångsten var ett faktum.


Jag hade fångat en KARP, den allra allra första i mitt liv!
Den är inte stor, men naggande snygg.


Jag namnger dig härmed till Scarface, med ditt sargade ansikte och missfärgningen bakom ögat



Tack John för en trevlig, men kall, morgonfisketur.
Tänka sig att det gav utdelning!

I brist på fiske denna helgen bjuder jag på några bilder som av någon anledning inte kommit med här på bloggen
Skitfiske till er alla och glad påsk (i efterhand)

De fyra små bilderna är klickbara:

I Torsdags morse sattes Joels båt på släp, jag och John skulle ut på Vätterns stora vidder och jaga prickfiskar.
Öring, Röding och Lax var potentiella byten och vi hade stora förväntningar.


Vind existerade knappt, när vi backade ner i Gränna hamn så låg vattnet spegelblankt.

En lätt bris mötte oss på väg ut ur hamnen och det låg ett tunt lager med dimma på ytan längre ut.
Men det skrämde oss inte, vi var övertygade om att dimman skulle lätta och en perfekt dag skulle infinna sig.


Vi tacklade upp spöna och sänkte djupriggarna till rätt djup, och så var fisket igång.

Något trögt var det ett par timmar och jag övertygade John om att vi skulle svänga neråt och över mot Visingsö, för att sedan följa Visingsö uppåt mot norra änden.

Sagt och gjort, vi tuffade på bort mot ön och det blev djupare och djupare.
55 meter
68 meter
83 meter
99 meter
101 meter

Då plötsligt ser jag att en paravan beter sig lite misstänkt. Sakta glider den ur sin bana och något bakåt.
Den fortsätter sakta att sacka efter och John säger att det kanske kan vara en lite fisk.
Jag tar tag i spöet och börjar veva in, känner ingenting alls i andra änden.

Men till slut är betet så nära båten att jag kan se en mun och en fena bryta ytan.
Det ÄR en fisk tjoar jag glatt. Min allra första Vätter-prickfisk!


Denna lilla krabat tog på ytfiskad wobbler av något slag, på över 100 meters djup.
Jag hade fortfarande inte fått känna någon fight och den var för liten för att sparas så efter några bilder släpptes den tillbaks. Vägning och mätning var inte ens lönt.

Trollingen fortsatte på lite grundare vatten, vi la oss och styrde båten utmed djupbranten och på runt 30 meter.
Nu såg jag första fisken på ekolodet. En fiskbåge ända nere på botten uppenbarade sig och jag sa att nu smäller det säkert på någon av djupriggarna.
John gjorde sig beredd.

25-30 meter senare rycker det ordentligt i ett av djupriggsspöna.
John hugger tag i det och gör ett lätt motryck för att linutlösaren ska lösas ut.

Fisken gör mer motstånd än min första gör och vi är helnöjda, nu efter flera timmar av ingenting så kanske det börjar!



En halvtimme senare så är det äntligen min tur att få känna lite ryck i spöet, även denna gång är det på djuprigg bara någon meter över botten.
Upp kommer största för dagen


Nu blev det stiltje i dubbel bemärkelse. Det slutade nappa och Vättern låg totalt still. Solen gassade och dagen-efter-solbrännan var ett faktum.

Vi turades om att styra skutan och slappa i fören



Sammanfattningsvis var det en bra fiskedag. Skönt väder och alla fick fisk.
Nu ska min kära mor få två fina öringfiléer till påsken, hoppas hon blir glad

Mer fiske kommer, känner att jag knappt gjort annat på senare tid och vem kan klandra mig med detta väder?

I Tisdags hade vi bestämt att göra ett krafttag i kanalen mellan Knektadammen och Rocksjön.
Grävandet i själva dammen är färdigt men det gick inte att använda krävmaskinen under bron och på sidorna om den så den biten blev vi tvungna att ordna med manskraft.



Under åren har ett tjockt lager sediment byggts upp och en hel del har fastnat under bron. Där var det bara några centimeter djupt när vi började röja och inga fiskar kunde varken ta sig in eller ut ur Knektadammen.
Vi hade bestämt att vi skulle träffas runt halv sju och jag gick dit några timmar tidigare för att göra första försöket på fiske i dammen efter grävningen. Det är fortfarande väldigt grumligt, endast några centimeter siktdjup på sin höjd.




Jag riggade upp och kastade ut ett feedermete utanför den nya fina vasskanten, lite liv var det både inne i och strax utanför vassen. Det ser ut att kunna bli vackert nu.
Ut med några mäskbollar av egengjord mäsk som jag hastade ihop, inget höjdarmäsk men det fick duga. Timmarna gick och ingenting hände runt mitt bete.



Plötsligt siktar jag första grovarbetaren Peter komma rullande över bron.
Då kände jag att det var dags att ge upp hoppet om att något skulle hända. Peter kom bort och högg genast in med tänderna i en hamburgare medan jag lite snabbt plockade ihop mina prylar.
En efter en började det dyka upp folk, vad trevligt att så många bestämt sig för att komma.
Snart var vi 4 personer och när ja packat klart så gick vi bort till deras bilar som var parkerade på gräsplätten på andra sidan bron.



Nu dök ännu lite fler upp och vi började gräva, hugga och dra i geggan och rötterna där nere.



Arbetet gick sakta men säkert åt rätt håll och snart var vi nere vid elkablarna.



Magnus började bli hungrig och det började verkligen jag också. Jag passade på att följa med när han ville åka och handla mat.



När sedan mörkret föll så kände några sig förtjänta av lite fiske så de riggade upp sina spön på närmaste brygga.
Här har Magnus precis fått napp.



Det blev en lite mört. För liten för att ens vägas släpps den tillbaks fort och fisket efter de stora exemplaren fortsätter.
Nu var det dags för oss att åka hem, att stå och titta på när andra fiskar är inte lika roligt som att fiska själv.

Tyvärr var detta en av två fiskar under kvällen. Det började blåsa lite kraftigare strax efter att vi åkt och de var bara kvar en halvtimme efter att vi begett oss.



Ett vackert vassbälte som sträcker sig från utloppet till en av Knektadammens öar. Här kommer fiskarna garanterat att trivas. Nu får vi hoppas att det inte skitas ner med skräp.


Tack alla för insatsen, ni är helt otroliga!
Och tack speciellt till Magnus som fått hela det här projektet att rulla igång, och styrt upp det som en kung

Igår blev det lite lugnt fiske.
Jag, Fondan och Thomasson gav oss iväg för att feedermeta några timmar.
Vi hade bestämt plats men där var det upptaget, då åkte vi till nästa plats på listan och där var det också upptaget.
Nästa plats vi tittade på var på tok för blåsig, så vi hamnade på en plats där vi haft bra mete förr och som inte var så långt bort från där vi stod för tillfället.

Utrustningen packades upp och feederkorgar fyllda med hemmagjord mäsk kastades ut, tillsammans med en krok i storlek 10 betad med några majskorn.

Det tog inte lång tid innan första fisken fångades, en liten mört.

Mörten låg runt medelvikt på 350g, aningen för stor för bottenmete efter gädda som jag hade tänkt klämma in bland alla feederspön. Så jag fick snällt vänta.

Några minuter senare tog Martin T en mört i rätt storlek som jag sätter på ett trekrokstackel och kastar ut.
Jag kör bottenmete med ett 50g päronsänke för att inte störa bland de andra linorna som går kors och tvärs.

Fisket fortsätter och några Björknor får besöka oss




Mörtar blir det så klart också en hel del



När Thomasson testar en jerkwobbler som han tillverkat så går han på min bottenmetelina några gånger vilket skrämmer mörten där nere i djupet. Detta resulterar i att en gädda som förmodligen stått och tittat på mörten ett tag väljer att göra ett utfall. Napplarmet börjar pipa frenetiskt och med ett fast och bestämt mothugg sätter sig krokarna i gäddans gap.

Den gör några riktigt långa och kraftiga rusningar, först ut mot djupare vatten som jag pumpar tillbaks den från och sedan bort mot några grenar som går ner i vattnet som jag också lyckas pumpa bort den från till slut.

Gäddan landas och är tjock & go precis som en gädda ska vara nu strax innan lek.



Gäddan har riktigt fina färger, mörka och kraftiga. Hon verkar vara i riktigt bra kondition och kampen som hon bjöd på var trevlig. Hon vägde 4,6 kg och det är ju inte alls dumt. Ett trevligt avbrott under feedermetet måste jag säga.

Speciellt inom fisket.

Gäddan och Abborren är strax klara att yngla av sig i vassarna, mörten kommer något efter detta att göra sitt. Gösen är lite senare.
Feedermetet börjar ta fart och så även trolling/jerk för de som finner det intressant.

Det finns något för alla inom fiske, man behöver bara finna det som man själv tycker är roligt.

Varmast om hjärtat för mig är flötesmete efter någon av våra tre vanligaste rovfiskar. Gädda, Abborre och Gös.
Inte långt efter kommer trolling och feedermete på en delad andraplats.

Något jag gärna vill prova några gånger för att känna på hur det är, är flugfiske.
Jerkfiske är inget som lockar men dropshot/vertikaljigg är roliga sätt att försöka fånga Gös.
Däremot föredrar jag flötestrolling efter Gös tror jag.


Knektadammen ska bli tillfixad och grävmaskinen var på plats från i Onsdags. Föraren sa att han blir färdig idag Fredag och då är bara en rensning vid utloppet kvar. Om några veckor kan man göra några försiktiga försök och se hur fisket går där.


Igår kväll beslöt jag och Magnus oss för att göra ett nytt försök att fiska Sarv/Braxen och vi var ute i god tid på platsen där vi ville sitta, men där var redan upptaget av ett annat fiskelag så vi förflyttade oss en liten bit till ett annat swim.


Kvällen började komma och strax innan solen hunnit ramla ner över stupet vid världens ände så bugade sig min spötopp en aning. Jag lutade mig framåt och hovrade med handen strax ovanför spöhandtaget beredd att greppa spöet och göra mothugg. Någon sekund senare gungade spötoppen till igen och denna gången slutade den inte gunga, lätta små gung som rörde spötoppen bara några centimeter. Där var en fisk nere i djupet som tuggade på betet och jag lyfte snabbt spötoppen, satte mothugget och kände direkt att något större var på kroken.
Skulle det vara en stor Sarv eller en medelstor Braxen?

Jag kämpade upp den mot ytan och bort mot oss och vi kunde sikta den rätt snart.
En Braxen som inte såg så jätteliten ut, vilken bra början!

Landningen gick fint och snart höll jag upp den för fotografering

2240g och med 54cm längd och 42 cm omkrets



Efter detta försvann solen och nappen blev väldigt få, innan vi till slut gav upp runt 22
En fisk gick fast sig och kroken slets för mig men annars var det endast små pill som avslöjade att där faktiskt fanns fisk. Så kan det gå, vissa kvällar blir det inte mycket och andra kvällar kan det vara helt frenetiskt.

Tack Magnus för en trevlig kväll, vi får göra om det snart igen.

Martin T ringde mig ikväll, eller rättare sagt igår kväll eftersom klockan är kvart i ett på natten till Söndag.
Han hade uppmärksammat vindens plötsliga försvinnande och var hur sugen som helst på lite feedermete i Rocksjön.
Klart jag hänger med svarade jag fort och vi kom efter ett tag ut till platsen.

Det var helt underbart lugnt och tempen var okej. Vattnet låg spegelblankt och solen var på väg att försvinna, det hade precis börjat mörkna när vi lastat ur grejerna ur bilen.



Vi fick klart på våra spön snart och satte oss till rätta, med gamla fisketurer på samma plats brukar det ta ett tag innan något händer. Samma sak ikväll.

Det tog ett bra tag innan första fisken, några mesiga små pill på mitt spö bara.
Nu började spötoppen att gå ner sakta, sakta. För att sedan gå tillbaks upp sakta, sakta.
Konstigt napp tänkte jag med mört och eventuellt braxen i bakhuvudet.
Till slutt gungade det ner lite mer bestämt och jag greppar mitt spö, gör ett lugnt mothugg och känner fisk på en gång.
Det här kan vara en fin mört tänkte jag för mig själv och mot land.

Väl inne vid land och i skenet av våra pannlampor säger jag att det är en liten braxen, men när Martin lyfter upp den och vi ser den i lite mer ordentligt ljus så kan jag förvånat konstatera att jag fått en rejäl Sarv.
Vägningen visar att den är något mindre än mitt personbästa men fortfarande en bra fisk.




Det gick en stund till med några lätta pill på båda våra spön och en halvtimme innan vi åkte hem landade även Martin fisk i form av en mört på några hundra gram



Tack Martin Thomasson för kvällsfisket, vem behöver festa när man kan göra detta istället?

Det utlovades stormbyar och stormbyar fick vi.
Vågorna gick höga när vi backade ner med bilen och båten mot rampen.
Vattnet var mörkt och det såg inte värst gästvänligt ut.

Men jag och John ville ju fiska och fiska, det skulle vi göra.
Båtvagnen sänktes tills vi kunde släppa i båten och utrustningen gjordes klar att användas.
Nu skulle här fångas gäddor var det tänkt.

Enorma wobblers valdes ut och när våra spön satt i hållarna så fanns det inte mycket mer att göra än att vänta in huggen. Ja och dricka kaffe så klart, och äta mackor.

Efter ett varv runt rutten så kom vi upp på lite grundare vatten och wobblern gick ner mot botten, några sekunder senare när djupet ökat lite grann så gick spöet i en båge. Snabbt greppade jag och gjorde ett mjukt men bestämt mothugg och där satt en fisk på.

Vi bråkade en liten stund, gäddan och jag, ibland tog jag lina och sen fick gäddan ta lite.
Hon bröt ytan rätt så fort och vi kunde se att hon var en fet och romstinn hona, kort men stor om magen.

Väl inne i båten såg vi att hon nog kunde vara lite större än båda av oss trodde och när hon lyftes in i båten så var det ett faktum. Inget monster men inte heller någon av dussinfiskarna som vi brukar få i Munksjön.









Bygget av S.M.O.T-huset börjar sjunga på sista versen nu, snart står det klart och det kan manske bli lite trevligare syn än byggplats där runt.



Här kan man ju se lite vågor också, fast blåsten fastnade inte på bild tyvärr.
Nu är det äntligen slut på isfisket, det har varit roligt men det var verkligen dags för öppet vatten nu.