En kväll vid Mogölen

 
Igår kväll åkte jag och Daniel till gölen för att fiska Sutare och Sutare var vad vi fick!
Det är inte någon vidare storlek på Sutarna i den här gölen men det gör ingenting
för de är villiga att nappa och de ger en bra fight i vilket fall.
 
 
 
 
Vi kom fram mellan regnskurarna och hoppades så klart att det skulle klarna upp.
Spöna gjordes snabbt i ordning och vi kastade ut några mäskbollar på platsen för fisket.
Nu var det dags att njuta av naturen och lugnet, och vänta på napp så klart.
 
 
Rätt omgående började det bubbla i närheten av vår fiskeplats och vi kände båda två att
det här kunde bjuda på en riktigt trevlig fisketur. Snart började mitt flöte röra sig och så
lyfte det en liten bit innan det for iväg åt höger. Jag hade redan fått napp. Jag hade glömt
håven hemma och Daniel hade en liten liten håv med sig som han försökte skopa upp
fisken i och det var inte så lätt, men till slut gick det bra och vi hade första Sutaren på land.
 
 
När jag släppt tillbaks min Sutare och Daniel fortfarande står borta vid min plats ser vi att
hans lina spänns och spöet är på väg att ramla av banksticken och försvinna ut i sjön.
Som tur är lyckas Daniel hinna fram och ta tag i spöet på marken precis vid strandkanten.
Den här valde dock att släppa räkan just när Daniel lyfter spöet för att kroka fisken.
 
En halvtimme senare lyfter sig Daniels flöte och börjar vandra igen, då är han beredd och
sätter kroken perfekt. Äntligen har även han en fisk på gång. Upp kommer en Sutare som blir
nytt personligt rekord för honom, strax under 2 kg. Vi tar några foton och släpper sedan tillbaks
Sutaren för att få äta vidare.
 
 
 
 
Det har nu hunnit börja mörkna och vi fiskade vidare, glada att ha fått fisk så här snabbt.
Men snart så började det regna och skulle hålla på så resten av kvällen. Vi fortsatte fiska
och snart var det aktivitet hos Daniel igen, bubblorna omslöt flötet och till slut gungade det
till och försvann fort ner under vattnet. Daniel höjde spöet och en andra fisk var på kroken.
Efter en kort och händelselös drillning kunde vi håva även den här fisken med Daniels lilla
håv och den här såg ut att vara en aning större än hans första Sutare. Det visade den sig
vara också, och ännu ett nytt personligt rekord för honom. Strax över 2 kg vägde Sutaren
och efter vägning och fotografering fick han gå tillbaks precis som alla de andra fiskarna.
 
 
Nu var vi både trötta, frusna och blöta så vi lät detta bli avslutningen på en riktigt trevlig och
fiskemässigt godkänd kväll. Sutare är härliga fiskar som ger en rätt bra kamp.
Imorgon ska det fiskas Gös och vi får se om jag kan rapportera om någon stor fisk.
Tack för denna gången, glöm inte att "Gilla" sidan på Facebook för att inte missa något.
 

Min fiskedagbok har haft mer än 35 000 besök

Sedan jag startade min fiskedagbok i December år 2008 har besökarantalet sakta
men säkert stigit och nu har folk besökt dagboken mer än 35 000 gånger för att
läsa vad jag skrivit. Det värmer i mitt hjärta att så många tycker om det jag skriver
och besöker mitt lilla hörn på internet. Tack så mycket till alla er!
35 022 stycken besök från slutet på 2008 och fram till idag.
 
Och det är folk från runt om i hela världen som läser med, massor med besök från USA och
Kanada har jag haft. Men flest är det från de nordiska länderna.
 
Jag har skapat en sida på Facebook där det uppdateras när jag skriver inlägg på hemsidan
så följer ni mig inte där redan tycker jag ni kan göra det, då får ni direkt veta när jag skrivit.

That's ål folks

Vi körde ett ålpass igår kväll igen. Lagom tidigt var vi framme hos Fondan så att vi fick
tid att kasta lite från hans brygga efter gädda. Martin hade några som följde efter hans
alien eel men ingen som var huggvillig. Magnus körde med någon ytgående som kastade
sig från sida till sida på ett förföriskt sätt. Det var totalt vindstilla och hur skönt som helst.
 
 
 
Sedan tacklade vi för ålmete och kastade ut innan solnedgången, och så började väntan.
Det tog lång tid innan första springet i Martins spö kom och han kastade sig på spöet,
mothugget satt och det blev ordentligt med böj. Något stort kanske! Alla samlade sig och
vi hoppades på ett nytt personbästa och regvikt.
 
 
När vi fick se fisken första gången såg den ut att vara riktigt stor, den var så grov att
den kunde väga mycket. Men vid mätning kunde vi konstatera att den inte var längre
än 82 cm och imponerande 19 cm i omkrets, vikten var dock inte alls dålig på 1360 gram.
 
 
Det här blev enda fisken, även fast vi hade några runs på Fondans spö också.
Nästa gång tar vi ännu större ålar, jag behöver ju också komma över kilot!

Avslutningsvis en liten närbild:
 
Det var allt för den här gången, synes snart igen.
Och glöm inte att "Gilla" specimenfiske.se på Facebook för att inte missa nya skriverier!

När solen går ner

Slingrar monstret ut ur sin håla...
 
Igår skulle det fiskas ÅL, en mytomspunnen fisk som nästan är försvunnen från våra vatten.
Det var fullpott på fiskekompisfronten med mig, Martin S, Magnus och Fondan.
 
Vi började kvällen med lite jiggning från Fondans brygga och på första kastet kom, precis
när jag lyft jiggen från vattenytan, en stooor abborre och rullade till så ytan buktade så
mycket att Fondan såg det ända in till sin gård. Den var riktigt fin men tyvärr bara en
följare. Så kan det vara ibland och efter detta hände ingenting. Typiskt :)
 
Snart var det dags för ålfisket och det var en hel del att göra innan dess. Jag var tvungen att
tackla om från flötesmete och när jag kastade ut första gången så kom jag inte långt innan
linan på spolen var slut. Hade ingen tanke på att jag fått ett skatbo för inte länge sen och fått
kapa linan. Jaja, det får bli ny lina för dyra pengar snarast möjligt. Som tur var hade Fondan ett
reservspö som jag fick låna.
 
 Magnus kastar ut betet som bestod av stora daggmaskar på en liten krok
 
Till slut hade vi våra spön uppsatta och väntade in huggperioden som vi hoppades skulle komma.
Första hugget kom på Martins spö och vid mothugg kände han direkt att det var en stor fisk.
 
 
Det var riktigt tunga gung när ålen vände sig rätt och med alla sina muskler svängde sin
starka stjärtfena och simmade åt motsatt håll. Martin var lyrisk och vi andra hoppades
på ett storfiskreg. Det var nära men räckte inte riktigt ända fram.
 
Martins ål på 1635 g, verkligen inte en liten fisk och nytt personbästa för Martin
 
 
Anders hade bestämt att Magnus skulle få ta första hugget på hans spö och när det kom
var Magnus snabbt framme med ett bestämt mothugg.
 
 
Den här fisken kändes rätt fin också och det var Magnus tur att vara överlycklig. Anders
håvade som en gud som vanligt och snart kunde vi kroka av andra ålen för kvällen.
Vilken start!
 
En stor ål på strax över kilot och ett nytt personbästa för Magnus, anar vi en trend för kvällen?
 
Nu blev det lite stiltje och vi fick en välbehövlig korvpaus.
 

Det blev kycklingkorv som Martin köpt precis innan vi åkte och den var riktigt god.
 
När jag fått i mig en och en halv korv med bröd så tjöt det i Martins larm och han lät mig ta 
det här, Martin och Fondan ville att jag också skulle komma över kilosgränsen.
Jag gör mothugg och där sitter ålen fast. Martin följer med ut och instruerar mig hur jag ska
göra för att han ska kunna håva ålen på bästa sätt. Det går galant. Upp kommer en rätt
fin fisk och efter vägning konstaterar vi att jag fått nytt personbästa också.
 
En till synes chockad Christian "crazy eyes" Johansson med nytt pb, en ål på 888 g och 75 cm.
 
Det var inte en över kilot men jag var glad ändå. Martin och Fondan insisterade fortfarande
på att jag skulle försöka komma över ett kilo så jag fick fortsätta att vara den som tog nästa
hugg, och snart kom det. Drillningen var odramatisk men jag kände att den var större.
 
 
Den här ålen var 80 cm men väldigt smal, den vägde inte mer än 893 gram. Detta var sista
fisken för kvällen, jag missade två napp lite senare.
 
De är slingriga och slemmiga, eller rättare sagt kletiga som klister, de här fiskarna.
 
De två missade huggen var det sista som hände innan vi åkte hem. En RIKTIGT bra kväll
måste jag säga. Flera ålar och flera nya personbästa för alla (Fondan har haft tur kvällarna innan).
 

Mörtmete i solskenet är gott

Men bara tills det börjar regna :)
 
Martin ringde och var sugen på att meta mört i Västersjön så vi åkte upp en sväng.
Vädret denna dag hade varierat kraftigt från strålande sol och varmt till blåsigt och regn.
Men det skulle bannemig inte stoppa oss inte.
 
När vi kom upp strålade i alla fall solen och det var vindstilla och skönt. Solen låg bakom
träden och värmde så där lagom som den kan göra ibland. Vilken skön fiskedag.
 
Nu var det bara fisk som saknades och inte får man fisk av att sitta och titta på våra
prylar, nej spön måste sättas ihop och krokar måste blötas! Jag gjorde i ordning mäsket
och vi fixade med våra spön, snart var vi färdiga att börja fiska. Tänk att man lägger så
här mycket tid och jobb på att fiska efter en skräpfisk som mört. Så tänker nog i alla
fall folk som inte har vårt brinnande intresse. Och så har det förmodligen aldrig drillat
en stor mört på feederspö heller.
 
Snart fick jag napp och upp kom en mört i mindre storlek. Den släpptes direkt tillbaks
och jag kastade ut igen. Det tog en stund men sen kom nästa napp och det missades.
Nu visste vi ju att de fanns där ute och att de var nappvilliga. Det gällde bara att kroka dem.
 
 
 
Många försiktiga napp senare lyckas jag i alla fall kroka en mört till och den här var lite
bättre, den vägde strax över 300g. Jag kastade ut igen och då kommer Marcus med kompis
för att fiska abborre. De ställde sig bredvid oss och fiskade en stund utan framgång, inte heller
vi hade framgång just då. Snart stod Marcus och kompis med en öl i handen borta vid oss och
snackade, då smäller et till på mitt spö och jag känner omedelbart att det är en större fisk.
Jag drillar vant in mörten och krokar av den, då gör jag misstaget som man inte får göra. Jag
håller kvar den nära vattnet och när den nu sprattlar till så hamnar den direkt i vattnet och
simmar ut i sjön igen. Jaja, det var ju inget personbästa men vad tråkigt ändå. Jag uppskattar
vikten till runt 500g i alla fall. Nu har det börjat regna och enda positiva med det var att knotten
försvann för tillfället. Vi blev inte långvariga efter det här eftersom det både regnade och började
mörkna. Allt som allt var det i vilket fall en trevlig fisketur och jag tackar dig Martin, jag har alltid
kul när jag fiskar med dig.
 

Västersjön gav ett trevligt abborrefiske

Ikväll skulle vi ta abborre. Jag, Magnus och Peter åkte till Västersjön och kvällen
såg ut att bjuda på riktigt skönt väder. Det var vindstilla och perfekt för abborre.
 
Nästan direkt efter att jag kastat ut fick jag napp och upp kom en pytteliten
fisk som snabbt fick simma tillbaks. Det började ju bra. Nästa abborre tog
Peter och den här var lite finare. Sedan hann han lägga ut och inte ens lägga
ner spöet innan han tog sin andra fisk.
 
Vi nötte på och snart hade Magnus också fått en abborre.
 
Vi såg mycket aktivitet strax utanför vassen och jag bestämde mig för att byta till flötmete,
vilket skulle visa sig vara ett bra val. Det tog inte lång tid innan flötet sjönk och upp kom en
abborre som var i lite bättre storlek. Äntligen, tänkte jag. Den lilla som jag fick i början var ju
den minsta som vi fick och minsta abborren ville jag inte ha.
 
Jag kastade ut mitt flötmete igen men inget hände på ett bra tag, inte hos någon av oss.
Men till slut sjönk mitt flöte ännu en gång och upp kom den största abborren för dagen, en
fisk som kan ha vägt 4-5 hg. Jag var överlycklig, senaste turen hit gav absolut ingenting och
nu hade vi fått flera abborrar av varierande storlek. Skitskoj helt enkelt.
 
Som avslutning fick jag även en liten gädda som fick följa med Magnus hem och bli mat.
Allt som allt var det en lyckad tur och jag är glad att Magnus var lika sugen på detta som
jag var. Det får bli fler turer till gamla favoritvatten framöver.