Fågelsång, sol, feedermete och ett nytt PB!

Ja det var inte länge som mitt nya personbästa på Braxen höll sig, men mer om det lite längre ner.
Jag vaknade tidigt förra lördagen, fiske var på programmet och jag var så taggad. Solen gick upp
över hustaken. Vilken dag det skulle bli! Nästintill vindstilla och solsken, kan inte bli bättre.
 
Daniel plingade till med ett meddelande på Facebook och skrev att han var på väg. Jag fixade
kaffe och gjorde mig i ordning, sedan mötte jag upp honom och vi gick till affären för att handla
bete som denna dag skulle vara majs. Jag hade även med mig maggots som Daniel skulle ha.
 
Vi anlände till vår favoritplats och ingen satt där som tur var, man vill ju inte dra på sig sitt värsta
galning-ansiktsuttryck och jaga iväg nån som sitter där :) nej det skulle jag aldrig göra. Alla har
rätt att fiska överallt så länge det inte är privat mark. Vi riggade våra spön och fixade till mäsket.
 
 
Ganska snart ryckte det till i mitt spö. Jag gjorde mig redo och några sekunder senare böjde sig
toppen några centimeter, jag lyfte spöet och satte mothugget. Häftigt, fisk direkt!
 
Jag kunde känna att det förmodligen inte var en Braxen då den kändes rätt liten men kanske en
fin Sarv? Den kom upp till ytan och man kunde se de röda fenorna glänsa i solskenet, det var en
rätt så fin Sarv! Vi vägde, mätte och fotograferade den snabbt och sen fick den simma tillbaka.
 
Den här första fisken för dagen, en Sarv, vägde 690 gram.
 
Det började bra, drygt en halvtimme och redan en fisk!
 
Jag satte på nytt bete på kroken och fyllde feederkorgen med mäsk, sen kastade jag ut och
spände upp linan så spötoppen precis börjat böja sig ytterst lite. Nu började spänningen igen.
 
Inte ens en halvtimme senare darrade det till i Daniels spötopp och han gjorde sig beredd, det
kom ett darr till och mothugget satt perfekt. Daniel drillade in fisken som visade sig vara ännu
en Sarv i hyfsad storlek, den kan nog ha vägt runt halvkilot.
 
Daniel poserar med sin Sarv
 
Nästa napp kom på mitt spö, det var en djup böjning i toppen innan jag hann ner med handen
till spöhandtaget och gjorde mothugg. Jag drillar en stor Braxen och det är alltid en trevlig grej
att göra på ett feederspö. Den här vägde strax över 2500 gram.
 
 
En kvart senare nappar det på mitt spö igen, en försiktig böjning i toppen och jag satte mothugg.
Anders utbrister:
-Hade du napp? Jag tittade ju på din topp och såg ingenting. Snabbaste mothugget jag sett
 
De andra skrattade gott men jag tänkte inte på det. När jag satte mothugget var det bara helt
stumt, jag fick inte in en centimeter och kände inga huvudskakningar som man brukar göra.
Sekunderna gick och jag satt kvar, lite skakad då vi aldrig ens haft känning på något som
man fastnade i och samtidigt funderande på om jag kanske ändå satt kroken i nåt på bottnen.
 
Slutligen kom några tunga gungningar som indikerade att det faktiskt var en fisk jag krokat.
Jag reste mig ur stolen snabbt och började försöka drilla in fisken, spöet bugade sig som
aldrig förr och vi insåg att det här var något riktigt stort. Det tog ett tag innan fisken var så nära
att vi kunde se den och den såg inte så stor ut, Anders håvade den och fortfarande kunde jag
inte se att den såg stor ut. När vi la den på avkrokningsmattan däremot kunde jag se att den
var grov som jag aldrig sett förr, hela Braxen var grov från huvud till stjärtfena. Några snabba
foton, vägning och mätning hann vi med och sen fick hon simma tillbaka igen.
 
Ett nytt personbästa och äntligen kom jag över 3 kg, exakt vikt var 3070 gram
 
Efter den här fisken blev det inget mer, solen slutade värma och fastän vi härdade ut ett par timmar
till hade vi inte tillstymmelse till napp. Så kan det vara på våren när fiskarna är köldstela.

Säsongspremiär för feederfisket och helt okej resultat

Igår kunde vi inte hålla oss längre, jag och Daniel. Vi packade bilen och åkte till vår årliga plats för
premiär-feedermete i hopp om att åtminstone få se feedertoppen darra lite grann. Förhoppningarna
var allt annat än höga då det är så tidigt på säsongen och de flesta arter fortfarande är köldstela.
 
När vi kom till platsen möttes vi av en å där ytan låg spegelblank, det bådade gott. För vind är inte
något man vill ha när man feedermetar. Vi packade upp och satte ihop grejerna, jag blandade mäsk
som vi skulle ha i feederkorgen som extra lockmedel för de köldstela fiskarna. Snart hade vi båda
kastat ut och satt oss, mitt spö hade några försiktiga darrningar i toppen men det kändes segt.
 
 
Efter en halvtimme bugar det till i min spötopp, jag böjer mig framåt och håller handen någon
centimeter över spöets handtag i väntan på nappet som kanske kommer...
 
Toppen böjer sig, först bara ett fåtal centimeter men sedan snabbt någon decimeter, och jag greppar
mitt spö och sätter mothugget. Något kraftigt mothugg behövs inte med feederspöet, jag lyfter helt
enkelt bara spöet och spänner upp linan lite lagom. Kroken är liten och vass och det krävs inte alls
mycket för att den ska sjunka in och sätta sig. Jag känner omedelbart att det åtminstone inte är nån
liten Mört eller Björkna som har krokats utan antingen är det en väldigt liten Braxen eller en Sarv.
Jag misstänker Braxen, inte kan jag ha sån tur att det är en Sarv!
 
Efter en rätt så händelselös drillning börjar fisken närma sig ytan, jag har ju inte sett den ännu och
har ingen aning om ifall det faktiskt är en Braxen. Till slut bryts den spegelblanka ytan av ett par
klarröda fenor och jag säger förvånat till Daniel som står beredd att håva fisken att det är en Sarv!
Vi börjar båda bli lite nervösa. Det är första fisken för säsongen på feeder, det är en Sarv på kroken
och den är inte så liten. Men Daniel är lugn och håvar perfekt på första försöket. När den ligger i
håven gissar jag på runt 800 gram, den ser rätt stor ut där den ligger i nätet. Men vägningen visar
att jag hade fel och den vägde "bara" 710 gram, inte alls dåligt som säsongsstart och inte heller
dåligt för att vara en sarv. Vi fotograferar den och sen får den simma tillbaka igen för att växa till sig.
 
 
Nu efter den här fina fisken blev det lite lugnare, några få pill hade vi båda två men inget som man
kunde sätta mothugg på. När jag just kastat om (det gör man nån gång ibland för att få ut mer mäsk)
så kom det en kille på cykel som stannade till och snackade och tittade på. Det visade sig vara en
annan inbiten fiskare som även han tävlar i Småländskan i ett annat lag. Tack för att du hälsade på
Tomas, det var riktigt roligt att träffas och snacka lite.
 
En lång stund senare darrar det till i toppen på mitt spö, jag lägger som vanligt handen på spöets
handtag och är beredd på mothugg. Vi snackar vidare om allt och inget och snart bugar sig spöet,
jag lyfter och det är totalt stumt. Har jag fastnat i någon gren på botten eller vad är det som händer?
Då känner jag ett par sköna tunga gung när fisken sveper åt sidan med huvudet för att försöka skaka
loss kroken. Jag har lyckats kroka en stor fisk, aldrig har jag känt något så här tungt i andra änden
då jag feedermetat. När jag lyckats veva in en liten bit och känt fler knyck är jag rätt så säker på att
jag krokat en Braxen, det finns väldigt många olika arter i den här ån så det skulle kunna vara en
annan art men chansen är minimal. Jag drillar den lugnt men bestämt och snart är den nära kanten.
Daniels håv ser plötsligt för liten ut för den enorma Braxen som bryter ytan framför oss men till slut
kan han ändå få den att glida in över nätkanten och sluta håven runt fisken. Vilket monster!
 
Jag är så uppspelt som man kan vara, den är lång, hög i ryggen och riktigt tjock. Detta är garanterat
ett nytt personbästa på Braxen för mig. Vi mäter och väger den, sedan tar vi det obligatoriska fotot
på mig och fisken, jag är hur glad som helst och den här premiären var fulländad. 2960 gram!
 
 
Nu blev det totalt dött och vi hade inget annat än små pill under resten av fisket, men jag satt där med
ett stort leende ändå. En liten stund efter att Tomas cyklat vidare plockade vi ihop och åkte hem.
Tyvärr blev det ju ingenting för Daniel mer än ett par napp där han inte lyckades kroka fiskarna men
snart sitter vi säkert här igen och förhoppningsvis är turen på Daniels sida och kanske kan han till
och med få nytt personbästa, de stora fiskarna simmar där ute och varje napp har man chansen till
enorma exemplar av Björkna, Sarv och Braxen.
 

Guldtackor i solsken

Daniel och jag blev så sugna på att fiska på fredagskvällen så Daniel kom förbi, vi packade bilen
och åkte iväg till Knektadammen för att njuta av dagens sista värmande solstrålar.
 
Den vackra Sarven var på schemat och vårt val av utrustning var ett feederspö, mäsket
Breamcrack i feederkorgen och en liten krok med ett enda majskorn på. Det har fungerat riktigt
bra för oss tidigare. Många använder bröd som bete till Sarv och det kanske fungerar bättre men
vårt koncept ger också fisk så vi kör på det.
 
När vi kom fram till Knektadammen, som skulle behöva kommunens kärlek snart igen med vår
vägledning så det blir bra ur fiskesynpunkt, gjorde vi i ordning alla prylar så allt var klart när vi
väl fått fisk. Eftersom vi släpper tillbaks fisken vill vi minska stressen på den så gott vi kan
och minska tiden ur vattnet. En minut skulle jag gissa att det tar för oss att väga, mäta och
fotografera fisken innan den får simma tillbaka och det är ingen fara med den.
 
Jag hade rörelse i spötoppen rätt omgående men det var förmodligen bara linebites, alltså att
fisken simmar in i linan. Slutligen hittade en fisk mitt majskorn och ryckte till, sen blev det
slaklina och dum och ivrig som jag var gjorde jag mothugg. Den missade jag, som nästan
alltid när man får slaklinenapp. Jag kastade ut igen och det tog kanske 20 minuter innan
nästa småpill i den ultratunna toppen kom. Jag gjorde mig beredd för mothugg och kunde
snart sätta det då toppen bugade sig ordentligt. Fisken satt på och efter en händelselös
drillning kunde vi se den guldglimmande vackra fisken glida in över håvkanten. Den var stor
och jag fick ett stort leende på läpparna. Det var just den fisken som vi kom hit för.
 
En fin sarv på 880 gram, den där kilosfisken gäckar
mig fortfarande i år men den kommer kanske
 
Överlycklig höll jag upp den framför kameran, mätte den och sen fick den simma tillbaks.
 
 
Vi fortsatte att fiska tills solen gick ner och Daniel hade några napp som han inte hann göra
mothugg på och ett napp där han spände upp linan men fisken ville inte nappa. Så är det ibland,
vissa dagar kommer flera fiskar upp och andra så händer knappt något. Tur i alla fall att
åtminstone en fisk ville nappa ordentligt.
 
När blir nästa fisketur av? Vart bär det hän? Det vet man aldrig men fiske, det lär det bli snart
igen kan jag lova :) Skitfiske!

Det går bra nu

Ja som rubriken säger går fisket riktigt bra nu, fiskarna börjar sakta vakna till liv och både mörten och
braxen har börjat visa lekvårtor. För den som inte förstår så blir dessa arter knottriga på och runt
huvudet inför leken ( parning för den som inte vet ), Björknorna har börjat nappa friskt och sarven
likaså. Gäddorna har för några veckor sedan börjat leka i vassen och abborrarna var inte sena med
att göra detsamma. Sist jag och Daniel var vid Huskvarnaån och feedermetade hade jag turen att
fånga en fin sarv som vägde 870 gram och var 37 cm lång, det är inte alls dåligt för en sarv. Igår
var det dags igen.
 
Vi anlände rätt sent, vattnet låg spegelblankt och allt var perfekt. Solen sken och fåglarna kvittrade.
Jag blandade mäsket medan Daniel började göra i ordning sitt spö, och när jag var färdig med mäsket
kunde vi börja fiska. Vi såg otroligt mycket aktivitet i ytan, ett löjstim hade nog hittat in i ån för det
vakade extremt mycket hundra meter ut i vattnet. Vi kastade ut och nästan omedelbart hade vi båda
små pill på majskornen som satt på kroken. Det här började bra.
 
Men inget hände på någon timme mer än att Daniel fick ett enda napp värt att göra mothugg på.
Ett mothugg som han missade. Skam den som ger sig säger man ju. Han kastade ut med sin
feederkorg full med godheter och väntan fortsatte. Till slut ryckte det till i Daniels spötopp och
han lyckades kroka en liten björkna. Äntligen. Jag ville inte vara sämre och snart fick jag ett
napp värt att göra mothugg på och krokade en fisk. Upp kom en mindre braxen som snabbt fick
friheten åter. Klibbig och illaluktande som braxnar oftast är, de små odjuren.
 
Vi hade små darrningar i spötoppen nästan konstant, dessa är för försiktiga för att göra mothugg
på så vi lät fiskarna nafsa på våra beten. Några snabba korta knyck följda av en lite djupare bugning
i spötoppen kom på mitt spö och jag lyfte spöet och lyckades kroka en fisk. Den här kändes inte
som en liten mört och inte heller som en större braxen. Vad kunde det vara? Det var omöjligt att
känna vad det var för fisk för den bara följde med, släpades in efter feederkorgen ända till det var
några meter till land innan den började göra motstånd. Tunga knyck i spötoppen och en och annan
kort rusning. Jag var övertygad om att det var ännu en braxen som nappat ända tills den hamnade i
håven då vi kunde se den guldglimmande klimpen som låg där i all sin glans. En stor sarv!
 
Jag krokade av sarven medan Daniel hämtade min kamera och sen vägde, mätte och fotograferade
vi den snabbt. Med exakt samma längd och tio gram lättare än förra sarven kände jag mig nöjd.
 
 
Nu hade mörkret lagt sig och fiskarna blev lite mer ovilliga att nappa, Daniel fick någon till liten mört
men det var det enda som hände. Vi packade ihop vid elva och åkte hem till värmen och sängen.
Nöjda och glada med fisketuren.

Godkänt feedermete med en riktigt fin sarv

Igår åkte jag och Daniel iväg tll Kåvasjön för att meta några timmar, vår förhoppning är alltid stora
fiskar, mest blir det dock halvstora braxnar och småmört, kanske någon liten björkna. Men igår
lyckades jag på första utkastet kroka en fin sarv som fattat tycke för mitt majskorn.
 
Jag hade några riktigt små pill som resulterade i att feedertoppen darrade så försiktigt att det
nästan inte syntes och som man inte kan göra mothugg på. Men till slut knyckte det till ett par
gånger och jag kunde sätta mothugget och känna fisk. Först kändes fisken som en typisk mört
om än lite tyngre, men när jag drillat den ett tiotal meter började den simma åt sidorna och bjuda
på lite bättre motstånd. Jag drillade försiktigt in fisken och när Daniel håvade den kunde vi se den
guldfärgade sidan på sarven och lyckan var total. Inte den största sarven i mitt liv men ack så
välkommen. Snart är det dags att på riktigt sikta in sig på sarvarna och det är alltid roligt.
 
Här stoltserar jag med min största fisk för dagen, sarven på 870 gram
 
Vi fiskade vidare ett bra tag till och fångade en hel del mört och en liten björkna men inga fler sarvar.

Guldtackor i Knektadammen

 
Ja ishockeymatchen var lite av en besvikelse bortsett från första perioden men visst spelade vårat
Tre Kronor bra ändå. Det var fart på dem och passningarna satt där de skulle för det mesta, och
att spela 4-4 med några minuter kvar mot ett topplag som Kanada är inte dåligt! Men det var ju fiske
jag skulle prata om. Så här kommer det.
 
Efter matchen igår gick jag ner till Knektadammen där Daniel satt och fiskade. Siktet var inställt på
Sarv, den guldglimmande fisken som kan vara svår att fånga stora exemplar av. Men som tur är så
har jag ett vatten i min bakgård där det simmar riktigt stora Sarvar. Daniel satt ute på bryggan i
Rocksjön och fiskade när jag kom, men det blåste ju för jävla mycket där ute så han packade ihop
sina grejer och hängde med mig in till dammen där det var lugnt och vindstilla. Nu skulle det fiskas.
 
Vi plockade upp våra prylar och kastade ut, nåstan direkt hade jag ett napp som jag missade
och fick börja om. I med mäsk i feederkorgen och på med ett nytt majskorn. Japp, vi fiskar med
majs för vi är tuffa...och så hade vi inget annat hemma :)
 
Nästa napp var jag beredd och gjorde ett perfekt mothugg, en fisk satt fast. Efter en inte allt för
spännande drillning kunde vi håva den och slå fast att det var en Sarv jag fångat. Jag var nöjd
som fan fastän det var en liten fisk på strax under halvkilot. Snabbt kastade jag ut igen och
väntade. Daniel satt några meter bredvid mig och fiskade mer i öppet vatten en bra bit från vass
och det gav tyvärr inte ett enda napp, bortsett från falska napp från fladdermössen som flög på
linorna hela tiden i hopp om att det var insekter som de kunde äta upp.
 
Det gick ett tag utan napp men till slut ryckte det till i min spötopp och jag satte ännu ett bra
mothugg, och ytterligare en Sarv satt fast. Den här kändes lite bättre och efter vägning fick
jag det bekräftat, den vägde nämligen strax över halvkilot. Störst för idag, men fortfarande en
liten fisk i jämförelse med de som vi vet simmar där. En kort fotosession och sedan släpptes
han eller hon tillbaks igen, för att få leka framöver och skapa nya guldskimrande bebisar.
 
Här kan man svagt urskilja de guldglimmande fjällen på Sarven
men blixten från kameran ställde till det lite.
 
Vi körde på och fiskade en stund till och jag lyckades fånga ännu en Sarv på strax under halvkilot
och sedan var vi rätt nöjda med fisketuren. Daniel hade sovit dåligt senaste nätterna och var skittrött
och jag hoppas att han fick en god natts sömn den här kvällen. Det är ju så surt att inte kunna sova.
 
Nästa fisketur har jag ingen aning om när det blir eller vilken art vi riktar in oss på men var så säker.
Fiske blir det snart! Hoppas nu också att Tre Kronor kan rycka upp sig ett snäpp till och ta guldet,
precis som jag gjorde inatt. Ha det bra och skitfiske till er där ute!

Sarvfisket lyckades äntligen, med rätt bröd

 
Jag gick bort till Rocksjön för att fiska häromkvällen och när jag kom dit var det lite påliggande vind.
Men vinden mojnade till slut och det blev riktigt behagligt. Jag kom fram när det fortfarande var ljust
och gjorde i ordning mäsket som var gammalt mäsk som jag använt tidigare, är man desperat så :)
 
De första kasten gjorde jag utan bete för att kasta in mig på platsen, och pricka rätt. Sarvfisket är ett
precisionsfiske om något. Man måste hamna nära vasskanten men inte så nära att man fastnar.
Och när man då ska kasta ett tiotal meter i kolmörker så är det inget man gör utan att träna in kastet.
 
När jag kände mig klar med detta var det dags att kasta ut med bete som bestod av franskbröd. Det
är inte optimalt men det enda jag hade hemma. Jag kastade ut några gånger och hade lite småpill
men inget som ville nappa. När mörkret lagt sig kom Daniel ner och satte sig bakom mig och fiskade.
Han hade också med sig Grekiskt lantbröd som var mycket bättre som bete, det satt nämligen kvar
jättebra på kroken till skillnad från franskbrödet. Så jag började köra med detta istället och nästan
omedelbart fick jag ett napp som fick spöet att böja sig ordentligt för att sedan tjonga tillbaks och
ännu en gång böja sig djupt. Där gjorde jag mothugg och lyckades sätta det, äntligen drillade jag
en fisk och snart kunde jag skymta den i pannlampans ljus. Det VAR en sarv, till slut lyckades jag.
 
Daniel hjälpte till att håva och jag var överlycklig, den var inte stor men det var i alla fall en sarv.
Vi vägde och mätte den, sen efter en kort fotosession släpptes den åter tillbaks i vattnet.
 
Här stoltserar jag med min fångst för kvällen
33 cm lång och med en vikt på 600 g var den inte stor men ändå rätt art
 
Vi fortsatte fiska någon timme till men inget mer hände så vi packade ihop och åkte hem vid tolvtiden.
Det var en bra kväll även fast det inte blev någon stor sarv, jag fick ju i alla fall något.
Nästa fisketur vet jag inte vilken art vi inriktar oss på, kanske gädda eller gös. Eller kanske sarv igen.

Sarv och Braxen! Dammen lever!

 
Jag och Daniel ville fiska sarv och valet av plats blev Knektadammen.
Metoden vi valde var feedermete då sarvarna inte är så aktiva ännu och det kan bli lång väntan.
Vi åkte dit, lastade ur grejerna och bar dem till platsen för fiske och sedan gjorde vi i ordning mäsk,
satte bete på kroken ( jag började med bröd och Daniel med majs) och kastade ut. Väntan började.
Efter en stund kom även Johan och pratade med oss en stund innan han skulle dra igång sitt fiske.
 
Det tog inte lång tid innan Daniel gjorde mothugg och lyckades kroka en fisk. Den bjöd på rätt okej
motstånd och när den närmade sig land såg vi att det faktiskt VAR en sarv! Vägning skippade vi för
den var inte mer än några hekto så den fick gå tillbaks snabbt efter en liten fotosession.
 
 
Vi fortsatte fiska och snart hade Daniel på ännu en fisk, den här gången en aning mindre och snabbt
kunde vi konstatera att det var en mört av mindre modell. I med den snabbt och fortsätta fisket.
 
Jag hade inte ett enda pill på mitt och till slut bytte jag till majs också, detta skulle ge resultat rätt fort
då spöet böjde sig och jag satte ett mothugg. Ett starkt motstånd vittnade om att det var en lite större
fisk på. Tänk om detta också var en sarv, då är den stor! Jag drillade den en stund och den simmade
åt både höger och vänster så jag fick parera med spöet. Men till slut kunde vi se den och det visade
sig vara en braxen, något jag egentligen inte ville ha för att de är slemmiga och luktar illa. Men det är
ju bättre än inget, jag var nöjd med att få fisk över huvudtaget. Några foton och sen släppte jag den.
 
 
Efter den här kämpade vi på men det blev inget mer, Daniel hade dock många napp men ingen fisk
som ville fastna på kroken. Så går det ibland och det har man lärt sig att ta. Man får inte alltid fisk.
 
Nästa tur lutar åt gös/abborre på söndag, det ska bli superkul!

Det är kärlek i varenda vass

 
Gäddan leker, abborren likaså.
Salamandrarna, mörten och sarven är också i full gång med sina kärleksbestyr.
 
Min snabbtur ner till dammen blev en riktig framgång. Jag bestämde mig i slutet på
ishockeymatchen att gå bort efteråt och så blev det. När jag kom fram satt redan
några stycken på lite olika platser runt dammen, det var Sarv på schemat och
ingen hade fått något innan jag anlände. Jag satte mig en bit bort från de andra,
kastade ut några brödbitar på ytan och såg att fisk var uppe och tog bitarna.
Kroken apterad med en bit bröd hamnade mellan de bitar jag tidigare kastat ut och
plötsligt rycker det till i spöet. Jag har krokat en fisk nästan direkt. In kommer en
enorm sarv.
 
Ungefär nu kommer jag på att jag har möten tidigt på morgonen, det kunde ju inte
bli bättre än så här då. Fast jag hade gärna suttit kvar en stund till men det gick inte.
Jag fick packa ihop grejerna och ge mig hemåt, efter lite prat med de andra så klart.
Och man kan ju inte vara annat än helnöjd för den här sarven slog mitt tidigare
personbästa med råge!
 
Här är den, en bastant sarv som vägde 1170 gram
 
Den var 40 cm lång, inte dåligt resultat efter några minuters fiske :)

Lite Sarv-mete blir det också

Det har blivit några kvällars fiske i lokala dammen och några mindre Sarvar har det
kommit upp. Igår satt jag, Johan och Isabella hela kvällen och fiskade.
Det resulterade i en Mört, några Braxar och några Sarvar varav i alla fall en Sarv var
värd en rapportering. Mycket större finns och jag har även fått några upp mot 900 g.
Den här var dock nästan halva den storleken.


490 gram vägde den, längden har jag glömt. Dåligt minne är en pina :)

Knektadammen är officiellt vaken

Under dessa soliga och sköna dagar som varit nu så passade jag på att fiska så klart.
Knektadammen ligger nära och bra så dit valde jag att bege mig.

Det första jag siktade var en liten gädda som strök omkring i jakt på mat, senare nämnde Johan att en av de mörtar som han fick blev attackerad av en gädda just när han släppt tillbaks den. Kanske var det samma gädda, det finns nog inte många i dammen.



Innan jag började fiska hann jag också se en av de otaliga Braxar som simmar i dammen, på nästan exakt samma plats som jag fotograferade gäddan.


Inte någon stor Braxen utan en typisk storlek i dammen, runt 1,5 kg

Efter att ha sett dessa fiskar och noterat att småmörtarna är i full lek i kanterna så blev det inte en enda fisk för mig. Två försiktiga rörelser i flötet var det enda som hände under turen, inte så värst lyckat men dagen var ju solig och underbar.

Johan som jag nämnde satt lite längre bort med sin flickvän Isabella, som för övrigt passade på att släppa på blodtrycket genom att skära sig djupt i fingret. Hon var snäll och färgade en stor sten röd så vi inte snubblade på den. Där borta var det i alla fall mer liv med några mörtar för Johan och Isabella fick två Sarvar.

När Johan satte sitt flöte för femtioelfte gången så stegade han bestämt ut på en flotte som låg i närheten och stakade sig ut till vassen för att hämta sitt tackel. En möjlighet att lyckas fotografera någon som ramlar i vattnet för inte missas, men det hände aldrig. Förbannade balanssinne!



Igår gick jag också dit i brist på annan sorts fiske och kvällen var ljuvligt lugn.
Även denna dag var fiskarna igång och det var mycket liv både i ytan och nere på bottnen.
Jag lyckades fånga några små Sarvar vilket var trevligt, många fisketurer har det blivit utan Sarv.


Här är en av de små Sarvarna jag fick.

När flötet gungade till och sedan började vandra åt sidan ännu en gång och jag satt mothugget så kände jag något mer rejält motstånd, jag tänkte att nu äntligen är det en bättre storlek på gång. En Sarv i storlek som jag vill ha och inte bara små fjuttar. Jag la fram håven så den var redo framför mig men flyttade den snabbt när jag kunde se fisken och konstatera att det var en Braxen. Förbannade Braxnar!


En standard-Braxen på 1550 g från Knektadammen

Efter detta var det rätt lugnt och mörkret hade lagt sig så till slut plockade jag ihop sakerna och vandrade hem igen.

Guld i håven


En snabbrapport är på sin plats känner jag, efter en tid med sämre fisketurer och uppdateringar.
Jag har själv gjort några halvdana försök att feedermeta och då främst efter Sarv.
Det har inte gått något vidare och jag skyller på det kalla vädret som varit, vattnet är fortfarande
en aning för kallt tror jag.



Idag däremot släppte det ordentligt. Magnus och jag åkte till en lokal sjö för feedermete och med
detsamma började det rycka i våra majskorn som satt på kroken. En rätt lång stunds huggsexa gav
både stor och liten mört, varav en var perfekt för gäddmetet som jag planerat att fördriva tiden med.

Jag kastade ut mitt gäddmete och sedan återupptog jag feederfisket. Några korta huggsexor återkom
med jämna mellanrum men inte riktigt i samma kaliber som den första. Vi drog nog 10-15 mörtar
tillsammans. Tyvärr gick ingen rovfisk på min metade betesmört men så är det ibland helt enkelt.



Magnus däremot visade vart skåpet skulle stå när han lyckades kroka en lite större fisk. Den bröt ytan
tidigt och jag konstaterade att det var en Sarv för att sedan fortsätta med mitt mete. När den närmade sig
håven var Magnus i extas. Han studsade upp och ner och sa att Sarven var stor, riktigt stor.

När han lyfte upp håven kunde jag också se storleken och Magnus hade inte överdrivit. Fet om magen
låg den lugnt och bredde ut sig i bottnen på håven.

Magnus satte nytt personbästa med en Sarv som vägde 880g och var 38 cm lång.

STORT GRATTIS!

Scardinius erythrophthalmus


Magnus kokade av fiskesug igår och man var inte långsam med att kasta på sig
fiskekläderna, slita med sig fiskegrejerna och springa ner till hans bil när
han ringde och sa att han var på väg.

Under dagen hade vädergudarna bjudit på allt de kunnat åstadkomma.
Sol och värme på förmiddag/eftermiddag, regn och åska under tidig kväll och sedan gick
det över till totalt vindstilla och varmt igen perfekt i tid för oss att åka iväg ut.

Mörtarna vakade som galningar och en mört var vad jag lyckades kroka nästan direkt.
Magnus däremot plockade en mindre Sarv rätt snart och sedan gick vikterna bara uppåt ju närmare natten vi kom.


De första två bilderna är av Magnus första lite större Sarv som vägde 670 gram
och var 35 cm lång. Sista bilden är en lite smalare Sarv med samma längd.

För mig gick det så där under kvällen, mest på grund av att jag hade en sån där dag då allt gick fel.
Som tur är var det inte jättefel utan bara att jag hade problem med kasten. Antingen för korta kast gång på gång eller så var de åt fel riktning och hamnade långt ifrån vassen. Jag har svårt för att kasta så lätta saker åt rätt håll :D

Men jag lyckades ibland och det gav ju några fiskar, den här var värd att fota:

En tjock 36 centimetare som vägdes in till 750g och den största för kvällen.

Betet för kvällen var majs, fiskesättet var flötmete med ett så litet pennflöte som möjligt.
Lysstavar är ett måste när mörkret kommer. Några mäskbollar kastades ut i början men för att inte mata fiskarna mätta så undvek vi att kasta ut mer mäsk under kvällen.

Söndagsfiskerapport från gölen

Idag var det gött väder!
Perfekt för lite mete i gölen, så jag och Forceman begav oss dit i morse.

Det var segt i början men när jag tog en runda runt gölen och spinnfiskade lite så siktade jag några karpar på andra sidan. Vi gick dit med ett flötmete och provade. Först gick det som vanligt, inget napp alls. Sedan plötsligt såg vi någon fisk som gång på gång gick upp till ytan och spejade. Jag kastade ut flötmetet rakt på fisken och en sekund senare hade den tagit majsen och drog flötet rakt åt sidan.
Upp kom en sarv!

Praktpjäsen vägde hela 920 gram och var 40 cm lång.
Inte dåligt eller hur? =)

Jag kastade ut igen och nästan direkt nappade det. Missade fisken denna gången men på med nya majskorn och ut igen.
Det tog några sekunder till och plötsligt ser vi flötet guppa något.
Mothugget sitter och fisken drar som ett ånglok i någon sekund.
Upp ploppar en lite KARP på strax under kilot.


Efter detta så var det dags att plocka ihop grejerna och åka.
En fin dag blev det, gött väder och goa fiskar.
Tack till Mattias för sällskapet!

En ny Sarvkung är korad


Jag och Martin planerade in lite mete efter Sarv denna vindstilla men kalla Fredagskväll.
Jag började med flötmete med resultatet ingenting på säkert två timmar.
Inte ens ett litet pill alltså.

Martin satte direkt igång med gamla trogna feedermetet istället, vilket skulle visa sig
vara melodin för kvällen. Rätt snart började de försiktiga nappen komma hos honom, så
försiktiga att de nästan inte syntes i spötoppen. Sedan började det krångla ordentligt för honom.
Vid första riktiga nappet så gick linan av, vid flera tillfällen har den gått av vid mothugg och utkast.
Det är någon lina som den lokala fiskebutiken gärna spolar på nya rullar och tar några kronor metern för.

Vid andra nappet höll linan, men tafsmaterialet hade nog fått en skada och tafsen gick av vid mitten.
Sedan dog det ut ett tag hos Martin, hos mig hade det varit dött sedan jag kastat i flötet första gången.

Jag kände då att det kanske var dags för mig att byta taktik.
Sagt och gjort, jag riggade mitt feederspö och slängde ut en bra bit.

Några minuter senare nappar det ordentligt hos Martin och han får till ett perfekt mothugg.
-Fisk! hojtar han glatt

Drillningen går galant och jag håvar första Sarven, en praktpjäs som vägde in på fina 860 g

Vad vackert guldglänsande de är, Sarvarna med sin mystik

Knappt en kvart senare prickar han in ett mothugg till och en andra Sarv får syna botten av håven.

Denna gång vägde den "bara" 830g

Nu var det ett faktum, Martin är nya Sarvkungen.
Efter denna andra Sarv så kände vi båda att kylan fått ner vår fiskelust till botten.
Båda var stelfrusna och vi ville inget annat än komma hem till värmen.

Vi packade ihop för den här gången, men det lär ju absolut inte bli sista :)

I nattfiskets rike


Martin T ringde mig ikväll, eller rättare sagt igår kväll eftersom klockan är kvart i ett på natten till Söndag.
Han hade uppmärksammat vindens plötsliga försvinnande och var hur sugen som helst på lite feedermete i Rocksjön.
Klart jag hänger med svarade jag fort och vi kom efter ett tag ut till platsen.

Det var helt underbart lugnt och tempen var okej. Vattnet låg spegelblankt och solen var på väg att försvinna, det hade precis börjat mörkna när vi lastat ur grejerna ur bilen.


A6 regementes gamla kasernbyggnad står vacker i natten

Vi fick klart på våra spön snart och satte oss till rätta, med gamla fisketurer på samma plats brukar det ta ett tag innan något händer. Samma sak ikväll.

Det tog ett bra tag innan första fisken, några mesiga små pill på mitt spö bara.
Nu började spötoppen att gå ner sakta, sakta. För att sedan gå tillbaks upp sakta, sakta.
Konstigt napp tänkte jag med mört och eventuellt braxen i bakhuvudet.
Till slutt gungade det ner lite mer bestämt och jag greppar mitt spö, gör ett lugnt mothugg och känner fisk på en gång.
Det här kan vara en fin mört tänkte jag för mig själv och mot land.

Väl inne vid land och i skenet av våra pannlampor säger jag att det är en liten braxen, men när Martin lyfter upp den och vi ser den i lite mer ordentligt ljus så kan jag förvånat konstatera att jag fått en rejäl Sarv.
Vägningen visar att den är något mindre än mitt personbästa men fortfarande en bra fisk.



Sarven vägde 730g och var en välkommen fisk, även fast jag inte räknat med denna art idag

Det gick en stund till med några lätta pill på båda våra spön och en halvtimme innan vi åkte hem landade även Martin fisk i form av en mört på några hundra gram


De är riktigt fina så som de glänser i blixtens ljus

Tack Martin Thomasson för kvällsfisket, vem behöver festa när man kan göra detta istället?

Skinande guld och ett höjt PB

Till att börja med vill jag be om ursäkt för fotografierna, jag glömde kameran hemma och kameran i telefonen plus mörker är ingen bra kombination. Skitkvalitet på bilderna som följer alltså :)


Jag, Martin & Magnus var och metade Sarv ikväll.
Magnus valde att sitta där han och Peter brukar sitta medan jag & Martin satt vid mitt superställe.

Det regnade ihärdigt i början men sedan blev vädret lite bättre. Vinden mojnade och det kom bara några droppar regn ibland. Martin fick några fiskar under kvällens gång, med rätt jämna mellanrum. Men Mitt bete verkade de totalt ointresserade av, jag hade bara några väldigt försiktiga pill.

Natten och mörkret kom över oss och då började det bli riktigt intressant.
Martin fick en fin Sarv och vi kände att detta kunde bli en väldigt bra kväll

Martins tredje Sarv för kvällen som vägde in på 640g, grattis som fan

Som sagt hade jag ingenting under hela kvällen, och vi satt där från sju på kvällen ungefär.
Men vid elva så ryckte det ordentligt i min spötopp och när mothugget satt så kände jag hur det var motstånd i andra änden. Äntligen hade jag en fisk.

Sarv nummer 1 - vikt 560g

Endast tio minuter senare gungade min spötopp igen och direkt efter mothugget visste jag att det var något mycket större som tagit kroken i munnen. Fisken gick hårt åt höger men jag lyckades pressa tillbaks den och upp kommer största för kvällen och den absolut största Sarven som jag fått


Sarv nummer två för min del och största Sarven jag fått - vikt 960 g och längd 39 cm

Nu när jag kom hem så märkte jag att någon av Sarvarna som vi fått under kvällen var romstinn, det var rom på plastpåsar som legat runt avkrokningsplatsen och i håven.

Jäklar vad jag är nöjd med den här kvällen :)

Tack för fisket Martin, och surt att Magnus inte fick någon Sarv.

YES! Tredje PB för året avklarat!


Det blev en sväng bort till Rocksjön för att feedermeta några timmar och visst finns det lite fisk där :)

Det tog inte många minuter innan första hugget kom, det missade jag.
Några pill senare så gungade det ordentligt och jag hann med en krokning.
Upp kom en Sarv och den var stor och fin så den fick vara med på kort

Nytt personbästa - 710 g

Efter den här Sarven blev det ingen mer fisk, men brist på intresserade fiskar var det inte.
Nappen kom väldigt ofta och hade jag varit snabbare på vissa så skulle jag kunnat visa upp fler fiskar.
Några krokade jag, fast jag fiskade nära ett näckrosbälte som de gärna drog in i. Jag tappade säkert 3-4 stycken fiskar, några var garanterat större än den här. En fisk gav ordentligt med motstånd innan den gick in i en dunge med näckrosor och lossnade.

Hit var det verkligen inte sista gången jag placerade mitt arsle.
Vädret var riktigt bra, några tunga moln visade ragg men de höll sig borta.
Det var helt vindstilla och solen var där någonstans och lurade.

Jönköping bjuder på många vackra fiskeplatser


Idag blev fiskesuget åter igen för mycket så jag packade mina prylar och vandrade iväg för att njuta.

Jag hade bestämt mig för vart jag skulle fiska och vilken sorts fisk jag ville ha men ändrade mig på första och misslyckades på andra punkten.

Jag stannade på vägen vid en damm där det finns lite allt möjligt och hoppades på att få Sutare, Ruda eller Karp.
Det blev ingen av dessa arter utan jag fick nöja mig med en liten Sarv och några napp som inte gav fisk.



Vilken vacker damm detta var och när Sutarna/Karparna grötade runt på botten runt mina uppmäskade
platser var det jobbigt att inte få se flötet sjunka. Men det kommer fler dagar att göra nya försök.


Den här lilla Sarven var vad som bjöds på ikväll

Magnus och Johanna tittade förbi. Magnus, underbar som han är, tog med sig en öl och bjöd på.
Johanna hade gjort kladdkaka och hade med sig en bit som hon gav mig.
Ni är så underbara ni två!
Tidigare inlägg