Guldklimp och fjärde nya personbästa för året!

Vi har kämpat i ur och skur för att få rudor i gölen i år, inget har verkat fungera. Vi har sett rudor vaka i
ytan, vi har haft den inne på mäskplatsen och de har även varit framme och smakat på våra beten.
 
Men ingenting.
 
Så är rudafisket, jag älskar att de är så svårflirtade för då är det en så underbar känsla när jag väl får
en i håven. De gör knappt något motstånd heller så det är inte grejen, då kan man fiska karp istället.
Många andra fiskar, som gädda, hugger ju på vad som helst och är enkla att fånga. Inget roligt.
Nej det ska vara lite svårt, det gillar jag!
 
Den här turen skulle vi komma dit tidigt för att se om de kanske var mer aktiva på dagen. Det var jag
och Daniel och vi hade inte bestämt exakt plats innan utan kom dit, gick runt och sen valde vi ett
ställe som kändes hett. Ett nytt ställe tror jag, jag har i alla fall inte fiskat just där innan.
 
Vi anlände runt halv sju, solen sken och det var nästan vindstilla.
 
 
Vi kastade ut måttligt med mäsk, vid rudafiske ska man undvika att mäska för mycket. Sedan
började väntan. Och en lång väntan blev det. Vi hade några fiskar som rullade och vakade i ytan men
något napp kom inte på många timmar. Det bubblade däremot otroligt mycket runt Daniels flöte och
man undrar hur i h-vete de kan undvika betet som ligger där och både luktar och smakar "gott", vi
vet sen innan att karpen, sutaren och rudan älskar räka. Men inte idag. Var det för tidigt? För ljust?
För mycket mäsk? Väderförändringarna? Ingen aning, men av nån anledning valde de att inte äta.
 
 
Så här höll det på nästan hela kvällen, bubbel till förbannelse men ingen rörelse i Daniels flöte och
ingenting borta vid mig. Ungefär som vanligt.
 
Vi satt timme ut och timme in utan att något hände mer än något enstaka gupp och gung i flötet.
Snart kom mörkret och efter någon timme, när det blivit så mörkt det kan bli nu, så började fiskarna
att bli mer aktiva. Vi hade rudor som rullade så nära som 30 cm från flötet, vi hade fisk som ryckte
och drog iväg med betet så flötet gled bort och vi gjorde mothugg, men ingen fisk. Vi började bli lite
otåliga och bytte till och med en stund till majs men bytte snabbt tillbaka igen då det inte heller gav
annat än lite gung i flötet. Tiden drog iväg och nu började klockan närma sig halv ett, skulle vi gå 
hem helt utan en enda fisk?
 
När vi båda var nära att ge upp, det var kallt nu också och jag satt och nästan huttrade i stolen, så
började mitt flöte guppa upp och ner! Bara någon centimeter men så är det när rudan kommer och
smakar på betet. Det guppade några gånger och snart lyftes flötet och stannade ett par centimeter
högre upp än vad det normalt står. Jag satt på helspänn, skulle nappet komma? Skulle den släppa
betet som den gjort hundra gånger innan? Flötet började sakta vandra åt höger och jag greppar mitt
spö, sätter mothugget och känner att jag krokat en fisk. Äntligen! Drillen var, som vanligt med ruda,
händelsefattig och lite antiklimaktisk. Men när fisken bröt den spegelblanka ytan och jag såg att
det var en ruda, och en stor sådan dessutom, så blev jag lyrisk. Daniel håvade den snabbt och vi
kunde kroka av den, väga och mäta den och sen fotografera mig med fångsten.
 
1400 gram guld fördelat på 37 centimeter, att man kan bli så lycklig av att fånga en fisk
 
Jag skakade i en kombination av adrenalin och nedkylning, men jag ville ju ge Daniel en chans att
också fånga en fisk så jag föreslog att vi satt en kvart till. Daniel gick med på detta och jag gjorde
i ordning mitt spö för en stunds fiske till. På med en ny räka på kroken, det var svårt med skakande
händer och köldstela fingrar. Sedan la jag flötet på plats, lät det lägga sig tillrätta och just när jag
satt mig lyfte det och började vandra igen, den här gången åt vänster. Jag blev överrumplad och
fick sätta mothugget lite i panik då jag inte förväntade mig napp så fort efter senaste nappet.
 
Fisken krokades och snart kunde Daniel håva ännu en ruda! Två rudor på under tio minuter!
Vi krokade av den och fotade den snabbt efter att ha vägt den. Ännu en fin ruda på 1390 gram!
 
 
Vilken kväll det plötsligt blev. Men nu var vi stela och frusna och snart plockade vi ihop och åkte hem
nöjda med satsningen, vädret var ju riktigt bra och med kombinationen fisketält och myggspiraler var
det mygg- och knottfritt hela kvällen. Nästa gång åker vi nog inte dit så tidigt men snart får det bli i
alla fall för nu har man ju verkligen fått blodad tand.
 
Jag tror också att det är rekord i storlek för ruda i gölen, bara det är ju häftigt.

Fotografier från de senaste fisketurerna

Här kommer en bildkavalkad från de senaste fisketurerna, ord är överflödiga...och så har det inte gått
så värst bra för mig så jag kan inte komma på något att skriva :) de senaste 3 turerna, många timmars
sittande, där jag stirrat mig tokig på flötet har resulterat i noll stycken napp. Frustrerande? Ja visst!
 
Men skam den som ger sig, snart kommer nappet jag drömt om och drömfisken sitter på kroken.
Så här har fisket sett ut de senaste 4-5 turerna, gott sällskap kommer man långt med som tur är.
 
 
 
Enda fisken jag varit uppriktigt lycklig att fånga, första och enda rudan för säsongen
hittills på strax över kilot. Förhoppningsvis inte den sista.
 
Daniel har fångat så många sutare att jag tappat räkningen, här är en av dem.
 
Jag har också fångat en sutare, den här och rudan är de enda fiskarna jag fått
(bortsett från små abborrar) på de senaste 4-5 fiskepassen. Roliga fighters det här.
 
Martin lyckades också, fast det satt långt inne. Till slut krokade han en fin sutare som bjöd
på en riktigt bra kamp och som Martin blev överlycklig att ha fångat efter en lååång torka.
 
Daniel med en typisk Mogölen-ruda, lång och smal. Han har lyckats fånga två eller tre redan i år.
 
Och karp kan han också fånga! Här är första för året för honom, en mindre individ på strax över 2 kg.
 
Jag lyckas också fånga en karp, den här vägde strax under 3 kg har jag för mig.
 

Äntligen en Ruda efter så mycket slit.

När vi bestämde oss igår för att åka bort till Knektadammen trodde vi att vi kanske skulle få någon
Sutare, Rudan har gäckat oss hela sommaren och vi hade inga som helst förhoppningar att fånga
någon denna kvällen. Men jag tänkte till och föreslog att vi skulle sätta oss på platsen där jag hade
börjat att fiska Ruda i tidigare dar. Sagt och gjort, vi packade upp grejerna på platsen där jag
startade min karriär som Rudafiskare och snart hade vi fått ut våra betade krokar.
 
Tiden gick och vi hade inte något mer än försiktiga indikationer på flötet att något fanns där nere.
Men vi kämpade på och till slut hade Daniel ett "napp" som han kunde göra mothugg på. Upp
kom en kräfta som hade fattat tycke för Daniels räkbit. Inte vad vi vill ha inne på fiskeplatsen direkt.
 
Vi fiskade vidare och Daniel hade mest pill av oss, jag hade något gupp i flötet bara ibland. Jag
missade några riktiga napp där flötet sjönk och gick åt sidan, ingen fisk ville fastna. Slutligen
tände Daniel hoppet när han gjorde mothugg och lyckades kroka en fisk. Självklart var det en
Sutare som hade nappat och efter en hyfsad kamp kunde han drilla in den till håven.
 
 
Med hoppet tänt igen fiskade vi vidare och snart hade Daniel napp igen och med glädje i rösten
skrek han att det var en Ruda. Äntligen hade vår torka brutits och jag håvade in Rudan, efter
vägning kunde vi konstatera att den vägde exakt 1 kg. Inte så dåligt även fast den är långt ifrån
storfiskregg på 1,8 kg. Här i dammen simmar det Rudor på dryga kilot men inga större vad vi vet.
 

Undrar om det är en bekanting, jag får kolla igenom mina gamla foton på Rudor från förr.
Vi körde på en timme till men inget mer hände, och jag som hade glömt jackan hemma satt där
och småhuttrade i den kalla natten. När vi till slut gav upp och satte oss i bilen såg vi att tempen
krupit ner till 12 grader! Mitt på sommaren är det så kallt på nätterna, det är helt otroligt.
 
Jag har ingen aning om vad det blir för fiske framöver men vi har lösa planer på både abborremete
och gäddfiske, vi får se vad framtiden bjuder på helt enkelt.
 

Morgonfiske gav nytt personbästa!

 
Klockan ringer halv tre, det är kolsvart ute. Jag stiger upp yr och trött, men nu skulle jag ju ut
och fiska med Daniel så jag måste vakna till. Jag tar en kopp kaffe och sätter mig framför TVn.
Då knackar det försiktigt på dörren och utanför står Daniel, redan här en halvtimme tidigare än
jag räknade med. Jag välkomnar honom in medan jag slänger på mig kläder och så drar vi.
 
När vi anländer till gölen är det fortfarande mörkt men det har börjat lite smått att ljusna. Vi tar
allt vi behöver och riggar i ordning våra spön, kastar ut och väntar. Då börjar det plötsligt regna
och vi blir dyngsura, det är inte det vi hoppats på men vädret är inget man kan göra något åt.
 
Det tar ett tag men plötsligt skjuter mitt flöte upp och lägger sig på sidan, drar åt vänster och
sjunker innan jag hinner lyfta mitt spö och sätta kroken. Fisken kämpar bra och jag känner
rätt fort att det är en Ruda. Daniel håvar den efter en kort fight och vi ser en riktigt tjock Ruda
ligga i håven. Det är förmodligen en hona med rom för en sådan mage har jag aldrig sett på
rudor här i detta vattnet innan. Vi väger den och själaglad kan jag konstatera att jag har tagit
ett nytt personbästa, Rudan väger 1160 gram och är 36 cm lång.
 
 
Rudorna i gölen är inte så höga som de brukar vara när det finns predatorer i vattnet, här finns
bara lite småabborrar så då får de den här formen. Vi fortsätter att fiska och solen börjar lysa
upp himlen ordentligt, nu har vi suttit några timmar och Daniel behöver åka hem. Vi sitter och
pratar om att plocka ihop när mitt flöte sjunker och går åt sidan, jag lyfter mitt spö och fast
sitter där ännu en fisk. Jag känner de karaktäristiska Rudarusningarna, korta och intensiva.
Daniel håvar den och vi väger in den på 1090 gram, två stycken Rudor på över kilot är inte så
dåligt för några timmars fiske, speciellt nu när vi för första gången testar morgonfiske.
 
 
Vi plockar ihop efter den här Rudan och åker hem, jag sitter med ett leende på läpparna hela
vägen hem. Ett nytt personbästa är alltid roligt och speciellt på Ruda som är så svåra att fånga.

Ikväll bjöd gölen på några fiskar

 
Jag och Daniel hade vår premiär i gölen för ett bra tag sen men det blev bara ett pass och var på
tok för kallt för att fiskarna skulle vara aktiva då. Ikväll var en annan femma.
 
Vi parkerade bilen nära gölen och gick ner med våra prylar, packade upp och kastade ut.
Vi gjorde i ordning allt och när jag skulle sätta mig började mitt flöte gå åt sidan för att sedan gå
under ytan fort. Jag lyfte mitt spö och tänkte att det var den obligatoriska abborren som nappade
så här tidigt på kvällen. Rudan och Sutaren brukar vara lite dåliga på att nappa när det fortfarande
är ljust. Men när jag satt mothugget kände jag direkt att det inte var en liten abborre utan något
lite större. Ganska snart kunde vi se den i ytan och det var en Ruda, tro det eller ej.
 
 
Rudan vägdes och mättes och så passade vi på att fotografera den också. Den vägde in på 1100g
vilket inte är dåligt för rudorna i den här gölen. Glad som en lärka kastade jag ut snabbt igen i hopp
om att få ännu fler...men ack så fel jag hade. Tiden gick och jag hade bara några småpill på betet.
 
Daniel hade ungefär lika mycket tur, eller otur. Några pill på hans bete var det enda som hände där
borta. Det kan vara frustrerande att flötmeta och se de små försiktiga pill som Rudor och Sutare gör.
Speciellt när det bubblar runt flötet.
 
 
Kvällen kom och det blev snart mörkt, fortfarande hade vi mest småpill. Jag hade några riktiga napp
men ena gången kände jag inget alls vid mothugg och andra gången klev fisken av efter en sekund.
 
 
Till slut var det becksvart och då gick en fisk på mitt bete och jag lyfte mitt spö, fisken fastnade och
jag kunde börja drilla den. Den kändes större och visade sig snart vara en Sutare. Där i våra strålande
pannlampors sken såg vi den glida över håvkanten och Daniel lyfte upp den.
 
 
Den här Sutaren vägde vi aldrig, men jag gissar att den vägde runt 2 kg. Hon fick snabbt simma till-
baka igen ner i mörkret igen och vi fortsatte fiska men utan framgång. Ett par pill till hade vi båda
men ingen mer fisk ville nappa.
 
Allt som allt är jag nöjd med kvällen, jag fick ta en Ruda och jag fick en bonus-Sutare.
Tråkigt bara att inte Daniel fick någon fisk, men det får han ta nästa fisketur istället.
 

Några fisketurer har det blivit med blandat resultat

 
Vi har fiskat några gånger sen sist jag skrev något här, det har dock inte gått något vidare.
Vi kan börja från början.
 
 
 
 
Bottenmete efter Ruda provade vi, med plastmajs i hopp om att slippa de otroligt jobbiga kräftorna.
Det gick inget vidare, kräftorna gick på betet hela tiden och det blev nästan outhärdligt att se rycken
i linan från att man kastade i grejerna till man tog upp betet ur vattnet. Och till råga på allt fastnade
jag i botten och när jag försökte dra loss kroken från botten så gick rullen sönder. Min gamla goda
trotjänare Okuma Epix Pro gick sönder. *snyft*
 
Vi plockade ihop och gav upp för kvällen, som var ung fortfarande. Vi visste att Johan satt och
fiskade mört uppe i Västersjön så vi åkte dit en sväng för att kolla hur det gick för honom och han
fick en mört av mindre modell när vi var där, men inte mycket mer. Det kommer ska du se, Johan.
 
Nästa tur var till pölen och jakt på Sutare och Ruda. Det gick lite bättre och rätt så snart hade
Daniel fått en Sutare som bjöd på bra motstånd och var i medelstorlek för pölen.
 
 
Åtskilliga timmar senare kunde även jag kroka en fisk och den här gången var det min favoritfisk.
Upp kom en Ruda av mindre modell, alltid lika roligt att fånga Rudor.
 
 
Nåsta fisketur tog oss till Landsjön i jakt på de stora ålarna som simmar där. Vi hittade fram till
platsen som vi tänkt oss och det såg bra ut, gott med plats att kasta med de långa spön som
vi använder till detta fiske. Och det var även mycket djurliv, vi såg till och med en stor råtta springa
precis i vattenkanten. Det var häftigt. Någon fisk blev det tyvärr inte men Daniel hade en del napp.
Jag passade så klart på att fota lite i brist på napp.
 
 
Några fler fisketurer har det inte blivit sen dess men det blir säkert fler framöver och då är jag tillbaks
med rapporterandet, var så säkra :) till dess önskar jag er skitfiske och en underbar sommar.

Yes! Ännu en fisketur till gölen.

Igår kväll åkte jag och Daniel till gölen och fiskade, vädret var perfekt om än lite kallt.
Här bjuder jag på lite foton från kvällen:
 
Ett försök att fånga flötet genom en av spöringarna, kameran hade svårt för att fokusera rätt
men till slut gick det ju rätt bra, skam den som ger sig.
 
Kvällen var fin som sagt, det var vindstilla och varmt till dess att solen gick ner bakom träden
för då sjönk temperaturen snabbt och det gick ner till +5 grader innan vi åkte hem.
 
En Ruda lyckades jag till slut fånga, den här var enda fisken som kom upp för kvällen
men vi hade en hel del aktivitet runt våra beten och många napp som inte gav fisk.
 
Fisket är rätt segt nu när det är kallt, vi hoppas att det vänder snart och blir bra mycket varmare så
fisket kan komma igång igen. Så här kan det inte fortsätta i all evighet tycker man. Men så länge
det inte regnar kommer vi nog fortsätta att nöta och hoppas på en kväll med rikligt med napp och
fisk upp i håven. En sådan kväll får man sällan uppleva men de kommer när man minst anar det.
 
Slutet gott, allting gott. Tills vi ses igen, skitfiske!

En riktigt bra fisketur till pölen

 
Jag och Daniel bestämde oss sent för att åka och fiska i den lilla gölen efter Sutare och Ruda.
Vi lastade in fiskegrejerna i bilen och åkte, med tankarna på alla de vidriga knotten där uppe.
Men när vi anlände så var det inte så jättemycket knott och till slut försvann de nästan helt.
 
Vi monterade ihop våra spön, jag hade bara mitt flötmetespö med mig medan Daniel hade med sig sitt
flötmete- och sitt larmfiskespö. När vi var färdiga kastade vi ut och nästan direkt började det att indikera
fisk nere vid våra beten. Det tog dock ett tag innan någon av oss fick napp att göra mothugg på, det var
jag som fick första fisken som visade sig vara en liten abborre. De gillar verkligen räka de små liven.
 
Vi fortsatte att fiska och hade mycket aktivitet runt våra beten, nästa fisk var Daniels och den här
visade sig vara en liten Ruda på 800 gram, nytt personbästa för Daniel.
 
 
Inte lång tid efter började Daniels flöte att röra på sig igen och mothugget satt perfekt. En odramatisk
fight slutade med att jag kunde håva andra Rudan för kvällen. Vilken fiskekväll!
 
Daniel med Rudan som vägde 750 gram
 
Jag var lite frustrerad nu, många pill på betet men ingen fisk för mig ännu. Men till slut, efter en lång
väntan, dök plötsligt mitt flöte, studsade upp igen och började röra sig åt sidan. Jag gjorde mothugg
och fast satt en fisk. Den här kände jag först inte vad det var för någon art, den kändes inte riktigt som
en Sutare men bjöd på några små korta rusningar. Ganska snart förstod jag att det handlade om en
Ruda som krokats. Fighten var händelselös och Daniel kunde snart håva Rudan som vägde 850g.
 
 
Utöver den här fick Daniel några Sutare med en topp på 2050 gram har jag för mig. Här är den sista
Sutaren och även den största fisken för kvällen.
 
 
Den här kvällen var nästan perfekt. Vi kunde ha sluppit knotten i början och Daniel kunde ha fått
fånga en karp på sitt larmspö men bortsett från det var fisketuren riktigt bra. Tack för fisket Daniel.
 
 
Ja just det ja, vi fiskade även härom kvällen och då fångade Daniel en bekanting. Fisken som
hälsade på var ingen mindre än Scarface. Hon var pigg och glad som vanligt.
 
 

Rudakväll

 
Igår kväll bestämde vi oss sent att fiska, jag och Daniel. Vi stod i valet att testa en ny sjö eller en
beprövad plats och det blev en gammal favorit, nämligen Knektadammen. Vår jakt på Sutare och
Ruda har inte varit så fruktgivande som vi velat men det har ändå varit rätt okej. Den här kvällen
var vi laddade och hoppades som vanligt på det bästa.
 
Vi parkerade bilen och packade ur alla våra prylar, satte ihop spöna och kastade ut en krok med
räka på. Nu skulle vi väl kunna dra något lite större?
 
Och här började den ständiga väntan, tiden gick och Johan kom ner och hälsade på, åkte hem igen
och sedan fortsatte väntan. Några små pill hade vi som indikerade fisk där nere i vattnet men vi visste
inte om det var småfisk eller de arter som vi hoppades på. Plötsligt ser jag att Daniel rest sig upp och
spöet han håller i handen är rejält böjt. Jag frågar om han fått fisk och det säger han att han har. Det
blir en rätt lugn fight och upp kommer en Sutare på runt 1,5 kg. En trevlig fisk efter all denna väntan.
 
 
Vi fortsatte fiska och inte så lång stund efter att han släppt tillbaks sin Sutare börjar mitt flöte guppa
och sedan vandra iväg. Jag sätter mothugget och känner att det är fisk men inget motstånd från
den. Vad kan detta vara? Jag försöker lysa med pannlampan men kan inte riktigt se i pannlampans
sken vad det är. Daniel kommer springande med håven i högsta hugg och ställer sig redo, och nu är
fisken redo för att håvas. Väl i håven kan vi se vad det är och jag blir överlycklig, det är en stor Ruda!
Vi väger och mäter den, sedan tar vi några snabba foton och så släpper vi tillbaks henne.
 
Min Ruda som vägde 1130 g och var 35 cm lång, bara 10 g från mitt PB!
 
Vi fortsatte fiska någon timme till men det ville sig inte riktigt ikväll, Daniel hade några fler pill men
ingen fisk som ville riktigt ta betet. Gott i alla fall att knotten höll sig borta mesta tiden och vädret var
gott nog för skönt fiske, nästan vindstilla och runt 18-19 grader. Jag är helnöjd med fisketuren vill
jag lova, det blir jag alltid när jag lyckas fånga Ruda.
 

Ny art för Daniel under nattens pass

Daniel och jag bestämde oss sent igår kväll för att köra ett nattpass i gölen.
Vi kom upp dit runt halv tolv och det skulle enligt klart.se börja regna och åska runt 4-5 vilket inte är så
roligt när man fiskar men vi tänkte att man kunde fiska i alla fall fram tills dess. Sagt och gjort, vi
kastade ut våra beten och några mäskbollar och började fiska. Det var en seg start som inte ens
indikerade fisk runt våra beten och knappt någon aktivitet i ytan heller. Men några timmar in i fisket
guppade det till i mitt flöte och vi visste då att fisk kommit in i vårt swim. Det var dock bara ett par små
gung i mitt flöte innan det slutade plötsligt och någon minut senare lyfte sig istället Daniels flöte och
började förflytta sig. Han satte mothugget perfekt och efter en kort och händelselös drillning var fisken
landad. Daniel var totalt själaglad för i håven låg en ny art för honom, en art som han kämpat länge
med. Nämligen en Ruda!
 
Rudan vägde in på 790 gram och var 32 cm lång
 
Vi fortsatte fiska och det fortsatte vara segt med aktivitet runt våra beten, flötena låg stilla och vi
undrade om det skulle bli något mer. Några timmar till gick och plötsligt började mitt flöte guppa till
några gånger men fisken ville inte riktigt ta betet ordentligt. Jag vevade in och bytte ut räkan till en ny
och det gjorde susen. Några minuter senare lyfter sig mitt flöte och sjunker sedan snabbt för att dra
iväg under vattnet. Jag lyfter mitt spö och känner tungt gung i toppen. En fisk var äntligen fast men jag
kände direkt vad det var på andra sidan. Jag ville ju också ha en Ruda, men det här var ju bättre än
inget. Upp kom en rödögd argsint Sutare som vägde runt 1700 gram.
 
Den här fisken var välkommen vill jag lova, så många timmar utan fisk är frustrerande.
Strax efter detta frågade jag Daniel om vi skulle packa ihop. Han svarade att det kanske var dags.
Några sekunder senare kom en åskknall som fick oss att göra ett hastigt beslut att avsluta fisket.
Kolfiberspön, vatten och åska är ingen bra kombination och kan sluta väldigt olyckligt.
 
Vi packade snabbt ihop och åkte hem och när jag blev avsläppt hemma hann jag inte mer än upp i
lägenheten innan det började regna. Jag somnade gott till mullrande åska och vaknade glad och nöjd.

En underbar sommarkväll med framgång i fisket!

Äntligen har jag haft lite fiskelycka!
 
När vi bestämde oss för att testa gamla gölen hade jag inte jättehöga förhoppningar, det var tidigt på
säsongen och vi visste inte om fiskarna vaknat till liv ännu men vilken underbar kväll det var. Här skulle
fiskas oavsett och det var Sutare och Ruda på menyn. Rudan brukar jag inte fiska förrän i Juni tidigast
så jag hade inga direkta förhoppningar på att fånga någon men lite kunde man ju ändå hoppas.
 
Vi anlände och fixade snabbt iordning grejerna, och sen ut med betad krok på botten. Solen hade
gassat ordentligt hela dagen och det var runt 20 grader i luften när vi fixat klart med våra prylar och
vi kunde njuta av sommarvärmen. Inte lång tid efter att jag satt mig hade jag aktivitet runt mitt bete och
gjorde mig beredd. När flötet gungade till, lyftes och sedan gick åt sidan satte jag mothugget och fisken
satt fast. En kort drillning senare kunde jag glatt se att det var en Ruda. Hon var smockfull med rom och
vägde 1040 gram, längden på henne var 34 cm.
 
 
 
Vi hade en kort fotosession och sedan släppte jag tillbaks henne, och kastade ut på nytt.
Inte lång tid efter första nappet kom nästa och även den här gången var drillningen kort men intensiv.
Upp kom ännu en Ruda! Jag var överlycklig och även fast den här var lite mindre så kändes livet
underbart. Några foton togs och sen fick även den här gå tillbaks. Denna vägde 970 gram och var
33 cm lång.
 
 
 
Jag kastar ut en betad krok igen och väntar, aktiviteten runt betet visade sig genom små gupp i flötet
och spänningen var olidlig. Skulle jag få ännu en Ruda? Nappet kom plötsligt och direkt vid mothugget
kände jag att det inte kunde vara en Ruda. Jag hade rätt och efter en lite längre kamp kunde Daniel
håva en Sutare. Den här vägde 1890 gram, längden tog jag aldrig.
 
 
Detta fortsatte och jag fick två sutare till, en på 1870 gram och en som vägde 1940 gram.
Daniel däremot hade inte lika mycket tur, han hade visserligen både pill och riktiga napp men ingen
fisk ville fastna på kroken. Vi satt fram till klockan var alldeles för mycket och sedan packade vi ihop
och åkte hem, jag var överlycklig och Daniel var glad för min skull även om han hade velat ha fisk med.
 
Vilken underbar tur, tänk att gölen kan bjuda på så trevligt fiske.

Fiske efter Sutare igen

Igår kväll blev det en tur till dammen igen och lite sutarmete.
Jag började med ytfiske efter Sarv men det var segt och de hade inte kommit igång ännu, så
jag tacklade om till lyftmetoden och bytte bete från bröd till räka. Detta gav snabbt två Braxnar
men det ville jag ju inte fånga. De släpptes tillbaks direkt utan att ens tas upp ur vattnet.
 
Inte så lång tid efter detta fick jag en Sutare som var av lite bättre storlek.
Den här hanen var 46 cm lång och vägde duktiga 1,9 kg
 
När jag precis släppt tillbaks fisken såg fiskepolaren bredvid att hans flöte hade sjunkit lite grann
och när han kände efter kunde han kroka en rejäl Ruda på 1040 gram.
 
Nu blev det mindre aktivitet men vi satt kvar ett tag och till slut lyckades jag att landa en sista
Sutare innan jag gick hem. Den här var en smal hona och hon vägde 1,87 och var 47 cm lång.
 
 
Och som jag skrev så blev det sista fisken för mig den här kvällen, vid den här tiden längtade
jag efter både kvällsmat och sängen. Inte alls dåligt resultat ändå, fastän de inte var så stora.

Strax innan regn verkar vara melodin




Det blev ännu ett pass mellan regnskurarna härom kvällen.
Rättare sagt kvällen efter att jag fått årets första Ruda.

När jag anlände såg jag Mattias S sittande vid dammen, han hade fått lite ovärdeligt ledig tid efter att ha
blivit far för inte så länge sedan. Vi pratade en stund och sedan gick jag till platsen där jag tänkt sitta
denna kväll. En öppning mellan träden med stort buskage till höger som går ut ända till vattenkanten.

Jag kastade i några små bollar med mäsk (tack Erik, Joel och Hjelte) innan jag började jobbet med att
bygga upp ett base-camp med stol, paraply (som jag för övrigt såg sjunka likt Titanic två dagar senare),
vägnings- och mätningsgrejer, håv och beten. Här skulle fiskas och inget väder i världen skulle stoppa mig. När allt var i ordning så kunde jag kasta ut kroken och placera spöet i klykorna på mina banksticks.

Då var väntans tid inne, en del i fisket som är gjort så många gånger tidigare att det känns som en
naturlig del av en själv. Hälla upp en kopp kaffe, tända en cigg och luta sig tillbaks.

Men här skulle inte behöva väntas länge. En halvtimme efter att jag kastat ut satt första Rudan, monstret
som jag önskade var det inte men fortfarande en Ruda. Den vägde in på 670 gram och var ynka 29 cm.




Det här var ingen dålig start på kvällen och hoppet om fler fiskar blev ännu större än innan.
Tio minuter senare sjunker flötet igen efter att ha stått och studsat på plats några sekunder.
Det vandrar åt sidan och jag lyfter spöet, krokningen är perfekt och andra fisken drillas mot håvnätet.
Det är ytterligare en Ruda och den här är av lite bättre kaliber. Mätningen och vägningen ger resultatet
33 cm och 920 gram. Dubbelt upp ikväll i mängden Ruda och det har ju nästan bara börjat.





Efter den Rudan fortsatte det att rulla Rudor i ytan som visade att de var i närheten, men ingen ville
nappa. Istället gick en Braxen på runt 2 kg in och grötade på mäskplatsen och till slut hittade den
räkan som satt på min krok. Jag satt ett tag till men det blev ingenting mer.

Jag var jättenöjd när jag gick hem, det är inte ofta man får flera Rudor på ett pass i denna dammen.

Rudan rullade på rätt plats inatt

Äntligen satt den där, Rudan som jag kämpat med att fånga i flera månader.
Lördagskvällen började som vilken fiskekväll som helst.
Jag packade kamera, håv, våg, måttband, banksticks och all annan utrustning som jag brukar ha
med mig. När jag kommer fram till dammen som ligger lugn och spegelblank så ser jag något
grönt ligga på ytan där jag tänkt sitta. Då jag närmar mig platsen kan jag konstatera att
Erik redan hunnit sätta sig där.

Vi sätter igång och röjer en plats bredvid honom där jag får plats och sen startar fisket. Nästan
omedelbart krokar jag en Sutare som bjuder på en riktigt bra fight och jag kan parera
rusningarna så att den inte simmar för långt in i näckrosblad och vass. Erik sveper ner med
håven och fångar Sutaren direkt när den är inom räckhåll, så att den inte kan göra onödigt
många rusningar. Vägning, mätning och fotografering går smidigt och Sutaren simmar glad och
pigg tillbaks hem igen efter en minut.



2120 g och 51 cm

Hon var en väldigt trevlig start men det var ju så klart inte riktigt rätt art för den här kvällen.
Det fanns ingen anledning att vänta, ut med kroken som hade ny fräsch räka och sedan började
väntandet. Erik slet upp en liten Braxen som var för slemmig för att fastna på bild, annars var det dåligt
med napp som man kunde göra mothugg på. Minuterna gick, halvtimmen blev till en timme, timmen blev
till två och Erik som hade suttit där redan innan jag kom dit plockade ihop sina saker för att åka hem.

Inte jag, det är ett speciellt lugn som infinner sig sådär efter 02 nån gång, när bilar slutar köra på
vägarna och man slutar höra fulla ungdommar som skriker och slår sönder saker långt borta. Allt
som normalt hör till cityfisket. Jo efter det där magiska klockslaget när mörkret nästan trycker ner
mot en och det är totalt tyst bortsett från några möss som piper och springer i snåren, det är då som
fiskelugnet kommer på riktigt. Myggen går och lägger sig också vilket är helt otroligt skönt.

Men timmarna går och det enda jag ser av Rudor är en skymt av dem när de hånfullt går upp mot ytan
en meter från mitt flöte, gör en rullning som om de skrattar och säger:
-haha, så dumma är vi inte!

Morgonens ljusnande himmel innan solen hunnit komma upp över horisonten tar även med sig myggen
men också ett uppvaknande i dammen som alla fiskare borde uppleva. Fiskar som vakar överallt och
fåglar som kvittrar. Det är skönt som väldigt få saker.

Strax efter 04 börjar jag se små bubblor stiga nära mitt flöte, platsen där bubblorna ploppar upp
flyttar sig och bubblorna kommer i så konstant takt att man kan följa fisken i realtid där nere.
Den går sakta och gräver försiktigt i slambottnen med munnen efter något att äta.

Slutligen hittar den min räka och jag gissar vid nappet att det är ännu en Sutare för det kom så plötsligt.
Några små gungningar avslöjade att det var på väg att hända men sedan sjönk flötet blixtsnabbt och
vandrade i rask takt utåt där det var lite djupare vatten. Inte så mycket ett Ruda-napp som jag brukar få.

Fisken krokas direkt och jag får en kort men skojig fight innan jag sveper med håven och fångar Rudan.



En fet Ruda på 1140 g fördelat på 35 cm betyder nytt personbästa

Rudan var pigg när den åkte tillbaks en minut senare, jag hoppas att den växer till sig och att jag
får nöjet att fånga den vid ett senare tillfälle då den väger över 1200 g.
Lycklig och trött plockade jag sedan ihop mina saker och gick hem för att sova.

Ännu en Söndag, ännu ett fiskepass


Det blev en tur efter Ruda ikväll.
Starten var inte bra med två stycken Braxnar men sedan kom den:

Vikt 1080 g och längd 34 cm

Två kräftor metade jag upp också, riktigt stora var de.
Det var allt jag hade att rapportera denna gång.
Nu blir det sängen.

Dammen ännu en kväll

Jag var lite uttråkad på kvällen och himlen rensades från moln så jag kunde inte motstå lite mete i dammen.
Tyvärr (inte ofta jag säger tyvärr om vindstilla väder) så blåste det ingenting vid dammen så det var extremt med mygg så klart. Aj aj aj.

Det började ju så där med ett extremt napp och en avsliten krok. Flötet hade jag bara någon meter ut och linan var en aning för uppspänd så när linan spändes till max krokade nog fisken sig själv med följden att spöet nästan flög ur spöhållarna. Jag hann ta tag i spöet och känna något riktigt tungt som rusade i full fart ut mot djupet och sedan small linan nere vid kroken.

Jag gjorde i ordning nytt tackel fort och slängde ut igen, några minuter senare var det full fart på fisken runt betet.
Flötet guppade, det flyttade sig någon centimeter åt något håll, det lyftes för att sedan sjunka tillbaks till standardläge.

Till slut lyftes flötet fem centimeter och började gå åt sidan, lugnt mothugg och en fisk kämpar glatt i andra änden.
Några rätt fina rusningar senare åker den i håven och ännu en Ruda är tagen i dammen. De är på gång nu.


Den här Rudan vägde 960 gram och var 32 centimeter lång



Skojiga fiskar och det känns så underbart att ha lyckats lura två stycken på bara några dagar.
Fler turer blir det säkert, nu väntar jag bara på myggmedel-plåsterlappar från Kina som är på väg.
Fungerar inte dessa så vet jag inte vad man kan göra, har provat Mygga (Apotekets) och Djungelolja.
Djungelolja fungerar väl så där men de är ju ändå i närheten och surrar och ofta sätter de sig ändå.
Medlet Mygga fungerar inte alls, de sätter sig rakt på området där man gnidit ut
det och suger blod lika glatt som utan medel.

Äntligen satt den!


Pär är i stan och hälsar på flickvännen så han och jag tog ett kvällspass idag.
Jag kom dit rätt tidigt, det var varmt och skönt så jag la mig på en bänk och slappade lite medan jag väntade på att Pär skulle dyka upp. Jag låg och funderade på vart vi skulle fiska någonstans och till slut hade jag bestämt mig.
Det skulle senare visa sig vara rätt val av plats.

När Pär var på plats så rensade vi lite vass och kastade ut.
Vi hade valt räka som bete och så mäskade vi måttligt med mäsk gjord på ströbröd och lite majs.
Målet (som jag haft många kvällar men aldrig lyckats uppnå) för kvällen var Ruda.
En extremt svårfångad fisk när de kommer upp i storlek och den här arten har verkligen varit jobbig för mig att fånga.

Det tog inte lång tid innan någon fisk steg nästan rakt upp och bröt ytan, mörkt brun och det kunde bara vara antingen Ruda eller Sutare. Detta hände en meter från mitt flöte.
En liten stund gick och fisken hade varit uppe ett antal gånger och gjort samma sak.

Några väldigt försiktiga pill på betet gjorde att flötet gungade ibland och någon gång sjönk eller steg flötet för att två sekunder senare lägga sig tillrätta igen.
Men plötsligt så sjunker flötet ner, stannar där och sedan reser det sig fem centimeter över normalt och börjar flytta sig åt ett håll. Det vänder och går åt andra hållet och nu har jag tagit ett bra grepp om handtaget. Spöet lyfts lugnt och jag känner tyngd i andra änden.
Fisken gör inte något vidare motstånd mer än lite huvudruskningar så jag gissar för en sekund att det är Braxen. Men jag ser den tydligt då den bryter ytan och den är riktigt mörkbrun i färgen och jag kan konstatera att det är en Ruda i riktigt bra storlek.

Pär springer bort till mig, plockar upp håven och snart har vi fisken över land.

34,5 cm lång och med en vikt på 1100 g betyder en höjning av PB med över det dubbla


Tyvärr blev det ingen Ruda för Pär men nu har han i alla fall fått se att de finns där så det lär inte varit sista gången för honom i detta vatten.

En otroligt lyckad kväll trots den värsta invasionen av mygg på länge.
Nu blir det att smörja in myggbett i ansiktet, de börjar klia rätt bra nu och svullnaderna vill jag ha bort.

Nya Rudor ikväll med Martin


Jag och Martin var ute en sväng och fiskade.

Regnet som var över Jönköping slutade tvärt när vi kom fram och det blev en jättefin kväll, det gillar vi

Vi satte ihop grejerna och kastade i några mäskklumpar.
Det var många napp där flötet bara guppade till och det var svårt att veta om någon fisk fortfarande hade majsen i munnen.

Men vi lyckades i alla fall fånga tre stycken under kvällen. Martin tog en på 500g och en på 480g, jag fick en som vägde 500g.


Martins två fiskar. Till vänster 500g och till höger 480g


Min Ruda - 500g

Efter många försök har jag äntligen lyckats


Det tog ett tag och nu har jag äntligen fått min första Ruda.

Jag var en sväng uppe i pölen och metade. Att lyckas få en Ruda på kroken har visat sig vara lättare sagt än gjort men jag har ju lagt ner en hel del tid på att locka dem till hugg.
Idag åkte jag i alla fall upp, i första hand var det Sutare som jag ville ha men då Rudan finns där finns ju chansen.
Jag mäskae upp rikligt innan jag började göra i ordning mina spön.

När jag var färdig att kasta ut så var det redan fisk där jag mäskat upp, bubblorna steg från botten så det såg ut som en bubbelpool. Jag har aldrig sett något liknande!

Jag körde med två-tre majskorn som bete och hade några små nafs på dem flera gånger.
Men som vanligt så är det så försiktigt att man kan bli galen. Någon centimeter dyker flötet för att sedan ploppa upp igen och lägga sig till rätta. Om flötet då också är omgivet av en meter bubblande vatten åt alla håll så vet man ju att det är rikligt med fisk precis bredvid ens bete.

Till slut var allt perfekt. Jag satt med mitt spö i handen eftersom det hade varit nere några sekunder tidigare och nu dök det igen. Men den här gången så guppade det lite ovanligt och flyttade sig sakta sakta åt sidan.
Jag tog ett ordentligt tag om handtaget och gjorde ett bestämt mothugg. Och där satt den, en fisk! Den frustrerande tiden fram tills det här var som bortblåst.

Det var inte mycket motstånd, jag gissade på att det kunde vara en liten Sutare men när den var i närheten av land och jag såg den så blev jag ännu mer lycklig.
Min första Ruda! Jag håvade den, vägde och fotograferade den. Sedan sänkte jag den sakta ner i vattnet igen och nästan omedelbart simmade den ner mot botten.


Min första Ruda - 440g

Kastar in ett foto från en sjö som jag var och testfiskade i Fredags också.
Det blev ingen gädda tyvärr, dock hade jag ett hugg på mörten och några sekunders kamp mot den innan den släppte.
Abborre och Mört fanns det däremot gott om.


Här ser man en liten vik i sjön och i nederkant en liten fåra som gick in ungefär hundra meter där det var gott om småfisk.
Synd att jag inte lyckas få kompisarna så intresserade att de är villiga att prova på sjön. Fast vem vet, de kanske ändrar sig nån gång. Tyvärr är det en aning jobbigt att komma hit då man får gå i riktigt kuperad skog. Jag trodde jag skulle dö när jag väl kom fram och när jag kom tillbaks till bilen för att åka hem så var det till och med ännu värre.
Men med en så här otroligt vacker sjö så var det helt klart värt det.
Och är man fler så kan man ju dela upp packningen bättre och inte behöva ha med så mycket.