Fotografier från de senaste fisketurerna

Här kommer en bildkavalkad från de senaste fisketurerna, ord är överflödiga...och så har det inte gått
så värst bra för mig så jag kan inte komma på något att skriva :) de senaste 3 turerna, många timmars
sittande, där jag stirrat mig tokig på flötet har resulterat i noll stycken napp. Frustrerande? Ja visst!
 
Men skam den som ger sig, snart kommer nappet jag drömt om och drömfisken sitter på kroken.
Så här har fisket sett ut de senaste 4-5 turerna, gott sällskap kommer man långt med som tur är.
 
 
 
Enda fisken jag varit uppriktigt lycklig att fånga, första och enda rudan för säsongen
hittills på strax över kilot. Förhoppningsvis inte den sista.
 
Daniel har fångat så många sutare att jag tappat räkningen, här är en av dem.
 
Jag har också fångat en sutare, den här och rudan är de enda fiskarna jag fått
(bortsett från små abborrar) på de senaste 4-5 fiskepassen. Roliga fighters det här.
 
Martin lyckades också, fast det satt långt inne. Till slut krokade han en fin sutare som bjöd
på en riktigt bra kamp och som Martin blev överlycklig att ha fångat efter en lååång torka.
 
Daniel med en typisk Mogölen-ruda, lång och smal. Han har lyckats fånga två eller tre redan i år.
 
Och karp kan han också fånga! Här är första för året för honom, en mindre individ på strax över 2 kg.
 
Jag lyckas också fånga en karp, den här vägde strax under 3 kg har jag för mig.
 

Ruda och Sutare på programmet, sommarmetet är igång på allvar

 
Härliga flötmetet efter Ruda och Sutare är svårt att beskriva med ord. Det är nog mest lugnet som
lockar mig med det här fisket och visst är det kul när hjärtat börjar slå snabbare så fort flötet gungar
till och när nappet kommer...om det kommer. För ett mer frustrerande fiske är svårt att hitta, ibland
sitter man flera timmar med bara små rörelser i flötet som indikerar att fisken simmar nära ens bete
men ändå kommer inget riktigt napp. Det är charmen tycker jag, att det stundtals är ett svårt fiske.
 
Jag och Daniel var iväg en kväll i helgen till en liten göl utanför Jönköping där vi hoppades få Ruda,
någon sådan fick vi inte denna kväll men Daniel lyckades fånga två Sutare medan jag åkte hem
fisklös. Det är rätt ofta så att man inte får någon fisk och man får lära sig att inte hänga läpp för det.
Här är Daniel med sina två Sutare i natten.
 
 
 
Igår kväll åkte jag och Martin till lokala dammen, vi satt i gläntan på fotografiet i början. Det är en av
mina favoritplatser för mete efter Ruda och Sutare. Det finns rätt gott om båda arterna men de är som
alltid ganska svårflirtade och ibland går det många pass innan man lyckas fånga någon. Braxen är det
däremot lite lättare att fånga, något som vi inte vill men som är nästan omöjligt att undvika.
 
Daniel satt redan i en annan glänta i dammen när jag och Martin kom dit, han hade inte fått något ännu.
Vi satte snabbt ihop våra grejer och kastade ut. Ett bra tag gick innan det gungade till i mitt flöte och
snart sjönk det och drog iväg. Ett mjukt mothugg sattes och jag drillade första fisken. Tyvärr visade det
sig vara en av Braxnarna som hade nappat och därav inget foto, jag tar gärna inte i dem. I med den
snabbt och igång med fisket igen. Snart gungade det till i flötet igen och efter samma sorts napp kom
ännu en Braxen upp vilket kändes väldigt frustrerande. Jag släppte tillbaka den och vi fortsatte fiska.
 
Martin knäcker lysstaven så man kan se flötet i mörkret
 
Daniel fick också napp som visade sig vara en Braxen också. Martin hade några pill på betet så
flötet gungade till men fick aldrig något riktigt napp. Snart blev det sent och vi bestämde oss för att
packa ihop för den här gången. Mattias satt ute på bryggan i sjön och vad jag vet fick han i alla fall
två fina Mörtar, fast han var ju ute efter Sarv så det var nog lika frustrerande för honom som oss.
 
Det är bara att ge sig på det snart igen och att inte ge upp, till slut sitter drömfisken där om man
har tur. Jag älskar att fiska kvällar och nätter på sommaren, bortsett från myggen och knotten.
Det är lugnt och fridfullt och man kan sitta och fundera på allt möjligt, till slut har det gått fem
timmar bara så där :) ikväll får jag se om jag går till dammen, jag är inte glad i att fiska ensam.

Annars kommer det alltid nya sköna sommarkvällar framöver!

Gädda och abborre, höstfiskarna nummer ett och två för oss

Det har inte blivit så mycket fiske på sistone och därav inte mycket skrivet i min fiskedagbok.
Det ber jag om ursäkt för, me så är det den här tiden på året :)
 
Några fisketurer har det dock blivit, med varierande resultat.
Om vi börjar med gäddmetet som vi bedrev i förrgår. Vi anlände till Anders vid Landsjön sent på
eftermiddagen, Daniel hade redan sitt tackel riggat så han kastade ut en krok med mört direkt. Jag
hade mitt spö riggat för bottenmete så jag fick tackla om innan jag kunde börja. Bara någon minut
senare hör jag hur Daniels slirbroms viner till, jag vänder mig om och kan se honom i full färd med
att göra mothugg. En fisk har redan tagit Daniels mört och jag springer ut med håven.
 
 
Fisken bjöd upp på en fin kamp, gäddorna är pigga nu när vattnet börjar bli lite kallare. Snart så
hade vi fisken inom synhåll i alla fall och vi kunde direkt se att det var en fin gädda på runt metern
i längd och jag kunde strax därefter håva den. Vi vägde och mätte den och konstaterade att den var
nytt personbästa för Daniel både på längd och vikt. 5,4 kg vägde den och den var 98 cm lång. Ynka
2 cm från metern, attans också. Men den där metergäddan kommer snart, Daniel.
 
 
När det äntligen blev min tur att blötlägga mörten var gäddorna som bortblåsta. Inte ett enda napp
fick vi under hela dagen/kvällen. Men sånt är fisket ibland :)
 
Igår åkte vi ut och skulle meta abborre. Det var jag och Daniel som vanligt och Patrik hängde på
med, det är alltid trevligt när Patrik hänger med. Vi valde Västersjön att fiska i för att det är gott
om abborre och de håller en hyfsad medelvikt. Daniel var först med napp men tappade fisken 2-3
meter från land. Synd det. Nästa abborre lyckades Patrik fånga och den vägde in på 420 g.
 
 
När vi håller på med Patriks abborre börjar det plinga i ålbjällran på mitt spö och jag fångar också
en fisk. Den här var något bättre och vägdes in på 480 g. Inte fy skam.
 
 
Efter dessa två fina abborrar slutade jag och Patrik få napp men Daniel fortsatte på sin bana att
få napp, kroka och tappa abborrar precis inne vid kanten. Han var nog uppe på 3-4 stycken innan
vi gav upp då solen började försvinna ner bakom träden och det började bli riktigt kallt.
 
Åh just det ja, jag har ju glömt bort att rapportera om vårt sutarmete som vi hade för några veckor
sedan. Jag och Daniel åkte till gölen och fiskade och jag fångade två sutare. En var bekantingen
Scarface, som jag inte tog något foto på. Och den andra sutaren var den här, riktigt fin:
 
 
Nu börjar det krypa ner i temperaturen, vattnet blir kallare och gäddan blir mer och mer aktiv.
Vi kommer nog att fokusera på gädda framöver om och när jag orkar ge mig ut och fiska.
Snart kommer vintern och då blir det förhoppningsvis ett framgångsrikt fiske efter Lake och
har vi tur blir det en kall vinter med minimalt med blåst och nederbörd så att isarna lägger sig
tidigt och ligger långt in i mars så att vi får en lång ismetesäsong.
 
Tack för denna gången!

Äntligen en Ruda efter så mycket slit.

När vi bestämde oss igår för att åka bort till Knektadammen trodde vi att vi kanske skulle få någon
Sutare, Rudan har gäckat oss hela sommaren och vi hade inga som helst förhoppningar att fånga
någon denna kvällen. Men jag tänkte till och föreslog att vi skulle sätta oss på platsen där jag hade
börjat att fiska Ruda i tidigare dar. Sagt och gjort, vi packade upp grejerna på platsen där jag
startade min karriär som Rudafiskare och snart hade vi fått ut våra betade krokar.
 
Tiden gick och vi hade inte något mer än försiktiga indikationer på flötet att något fanns där nere.
Men vi kämpade på och till slut hade Daniel ett "napp" som han kunde göra mothugg på. Upp
kom en kräfta som hade fattat tycke för Daniels räkbit. Inte vad vi vill ha inne på fiskeplatsen direkt.
 
Vi fiskade vidare och Daniel hade mest pill av oss, jag hade något gupp i flötet bara ibland. Jag
missade några riktiga napp där flötet sjönk och gick åt sidan, ingen fisk ville fastna. Slutligen
tände Daniel hoppet när han gjorde mothugg och lyckades kroka en fisk. Självklart var det en
Sutare som hade nappat och efter en hyfsad kamp kunde han drilla in den till håven.
 
 
Med hoppet tänt igen fiskade vi vidare och snart hade Daniel napp igen och med glädje i rösten
skrek han att det var en Ruda. Äntligen hade vår torka brutits och jag håvade in Rudan, efter
vägning kunde vi konstatera att den vägde exakt 1 kg. Inte så dåligt även fast den är långt ifrån
storfiskregg på 1,8 kg. Här i dammen simmar det Rudor på dryga kilot men inga större vad vi vet.
 

Undrar om det är en bekanting, jag får kolla igenom mina gamla foton på Rudor från förr.
Vi körde på en timme till men inget mer hände, och jag som hade glömt jackan hemma satt där
och småhuttrade i den kalla natten. När vi till slut gav upp och satte oss i bilen såg vi att tempen
krupit ner till 12 grader! Mitt på sommaren är det så kallt på nätterna, det är helt otroligt.
 
Jag har ingen aning om vad det blir för fiske framöver men vi har lösa planer på både abborremete
och gäddfiske, vi får se vad framtiden bjuder på helt enkelt.
 

Sutare, sutare och sutare! Och en slemmig ål

 
Förra veckan blev det fiske riktat efter Sutare för hela slanten (ja nästan i alla fall). Med hopp om någon
bonus-Ruda så klart, som vanligt. Det var som alltid jag och Daniel och första turen hamnade vi i den
legendariska Knektadammen. Okej, kanske inte legendarisk men ack så rolig och populär.
 
Fisket var segt och i början hade vi knappt ens napp men skam den som ger sig som man säger, snart
började fiskarna komma in och bubblorna steg och hamnade runt våra flöten. Till slut fick Daniel ett
helt solklart napp och gjorde mothugg, en fisk satt fast och efter en rätt så händelselös kamp kunde jag
håva fisken. Det var en vacker Sutare i standardstorlek runt 2kg-sträcket som fick agera fotomodell en
liten stund innan hon fick simma tillbaka.
 
 
En kvart senare var det min tur att få napp och jag lyckades också kroka fisken, även denna bjöd på
en relativt medioker kamp och efter en minut kunde Daniel håva den här också. Vi fotograferade den
och sedan fick den simma tillbaka till sina vänner i vattnet igen. Det är så roligt att se fiskar simma
tillbaka efter att man fångat dem, catch and release fungerar och ska göras så ofta som möjligt. Om
man nu inte tänkt äta fisken, men man äter inte Sutare så dessa släpper vi hem precis som nästan
alla våra fiskfångster, från Sarv och Ruda till Gädda och Abborre även om Abborre är riktigt goda.
Nog om vårat fiske och catch and release, här kommer foto på min Sutare:
 
 
Efter den här Sutaren plockade vi ihop och åkte hem för att börja smida planer för nästa fisketur.
 
Och nästa fisketur blev en jakt efter ålen, en slemmig och stark fisk som man fiskar på sommaren
och på natten främst. Platsen för fisket var Landsjön och hemma hos Anders som vanligt. Vi kom
dit runt 22 och kastade ut, rätt snart hade Anders ett run på sitt spö men fisken steg av lika fort.
 
En halvtimme senare fick jag ett run men jag hann inte lyfta spöet innan denna också steg av.
Attans! Vi körde på i hopp om fler napp och till slut, när Daniel var i full gång med att plocka mask
på gräsmattan så piper det till en gång i Daniels larm, vilket jag påtalar och vill att han går dit.
Lugnt och stillsamt lunkar han mot spöet och pratar med mig samtidigt, då det plötsligt börjar
tjuta som besatt i hans larm. Men inget kunde stressa Daniel inte, han lunkade fram och lyfte
upp spöet, gjorde mothugg och hade glömt att veva ett varv för att slå av baitrunnern men som
tur var fick han inte trassel på rullen och kunde göra ännu ett mothugg, och se på fan, ålen satt
kvar! Daniel kunde lugnt drilla in den och var hur stolt som helst över att ha fångat sin första ål.
 
 
Tredje fisketuren för veckan blev i Mogölen. Vi var än en gång ute efter Sutare men hoppades i
hemlighet på att få fånga några Rudor, vilket det finns gott om i den här gölen. Vi kom dit på sen
eftermiddag/ tidig kväll och solen stod fortfarande en bit upp över trädtopparna, och det var rent ut
sagt underbart väder. Jag kunde sitta med bar överkropp och fick äntligen lite sol på min kritvita
bringa. Det var perfekt för lite slöfiske och om vi fick fisk skulle det vara en bra bonus helt enkelt.
 
Det började att bubbla runt Daniels flöte rätt fort men ingen fisk ville nappa, däremot hade jag några
små napp som indikerade att jag hade fisk runt mitt bete. Min plats verkar inte ha botten som ger
ifrån sig bubblor när fisken stökar och bökar där nere så jag hade bara någon enstaka bubbla som
kom upp och avslöjade aktivitet där nere. Det fortsatte bubbla hos Daniel men fortfarande var det
ingen fisk som riktigt ville nappa, några försiktiga pill hade han men inget mer. Jag däremot fick
ett solklart napp när det bubblade som mest hos Daniel, tyvärr så kände jag ingenting vid mothugg
så jag var nog lite för snabb. En liten stund senare sjönk mitt flöte igen och den här gången hade 
jag lite mer is i magen och väntade tills fisken började dra iväg med flötet. Ett snabbt mothugg och
fisken satt på. Som vanligt bjöd fisken på en trevlig kamp och snart kunde Daniel håva en bekanting.
 
 
Gamla Scarface besökte oss igen, det är alltid trevligt att se henne och hon verkar trivas här i gölen.
Efter den här donnan blev det inget mer, solen började gå ner och knotten kom och irriterade oss till
förbannelse. Efter ett tag blev de outhärdliga och vi plockade ihop för den här gången, glada att vi i
alla fall fått en fisk och så klart att vi fick se Scarface igen. Jag vet inte hur många gånger vi fångat
henne nu men det är några stycken under åren i alla fall. Hon måste börja bli gammal nu.
 
Nu ska det bli lite sämre väder så vi får se hur det blir med fisket framöver, kanske kan vi klämma
in ett pass om det blir en lugn och fin kväll. Tills dess får ni ha det så bra och skitfiske till er!
 

Svårfiskat men äntligen lite resultat

 
Jag och Daniel bestämde oss sent på fredagskvällen för att åka och fiska sutare.
Vi anlände till vår vanliga plats vid Knektadammen och började med att sätta igång vår nya favorit,
ThermaCell! En fantastisk uppfinning som gör det nästintill mygg- och knottfritt.
 
När detta var klart gjorde vi i ordning prylarna för fiske och mäskade upp platsen med några bitar
räkstjärt och lite pellets, inte för mycket och inte för lite. Detta har fungerat utmärkt för oss både
till sutare och ruda så det fortsätter vi att köra. Jag vet inte om pellets är rätta ordet, det är något
som heter värpfoder och är köpt på Lantmännen. Sånt kör vi med i alla fall, pellets låter smidigare
att säga och de ser ut som små pellets.
 
 
Vi kastade ut och väntade, som vanligt kom nästan direkt fisk in i Daniels del av swimmet och
han började få pill på betet, men ingen fisk ville riktigt ta till en början. Snart fick Daniel i alla fall
ett napp som han gjorde mothugg på och fisken satt. Den drog direkt in i det lilla näckrosbältet
till höger om hans flöte och vi var oroliga för att fisken var förlorad men till slut hittade den ut av
sig själv och Daniel kunde drilla den en stund...innan den plötsligt släppte.
 
Daniel bröt ihop men kom igen med full kraft och kastade ut igen. Jag hade som vanligt inga
pill eller linebites och det är nästan lika frustrerande som att tappa en fisk. Nu hade det hunnit
bli mörkt och våra flöten lös upp i natten, det är nu som ett napp är som häftigast när man ser
hur lysstaven gungar till och flötet börjar vandra. Det är en speciell känsla.
 
 
Vi körde på i några timmar under natten men ingenting ville nappa, fastän vi efter mörkrets inbrott
båda hade lite småpill på våra beten så att flötet gungade till ordentligt eller lyftes och sjönk lite
grann. Så sa Daniel att han började bli seg i huvudet, han hade ju faktiskt varit uppe sen 6 på
morgonen så det var förståeligt, och han funderade på om vi skulle ge upp för den här gången.
Just då gungade det till i mitt flöte och det började vandra iväg fort, jag gjorde mothugg och en
kämparglad fisk satt fast i andra änden på linan. Jag lyckades hålla fisken borta från näckrosorna
som i mitt fall var rakt utanför mitt flöte och till slut kunde vi håva skönheten. Det var en sutare
av normalstorlek runt 2 kg och jag var så nöjd att äntligen har fått en fisk. Det kändes som det
gått troll i mitt fiske på senaste tiden, jag hade kämpat utan resultat så länge men nu satt den där.
 
 
Efter den här fina sutaren plockade vi ihop, nöjda med att i alla fall fått en fisk under alla dessa
timmar. Men det är garanterat inte sista gången vi sätter oss där och hoppas på någon stor fisk.
De simmar där, det vet vi. Bara man kan slippa de stora karparna så :)
 
Nästa fisketur får vi se vilken art det blir, kanske blir det ål eller kanske lite göstrolling.
Ingen vet. Tills dess önskar jag er alla skitfiske och en fortsatt trevlig sommar!

Sutarbubbel och myggfritt

Sista fiskepasset innan monsunregnperioden, även kallad midsommarhelgen.
Platsen vi valde var Knektadammen och vi visste sedan tidigare att fiskarna kommit igång ordentligt där
nu. Vårat humör var på topp och Daniel hade dessutom köpt en mackapär som skulle hålla myggen och
knotten borta. Mer om hur den funkade senare.
 
Vi kastade ut strax innan "mörkret" och med "mörkret" menar jag så mörkt som det blir nu, vilket inte är
så jättemörkt. Vi hade ljus hela natten när vi satt där vilket var riktigt trevligt. Långt ifrån dagsljus men
ändå ljust nog för att egentligen inte behöva pannlampan om det skulle knipa.
 
 
Runt flötet kastade jag några bitar räka som fick sjunka till botten och agera mäsk för att locka in de
hungriga fiskarna. Ja jag ser räkor som bete till fisket, inte mat :)
 
Det tog inte lång tid innan jag hade pill och pillet följdes av ett tokrus in mot näckrosbältet strax
utanför mitt flöte på bilden ovan. Flötet är det som lyser grönt/gult på bilden för er som undrar ;)
Tokrusningen slutade dock med att jag inte hann lyfta spöet fort nog för att sätta mothugg och fisken
gick av just innan näckrosorna. Tur för mig men tråkigt att missa en fisk. Den här var nästan garanterat
en av de karpar som simmar runt i dammen och knäcker de flesta tackel för fiskare som har otur nog
att kroka dem på för lätt utrustning. Vi fiskade ju ruda och sutare och det gör man med lite lättare
utrustning, men jag hade nog klarat att drilla en karp på mitt ändå.
 
Jaja, bara att bita i det sura äpplet och kasta ut igen. Sen var det en stunds väntan igen.
Daniel hade nu en hel del pill på sitt bete som bestod av majs som vanligt. Han gillar att köra på majs.
Ingen fisk ville riktigt nappa på hans majskorn, så tillbaks till mig!
 
Jag är i full färd med att göra annat oviktigt som vanligt när jag sneglar till på flötet, eller rättare sagt
där flötet ska vara, och ser att det inte finns där. Jag upptäcker flötet som är på väg bort mot ett
buskage som hänger långt ut över dammen och ett ställe där man INTE vill att fisken ska gå fast.
Jag sträcker mig snabbt efter spöet, lyfter det och krokar fisken. Det är en stor ruda kan jag känna
direkt och den gör bra motstånd. Några sekunders fight utan dess like avslutas lika fort när
fiskuslingen kliver av mitt i en rusning och flöte med tackel och krok skjuter upp ur vattnet och är
otroligt nära att träffa Daniel i ansiktet. Det vore nåt, att få avbryta fisket för att Daniel har en krok
i kinden! Jaja, frustrerad till maximum kastar jag ut igen efter några väl valda svärord, och så började
väntan på ett nytt försök.
 
Nu hade Daniel fått in fler fiskar i sitt swim och de både bubblade och rörde hans bete så flötet
gungade hej vilt. Snart sjunker hans flöte och han sätter mothugg. Fisken gör en snabb rusning åt
höger bort mot mig och jag är snabb med att veva in mitt. Men så stiger den av och ännu en fisk
slapp bli fotograferad av oss galningar ikväll. Men skam den som ger sig, han kastar ut igen och
snart är fiskar där igen. Flötet lyfts upp ur vattnet och Daniel sätter ett perfekt mothugg, nu är en
fisk fast. Drillen är allt annat än händelselös fastän fisken är en sutare av mindre kaliber. Jag ser
till att håva den vid första chansen jag får och den här får äntligen vara med på bild med Daniel.
 
 
En fin hona hade han fått. Vi fortsätter fiska en bra stund till och har båda några fiskar som vi missar.
När solen börjar gå upp packar vi ihop och ger oss av hemåt igen, glada för att vädret var skönt och
att vi fick chansen att fiska. Nästa gång vill jag dock inte tappa så här mycket fisk, det är inte likt mig.
 
Och då var det dags att utvärdera den här mojängen som Daniel köpt. Den heter Thermacell och är
någon sorts pryl som utsöndrar något ämne som ska hålla myggen och knotten borta. Den funkade
skitbra och vi hade nästintill knottfritt hela fisketuren. Den var inte hundraprocentig dock men vad är
egentligen det? Inget myggmedel jag provat har varit perfekt, det skulle vara den gamla Djungeloljan
i så fall. Thermacell rekommenderar jag helt klart. Den måste hänga med på alla fisketurer.
 
Detta var allt för den här gången, hoppas ni tycker om det jag skriver. Man kan inte göra bättre än
sitt bästa liksom :P Det blev mycket text idag och lite foton men det blir det ibland. Jag har en
kommentarsdel där ni kan skriva vad ni än vill, men håll det civilicerat och snällt tack.
Ha det så bra i regnet som kommer, själv ska jag nog inte fiska så mycket i alla fall.
 

Det är mygg- och knottsäsong nu, men också sutarsäsong

 
 
Ja jäklar vad mycket knott vi hade igår vid gölen, de svärmade runt oss som galningar och vi tvingades
smo in oss i massor med myggskyddsmedel. Vi blandade Djungelolja med Autan och det verkade få
i alla fall de flesta knott att hålla sig borta. Men några stycken ville verkligen suga blod och idag har
jag en del knottbett, som vanligt fick jag ett på ögonlocket vilket är extra irriterande.
 
Fisket gick väl så där, vi var ute efter Sutare och Ruda främst och jag hade ett napp nästan direkt då
vi kastat ut. Det missade jag men jag tänkte att det skulle kunna bli en bra kväll med napp så fort.
 
Daniel sitter redo för mothugg, och skyddad så gott det går mot knotten som surrar
runt huvudet. Detta är verkligen det enda minus med sommarfisket.
 
Tji fick jag. Vi satt i timmar utan någonting. Men till slut började det bubbla lite bredvid Daniels
flöte och vi kunde konstatera att det i alla fall fanns EN fisk runt våra beten. En kvart senare dök hans
flöte och fighten var igång. Han hade nog ställt slirbromsen en liten aning för löst eller så var fisken
extra stark för den drog ut lina nästan vid varenda rusning. Vi landade den efter en stund och det
var en standardstorleks-sutare på runt 2 kg.
 
 
Vi satt i ytterligare en timme men inget ville nappa, så är det ibland. Jag fick gå lottlös men Daniel
visade som vanligt vart skåpet ska stå. Nästa gång är det nog min tur.

Regn är att vänta, tur vi fick till ett sista pass innan dess

 
Det blev en spontantur igår kväll till Knektadammen för mig.
Jag anlände strax efter tio och gjorde snabbt i ordning prylarna, braxnar lekte några meter till vänster
om mig där jag satt och det gick riktigt hårt till. De plaskade ibland så jag blev skrämd.
 
Det var rätt segt till en början men snart dök plötsligt Daniel upp ur tomma intet och hade med sig
fiskeprylarna. Han satte sig bredvid mig och kastade ut, inte lång tid senare gungar det till i hans
flöte. Nu visste vi att det fanns fisk inne på mäskplatsen, vilket alltid är roligt att veta. Flötet stack
snett utåt åt höger och sjönk men snabbt stanande det upp. Kan det ha varit en liten mört som
ryckte i Daniels majskorn? Nej det får vi inte hoppas, mört är det sista vi vill ha på platsen.
 
Ytterligare någon timme gick och plötsligt lyfter Daniels flöte och går åt sidan, han lyfter spöet för
att kroka fisken och fisken gör en ordentlig rusning men stannar upp efter några meter. Resten av
drillen gör fisken inget mostånd alls och det visar sig vara en braxen, kanske en av de som lekte
till vänster om oss. Daniel greppar den och tar upp den med ett nackgrepp, vi tar ett snabbt foto
innan han går och släpper den ute i Rocksjön. Gott, en mindre braxen i dammen är alltid trevligt.
 
 
Vi fortsätter att fiska och det är lite småpill på både mitt och Daniels bete. Jag kör räka på kroken
för övrigt, det brukar fungera riktigt bra till braxen, sutare och ruda. Även en karp kan gå på om
man har otur, då får man jobba och hoppas att den inte siktar in sig på närmaste vassrugg.
 
Johan kommer och hälsar på en stund och medan vi sitter där och pratar får Daniel ännu ett napp
som han lyckas kroka också, den här gången gör fisken lite mer motstånd och drar först iväg åt
vänster, vänder och går iväg som ett spjut åt höger innan Daniel får kontrollen och kan börja få in
den mot land. Upp kommer en liten sutare på 1,7 kg, storleksmässigt är dessa bara dussinfiskar
i Knektadammen. Men en fisk är alltid en fisk, och jag har fortfarande inte lyckats få napp ikväll.
 
 
Vi kör på en stund till men inget mer händer, Johan åker hem och vi packar snart ihop också och
ger oss för natten. Snart får kanske även jag fisk, det är lite roligare då :)
 
Grattis Daniel till båda fiskarna. Nu kommer en period med regn så det blir nog inte något fiske
på några dagar, men man vet aldrig. Kanske klämmer man in en tur eller två mellan skurarna!

Ikväll bjöd gölen på några fiskar

 
Jag och Daniel hade vår premiär i gölen för ett bra tag sen men det blev bara ett pass och var på
tok för kallt för att fiskarna skulle vara aktiva då. Ikväll var en annan femma.
 
Vi parkerade bilen nära gölen och gick ner med våra prylar, packade upp och kastade ut.
Vi gjorde i ordning allt och när jag skulle sätta mig började mitt flöte gå åt sidan för att sedan gå
under ytan fort. Jag lyfte mitt spö och tänkte att det var den obligatoriska abborren som nappade
så här tidigt på kvällen. Rudan och Sutaren brukar vara lite dåliga på att nappa när det fortfarande
är ljust. Men när jag satt mothugget kände jag direkt att det inte var en liten abborre utan något
lite större. Ganska snart kunde vi se den i ytan och det var en Ruda, tro det eller ej.
 
 
Rudan vägdes och mättes och så passade vi på att fotografera den också. Den vägde in på 1100g
vilket inte är dåligt för rudorna i den här gölen. Glad som en lärka kastade jag ut snabbt igen i hopp
om att få ännu fler...men ack så fel jag hade. Tiden gick och jag hade bara några småpill på betet.
 
Daniel hade ungefär lika mycket tur, eller otur. Några pill på hans bete var det enda som hände där
borta. Det kan vara frustrerande att flötmeta och se de små försiktiga pill som Rudor och Sutare gör.
Speciellt när det bubblar runt flötet.
 
 
Kvällen kom och det blev snart mörkt, fortfarande hade vi mest småpill. Jag hade några riktiga napp
men ena gången kände jag inget alls vid mothugg och andra gången klev fisken av efter en sekund.
 
 
Till slut var det becksvart och då gick en fisk på mitt bete och jag lyfte mitt spö, fisken fastnade och
jag kunde börja drilla den. Den kändes större och visade sig snart vara en Sutare. Där i våra strålande
pannlampors sken såg vi den glida över håvkanten och Daniel lyfte upp den.
 
 
Den här Sutaren vägde vi aldrig, men jag gissar att den vägde runt 2 kg. Hon fick snabbt simma till-
baka igen ner i mörkret igen och vi fortsatte fiska men utan framgång. Ett par pill till hade vi båda
men ingen mer fisk ville nappa.
 
Allt som allt är jag nöjd med kvällen, jag fick ta en Ruda och jag fick en bonus-Sutare.
Tråkigt bara att inte Daniel fick någon fisk, men det får han ta nästa fisketur istället.
 

Sutare på feeder och gäddrace

 
 
Idag ska jag skriva om två turer som jag gjort de senaste dagarna.
 
VI börjar med kvällen då jag och Daniel åkte till Knektadammen och skulle fiska sarv.
Det var en helt okej kväll med inte mycket vind och inget regn på horisonten.
Vi anlände till dammen och fixade med våra spön, kvällen kändes riktigt bra och vi kunde nästan
känna att det här skulle bjuda på något speciellt. Jag körde flötmete med lyftmetoden och Daniel
fortsatte med sitt feederfiske. Vi kastade ut och ganska snart hade jag någon fisk som strök mot
linan och gjorde så att flötet gungade till, nästan omedelbart efter detta gör Daniel mothugg och
en fisk var krokad.

-Den här känns inte som en sarv, säger Daniel. Är det en sarv så är den stor!
 
En rätt så händelselös men rolig fight senare kan vi landa första fisken, en Sutare!
Daniel var själaglad, det var första Sutaren på hans feederspö.
 
Han kastade ut igen och den här gången tog det ett tag med några småknyck i spötoppen bara
innan ett rejält hugg kom då han fipplade med sin telefon, spöet studsade nästan ut ur bankstick-
klykan och han fick tag i spöet, gjorde mothugg och en fisk var fast. Nu började det roliga. Daniel
hade clippat linan i rullen för att kunna kasta ut till samma plats varje gång och hade kanske en
halvmeter lina indragen när fisken tog. Fisken rusade och drog ut linan ända till clippet direkt och
Daniel fick kämpa för att få in lite lina igen. Den här fisken var större och gjorde bra motstånd.
 
Daniel kämpade en stund med fisken och när vi såg vad det var förstod vi varför den gjorde sånt
motstånd, det var ännu en Sutare och denna var rätt stor. Håvningen gick bra och efter vägning
kunde vi konstatera att Daniel hade ett nytt personbästa. En fin Sutare på runt 2,5 kg.
 
 
Efter den här fisken lugnade det ner sig och inga fler fiskar kom upp, men vilken kväll!
 
Igår åkte jag och Daniel ut till Anders för att fiska lite gädda.
Jag körde på bottenmete medan Daniel och Anders hade sina flötmeten ute. Det blåste en del så
de fick kasta om med jämna mellanrum. Anders gick upp till huset för att göra något och då dyker
hans flöte, Daniel säger till mig att ta det då jag haft en torka på fiskfronten den senaste tiden.
 
Jag lyfter spöet och gör ett kraftigt mothugg, pang så sitter fisken fast och jag drillar den glatt mot
bryggan. Den gör rätt bra motstånd men jag gissar på att den inte är så stor. Snart kommer även
Anders ner med håven i högsta hugg. Jag har då fått in fisken en bra bit och snart är det dags för
håvning. Anders sköter det galant och en ultratunn gädda ligger i håven. Vi väger den till runt 4,5
kg och mäter den till 96 cm i längd. Bra längd men ack så smal gäddan var så här efter leken.
 
 
Anders tar sitt spö, krokar på samma mört ( som vi kunde dra upp ur svalget på gäddan ) och
kastade ut igen. Inte många ögonblick senare sjunker hans flöte och han gör ett mothugg ännu
kraftigare än det jag gjorde. Han drillar in fisken och det är en liten snipa på ett par kilo.
 
 
Snabbt kastar han ut igen och tar en snipa till. Daniel däremot hade otur. Han fick napp och vid
mothugg går linan av. Efter lite kontroll av spöet kunde vi snabbt se att en spöring hade gått sönder.
Daniel fixar det med tejp i bästa MacGyver-manér och kastar snart ut igen.
 
 
Anders tar samtidigt lillbåten ut för att ta hem Daniels flöte som ligger och guppar i ytan. Väl
där ute på det guppande blå kan Anders dra upp hela riggen med krok och mört, gäddan hade
spottat ut fisken strax efter att den tagit den så det ordnade sig perfekt.
 
 
Tyvärr blev det ingen mer fisk denna kväll men det var en otroligt trevlig dag som jag gärna gör om,
oavsett om man får fisk eller inte. Nästa gång lutar det åt att vi tar Anders båt ut på lite trolling.
Men det är inte klappat och klart ännu, vi får se hur vädret blir också.
Avslutar med en stämningsbild av två grabbar på en brygga i solnedgången.
 
 
 

Några fisketurer har det blivit med blandat resultat

 
Vi har fiskat några gånger sen sist jag skrev något här, det har dock inte gått något vidare.
Vi kan börja från början.
 
 
 
 
Bottenmete efter Ruda provade vi, med plastmajs i hopp om att slippa de otroligt jobbiga kräftorna.
Det gick inget vidare, kräftorna gick på betet hela tiden och det blev nästan outhärdligt att se rycken
i linan från att man kastade i grejerna till man tog upp betet ur vattnet. Och till råga på allt fastnade
jag i botten och när jag försökte dra loss kroken från botten så gick rullen sönder. Min gamla goda
trotjänare Okuma Epix Pro gick sönder. *snyft*
 
Vi plockade ihop och gav upp för kvällen, som var ung fortfarande. Vi visste att Johan satt och
fiskade mört uppe i Västersjön så vi åkte dit en sväng för att kolla hur det gick för honom och han
fick en mört av mindre modell när vi var där, men inte mycket mer. Det kommer ska du se, Johan.
 
Nästa tur var till pölen och jakt på Sutare och Ruda. Det gick lite bättre och rätt så snart hade
Daniel fått en Sutare som bjöd på bra motstånd och var i medelstorlek för pölen.
 
 
Åtskilliga timmar senare kunde även jag kroka en fisk och den här gången var det min favoritfisk.
Upp kom en Ruda av mindre modell, alltid lika roligt att fånga Rudor.
 
 
Nåsta fisketur tog oss till Landsjön i jakt på de stora ålarna som simmar där. Vi hittade fram till
platsen som vi tänkt oss och det såg bra ut, gott med plats att kasta med de långa spön som
vi använder till detta fiske. Och det var även mycket djurliv, vi såg till och med en stor råtta springa
precis i vattenkanten. Det var häftigt. Någon fisk blev det tyvärr inte men Daniel hade en del napp.
Jag passade så klart på att fota lite i brist på napp.
 
 
Några fler fisketurer har det inte blivit sen dess men det blir säkert fler framöver och då är jag tillbaks
med rapporterandet, var så säkra :) till dess önskar jag er skitfiske och en underbar sommar.

Kväll med slemmiga sutare

 
 
 
Ja först kan vi ju beta av de två fisketurerna innan igår kväll. Jag och Daniel var på två olika platser
och fiskade, båda gångerna var vi ute efter Ruda. Ingen Ruda blev det dessa turer men vi fick se
andra djur. Första kvällen fick vi se en vattensork (?) simma längs kanten.
 
Och andra kvällen fick jag jackpot...i kräftor! Jag fångade två stycken och hade hur många som helst
som tog tag i räkan på kroken och åt upp den. Det var så irriterande att vi till slut gav upp. Så om ni
ska fiska kräftor, gör det i Barnarpasjön för där finns otroliga mängder verkar det som. Stora också.
 
 
Men åter till gårdagen och fisketuren i gölen. Det var en underbar kväll med spegelblank yta, vi
anlände rätt tidigt jämfört med när vi brukar komma dit och tänkte testa fisket innan mörkret.
 
Nästan direkt kunde vi se indikation på att det simmade fisk på platsen och det tog inte lång tid
innan Daniels flöte sjönk och vid mothugget kom det upp en liten abborre...som vanligt. Några
sekunder senare dök mitt flöte och jag krokade en större fisk. Det första fisken gör är att skjuta upp
ur vattnet som en delfin, då kunde vi se att det var en stor sutare som jag krokat. Efter en intensiv
kamp hade vi den i håven och här är den:
 
Hon fick vara med på några foton, vägas och sendan släpptes hon tillbaks. Hon vägde blyga 2100g.
Inget monster men största vi fått i år i alla fall. Och sutare är helt underbara att få på kroken, de kan
verkligen kämpa med sina stora fenor som ger ordentligt med kraft.
 
Vi fiskade några timmar till men det blev ingen mer fisk, dock så hade vi otroligt många pill på betet
och jag hade typiskt sutarbubbel runt flötet hela tiden. Men de var nog inte så sugna på räka igår kväll.

Så här ser det ut när sutare går och bökar i botten runt ens bete, som en bubbelpool:
 
Det var allt för den här gången, jag hoppas det blir nytt inlägg och massor med fiskar snart igen.

En riktigt bra fisketur till pölen

 
Jag och Daniel bestämde oss sent för att åka och fiska i den lilla gölen efter Sutare och Ruda.
Vi lastade in fiskegrejerna i bilen och åkte, med tankarna på alla de vidriga knotten där uppe.
Men när vi anlände så var det inte så jättemycket knott och till slut försvann de nästan helt.
 
Vi monterade ihop våra spön, jag hade bara mitt flötmetespö med mig medan Daniel hade med sig sitt
flötmete- och sitt larmfiskespö. När vi var färdiga kastade vi ut och nästan direkt började det att indikera
fisk nere vid våra beten. Det tog dock ett tag innan någon av oss fick napp att göra mothugg på, det var
jag som fick första fisken som visade sig vara en liten abborre. De gillar verkligen räka de små liven.
 
Vi fortsatte att fiska och hade mycket aktivitet runt våra beten, nästa fisk var Daniels och den här
visade sig vara en liten Ruda på 800 gram, nytt personbästa för Daniel.
 
 
Inte lång tid efter började Daniels flöte att röra på sig igen och mothugget satt perfekt. En odramatisk
fight slutade med att jag kunde håva andra Rudan för kvällen. Vilken fiskekväll!
 
Daniel med Rudan som vägde 750 gram
 
Jag var lite frustrerad nu, många pill på betet men ingen fisk för mig ännu. Men till slut, efter en lång
väntan, dök plötsligt mitt flöte, studsade upp igen och började röra sig åt sidan. Jag gjorde mothugg
och fast satt en fisk. Den här kände jag först inte vad det var för någon art, den kändes inte riktigt som
en Sutare men bjöd på några små korta rusningar. Ganska snart förstod jag att det handlade om en
Ruda som krokats. Fighten var händelselös och Daniel kunde snart håva Rudan som vägde 850g.
 
 
Utöver den här fick Daniel några Sutare med en topp på 2050 gram har jag för mig. Här är den sista
Sutaren och även den största fisken för kvällen.
 
 
Den här kvällen var nästan perfekt. Vi kunde ha sluppit knotten i början och Daniel kunde ha fått
fånga en karp på sitt larmspö men bortsett från det var fisketuren riktigt bra. Tack för fisket Daniel.
 
 
Ja just det ja, vi fiskade även härom kvällen och då fångade Daniel en bekanting. Fisken som
hälsade på var ingen mindre än Scarface. Hon var pigg och glad som vanligt.
 
 

Kort rapport - Sutarfiske i regnoväder

 
Jag och Daniel åkte upp till gölen och fiskade igår och det hade lovats lite regn, men kom en rejäl
regnskur. Och regnet varade i minst en timme. Vi var minst sagt dyblöta fastän vi hade regnkappa
och regnbyxor ( jag hade regnbyxor, medan Daniel glömde sina ) då det ville rinna in på ryggen
framför allt. Så där satt vi blöta och frusna, tills det slutade regna. Men då kom nästa plåga, något
ännu värre. Knott! Det kryllade med knott som satte sig på varenda liten bit hud man hade blottad.
 
Men vi härdade ut och Daniel fick första nappet. Fisken gjorde bra motstånd men plötsligt släppte
fisken och vid närmare inspektion såg vi att det var tafsen som gått av. Surt sa räven, men det var
bara att knyta på en ny krok och fortsätta fisket. Nästa napp hade Daniel också, den här gången
visade det sig dock vara en liten abborre. Inte alls roligt när man är ute efter större fisk.
 
Jag fick vänta länge på mitt första napp men när det väl kom så kom det ordentligt. Flötet lyftes
och började vandra, jag satte mothugget och det blev en ordentlig fart på fisken. Det kändes ju
direkt att det var en sutare och efter en rätt intensiv drill kunde vi håva en skaplig fisk på runt 2 kg.
 
 
Den här rackaren var det enda vi fick, fastän Daniel hade några fler indikationer på fisk runt sitt bete.
Allt som allt, en blöt men härlig fisketur även om man kunde klarat sig utan dessa förpestande
varelser som suger ens blod. Min panna är rödprickig idag.
 
Till nästa gång önskar jag er skitfiske!

Snabb uppdatering

Jag och Daniel åkte en sväng och fiskade, det var ju ändå första metardagen.
Vi åkte till gölen och var på jakt efter sutare och möjligtvis någon ruda.
 
Det var segt i början och inget hände på en väldigt lång stund. Vi såg dock mycket aktivitet på ytan.
 
Efter några timmar hade mäsket gjort sitt och båda våra flöten rörde sig som indikation på att någon
fisk var nere vid betet och rotade runt. Vi blev på helspänn varje gång det gungade till i flötet, sånt här
är skitroligt men det förstår bara de som verkligen provat den här sortens fiske. Vi fortsatte fiska och
det var några små pill ibland. Till slut lyftes Daniels flöte och började vandra åt sidan, Daniel gjorde
mothugg och fisken gjorde motstånd. Det var ingen sutare, det kunde vi konstatera rätt fort. Men inte
heller kändes det som en ruda. Vad kunde detta vara?
 
En rätt så intensiv fight pågick ett tag och den vände flera gånger i ytan men vi lyckades inte riktigt
se vad det var för fisk. En gång tyckte jag det var en ruda, men den kämpade lite för bra för det. Sen
till slut håvade vi fisken och kunde se vad det var, det var en liten liten karp som tagit betet.
 
 
När vi fotat den här såg jag att mitt flöte flyttat sig och låg på djupare vatten så jag drog in det till rätt
plats igen och plötsligt lyftes mitt flöte och började vandra. Det här var min chans tänkte jag och satte
ett ordentligt mothugg. Upp FLÖG en pytteliten abborre och landade på backen. Stackaren visste
nog inte vad som hänt. Jag krokade av den och fortsatte fiska i hopp om att det skulle komma en
lite större fisk nästa gång. Det tog inte mer än en halvtimme så lyftes Daniels flöte ännu en gång
och när mothugget var satt visste vi båda att det var en sutare, den gjorde fina rusningar och ville
kämpa på bra. Fighten varade inte mer än någon minut och efter håvningen kunde vi se att det var
en bekant fisk. Hon har ett ärr på gällocket och är lätt att identifiera på det. Tyvärr tänkte vi inte så
långt att vi fotograferade henne från rätt sida så ärret syns inte, men jag fångade henne i augusti
förra året om du vill bläddra tillbaks och titta. Här är hon i alla fall:
 

Efter den här fiskade vi en liten stund till men ingen fisk ville gå på våra beten så vi gav upp runt ett
på natten, plockade ihop och gick hela vägen bort till bilen. Väl där såg vi att temperaturen krupit
ner till bara 4 grader, inte konstigt att vi var stelfrusna.

Sutaren var på hugget

Ja jag hoppades ju på Ruda men det blev inget med det.
 
Daniel och jag trotsade vädret och gav oss ut i snålblåsten härom kvällen.
Vi hade siktet inställt på gölen och min förhoppning var att fånga en Ruda. Jag gjorde allt enligt
regelboken med lagom möskning och kasta ut småbitar av betet med jämna mellanrum men inget
kunde locka Rudan att nappa. Vi hade extrem aktivitet med flera Rudor som var uppe och rullade just
vid våra flöten och runt omkring fiskeplatsen men som sagt ville de inte den här kvällen, kanske var det
väderomslaget som gjorde att de inte var nappvilliga eller så var det helt enkelt inte rudornas kväll.
 
 
Men fiskade gjorde vi och hur frustrerande det än var när rudorna var uppe i ytan precis utanför oss
så härdade vi ut i den iskalla vinden. Till slut gungade mitt flöte lite grann och började sedan förflytta
sig och jag gjorde mothugg. Upp flög en liten liten abborre, inte alls vad vi hade tänkt skulle nappa.
 
Jag krokade av den och vi fortsatte fiska. Snart såg jag hur mitt flöte gungade till igen och tänkte att
det säkert var en abborre till, men så dök flötet kraftigt och vid mothugget kände jag att det satt en
större fisk på. Jag kände snabbt att det var en sutare som jag krokat och efter en intensiv drill kunde
Daniel håva den. Det var en av de större i gölen men ingen så värst stor ändå, strax över 2 kg.
 
 
Efter det här blev det ingenting mer och vi packade ihop och gick till bilen. Väl framme där och när
Daniel startat bilen såg vi temperaturen och chockades av att det hade krupit ner till bara 7 grader.
Huttrande och trötta åkte vi hem och den natten sov i alla fall jag riktigt gott i min varma säng.

Ny art för Daniel under nattens pass

Daniel och jag bestämde oss sent igår kväll för att köra ett nattpass i gölen.
Vi kom upp dit runt halv tolv och det skulle enligt klart.se börja regna och åska runt 4-5 vilket inte är så
roligt när man fiskar men vi tänkte att man kunde fiska i alla fall fram tills dess. Sagt och gjort, vi
kastade ut våra beten och några mäskbollar och började fiska. Det var en seg start som inte ens
indikerade fisk runt våra beten och knappt någon aktivitet i ytan heller. Men några timmar in i fisket
guppade det till i mitt flöte och vi visste då att fisk kommit in i vårt swim. Det var dock bara ett par små
gung i mitt flöte innan det slutade plötsligt och någon minut senare lyfte sig istället Daniels flöte och
började förflytta sig. Han satte mothugget perfekt och efter en kort och händelselös drillning var fisken
landad. Daniel var totalt själaglad för i håven låg en ny art för honom, en art som han kämpat länge
med. Nämligen en Ruda!
 
Rudan vägde in på 790 gram och var 32 cm lång
 
Vi fortsatte fiska och det fortsatte vara segt med aktivitet runt våra beten, flötena låg stilla och vi
undrade om det skulle bli något mer. Några timmar till gick och plötsligt började mitt flöte guppa till
några gånger men fisken ville inte riktigt ta betet ordentligt. Jag vevade in och bytte ut räkan till en ny
och det gjorde susen. Några minuter senare lyfter sig mitt flöte och sjunker sedan snabbt för att dra
iväg under vattnet. Jag lyfter mitt spö och känner tungt gung i toppen. En fisk var äntligen fast men jag
kände direkt vad det var på andra sidan. Jag ville ju också ha en Ruda, men det här var ju bättre än
inget. Upp kom en rödögd argsint Sutare som vägde runt 1700 gram.
 
Den här fisken var välkommen vill jag lova, så många timmar utan fisk är frustrerande.
Strax efter detta frågade jag Daniel om vi skulle packa ihop. Han svarade att det kanske var dags.
Några sekunder senare kom en åskknall som fick oss att göra ett hastigt beslut att avsluta fisket.
Kolfiberspön, vatten och åska är ingen bra kombination och kan sluta väldigt olyckligt.
 
Vi packade snabbt ihop och åkte hem och när jag blev avsläppt hemma hann jag inte mer än upp i
lägenheten innan det började regna. Jag somnade gott till mullrande åska och vaknade glad och nöjd.

En underbar sommarkväll med framgång i fisket!

Äntligen har jag haft lite fiskelycka!
 
När vi bestämde oss för att testa gamla gölen hade jag inte jättehöga förhoppningar, det var tidigt på
säsongen och vi visste inte om fiskarna vaknat till liv ännu men vilken underbar kväll det var. Här skulle
fiskas oavsett och det var Sutare och Ruda på menyn. Rudan brukar jag inte fiska förrän i Juni tidigast
så jag hade inga direkta förhoppningar på att fånga någon men lite kunde man ju ändå hoppas.
 
Vi anlände och fixade snabbt iordning grejerna, och sen ut med betad krok på botten. Solen hade
gassat ordentligt hela dagen och det var runt 20 grader i luften när vi fixat klart med våra prylar och
vi kunde njuta av sommarvärmen. Inte lång tid efter att jag satt mig hade jag aktivitet runt mitt bete och
gjorde mig beredd. När flötet gungade till, lyftes och sedan gick åt sidan satte jag mothugget och fisken
satt fast. En kort drillning senare kunde jag glatt se att det var en Ruda. Hon var smockfull med rom och
vägde 1040 gram, längden på henne var 34 cm.
 
 
 
Vi hade en kort fotosession och sedan släppte jag tillbaks henne, och kastade ut på nytt.
Inte lång tid efter första nappet kom nästa och även den här gången var drillningen kort men intensiv.
Upp kom ännu en Ruda! Jag var överlycklig och även fast den här var lite mindre så kändes livet
underbart. Några foton togs och sen fick även den här gå tillbaks. Denna vägde 970 gram och var
33 cm lång.
 
 
 
Jag kastar ut en betad krok igen och väntar, aktiviteten runt betet visade sig genom små gupp i flötet
och spänningen var olidlig. Skulle jag få ännu en Ruda? Nappet kom plötsligt och direkt vid mothugget
kände jag att det inte kunde vara en Ruda. Jag hade rätt och efter en lite längre kamp kunde Daniel
håva en Sutare. Den här vägde 1890 gram, längden tog jag aldrig.
 
 
Detta fortsatte och jag fick två sutare till, en på 1870 gram och en som vägde 1940 gram.
Daniel däremot hade inte lika mycket tur, han hade visserligen både pill och riktiga napp men ingen
fisk ville fastna på kroken. Vi satt fram till klockan var alldeles för mycket och sedan packade vi ihop
och åkte hem, jag var överlycklig och Daniel var glad för min skull även om han hade velat ha fisk med.
 
Vilken underbar tur, tänk att gölen kan bjuda på så trevligt fiske.

Gölen bjuder på trevligt Sutarfiske

Igår åkte jag och Daniel upp till gölen för att meta, i hopp om Sutare och Ruda. Den här gången
blev det bara Sutare precis som förra fisketuren. Metoden var flötmete med räka, och självklart
lyftmetoden som är i mitt tycke det bästa sättet att meta Sutare och andra liknande fiskar.
 
Kvällen var så lugn och skön men jäklar vad det börjar bli kallt när solen går ner.
Första Sutaren tog Daniel efter att ha haft besök en längre tid vid sitt bete, det bubblade
friskt en stund innan nappet. En hona i riktigt bra kondition som bjöd på fin fight.
 
Jag fick vänta länge på mitt napp men till slut, när vi var nästan redo att ge upp, så började
Sutaren avslöja sig och man såg att den var på plats genom bubbel och några försiktiga
lyft i betet, vilka resulterade i att flötet guppade och lyftes och när det händer sitter man som
på nålar. Man är på helspänn när man ser att något är på väg att hända och redo för mothugg.
 
 
Dessa Sutare låg på snittvikt, Daniels låg strax över 1900 g och min vägde nästan 2200 g.
Fan vilket roligt fiske detta är, när man får på en Sutare i dessa storlekar blir det åka av.
 
Nu får vi se vilket fiske som bjuds på nästa gång, det är tal om ålfiske men inget är bestämt.
Gösfisket är lagt på is ett tag i hopp om att de ska sätta på strömmen igen i sjön.
Tidigare inlägg