Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder. Skitsnack!

Entutiastiska och förväntansfulla begav vi oss mot Lake-land, solens strålar hade nog gjort
sitt för att höja våra förhoppningar om en sagolik fiskekväll med Lake på menyn.
Ja inte att äta men väl att fotografera och glädjas åt.

En molnfri himmel tände stolt sina stjärnor strax efter att vi lämnat storstan och kommit ut
på E4an på väg söderut. En djupmörk färg förvandlades sakta men säkert till svart och allt
var frid och fröjd. Det enda som oroade oss lite grann var att temperaturmätaren sakta föll
nedåt i grader. Väl framme visade den -12 och den skulle sjunka ytterligare några stycken
under kvällen.


Mörkt och härligt tyckte vi när vi parkerade bilen. Totalt vindstilla

Rätt snart insåg vi att det verkligen skulle bli kallt, otroligt kallt.
Våra tår började frysa, fastän vi är vana vid kalla kvällar vid sjön och hade ett flertal sockar på oss.
Fingrarna frös på sekunder när vi tagit av oss vantarna för att försöka pilla med krokar och annat.



Det var så kallt att allt som var gjort av metall frös fast i händerna på en halv sekund, och då märker
man hur mycket det är som är gjort av metall. Man skär sig också lätt när allt blir fruset till is och börjar
bygga upp sylvassa kristaller. Vad man än tog på var fyllt av stenhårda kristaller och dum som jag var
försökte jag skjuta bort lite is från min overall med händerna. Direkt fick jag rivsår och det rann
blod...som stelnade fort och gjorde ännu mer skada.

Nej detta fungerade inte så kvällen blev avbruten efter några timmar och vi satte oss i bilen och
åkte hem. Stelfrusna satt vi i bilen med en enda önskan: Mer värme från fläktarna, och nu!
Till slut kom värmen och så även känseln.

Ja att fiska på kvällen, då solen inte ger någon som helst uppvärmning, i -17 grader var för mycket för
oss ikväll. Hade vi vetat temperaturen innan så skulle vi kunnat motverka det lite grann med en brasa
och extra värme till fötter och händer. Men det visste vi inte.
Och det hade nog inte hjälpt värst mycket heller.

Med lite mildare väder lovat framöver blir det snart en ny fisketur, men då med Gös på menyn i bästa fall.

Vi hade bestämt träff med Laken sedan ett bra tag nu, Magnus & jag.
Vrigstad var platsen för drabbning och kvällen såg lovande ut då vi sakta och säkert rullade ut på E4an.
Snön hade lagt sig som en matta, vägen var aningen för varm för att låta snön regera fullständigt så det var slask på sina ställen.

Ju längre ifrån vårt kära Jönköping vi kom desto mer snö fick ligga kvar på backen och när vi äntrade Hook hade snön helt tagit över som kung av naturen. Vi skaffade oss betesfisk på vårt vanliga hemliga ställe och det tog nästan knäcken på oss och våra mesiga fingrar. Kastnätet frös mellan varje utkast, det var som att kasta en pappkartong. Men fisk fick vi till slut.

Väl framme gjorde vi, huttrande och kaffesugna, iordning våra fiskegrejer och kastade ut betet. Det tog inte lång tid innan första nappet på Magnus spö. Någon sekund senare på mitt spö. Inget av dessa resulterade i någon landad fisk men det tände hoppet i alla fall, kanske gjorde det oss även lite lite varmare.

Vi kämpade på, drack kaffe och snackade skit som vanligt. Allt mellan yta och botten diskuterades och vi kom nog fram till åtminstone någonting vettigt.

Det ryckte i våra spön med jämna mellanrum men fisken var väldigt försiktig. Helt otroligt försiktig.
Slutligen lyckades jag med konststycket att göra ett mothugg i rätt tid och en tyngd i andra änden skvallrade om en Lake i bättre storlek.

Ivriga och glada lyfte vi Laken upp över ytan och konstaterade att den var störst för denna vinter.






Inga fler Lakar blev det, fastän vi hade många pill på våra beten.

Det har nu blivit några fisketurer i jakt på den svårflirtade Laken över 4 kg.
Jönköping centrumfiske bjuder inte på så bra platser för Lake så vi får åka en liten bit till vår favoritplats.
Som tur är så bjuder Jönköpings sjöar på mycket annat som gädda, gös, abborre, mört, karp, sutare, sarv och ruda.

Jag har redan skrivit om några försök och det har givit ett par stycken över 2 kg men ingenting större.
Efter detta har vi varit iväg två turer och det har fortfarande bara blivit mindre fiskar, fast det är ju kul så klart ändå.



En trevlig överraskning sista turen var att Peter följde med, det var evigheter sen sist.
Bilden ovanför summerar dock fisketuren rätt så bra. Jag lyckades fånga 2 stycken där den här var den största medan de andra endast hade något litet pill på sina krokbeten.

Nästa tur kanske det släpper, man vet aldrig med fiske.

men skam den som ger sig.
Martin kunde följa med mig och Magnus igår, det var på tok för länge sedan så det var väldigt trevligt.
Efter en sväng för att skaffa betes-löja så kom vi till slut fram. Det var kallt, blåsigt och kolsvart.

Flytoverallerna krånglades på och då var man av med de två väderbaserade minustecknen.
En pannlampa senare var även mörkret ett så litet problem att man kunde leva med det.

Det var segt ikväll, riktigt segt. Sammanlagt hade vi två garanterade ryck i betesfisken, och resultatet blev en endaste liten Lake.


Något väder för fotografering var det inte heller tyvärr, blött och molnigt.
Nämnde jag att det regnade också? :)

Det svaga ljuset från närmaste samhälle var tillräckligt för att få fram något liknande den här.

Som sagt, skam den som ger sig. Är man inte på plats så är chansen att få monsterfisken 0%.
Vi gjorde ett försök och det är huvudsaken. Nästa gång smäller det.

Ikväll blev det en tur med Magnus för att jaga storlake.
Efter en väldigt lyckad betesfiskfångst så var vi snart på plats och kunde kasta ut.
Dimman låg som ett täcke över och runt oss, det var en aning kusligt måste jag säga.

Sekunden efter att Magnus kastat ut sitt så gör han ett mothugg, fisken hade tagit betet direkt när den landat på bottnen. Upp kom en pytteliten Lake som inte ens gick att fånga på bild om man zoomade in till max. Nej inte riktigt så liten men den var nog den minsta vi fått där. Ungefär så här stor var den *måttar upp maxavstånd mellan tummens topp och pekfingrets topp*

Efter den så hade vi båda lite napp men ingen ville fastna verkade det som.
Jag hade det första riktiga gunget men kände bara ett litet motstånd någon millisekund innan kroken lossnade från betesfisken och slank ur munnen på Laken. Magnus hade sedan några ordentliga hugg men det var samma visa där, ingen ville sätta sig.

Jag passade på att nattfotografera när det var som segast, och med dimman så blev resultatet rätt okej.
Hade varit fint med någon sorts ljussättning dock.


Efter att vi haft några stycken pill till på våra beten tog en Lake tag i betet som jag hade på mitt napplarm-spö och drog ut några decimeter lina så att det pep några gånger, när mothugget kom så kände jag inget motstånd alls. Surt, ännu en fisk missad.

Jag sätter på en ny betesfisk och kastar ut. Jag hinner sätta ner spöet och spänna upp linan innan jag ser några ordentliga gungningar på mitt feederspö (det till vänster på bild som står lite snett) och avbryter det jag håller på med på napplarm-spöet.

Ett bestämt mothugg senare känner jag ett ordentligt motstånd.
-Ja den sitter och den känns STOR, sjunger jag med världens största leende.

-Ofan gott Tintin, säger Magnus och gör iordning håven direkt.

Slirbromsen satt lite för löst dragen så den började dra ut lina. Jag drar åt slirbromsen och ser att spöet nästan böjer sig ner till vattenytan av tyngden. Några rusningar hinner Laken med innan den är framme vid land, och vi hade inte sett den ännu.

Magnus sveper under fisken med håven och lyfter den ur vattnet.
Den var inte något monster men störst för säsongen än så länge. Att drilla en Lake större än den här storleken, på ett känsligt feederspö är inte att rekommendera.






Laken vägde 2430g och var 69 cm lång. Magen var som en ballong när den låg platt mot avkrokningsmattan, den här Laken hade ätit upp sig ordentligt eller så var den fylld med rom. Nej inte sån man dricker.

Tyvärr blev det ingen bjässe för Magnus den här gången heller, men nu snart är det dags. Jag känner det.
Han missade däremot en lite större på runt 1,5 kg, den släppte på väg mot håven.
Vi såg den klart och tydligt dock.

Ikväll åkte Magnus och jag till vårt favoritställe för att fiska Lake.
Temperaturen låg strax över nollan när vi åkte från Jönköping och när vi närmade oss slutdestination så var den nere på exakt noll. Senare skulle det gå ner ytterligare någon grad.

Vi kom fram och packade upp, satte ihop våra spön och kastade ut vår betade krok.
Det var segt i början så vi passade på att fotografera. Nattfotografering är riktigt kul, man kan få väldigt fina bilder med jättelång slutartid. Och ibland blir bilderna mindre bra men det gör inget.



Månen var ljus och vacker ikväll och jag gjorde några försök att få en bra natthimmel-bild.


Till slut började det att nappa, vi missade några napp var innan jag lyckades kroka en jätteliten Lake.
Jag krokade av den och släppte fort i den igen. Sedan var det Magnus tur att fånga en och den var i ungefär samma storlek. Medan han höll på att kroka av sin så fick jag napp och nu kändes den lite större.
Men eftersom jag använde mitt feederspö så kunde jag inte vara så säker, det är extremt känsligt och även små fiskar kan kännas stora.

När jag fått in den bara några meter från land så märkte jag däremot att den måste vara av lite större kaliber, den gjorde några rusningar och stångades bra innan jag fick upp den till ytan och såg den för första gången.
Magnus var färdig med sin Lake och kom ner till vattnet för att hjälpa till med håvningen.

Detta var resultatet:




Magnus fångade ännu en Lake och sedan blev det inget mer. Allihop utan Laken på bilden ovan var från 15 till 25 cm långa. En bra fisketur överlag men några stycken fler Lakar av större modell hade vi ju kunnat få. Jag vill att Magnus får en riktigt stor snart. Det är du fan värd, så som du kämpat där.

Det känns långt in i kroppen nu, när man suttit några timmar vid sjön under kvällen.
Mörkret kommer väldigt fort och kylan är inte långt efter.

Jag och Magnus gav oss iväg på säsongens första fiske efter Lake.
Vi kom på plats precis när det börjat mörkna och fixade till våra prylar.
Det var rätt kallt men ingen vind och inget regn så vi var vid gott mod.



Betesvalen var flera ikväll. Vi hade Räka, Abborre och Makrill.
Jag började med ett spö riggat med Räka och ett med Abborre.
Magnus satsade på Makrill har jag för mig.
På bilden ovan sitter Magnus och finslipar de sista detaljerna för att sedan sätta sig till rätta i stolen och vänta på napp.

Nappen uteblev denna kväll och vi visste redan innan att det är i tidigaste laget för riktat fiske efter Lake än så länge. Vi ger det några veckor till innan vi gör ett nytt försök.

Gott om annat djurliv var det däremot. På vägen dit kunde vi glädjas av att se sammanlagt 6 stycken rådjur.
Väl på plats överraskades vi efter mörkret fallit av högljudda och skrämmande vrål ett hundratal meter bort från oss. I mörkret såg vi inte annat än några ljusa vålnader röra sig i det halvmeterhöga gräset då vi försökte lokalisera dem med våra halvtaskiga pannlampor.
Efter några snabba kommentarer om rabiata älgar och vildsvin så la vi benen på ryggen och sprang bort till bilen för att kunna hoppa in där ifall någon grizzlybjörn ville äta upp oss.

Magnus satte sig i bilen, startade den och började sakta rulla framåt i en snäv kurva med helljusen igång. Till slut såg vi några rådjurs ögon lysa i mörkret en bra bit därifrån och vi vet inte om det var dessa som var källan till vrålen eller om det var andra djur. Vad vi däremot vet är att de måste ha varit väldigt snabba med att förflytta sig åtminstone 300 meter i terräng för att hamna där vi såg dem, på bara en halvminut ungefär.

Lite senare hörde vi samma vrål fast då lite närmare och åt ett annat håll från där vi sett rådjuren. Vi såg inga vita skepnader den gången.

På hemvägen mötte vi först en stor vacker räv lunkande sakta över vägen och några hundra meter senare ännu en räv nere i vägkanten.

Naturen är underbar.

I helgen blir det förhoppningsvis abborrefiske i Rocksjön, mer om det rapporteras senare...ifall det blir av det vill säga.

Skitfiske!

Skutan (eller Magnus nya fiskebil) styrde mot skogen och vårat kära tillhåll för Lake-fiske.
Förhoppningarna var höga och vädret verkade fint.
Vi anlände och det blåste en liten liten gnutta men inget som vi irriterade oss på direkt.
Isen ligger tyvärr där och har så gjort sedan början på vintern, annars bottenmetar vi alltid här och med gott resultat. Flera Lakar över 3 kg och 4kilos-gränsen är språngd några gånger med.

Vi packade upp och fick ut våra spön innan solen försvann ner i horisonten


Tiden gick och mörkret omslöt oss snabbt.
Vi provade olika beten, vi provade även att rycka i pimpelspöet i något hål men allt utan resultat.
Så är det ibland, man får inte alltid fisk. Men fisket är ju mer än så, ger man det inte ett försök så kan man ej heller få något alls.

Avslutar med ett nattfoto på Magnus som pimplar

Med facit noll i jakten på Laken i vinter känns det inte riktigt bra.
Tidigare vintrar har varit mer lyckosamma, men man ger ju inte upp bara för detta :)
Våra ihärdiga försök kommer att resultera i jackpot till slut.

Kvällens korta pass i stadskärnan blev däremot mindre lyckad.
En hel del fotande blev det dock och det är aldrig fel.

Så här vacker var vår utsikt på första platsen:


Här har vi förflyttat oss en bit och är nu på den andra platsen:


Magnus visar prov på sin snabbhet, han är svår att få på bild men det SKA gå:


Kanske om man passar på medan han sitter still?


Tack Magnus för fisketuren. Bortsett från att det inte nappade så var det en trevlig kväll.
Det får vi göra snart igen.

Eller 'Minkens hemliga jul'

Ännu en vinterdag och nu är det verkligen kallt nog för att Laken (Lota Lota) ska vara igång på riktigt.
Snön ligger som ett duntäcke på backen och isarna börjar breda ut sig i rask takt.
Magnus ringde strax innan 14 och några minuter senare knackade han på dörren.
Vi bytte om till fisket och begav oss mot vår favoritplats för Lake.

Efter att vi passerat Torparondellen kunde vi se ut över södra viken på Munksjön som täcktes helt av is.
Väl tillbaks i stan på kvällen kunde det konstateras att isen tagit över nästan halva sjön. Det går fort!

Vi tuffade på ner mot Vrigstad och som nästan alltid stannade vi till på Statoil i byn, köpte något att fylla magen med och sedan vidare ner mot vår plats. Men lyckan blev inte långvarig.

Snön var ett tjugotal centimeter djup och Magnus lilla Polo är inte vidare terränggående, en ficka måste göras för bilen så man slipper parkera mitt på den smala skogsvägen. Magnus plockar fram sin lilla skyffel och börjar jobba.


Det gick fort att plöja bort en liten bit så man kunde komma förbi på utsidan även med den bredaste av bilar.
Vi packade ur och började plumsa i snön bort mot ån men redan innan vi kommit halvvägs ser vi att isen redan lagt sig. Katastrof! Hur skulle vi göra nu? Vår fisketarm vred sig i våndor och vi var tvungna att stilla fiskehungern.

Inget annat att göra åt än att traska tillbaks till bilen och testa en plats längre ner.
Väl framme på nya stället såg det lovande ut, öppet vatten och inte alls lika krångligt att komma intill med bilen. Inte heller långt att vandra med fiskeprylarna ner till vattnet. Detta kunde bli perfekt!


Men vattnet strömmade ordentligt och några tackel fastnade omgående. Ingen höjdare men nån gång i framtiden lär vi oss säkert att välja en bättre rigg för bottenmete i strömmande vatten där sänket kan dras bort enkelt så vi slipper tappa hela riggen.

Avslappnade och lugna satt vi och drack kaffe, tittade ut över vattnet och njöt av tillvaron. Kallt var det men det gör inte så mycket när man känner hur stress och jobbiga funderingar är som bortblåsta.
Plötsligt ser vi ett par lysande ögon några meter ifrån oss, en Mink står och tittar nyfiket åt vårt håll.


Minken verkade inte alls orolig, den var hur nyfiken som helst och den snabbt komna vintern kanske överraskade den. Eller kanske var den en av dessa tusentals Minkar som Djurhatarna släppt ut i skogen från Minkfarmarna i höstas. Om så är fallet så hoppas jag men tvivlar på att hon kommer att överleva den stränga vinter som väntar.

Uppfödda Minkar dör nästan garanterat i naturen, de har inte alls stor förmåga att skaffa egen mat och de klarar sig sällan.

Men den här verkar ha funnit ett fint hem under ett stenröse, det såg stort och bra ut i öppningarna.

Hon gjorde oss i alla fall sällskap under de timmarna vi satt där.
Hon skuttade omkring som en liten hundvalp och klättrade upp på våra ben, sniffade lite och skuttade sedan runt en stund till. Hon var extra glad i Magnus fiskeväska som hon kunde krypa in i och slita lite i prylarna.
Fast när hon kröp ända in i plastpåsen med frusna abborrar som Magnus hade med sig för bete så blev hon en aning panikslagen då hon först inte hittade ut.



Jag lär nog aldrig mer se en Mink så här lugn och orädd nära människor igen, det var en trevlig upplevelse.




Vi fotade henne en hel del under den långa tiden som hon gjorde oss sällskap, någon fisk blev det ju inte så det var trevligt att ha något annat som tog upp vår tid. Fiske kan vara magiskt ibland, även när man åker hem tomhänt.

Ikväll blev det premiär för säsongens fiske efter den otroligt vackert tecknade Lota Lota, som heter Lake på Svenska.
Eller Burbot i USA/Canada.
De är riktigt kul att fiska, starka och envisa. Och så hjälper det nog till lite att de ser ut som förhistoriska monster.

Klicka på kategorin "Lake" om ni faktiskt vill se bild på en sådan, för ikväll blev det inget. Men det räknade vi inte mer heller :)
Vi var glada över att få komma ut och kasta i våra beten i säsongens första pass.

Vädret var långt ifrån optimalt, regn och hårda nordanvindar som fått extra fart över Vättern slog mot oss och det var ruskigt kallt. Tur vi har overaller som håller både vind och vatten utanför.

Idag åkte vi iväg och fiskade Lake igen.
Det kändes inte så hett, regnet duggade nästan konstant och Magnus fiskeklocka visade noll fiskar(nyfiken på hur den fungerar faktiskt, den har oftast rätt)

Vi satte upp grejerna och väntade, snackade lite sk*t och drack kaffe.
Det plingade till jättelite i min spötopp och jag satte mig redo för mothugg, en darrning och sedan några snabba små skakningar följdes av krokningen som satt perfekt. Där drog första fisken på kroken och den gungade mitt spö riktigt bra. Martin trodde genast att det var nytt rekord för mig men jag var lite tveksam.

Jag hade, i Mars detta året, fått min största Lake(tjocka tanten) hittills och hon var bra mycket större än jag hade fått innan så jag vet inte hur en "medelfisk" beter sig. Och tjocka tanten som jag fick i Mars (4,2 kg) var en riktig fighter som gjorde sköna rusningar och trevligt motstånd.

Den här tyckte jag kändes lite mindre och inte så pigg på att rusa. Men visst böjde sig mitt spö ordentligt och slirbromsen gick igång några gånger under drillningen.

Jag pressade henne hårt och till slut slank hon över sidan på håven och Martin lyfte henne galant.
Då insåg jag att det var en riktig best som jag hade fått, hon var mycket större än jag trodde under drillningen.

Hon var sprängfylld av rom och hade riktigt vacker teckning.
Vågen stannade på 4010g och hon var 77 cm lång.

Efter närmare inspektion av mina foton från i Mars samt de foton på den här damen så finns inga tvivel om att det är en och samma fisk, jag lyckades locka Tjocka tanten till hugg ännu en gång.
Fan vad jag älskar henne :-)

Det var det enda som hände under hela kvällen, bortsett från några små pill så Magnus klocka hade rätt.

Fast jag är självklart helnöjd med min tant.

Tack Martin, Magnus och Peter för turen och tack Magnus för de fina fotona!

... eller Lota - Lota - Lota - Lota

Japp det är vad som krävs för en trevlig fiskekväll med kompisarna!

Vi tog en tur till vårt favoritställe när det gäller Lake och när vi kom dit så hade gräset frusit och iskristallerna tog inte lång tid på sig att börja bildas på utrustning och kragar.

Det började lite knackigt med några missade mothugg för min del och jag skulle sluta kvällen med en endaste liten Lake.
För Peter däremot blev det ett imponerande personbästa (hans andra Lake någonsin) på 3300g
Magnus plockade en på 1800g och en pytteliten. Martin drog en som var i ungefär min storlek, kanske lite större.

Nedan några foton från kvällen





Fy fan vad det var kallt, nu blir det kokande av värmepåsar och funderingar hur man ska kunna hålla ute kylan samt hålla inne värmen mest effektivt.