Ålmete hos Anders

 
Anders bjöd ut oss att fiska ål i förrgår och vi var inte slöa på att tacka ja, jag och Daniel.
Eftersom man fiskar ål på kvällen och natten så kom vi ut till Anders runt niotiden och snart hade vi
kastat ut och satt os i väntan på napp. Och vänta fick vi göra. Ända till tjugo i ett för att vara exakt.
 
Då började Daniels napplarm skrika som besatt och Daniel som alltför ofta sitter med telefonen i
handen kastade den så den la sig på gräsmattan, slängde sig de två meterna som han hade fram
till spöet, halkade på det blöta gräset i sluttningen och hamnade på ändalyktan. Därifrån greppade
han spöet, lyfte det och satte ett stenhårt mothugg. Fisken satt där och den gjorde bra motstånd.
Ut på bryggan och så var drillningen igång, Anders stod redo med håven och snart kunde vi skymta
ålen. Den såg tjock ut när den gled över håvkanten och alla var glada, mest nöjd var Daniel.
 
 
Vi gjorde en snabb mätning och fotografering och sedan var det dags för vägningen, ålen visade sig
väga hela 1,34 kg vilket helt klart var nytt personbästa för Daniel. Grattis!
 
 
I samma veva som Daniel drillade ålen och Anders stod beredd att håva pep det till en gång i Anders
larm som var närmast bryggan, jag sa till Anders att det var slaklina och han sa att han kör med
slaklina denna kvällen som test så det var ju inget konstigt med det och vi glömde bort det. Nu var
det dags att släppa tillbaka Daniels ål så vi gick alla ner till stranden.
 
 
Efter en kvart eller kanske tjugo minuter gick Anders ner till sitt spö och skulle dra in betet någon
meter. Vi kunde se honom böja sig ner, fippla med något för att sedan resa sig upp med spöet,
veva in lina till förbannelse och följa linan ut på bryggan. Han vevade och vevade och till slut skrek
han:
-Men jag har ju fisk!
Förmodligen hade ålen nappat redan då Daniel var i full färd att drilla sin ål. Anders vevade och det
var bra böj i spöet, vi började ana att den här fisken var av lite bättre storlek.
 
Snart var fisken redo för håvning och vi kunde se hur fet den var, men vi visste inte hur lång den kunde
vara och då är det svårt att bedömma vikt på fisken. Mätningen visade att den var hela 95 cm lång
och med den tjockleken kunde det vara nytt perosnbästa för Anders. Vi vägde den och tyvärr var den
ett par hekto för liten men den tyngde ändå ner vågen till 1,85 kg vilket är riktigt bra för en ål och även
storfisk-reg så grattis till Anders också!
 
 
Vi släppte tillbaka även denna och den var ivrig att simma hem igen.
 
 
Men jag då? Ja för min del blev det ingen fisk men med gott sällskap, grillning och en kopp kaffe
gör det ingenting. Jag lyckas säkert någon gång och då kanske det är ett riktigt monster jag får
på kroken, vem vet? Och gott sällskap är bra nog fram tills dess.
 
Tack för en trevlig kväll Anders. Det här måste vi göra om snart igen.
Och grattis igen till både Daniel och Anders till ett nytt personbästa och ett storfisk-reg.

Ruda och Sutare på programmet, sommarmetet är igång på allvar

 
Härliga flötmetet efter Ruda och Sutare är svårt att beskriva med ord. Det är nog mest lugnet som
lockar mig med det här fisket och visst är det kul när hjärtat börjar slå snabbare så fort flötet gungar
till och när nappet kommer...om det kommer. För ett mer frustrerande fiske är svårt att hitta, ibland
sitter man flera timmar med bara små rörelser i flötet som indikerar att fisken simmar nära ens bete
men ändå kommer inget riktigt napp. Det är charmen tycker jag, att det stundtals är ett svårt fiske.
 
Jag och Daniel var iväg en kväll i helgen till en liten göl utanför Jönköping där vi hoppades få Ruda,
någon sådan fick vi inte denna kväll men Daniel lyckades fånga två Sutare medan jag åkte hem
fisklös. Det är rätt ofta så att man inte får någon fisk och man får lära sig att inte hänga läpp för det.
Här är Daniel med sina två Sutare i natten.
 
 
 
Igår kväll åkte jag och Martin till lokala dammen, vi satt i gläntan på fotografiet i början. Det är en av
mina favoritplatser för mete efter Ruda och Sutare. Det finns rätt gott om båda arterna men de är som
alltid ganska svårflirtade och ibland går det många pass innan man lyckas fånga någon. Braxen är det
däremot lite lättare att fånga, något som vi inte vill men som är nästan omöjligt att undvika.
 
Daniel satt redan i en annan glänta i dammen när jag och Martin kom dit, han hade inte fått något ännu.
Vi satte snabbt ihop våra grejer och kastade ut. Ett bra tag gick innan det gungade till i mitt flöte och
snart sjönk det och drog iväg. Ett mjukt mothugg sattes och jag drillade första fisken. Tyvärr visade det
sig vara en av Braxnarna som hade nappat och därav inget foto, jag tar gärna inte i dem. I med den
snabbt och igång med fisket igen. Snart gungade det till i flötet igen och efter samma sorts napp kom
ännu en Braxen upp vilket kändes väldigt frustrerande. Jag släppte tillbaka den och vi fortsatte fiska.
 
Martin knäcker lysstaven så man kan se flötet i mörkret
 
Daniel fick också napp som visade sig vara en Braxen också. Martin hade några pill på betet så
flötet gungade till men fick aldrig något riktigt napp. Snart blev det sent och vi bestämde oss för att
packa ihop för den här gången. Mattias satt ute på bryggan i sjön och vad jag vet fick han i alla fall
två fina Mörtar, fast han var ju ute efter Sarv så det var nog lika frustrerande för honom som oss.
 
Det är bara att ge sig på det snart igen och att inte ge upp, till slut sitter drömfisken där om man
har tur. Jag älskar att fiska kvällar och nätter på sommaren, bortsett från myggen och knotten.
Det är lugnt och fridfullt och man kan sitta och fundera på allt möjligt, till slut har det gått fem
timmar bara så där :) ikväll får jag se om jag går till dammen, jag är inte glad i att fiska ensam.

Annars kommer det alltid nya sköna sommarkvällar framöver!

Gäddmete i solsken

 
Martin och jag åkte hem till Anders för att fiska igår eftermiddag och hoppet var stort att fånga både
många och stora gäddor i sjön som är känd för sina monstergäddor. När vi kom hem till Anders och
stegade ner på hans baksida kunde vi se att han redan satt på sjön, guppande i båten trettio meter
ut från land. Han såg oss och tog sig hemåt medan vi riggade våra spön, både jag och Martin hade
spön som var helt oförberedda för fiske och var tvungna att trä linan genom spöringarna och montera
flöte, gummipärlor, sänke och kroktafs innan vi kunde börja fiska. Snart var det färdigt och vi lastade
båten med alla prylar.
 
Sjön låg helt spegelblank och solen sken, det var underbart väder. Endast en svag bris hjälpte till
att svalka oss när vi väl kom ut på öppet vatten och det kändes riktigt bra att komma ut på fiske.
 
Vi åkte över till andra sidan sjön och släppte ankaret på runt sju meters djup, ställde in djupet på
flötesstoppet och sänkte ner var sin mört, stora fiskar kunde vi se på lodet och alla drömde om
att flötet skulle sjunka och man krokade sin drömgädda. Men tiden gick och ingen fisk ville nappa.
 
Vi förflyttade oss några gånger ute på lite djupare vatten men då det inte gav något åkte vi in till
en vik där vassen stod tät och det såg riktigt hett ut. Mindre än en minut efter att vi kastat ut
dök Anders flöte och första gäddan krokades, den släppte tyvärr precis intill båten. En mindre
fisk på kanske 2 kg så det gjorde ingenting. Anders kastade ut igen och än en gång sjönk hans
flöte nästan omedelbart och andra gäddan kunde krokas men den gick loss ett par sekunder
senare. Vi förflyttade oss längre in i viken då gäddorna slutade hugga efter dessa två och där
var det gäddlek i vassen, det plaskade och skvättes vatten och det var ett riktigt skådespel.
 
Den här gången dök mitt flöte nästan omedelbart och jag utbrast:
-Oj nu gick mitt flöte sönder, det bara sjönk!
 
Jag kunde följa flötets förflyttning i det klara vattnet och såg det glida omkring på kanske en
halvmeters djup och sedan sträckte jag upp linan och gjorde mothugg. Fisken stångades och
skakade lite grann på huvudet, den rusade ner mot bottnen och till en början kändes den inte
så stor men snart kunde jag se den och blev positivt överraskad. Den här var rätt okej.
 
Jag drillade den in mot båten så gott jag kunde, släppte på den på tok för hårt inställda
slirbromsen så att den kunde trötta ut sig och så att linan inte gick av. Snart kunde Martin
lyfta upp gäddan över relingen och efter en snabb vägning fick vi veta att den vägde 5 kg.
Några kvicka foton och så släppte vi tillbaka den igen, att släppa tillbaka fisken är härligt.
 
Lång och smal, typiskt för gäddor efter leken. Den var dock rätt grov och det förklarar vikten.
 
Vi fortsatte att fiska och efter bara en lite stund sjönk mitt flöte igen, den här gången krokade jag
fisken direkt och upp kom en lite mindre gädda på kanske 3-3,5 kg. Pigg och glad simmade den
tillbaka och nu var solen på väg ner, vi fiskade kanske en halvtimme till innan vi bestämde oss för
att ge upp för den här gången. Allt som allt blev det två eller tre tappade gäddor och en upp för
Anders, inga gäddor för Martin och två fina fiskar för mig. Inte alltför dåligt fastän det hade varit
roligast om alla fick fisk. Men Martin får ett nytt försök snart igen.
 
 
Det var allt för den här gången, tills vi ses igen önskar jag er maximal framgång under era fiskepass.
Skitfiske och ha det bra i solskenet!

Guldtackor i solsken

Daniel och jag blev så sugna på att fiska på fredagskvällen så Daniel kom förbi, vi packade bilen
och åkte iväg till Knektadammen för att njuta av dagens sista värmande solstrålar.
 
Den vackra Sarven var på schemat och vårt val av utrustning var ett feederspö, mäsket
Breamcrack i feederkorgen och en liten krok med ett enda majskorn på. Det har fungerat riktigt
bra för oss tidigare. Många använder bröd som bete till Sarv och det kanske fungerar bättre men
vårt koncept ger också fisk så vi kör på det.
 
När vi kom fram till Knektadammen, som skulle behöva kommunens kärlek snart igen med vår
vägledning så det blir bra ur fiskesynpunkt, gjorde vi i ordning alla prylar så allt var klart när vi
väl fått fisk. Eftersom vi släpper tillbaks fisken vill vi minska stressen på den så gott vi kan
och minska tiden ur vattnet. En minut skulle jag gissa att det tar för oss att väga, mäta och
fotografera fisken innan den får simma tillbaka och det är ingen fara med den.
 
Jag hade rörelse i spötoppen rätt omgående men det var förmodligen bara linebites, alltså att
fisken simmar in i linan. Slutligen hittade en fisk mitt majskorn och ryckte till, sen blev det
slaklina och dum och ivrig som jag var gjorde jag mothugg. Den missade jag, som nästan
alltid när man får slaklinenapp. Jag kastade ut igen och det tog kanske 20 minuter innan
nästa småpill i den ultratunna toppen kom. Jag gjorde mig beredd för mothugg och kunde
snart sätta det då toppen bugade sig ordentligt. Fisken satt på och efter en händelselös
drillning kunde vi se den guldglimmande vackra fisken glida in över håvkanten. Den var stor
och jag fick ett stort leende på läpparna. Det var just den fisken som vi kom hit för.
 
En fin sarv på 880 gram, den där kilosfisken gäckar
mig fortfarande i år men den kommer kanske
 
Överlycklig höll jag upp den framför kameran, mätte den och sen fick den simma tillbaks.
 
 
Vi fortsatte att fiska tills solen gick ner och Daniel hade några napp som han inte hann göra
mothugg på och ett napp där han spände upp linan men fisken ville inte nappa. Så är det ibland,
vissa dagar kommer flera fiskar upp och andra så händer knappt något. Tur i alla fall att
åtminstone en fisk ville nappa ordentligt.
 
När blir nästa fisketur av? Vart bär det hän? Det vet man aldrig men fiske, det lär det bli snart
igen kan jag lova :) Skitfiske!

Gäddtrolling gav några trevliga mindre fiskar och skönt väder

Ja gäddtrolling i solsken och svag vind är sällan fel, och äntligen har vi fått lite bättre väder så Anders
erbjöd oss en trollingtur på Landsjön igår eftermiddag och jag och Daniel var snabba med att säga ja!
 
Jag gick ner på gatan och väntade på Daniel runt fyra, vi skulle ju till lokala fiskeaffären Kurres innan.
En av de bästa fiskebutikerna som finns i närheten med allt som behövs för de flesta sorters fiske.
 
 
Idag skulle jag äntligen få prova min nya ABU Ambassadeur 5601 Special som jag vann i en tävling
och nya spöet Westin W3 Powercastsom jag köpte till rullen och ska ha till trolling efter gädda.
Spöet är kort och styvt och fungerar ypperligt för att trolla stora gummibeten.
 
Daniel kom och jag lastade bilen, sen bar det iväg till Kurres fiskeshop för inhandling av mäsk för
framtida mete efter sutare och ruda. Jag passade också på att köpa ett gummibete för trollingen,
ett Savage Gear Alien Eel blev det. Stora rackare det där, jag tror att det var i alla fall 40 cm långt.
 
När vi kom hem till Anders lastade vi fiskegrejerna i båten och gled ut, solen sken och det var
endast svag västlig vind. Perfekt för båtfiske tycker jag. Visst är det roligt att få fisk, men för mig
är själva fisket det roligaste och jag är nöjd oavsett om jag får fisk eller inte. Vi monterade våra
stora gummibeten på våra spön och släppte ut dem bakom båten, nu var vi igång.
 
 
Det tog ett tag men plötsligt ryckte det ordentligt i Anders spö och efter en kort och intensiv drill
kunde vi landa första gäddan, en fisk på runt 5 kg. Ingen skitdålig start om jag får säga det själv :)
 
 
Snabb fotografering, tillbakasläpp och så i med grejerna igen! Här skulle bändas gädda!
 
Men det tog ett tag innan nästa gädda ville nappa, även den på Anders spö. Den här var något
mindre och vägdes aldrig men ett foto fick den vara med på.
 
 
Nu tändes hoppet, även om man undrade ifall någon gädda skulle vilja ta en tugga av mitt 40 cm
långa gummibete. För tio år sedan fanns inte tanken att använda något över 18 cm när man ville
trolla gädda, nu för tiden är 20 cm smått. Gäddor är glupska, det vet alla vi som fiskat en del.
 
Tiden gick och solen var på väg att försvinna bakom trädkronorna och vinden började avta, snart
var det spegelblankt och utan solens stålar att värma oss började vi frysa allihop.
 
 
Kunde avsaknaden av napp berott på den gula linan tro? Eller var det för att jag inte offrat tillräckligt
med kaffe till fiskegudarna under dagen? Kanske var det ändå den stora gummibesten som jag hade
bogserande bakom båten? Nä, skrock tror jag inte på en sekund. Snart skulle hugget komma.
 
Vi satt och pratade om något livsviktigt som vanligt när det plötsligt ryckte till några gånger i mitt
spö, fisken var krokad men jag gjorde ett lite försiktigt mothugg för att vara på säkra sidan och
de andra vevade in sina beten medan jag drillade fisken. Den gjorde knappt något motstånd alls
till en början, kanske var det mitt nya styva spö som tog bort känslan lite grann men det kändes
som att jag bara sakta vevade in en liten stock eller gren. När fisken närmade sig båten började
det gunga lite i spöet och den gjorde några halvhjärtae försök att rusa nedåt men mitt styva spö
stoppade den effektivt. Snart kunde Daniel lyfta upp gäddan och efter lite operation från Anders
var krokarna loss och jag kunde stolt hålla upp min fångst. En gädda på kanske 4 kg, inte dumt!
 
 
Nu började vi bli riktigt frusna och tog en sväng ner i södra delen av Landsjön innan vi vände och
åkte hemåt igen. Alla var nöjda men det hade varit extra roligt om också Daniel hade fått en gädda,
det är alltid roligast om alla får fisk. Jag var mest nöjd att ha fått testa nya spöet och rullen och
känna fisk på utrustningen. Nästa gång hoppas jag att Daniel får nöjet att drilla fisk, vilken art det
än må bli. Man kan aldrig veta vilken art vi riktar in vårt fiske efter från gång till gång.
 
Tack så mycket Anders för att du tog med oss, det här gör jag gärna om snart igen!