Senaste fisket har gått i stor-mörtens tecken

Och några fina mörtar har det blivit :)
 
Värme och sol har fått mörtarna att verkligen vakna och bli pigga, jag och Daniel framför allt men även
Martin har försökt fånga de där stora mörtarna som simmar i vår lokala mörtsjö, en sjö som är känd
för sina riktigt stora mörtar. Nu snackar vi fisk på över halvkilot och upp över drömgränsen 800g.
 
Vi hade ingen tur alls i början när vi började tidigare i år men de senaste två veckorna verkar mörtarna
ha börjat söka sig till de områden där vi brukar kunna locka lite fisk till hugg. Här kommer några av de
mörtar vi fångat.
 
Största mörten för mig i år och även ett nytt personbästa på 680 gram och 38 cm
 
Daniel med en medelstor mört, strax under halvkilot
 
Jag med en stor mört till, jag har haft tur de senaste turerna och fångat flera över halvkilot
och två stycken över 600 gram.
 
Vi har även försökt oss på lite annat fiske som inte riktigt gått vägen. Bland annat abborre och ruda.
Vi kommer inte att ge upp jakten på dessa arter framöver och hoppas att det släpper.

Fågelsång, sol, feedermete och ett nytt PB!

Ja det var inte länge som mitt nya personbästa på Braxen höll sig, men mer om det lite längre ner.
Jag vaknade tidigt förra lördagen, fiske var på programmet och jag var så taggad. Solen gick upp
över hustaken. Vilken dag det skulle bli! Nästintill vindstilla och solsken, kan inte bli bättre.
 
Daniel plingade till med ett meddelande på Facebook och skrev att han var på väg. Jag fixade
kaffe och gjorde mig i ordning, sedan mötte jag upp honom och vi gick till affären för att handla
bete som denna dag skulle vara majs. Jag hade även med mig maggots som Daniel skulle ha.
 
Vi anlände till vår favoritplats och ingen satt där som tur var, man vill ju inte dra på sig sitt värsta
galning-ansiktsuttryck och jaga iväg nån som sitter där :) nej det skulle jag aldrig göra. Alla har
rätt att fiska överallt så länge det inte är privat mark. Vi riggade våra spön och fixade till mäsket.
 
 
Ganska snart ryckte det till i mitt spö. Jag gjorde mig redo och några sekunder senare böjde sig
toppen några centimeter, jag lyfte spöet och satte mothugget. Häftigt, fisk direkt!
 
Jag kunde känna att det förmodligen inte var en Braxen då den kändes rätt liten men kanske en
fin Sarv? Den kom upp till ytan och man kunde se de röda fenorna glänsa i solskenet, det var en
rätt så fin Sarv! Vi vägde, mätte och fotograferade den snabbt och sen fick den simma tillbaka.
 
Den här första fisken för dagen, en Sarv, vägde 690 gram.
 
Det började bra, drygt en halvtimme och redan en fisk!
 
Jag satte på nytt bete på kroken och fyllde feederkorgen med mäsk, sen kastade jag ut och
spände upp linan så spötoppen precis börjat böja sig ytterst lite. Nu började spänningen igen.
 
Inte ens en halvtimme senare darrade det till i Daniels spötopp och han gjorde sig beredd, det
kom ett darr till och mothugget satt perfekt. Daniel drillade in fisken som visade sig vara ännu
en Sarv i hyfsad storlek, den kan nog ha vägt runt halvkilot.
 
Daniel poserar med sin Sarv
 
Nästa napp kom på mitt spö, det var en djup böjning i toppen innan jag hann ner med handen
till spöhandtaget och gjorde mothugg. Jag drillar en stor Braxen och det är alltid en trevlig grej
att göra på ett feederspö. Den här vägde strax över 2500 gram.
 
 
En kvart senare nappar det på mitt spö igen, en försiktig böjning i toppen och jag satte mothugg.
Anders utbrister:
-Hade du napp? Jag tittade ju på din topp och såg ingenting. Snabbaste mothugget jag sett
 
De andra skrattade gott men jag tänkte inte på det. När jag satte mothugget var det bara helt
stumt, jag fick inte in en centimeter och kände inga huvudskakningar som man brukar göra.
Sekunderna gick och jag satt kvar, lite skakad då vi aldrig ens haft känning på något som
man fastnade i och samtidigt funderande på om jag kanske ändå satt kroken i nåt på bottnen.
 
Slutligen kom några tunga gungningar som indikerade att det faktiskt var en fisk jag krokat.
Jag reste mig ur stolen snabbt och började försöka drilla in fisken, spöet bugade sig som
aldrig förr och vi insåg att det här var något riktigt stort. Det tog ett tag innan fisken var så nära
att vi kunde se den och den såg inte så stor ut, Anders håvade den och fortfarande kunde jag
inte se att den såg stor ut. När vi la den på avkrokningsmattan däremot kunde jag se att den
var grov som jag aldrig sett förr, hela Braxen var grov från huvud till stjärtfena. Några snabba
foton, vägning och mätning hann vi med och sen fick hon simma tillbaka igen.
 
Ett nytt personbästa och äntligen kom jag över 3 kg, exakt vikt var 3070 gram
 
Efter den här fisken blev det inget mer, solen slutade värma och fastän vi härdade ut ett par timmar
till hade vi inte tillstymmelse till napp. Så kan det vara på våren när fiskarna är köldstela.

Västersjöns goda och dåliga sidor

Ja några fisketurer har det blivit i Västersjön i jakten på den där stor-mörten. Men alla turer har inte
bjudit på bra fiske, det har skiftat väldigt mycket. Ena dagen har det nappat bra och nästa har det
inte kommit upp en enda stor mört.
 
Men några fina mörtar har vi fångat, ett par som vi tagit bilder på och andra som vi släppt tillbaka
direkt. Här kommer lite foton från turerna.
 
Första nya personbästa blev en bjässe på 630 gram då jag metade med Daniel. Den var
störst för kvällen och var väldigt välkommen då det var väldigt segt.
 
Och turen efter kom nästa personbästa, en finslipning på 30g. Den här vägde alltså 660g och
är den klart största mörten som jag någonsin fångat.
 
Det simmar mycket större mörtar i Västersjön, ett av de bästa stormört-vattnen i hela småland.
Här finns även hyfsat stor abborre och en 600-700g är inte ovanlig att fånga. Även grov gädda finns
i sjön, dessa rovfiskar skrämde nog bort mörten på vår näst sista tur för några dagar sedan. Det
plaskade och hade sig i mörkret och mörten var som bortblåst. Så är det, ibland får man fisk och
ibland är det stendött. Det är lite av charmen med fisket tycker jag. Man vet aldrig hur det går.

Spontanfiske med nytt personbästa!

 
Ja vart ska man börja?
Jag och Daniel satt på Facebook och snackade om ifall vi skulle fiska idag, valen stod mellan
Landsjön och Barnarpasjön men till slut valde vi att åka ut till Anders och Landsjön. Vilket bra val!
 
Vi kom ut till Anders runt 12 vilket var rätt sent för oss att åka iväg och fiska men vi tänkte att det kunde
vara några helt okej timmar på isen där ute med Anders. Vi satte ut våra spön och gjorde i ordning vårt
basläger. Det var lätt packning idag, ingen grill och annat som tog plats. Vi satte oss till rätta och
väntade tåligt. Tiden gick och ungefär en timme in på passet fick jag fäll på mitt yttersta spö och vi
sprang dit. Linan låg still på rullen så jag kände efter genom att dra försiktigt i linan för att se om det
satt någon fisk på kroken men kände ingenting. Gäddan hade spottat ut mörten redan innan vi kommit
fram till hålet.
 
Ännu en stund gick men till slut fick Daniel fäll på sitt yttersta spö och vi sprang dit. Daniel kände efter
och visst satt där en fisk. Han lyfte sitt spö och satte in ett fint mothugg.
 
 
Han började drilla fisken, som inte kändes så värst stor, men efter några sekunder gick fisken av.
Vi gick och satte oss i stolarna igen och väntade. Efter kanske en halvtimme fällde det på Daniels
spö igen och vi sprang dit. Den här gången hade gäddan spottat ut mörten innan vi ens var framme.
 
Ytterligare en stund gick innan Anders kom ner med ett spö och satte ut det, så skulle han gå upp
till huset och brygga kaffe när Daniel säger åt mig att jag har fäll, ännu en gång på mitt yttersta spö.
Jag hoppade upp från stolen och sprang halvvägs dit för att sedan gå fram till hålet, när jag kom dit
sprutade det ut lina från spolen och jag greppade mitt spö. Jag väntade några sekunder dels för att
jag hade en rätt stor mört på och dels för att Daniel skulle hinna ut till mig. Anders sprang och
hämtade sin systemkamera och när han vänt om kom mot oss tog jag ett ordentligt grepp om spöet
och gjorde mothugg när det fortfarande åkte ut lina från spolen. Någon tyngd kände jag inte till en
början men jag kände inte heller de där typiska smågädde-rycken utan det var långa gungningar
som ofta skvallrar om en större gädda. Jag vevade och vevade men kände inte mycket motstånd
först. Snart kom dock de där långsamma tunga knycken och gäddan började rusa, gång på gång.
 
Jag stod nog och drillade i ett par minuter men det kändes som en halvtimme innan vi såg skymten
av gäddan i vattnet under isen, den här gången hann vi inte se storlek på fisken men med dessa
långa rusningar kunde den inte vara någon dussinfisk på 5kg i alla fall. Jag fortsatte kämpa med
att få upp den till hålet och den fortsatte med sina långa rusningar så rullen skrek. Och till slut
fick vi se den, när den sakta gled förbi hålet strax under den kristallklara isen.
 
 
Nu visste vi att den var av större kaliber, men jag vågade fortfarande inte hoppas att den var ett nytt
personbästa. Nästa rusning som den gjorde var lååååång, för lång för att jag skulle känna att den var
redo. Jag började veva in lina och drilla fisken mot hålet igen och ännu en lång rusning kom.
 
Nu kände jag äntligen att jag hade övertaget och nästa gång gäddan kom upp till hålet satt Daniel
redo att ta den, han lyfte upp den på avkrokningsmattan som han nyligen blött ner för att inte fisken
skulle ta skada. Där låg hon, den största gäddan jag sett och en av de fetaste. Skulle hon tynga ner
vågen till 10 kg eller skulle jag få fortsätta jaga den där drömgränsen?
 
Vi lyfte över gäddan i vågsäcken som var fuktad och redo, nu var sanningens ögonblick här.
Gäddans tyngd gjorde att Daniel darrade men till slut stannade vågen och glädjen var total.
 
 
 
Gäddan vägde in på hela 10,31 kg och var 111 cm lång! Oj vad glad jag var, nästan så jag glömde
bort kylan som gjorde att det värkte något enormt i händerna på mig. Nu hade mörkret börjat lägga
sig och vi insåg nog att det förmodligen skulle bli enda fisken för dagen men OJ vilken fisk!
 
Jag har fortfarande inte landat och insett riktigt att jag lyckats med den här bedriften, att äntligen
komma över 10-gränsen på gädda. Det är en helt otrolig känsla som jag kommer ha med mig länge.
 
Vi satt ett tag till men när vi inte såg våra yttersta spön längre kände vi att det var för mörkt och vi
plockade ihop våra prylar. Vilken tur att vi åkte ut på den här spontanturen, vilken avslutning på dagen!
Fyra och en halv timme och jag hade plockat min största gädda någonsin. Tack Daniel för förslaget
och tack till både dig och Anders för sällskapet och hjälpen med landningen.
Nu kommer jag att sova riktigt gott och veckan som börjar imorgon kommer gå fort, snart är det helg
igen och kanske blir det mer fiske. Det återstår dock att se eftersom det ska bli varmare några dagar.
 
Nu ska jag ta en kopp kaffe, luta mig tillbaka i soffan och försöka smälta det här :)

Myggjagaren fungerar och så gör även värpfoder!

Jag och Daniel träffades nere vid dammen igår och skulle fiska några timmar, med oss hade vi
räka som bete som vanligt, och så hade Daniel så klart med sig värpfoder som vi kastar ut ibland
som lite extra attraktor. Det fungerar utmärkt, vi har lockat in både sutare, braxen och karp på det
här och det fungerar säkert till andra liknande arter av fisk.
 
Kvällen började som vanligt med att sätta ihop allt som ska sättas ihop och lägga ut allt som ska
läggas på sin plats. För man drar med sig en hel del när man ska ut och fiska nu för tiden.
Annat var det förr då man hade med sig spö, liten väska och håv. När vi sedan började fiska tog
det inte lång tid innan det började appa lite smått, så otroligt försiktiga pill som lyfte flötet och
sedan släppte ner betet på botten igen så att flötet sjönk ner till ursprungsläge. Då sitter man
på helspänn i hopp om att flötet ska lyftas ordentlig, sjunka eller börja vandra åt sidan så man
kan sätta in ett perfekt mothugg.
 
Snart började mitt flötet att gunga upp och ner som det brukar innan ett napp kommer, jag
gjorde mig redo och snart sjönk flötet framför mig. Jag lyfte spöet och satte mothugget, och
genast insåg jag vad jag fått på kroken. En stor KARP! Spöet böjdes till bristningsgränsen
och rulle tjöt när linan sprutade ut då fisken gjorde rusning efter rusning. Självklart hittade
karpen varenda näckrosblad att snurra in sig runt och kampen var inte över på långa vägar.
Jag kämpade allt jag kunde för att den inte skulle få gå in under buskaget som växer ut
och hänger över dammen, och på något underligt sätt lyckades jag med det. När jag till
slut äntligen kunde drilla fisken då den började bli trött var det en rätt okej fight, med ett
par fina rusningar som jag kunde parera och snart gled den fint in över håvkanten.
 
I håven ligger en för mig monsterstor karp, den största jag sett i verklighet och klart
större än vad jag någonsin fått innan. Karpen var en fjällkarp och den vägde 4800 gram.
 
 
Efter att vi fotograferat den och vägt den släppte vi tillbaks den och jag kunde äntligen pusta ut.
Vilken pers, vilket jobb! Mina händer skakade i en kvart efteråt.
 
Jag satte på en räka och kastade ut igen, och tänkte att jag inte skulle få fler karpar, det är inte
alltför vanlgit att få karp här i dammen men det händer ju så klart. Inte heller räknar man med att
en karp tar betet då man fiskar lyftmetoden inne nära kanten. En tunn tafs, ett litet flöte och en
rätt liten krok, inte alls utrustning för att drilla en stor karp i grov vegetation som här i dammen.
 
Det tog ett tag men slutligen började mitt flöte att guppa igen och slutligen gick det under, jag
lyfte spöet och en rusning senare är fisken på andra sidan näckrosbältet och något gick av.
Ännu en karp hade nappat och den här gången var det något som brast. Det visade sig att
jag fått en skada på tafsen och det resulterade i att den gick av. Okej, på med en ny krok!
Jag letade och letade men hittade ingen krok kraftig nog för att kunna stå emot en karp så
jag fick ta en smal krok och hoppas på att få sutare eller ruda resten av kvällen. För inte
kunde jag få ännu en karp på kroken? Jo visst kunde jag det. En halvtimme senare rycker det
till i mitt flöte och det sjunker och går snabbt åt sidan. Jag lyfter spöet och rusningen visar på
ännu en karp som den här gången drar in i näckrosbältet, det som är kvar av det i alla fall, och
där rätar den kroken helt och hållet. Nu började jag bli aningen frustrerad på karparna men jag
ville inte ge upp ännu så på med en ny krok och ut med det igen. Flötet gungar till efter ett tag
och lyfts upp ur vattnet, jag sätter mothugget i hopp om att det inte är ännu en karp och när
jag känner fisken utbrister jag
-Jaa! Det är en liten fisk!
Det var nog första gången i mitt liv som jag blev GLAD för att få en liten fisk på kroken istället
för en stor. Den här gjorde inte lika mycket motstånd men bjöd ändå på några rusningar. Upp
kom en vacker liten sutare som fick bli sista fisken för kvällen. Jag var nöjd och trött.
 
 
ThermaCell
Vi har nu kört den här manicken under några fisketurer och har i princip helt och hållet sluppit
mygg och knott, den heter ThermaCell och går att köpa på Granngården.
Så här se den ut:
 
 
Den borde vara ett givet köp för den som är ute bland mygg länge och vill slippa bli stucken av de
rackans blodsugarna. Den lär vara med oss i alla fall, varenda gång vi åker ut i naturen och fiskar.
 
Då var det slut för den här gången, hoppas dagens inlägg uppskattas :)
Kommentera gärna, kom med frågor om ni har några så ska jag försöka svara på dem. Gilla gärna
min sida på Facebook så får ni uppdateringar om nya inlägg direkt där, ni hittar dit genom den blå
länken i vänstra hörnet här på bloggen!
 
Tack för den här gången!
 

Morgonfiske gav nytt personbästa!

 
Klockan ringer halv tre, det är kolsvart ute. Jag stiger upp yr och trött, men nu skulle jag ju ut
och fiska med Daniel så jag måste vakna till. Jag tar en kopp kaffe och sätter mig framför TVn.
Då knackar det försiktigt på dörren och utanför står Daniel, redan här en halvtimme tidigare än
jag räknade med. Jag välkomnar honom in medan jag slänger på mig kläder och så drar vi.
 
När vi anländer till gölen är det fortfarande mörkt men det har börjat lite smått att ljusna. Vi tar
allt vi behöver och riggar i ordning våra spön, kastar ut och väntar. Då börjar det plötsligt regna
och vi blir dyngsura, det är inte det vi hoppats på men vädret är inget man kan göra något åt.
 
Det tar ett tag men plötsligt skjuter mitt flöte upp och lägger sig på sidan, drar åt vänster och
sjunker innan jag hinner lyfta mitt spö och sätta kroken. Fisken kämpar bra och jag känner
rätt fort att det är en Ruda. Daniel håvar den efter en kort fight och vi ser en riktigt tjock Ruda
ligga i håven. Det är förmodligen en hona med rom för en sådan mage har jag aldrig sett på
rudor här i detta vattnet innan. Vi väger den och själaglad kan jag konstatera att jag har tagit
ett nytt personbästa, Rudan väger 1160 gram och är 36 cm lång.
 
 
Rudorna i gölen är inte så höga som de brukar vara när det finns predatorer i vattnet, här finns
bara lite småabborrar så då får de den här formen. Vi fortsätter att fiska och solen börjar lysa
upp himlen ordentligt, nu har vi suttit några timmar och Daniel behöver åka hem. Vi sitter och
pratar om att plocka ihop när mitt flöte sjunker och går åt sidan, jag lyfter mitt spö och fast
sitter där ännu en fisk. Jag känner de karaktäristiska Rudarusningarna, korta och intensiva.
Daniel håvar den och vi väger in den på 1090 gram, två stycken Rudor på över kilot är inte så
dåligt för några timmars fiske, speciellt nu när vi för första gången testar morgonfiske.
 
 
Vi plockar ihop efter den här Rudan och åker hem, jag sitter med ett leende på läpparna hela
vägen hem. Ett nytt personbästa är alltid roligt och speciellt på Ruda som är så svåra att fånga.

Jaaa! Gösfiske med nytt personligt rekord!

Idag blev det fiske efter Gös med Magnus och vi kände oss säkra på att det skulle bli en bra
tur. Det var mycket som hände, både bra och dåligt.
 
Men vi börjar från början.

Magnus hämtade upp mig och vi åkte iväg, svärande åt SMHI som underdrivit hur det skulle
blåsa idag, det var ordentliga vindar som piskade en i ansiktet. Men fiska skulle vi ändå.
Solen sken och humöret var på topp när vi parkerade bilen vid båtplatsen och vi klev in i 
våra flytoveraller och värmen som de bjöd på. Innan vi började fiska slängde vi ut en 
mörtstuga i hopp om lite mört till Magnus framtida fiske efter gädda. Den gav inget btw.
 
Snart kunde vi sänka på första fisk-ekot som visade sig på lodet, inget napp. Vi åkte vidare
och nästa eko gav inget napp heller. Så här har det varit för oss ständigt, vi har knappt fått
några fiskar alls på pelagisk vertikaljiggning. Några ekon senare sänker Magnus på en fisk
som visar sig på lodet och den ger ett bra eko, Magnus hinner knappt ner med sin jigg innan
man ser hur fisken går upp mot jiggen och hugger direkt. Upp kom en fin gös i matstorlek.
 
Magnus med sin gös på 2,5 kg
 
Vi fortsätter och ser ett eko på botten som vi tror är fisk, stannar över det och jag sänker ner. Då
kommer en vindpust som drar båten bort från jiggen innan jag hunnit ner hela vägen, jag tappar
jiggens eko och släpper lite för långt och hamnar ända ner på bottnen och fastnar i något tungt.
Jag kämpar en stund med att försöka få loss jiggen men beslutar mig för att kapa linan, det hinner
jag inte göra för spöet knäcks då båten driver med vinden och över platsen där jiggen sitter fast.
 
Vi fiskar i alla fall vidare genom att turas om med Magnus spö på varannat fisk-eko.
Det går ett tag utan att vi får någon fisk så vi byter plats och det ska visa sig bjuda på en fin gös.
Jag släpper på ett eko och fisken går direkt upp mot jiggen, den hugger och jag sätter mothugget
perfekt. Jag kämpar en bra stund och ju längre tid det går desto mer tror jag att det är en gädda.
Men upp glider en stor gös och glädjen är obeskrivlig. Jag känner vid denna stund att det kan
vara ett nytt personligt rekord för mig och visst är det så.
 
Jag med min nya PB-gös - 4560 gram och 77 cm
 
Nu är vi lyriska båda två, äntligen en större gös på vertikal och ett höjt personbästa. Det kan inte
vara mycket bättre. Vi fortsätter fiska och plötsligt ser jag en luftballong långt borta i horisonten.
Den närmar sig och till slut är den nästa rakt över oss, den är så nära att vi kan prata med de som
är i korgen. Det var en kul känsla, så nära en flygande luftballong har i alla fall inte jag varit innan.
 
 
-Ohoj där uppe!
Det första de frågar är så klart:
-Har ni fått nån fisk?
 

När solen går ner

Slingrar monstret ut ur sin håla...
 
Igår skulle det fiskas ÅL, en mytomspunnen fisk som nästan är försvunnen från våra vatten.
Det var fullpott på fiskekompisfronten med mig, Martin S, Magnus och Fondan.
 
Vi började kvällen med lite jiggning från Fondans brygga och på första kastet kom, precis
när jag lyft jiggen från vattenytan, en stooor abborre och rullade till så ytan buktade så
mycket att Fondan såg det ända in till sin gård. Den var riktigt fin men tyvärr bara en
följare. Så kan det vara ibland och efter detta hände ingenting. Typiskt :)
 
Snart var det dags för ålfisket och det var en hel del att göra innan dess. Jag var tvungen att
tackla om från flötesmete och när jag kastade ut första gången så kom jag inte långt innan
linan på spolen var slut. Hade ingen tanke på att jag fått ett skatbo för inte länge sen och fått
kapa linan. Jaja, det får bli ny lina för dyra pengar snarast möjligt. Som tur var hade Fondan ett
reservspö som jag fick låna.
 
 Magnus kastar ut betet som bestod av stora daggmaskar på en liten krok
 
Till slut hade vi våra spön uppsatta och väntade in huggperioden som vi hoppades skulle komma.
Första hugget kom på Martins spö och vid mothugg kände han direkt att det var en stor fisk.
 
 
Det var riktigt tunga gung när ålen vände sig rätt och med alla sina muskler svängde sin
starka stjärtfena och simmade åt motsatt håll. Martin var lyrisk och vi andra hoppades
på ett storfiskreg. Det var nära men räckte inte riktigt ända fram.
 
Martins ål på 1635 g, verkligen inte en liten fisk och nytt personbästa för Martin
 
 
Anders hade bestämt att Magnus skulle få ta första hugget på hans spö och när det kom
var Magnus snabbt framme med ett bestämt mothugg.
 
 
Den här fisken kändes rätt fin också och det var Magnus tur att vara överlycklig. Anders
håvade som en gud som vanligt och snart kunde vi kroka av andra ålen för kvällen.
Vilken start!
 
En stor ål på strax över kilot och ett nytt personbästa för Magnus, anar vi en trend för kvällen?
 
Nu blev det lite stiltje och vi fick en välbehövlig korvpaus.
 

Det blev kycklingkorv som Martin köpt precis innan vi åkte och den var riktigt god.
 
När jag fått i mig en och en halv korv med bröd så tjöt det i Martins larm och han lät mig ta 
det här, Martin och Fondan ville att jag också skulle komma över kilosgränsen.
Jag gör mothugg och där sitter ålen fast. Martin följer med ut och instruerar mig hur jag ska
göra för att han ska kunna håva ålen på bästa sätt. Det går galant. Upp kommer en rätt
fin fisk och efter vägning konstaterar vi att jag fått nytt personbästa också.
 
En till synes chockad Christian "crazy eyes" Johansson med nytt pb, en ål på 888 g och 75 cm.
 
Det var inte en över kilot men jag var glad ändå. Martin och Fondan insisterade fortfarande
på att jag skulle försöka komma över ett kilo så jag fick fortsätta att vara den som tog nästa
hugg, och snart kom det. Drillningen var odramatisk men jag kände att den var större.
 
 
Den här ålen var 80 cm men väldigt smal, den vägde inte mer än 893 gram. Detta var sista
fisken för kvällen, jag missade två napp lite senare.
 
De är slingriga och slemmiga, eller rättare sagt kletiga som klister, de här fiskarna.
 
De två missade huggen var det sista som hände innan vi åkte hem. En RIKTIGT bra kväll
måste jag säga. Flera ålar och flera nya personbästa för alla (Fondan har haft tur kvällarna innan).
 

Det är kärlek i varenda vass

 
Gäddan leker, abborren likaså.
Salamandrarna, mörten och sarven är också i full gång med sina kärleksbestyr.
 
Min snabbtur ner till dammen blev en riktig framgång. Jag bestämde mig i slutet på
ishockeymatchen att gå bort efteråt och så blev det. När jag kom fram satt redan
några stycken på lite olika platser runt dammen, det var Sarv på schemat och
ingen hade fått något innan jag anlände. Jag satte mig en bit bort från de andra,
kastade ut några brödbitar på ytan och såg att fisk var uppe och tog bitarna.
Kroken apterad med en bit bröd hamnade mellan de bitar jag tidigare kastat ut och
plötsligt rycker det till i spöet. Jag har krokat en fisk nästan direkt. In kommer en
enorm sarv.
 
Ungefär nu kommer jag på att jag har möten tidigt på morgonen, det kunde ju inte
bli bättre än så här då. Fast jag hade gärna suttit kvar en stund till men det gick inte.
Jag fick packa ihop grejerna och ge mig hemåt, efter lite prat med de andra så klart.
Och man kan ju inte vara annat än helnöjd för den här sarven slog mitt tidigare
personbästa med råge!
 
Här är den, en bastant sarv som vägde 1170 gram
 
Den var 40 cm lång, inte dåligt resultat efter några minuters fiske :)

Var en sväng och metade i Rocksjön

Ikväll dog blåsten och jag kände att det vore illa att gå miste om en sådan kväll så jag packade fiskeprylarna och gav mig iväg för en kväll av lugn och ro.

Mete var på schemat och dagens bete skulle vara majskorn, ICAs egna 3-pack.
Efter att jag riggat upp allt och satt mig så hände inte så mycket på ett bra tag.
Några försiktiga nappindikationer var det enda.
Sedan kom Mattias förbi en sväng och snackade.
Han gav mig några tips och dessa gav utdelning direkt.
En karp av godkänd storlek försökte stjäla mitt bete som nu legat på botten en liten stund.
Den satt fast i ungefär fyra sekunder, precis tillräckligt för att explodera i ytan och visa sig för Mattias. Efter det tyckte den att den visat sig nog och släppte min krok.
Sedan lämnade Mattias mig till mitt öde där, när nattens mörker svepte sig om mig.
Fram med pannlampan så man hade åtminstone lite ljus att orientera sig i.

En timme gick med några försiktiga napp. Sen dök flötet, en fisk satt på kroken då jag lyfta mitt spö.
En slemmig Braxen på 1,2 kg. Håven står i duschen för övrigt, hoppas jag blir av med slemmet.

Efter detta var det som innan, försiktiga napp och inget motstånd vid mothugg.
Timmarna gick och cigaretterna tog slut. Jag var sekunder från att plocka ihop då flötet gungade till lite lite grann.
Fisk fanns runt mitt bete.

Flötet sjunker sakta ner någon centimeter för att sedan stiga till sitt vanliga läge.
Flötet sjunker ännu en gång på precis samma sätt. Och så upp igen.
Tredje gången satt jag stel som en pinne och höll fast i spöet. Flötet sjönk något mer denna gången och istället för att sakta stiga igen så flyttar det sig sakta åt sidan. Snabbt mothugg och fisk sitter på.
Jag känner omedelbart något riktigt stort som sliter i andra sidan av linan och sekunderna senare gör den en rejäl rusning ut mot mitten av swimmet. Jag lyckas veva in någon meter innan nästa rusning och denna går rakt åt vänster.

Samma sak igen, jag vevar in några meter och plötsligt rusar fisken ännu en gång men denna gången åt höger och in bland några näckrosor.
Vad ÄR detta för något? tänkte jag och började bli orolig för att kroken eller linan inte skulle hålla.
Jag lyfter spöet stadigt med lite hårdare dragen slirbroms, jag vill verkligen inte att fisken ska dra iväg ännu längre.
Fisken går loss från näckrosorna och nu kan jag ta in nästan all lina, fisken är bara någon meter ifrån kanten och jag gör mig beredd att fånga upp den med håven. Då kommer några intensiva rusningar till och invevningen får börja om.
Den här gången slinker fisken in över håvkanten och jag lyfter upp den.
Det var en riktigt fet Sutare med längden 55 cm och vikten 2900g

Ett solklart nytt personbästa och kvällen är räddad.
Nu var det äntligen dags att plocka ihop mina saker och promenera hem igen.

Trött och sliten, men nöjd och lycklig.

En helgtur till Kalmar med några kompisar gav resultat


Några av oss i team SG Bottenhugg bestämde oss för att åka iväg på en tredagarsfisketur till Kalmar i jakt på en stor randig riddare. Vattnet är ett av Sveriges absolut bästa abborrevatten så vi hade så klart lite förväntningar på hur det skulle gå.

Magnus och jag gav oss iväg på eftermiddagen, vi skulle ordna betesfisk och fiskekort för oss och Peter som jobbade sent. Han kom lite senare på kvällen till lägret som vi satt upp.

Klockan var nog runt 22 när Peter kom så mycket fiske efter abborre blev det inte denna dag, däremot finns det fler arter i detta vatten så vi gjorde försök på dem istället under natten. Tre fyra timmar sömn blev det också.


Morgonen kom och vi började på allvar att försöka locka en storabborre att hugga på våra beten men det fungerade inte så värst bra.

En kompis som bor i Kalmar, Olof, kom förbi under förmiddagen och tittade till oss. Han var på väg att meta Sutare.
När Magnus skulle iväg och hämta något i sin bil fick Olof passa Magnus spö och Olof gjorde en liten indragning(bestämt men snällt förklarade han att man skulle dra in betet en meter ibland) och då smäller det på något som böjer spöet riktigt ordentligt. Men det släpper lika fort igen och Olof får känna fisken i en sekund ungefär.

Nu fick vi så klart snabbt upp hoppet och började göra som vi blivit lärda. Några små pill får vi men ingenting.
Vädret är inte direkt optimalt för abborremete så det kan ju ha inverkat på hur segt det var.

Vi bestämde oss i alla fall att gå över till räka och vi får några ruskiga rusningar från något som tar våra beten. Sutare eller Karp gissar vi på och fiskar vidare, någon av dessa fiskar är minst lika roliga och skulle inte vara fel att kroka.

Rusen kommer men inget sitter på kroken när vi gör mothugg. Frustrerande är det och timmarna går.
Peter lyckas fånga en Vimma på 500g och Magnus tar strax därefter en likadan fisk på 700g.
Grattis båda två till dessa fiskar, riktigt kul med nya arter.

Jag fångar en Snorgärs som är riktigt fet om buken, redo för lek. Den vägde 200g



Vi fortsätter och det tas en del mindre abborrar från 150g till 400g ungefär.
Vi får även några mörtar och Peter fick nog två Vimmor sammanlagt.

Sedan händer det som vi åkt ända hit för. Magnus gör mothugg på ett litet ynkligt pill och spöet böjs ordentligt.
Gungningarna skvallrar om att det är nogt stort och det var det verkligen.

Magnus har krokat en riktigt stor Abborre.



Abborren vägde 1640 gram, vilken biff!

Kvällen kom med mörker, snålblåst och en totalt galen näktergal som satt och kvittrade i mörkret.
Efter nästan ett dygn hade han ju börjat härma våra larm och det var en aning jobbigt.

Jag satt kvar medan Magnus och Peter kröp in i tältet och somnade. Vid halv tre så gav jag upp också men sov inte mer än en och en halv timme innan mitt larm väckte mig. Jag hann ju så klart inte ut innan fisken hade sugit bort masken men nu när jag ändå satt där så kunde jag ju lika gärna försöka fiska lite.

Jag preppade kroken med några daggmaskar i en fin slingrande klump och hivade iväg det ut över vattnet. Strax efter strömmen hamnade det och lade sig till rätta på bottnen. Jag spände upp och väntade.
Några pyttesmå pill och sedan pangade fisken på med full kraft.
Mothugget satte jag helt perfekt och äntligen hade jag också en fast fisk av lite bättre storlek.

Jag drillar några sekunder, funderande på ifall jag kan landa fisken själv eller om jag ska skrika på Magnus att vakna och skutta ut ur tältet och värmen i sovsäcken. Jag behöver inte fundera så värst mycket utan skriker nästan omgående på Magnus att jag har fisk och behöver hjälp att ta den med håven.

Magnus irrar ut, yrvaken och helt bortkommen. Han får fatt på håven efter några snurriga varv runt lägret och då är fisken en meter från land och vi ser den för första gången. En stor grönblixtrande sida med svarta ränder uppenbarar sig i det bruna vattnet och jag har äntligen fått en bastant abborre som jag kan vara stolt över.

Min stora Abborre!!! 1480g 45 cm lång och 36 cm i omkrets

Lyckan är total och jag vill buga och tacka för en ashäftig helg med Magnus och Peter.
Det var tråkigt att vi inte var fler, men jobb och annat gjorde att endast vi hade tiden att göra detta.
Vi drar dit fler gånger, var så säkra.

Lake / Burbot - nytt personligt rekord, en riktig drömfisk!


Jag och Magnus bestämde oss för att åka iväg till vår Lakeplats för att försöka locka upp en sista storfisk. Leken borde väl vara slut snart och vi var nog inte så övertygade om att någon stor Lake skulle nappa ikväll.

Men sagt och bestämt, vi åkte iväg och kastade ut våra beten. Abborre på bottenmete har fungerat utomordentligt för oss.

Det var segt i början med några nappindikationer på Magnus spön (han körde med två stycken den fulingen :P ) men inget alls på mitt spö. Vi fick vänta till tjugo i åtta ungefär, då min spöspets plötsligt började vippa och bjällran som jag satt längst ut på spöet plingade.

Jag tvekar ett ögonblick då jag vet att Lakarna kan ställa sig och bara putta på betet utan att nappa.
Men inte den här gången inte, två snabba ryck i spöet visade att Laken tagit mitt bete och jag gjorde snabbt ett hårt mothugg.
Jag kände direkt att det var ett monster på kroken. Tunga skakningar med huvudet och flera rusningar.
Slirbromsen tjöt och adrenalinet pumpade fort ut i blodet.

Magnus springer omkring och fixar med landningsmatta och tänger för att kroka av fisken enkelt och snabbt.
Men han behöver inte ha bråttom för den här fisken kommer inte in hur lätt som helst.

Jag hinner tänka många tankar innan fisken är inne vid kanten.
Det kan ju vara en Gädda så som den skakar med huvudet och drar ut lina i sina rusningar. Om inte så är det en jättelake säger ja till Magnus som nu har hunnit hämta håven och ställer sig bredvid mig. Vi har inte sett den ännu, det är fortfarande några meter kvar och det är nästan två meter djupt ända in till kanten.

Till slut dyker något vitt upp ur vattnet, som så ofta innan så har Laken vänt sig och visar sin kritvita mage först.
Den är hur lång som helst tänker jag, och Magnus skopar upp den enkelt med håven.

Vacker vit mage

Han lägger ner den på landningsmattan och vi krokar av den. Sen är det vägning och mätning för att sedan avslutas med en fotosession. En riktig bjässe till Lake som vägde 4200g och var 81 cm lång.


Drömlake 4200g & 81cm

Magnus fick en liten Lake till slut också, tråkigt att de stora fortfarande gäckar honom.
Det hade varit så otroligt fint ifall du kunde dra en 2kg+ innan säsongen är slut, men man kan ju inte få alla sina önskningar uppfyllda.