Och några fina mörtar har det blivit :)

 

Värme och sol har fått mörtarna att verkligen vakna och bli pigga, jag och Daniel framför allt men även

Martin har försökt fånga de där stora mörtarna som simmar i vår lokala mörtsjö, en sjö som är känd

för sina riktigt stora mörtar. Nu snackar vi fisk på över halvkilot och upp över drömgränsen 800g.

 

Vi hade ingen tur alls i början när vi började tidigare i år men de senaste två veckorna verkar mörtarna

ha börjat söka sig till de områden där vi brukar kunna locka lite fisk till hugg. Här kommer några av de

mörtar vi fångat.

 

Ja det var inte länge som mitt nya personbästa på Braxen höll sig, men mer om det lite längre ner.

Jag vaknade tidigt förra lördagen, fiske var på programmet och jag var så taggad. Solen gick upp

över hustaken. Vilken dag det skulle bli! Nästintill vindstilla och solsken, kan inte bli bättre.

 

Daniel plingade till med ett meddelande på Facebook och skrev att han var på väg. Jag fixade

kaffe och gjorde mig i ordning, sedan mötte jag upp honom och vi gick till affären för att handla

bete som denna dag skulle vara majs. Jag hade även med mig maggots som Daniel skulle ha.

 

Vi anlände till vår favoritplats och ingen satt där som tur var, man vill ju inte dra på sig sitt värsta

galning-ansiktsuttryck och jaga iväg nån som sitter där :) nej det skulle jag aldrig göra. Alla har

rätt att fiska överallt så länge det inte är privat mark. Vi riggade våra spön och fixade till mäsket.

 

 

Ganska snart ryckte det till i mitt spö. Jag gjorde mig redo och några sekunder senare böjde sig

toppen några centimeter, jag lyfte spöet och satte mothugget. Häftigt, fisk direkt!

 

Jag kunde känna att det förmodligen inte var en Braxen då den kändes rätt liten men kanske en

fin Sarv? Den kom upp till ytan och man kunde se de röda fenorna glänsa i solskenet, det var en

rätt så fin Sarv! Vi vägde, mätte och fotograferade den snabbt och sen fick den simma tillbaka.

 

 

Det började bra, drygt en halvtimme och redan en fisk!

 

Jag satte på nytt bete på kroken och fyllde feederkorgen med mäsk, sen kastade jag ut och

spände upp linan så spötoppen precis börjat böja sig ytterst lite. Nu började spänningen igen.

 

Inte ens en halvtimme senare darrade det till i Daniels spötopp och han gjorde sig beredd, det

kom ett darr till och mothugget satt perfekt. Daniel drillade in fisken som visade sig vara ännu

en Sarv i hyfsad storlek, den kan nog ha vägt runt halvkilot.

 

 

Nästa napp kom på mitt spö, det var en djup böjning i toppen innan jag hann ner med handen

till spöhandtaget och gjorde mothugg. Jag drillar en stor Braxen och det är alltid en trevlig grej

att göra på ett feederspö. Den här vägde strax över 2500 gram.

 

 

En kvart senare nappar det på mitt spö igen, en försiktig böjning i toppen och jag satte mothugg.

Anders utbrister:

-Hade du napp? Jag tittade ju på din topp och såg ingenting. Snabbaste mothugget jag sett

 

De andra skrattade gott men jag tänkte inte på det. När jag satte mothugget var det bara helt

stumt, jag fick inte in en centimeter och kände inga huvudskakningar som man brukar göra.

Sekunderna gick och jag satt kvar, lite skakad då vi aldrig ens haft känning på något som

man fastnade i och samtidigt funderande på om jag kanske ändå satt kroken i nåt på bottnen.

 

Slutligen kom några tunga gungningar som indikerade att det faktiskt var en fisk jag krokat.

Jag reste mig ur stolen snabbt och började försöka drilla in fisken, spöet bugade sig som

aldrig förr och vi insåg att det här var något riktigt stort. Det tog ett tag innan fisken var så nära

att vi kunde se den och den såg inte så stor ut, Anders håvade den och fortfarande kunde jag

inte se att den såg stor ut. När vi la den på avkrokningsmattan däremot kunde jag se att den

var grov som jag aldrig sett förr, hela Braxen var grov från huvud till stjärtfena. Några snabba

foton, vägning och mätning hann vi med och sen fick hon simma tillbaka igen.

 

 

Efter den här fisken blev det inget mer, solen slutade värma och fastän vi härdade ut ett par timmar

till hade vi inte tillstymmelse till napp. Så kan det vara på våren när fiskarna är köldstela.

Ja några fisketurer har det blivit i Västersjön i jakten på den där stor-mörten. Men alla turer har inte

bjudit på bra fiske, det har skiftat väldigt mycket. Ena dagen har det nappat bra och nästa har det

inte kommit upp en enda stor mört.

 

Men några fina mörtar har vi fångat, ett par som vi tagit bilder på och andra som vi släppt tillbaka

direkt. Här kommer lite foton från turerna.

 

Ja vart ska man börja?

Jag och Daniel satt på Facebook och snackade om ifall vi skulle fiska idag, valen stod mellan

Landsjön och Barnarpasjön men till slut valde vi att åka ut till Anders och Landsjön. Vilket bra val!

 

Vi kom ut till Anders runt 12 vilket var rätt sent för oss att åka iväg och fiska men vi tänkte att det kunde

vara några helt okej timmar på isen där ute med Anders. Vi satte ut våra spön och gjorde i ordning vårt

basläger. Det var lätt packning idag, ingen grill och annat som tog plats. Vi satte oss till rätta och

väntade tåligt. Tiden gick och ungefär en timme in på passet fick jag fäll på mitt yttersta spö och vi

sprang dit. Linan låg still på rullen så jag kände efter genom att dra försiktigt i linan för att se om det

satt någon fisk på kroken men kände ingenting. Gäddan hade spottat ut mörten redan innan vi kommit

fram till hålet.

 

Ännu en stund gick men till slut fick Daniel fäll på sitt yttersta spö och vi sprang dit. Daniel kände efter

och visst satt där en fisk. Han lyfte sitt spö och satte in ett fint mothugg.

 

Jag och Daniel träffades nere vid dammen igår och skulle fiska några timmar, med oss hade vi

räka som bete som vanligt, och så hade Daniel så klart med sig värpfoder som vi kastar ut ibland

som lite extra attraktor. Det fungerar utmärkt, vi har lockat in både sutare, braxen och karp på det

här och det fungerar säkert till andra liknande arter av fisk.

 

Kvällen började som vanligt med att sätta ihop allt som ska sättas ihop och lägga ut allt som ska

läggas på sin plats. För man drar med sig en hel del när man ska ut och fiska nu för tiden.

Annat var det förr då man hade med sig spö, liten väska och håv. När vi sedan började fiska tog

det inte lång tid innan det började appa lite smått, så otroligt försiktiga pill som lyfte flötet och

sedan släppte ner betet på botten igen så att flötet sjönk ner till ursprungsläge. Då sitter man

på helspänn i hopp om att flötet ska lyftas ordentlig, sjunka eller börja vandra åt sidan så man

kan sätta in ett perfekt mothugg.

 

Snart började mitt flötet att gunga upp och ner som det brukar innan ett napp kommer, jag

gjorde mig redo och snart sjönk flötet framför mig. Jag lyfte spöet och satte mothugget, och

genast insåg jag vad jag fått på kroken. En stor KARP! Spöet böjdes till bristningsgränsen

och rulle tjöt när linan sprutade ut då fisken gjorde rusning efter rusning. Självklart hittade

karpen varenda näckrosblad att snurra in sig runt och kampen var inte över på långa vägar.

Jag kämpade allt jag kunde för att den inte skulle få gå in under buskaget som växer ut

och hänger över dammen, och på något underligt sätt lyckades jag med det. När jag till

slut äntligen kunde drilla fisken då den började bli trött var det en rätt okej fight, med ett

par fina rusningar som jag kunde parera och snart gled den fint in över håvkanten.

 

I håven ligger en för mig monsterstor karp, den största jag sett i verklighet och klart

större än vad jag någonsin fått innan. Karpen var en fjällkarp och den vägde 4800 gram.

 

Vi har nu kört den här manicken under några fisketurer och har i princip helt och hållet sluppit

mygg och knott, den heter ThermaCell och går att köpa på Granngården.

Så här se den ut:

 

 

Klockan ringer halv tre, det är kolsvart ute. Jag stiger upp yr och trött, men nu skulle jag ju ut

och fiska med Daniel så jag måste vakna till. Jag tar en kopp kaffe och sätter mig framför TVn.

Då knackar det försiktigt på dörren och utanför står Daniel, redan här en halvtimme tidigare än

jag räknade med. Jag välkomnar honom in medan jag slänger på mig kläder och så drar vi.

 

När vi anländer till gölen är det fortfarande mörkt men det har börjat lite smått att ljusna. Vi tar

allt vi behöver och riggar i ordning våra spön, kastar ut och väntar. Då börjar det plötsligt regna

och vi blir dyngsura, det är inte det vi hoppats på men vädret är inget man kan göra något åt.

 

Det tar ett tag men plötsligt skjuter mitt flöte upp och lägger sig på sidan, drar åt vänster och

sjunker innan jag hinner lyfta mitt spö och sätta kroken. Fisken kämpar bra och jag känner

rätt fort att det är en Ruda. Daniel håvar den efter en kort fight och vi ser en riktigt tjock Ruda

ligga i håven. Det är förmodligen en hona med rom för en sådan mage har jag aldrig sett på

rudor här i detta vattnet innan. Vi väger den och själaglad kan jag konstatera att jag har tagit

ett nytt personbästa, Rudan väger 1160 gram och är 36 cm lång.

 

Idag blev det fiske efter Gös med Magnus och vi kände oss säkra på att det skulle bli en bra

tur. Det var mycket som hände, både bra och dåligt.

 

Men vi börjar från början.

Magnus hämtade upp mig och vi åkte iväg, svärande åt SMHI som underdrivit hur det skulle

blåsa idag, det var ordentliga vindar som piskade en i ansiktet. Men fiska skulle vi ändå.

Solen sken och humöret var på topp när vi parkerade bilen vid båtplatsen och vi klev in i 

våra flytoveraller och värmen som de bjöd på. Innan vi började fiska slängde vi ut en 

mörtstuga i hopp om lite mört till Magnus framtida fiske efter gädda. Den gav inget btw.

 

Snart kunde vi sänka på första fisk-ekot som visade sig på lodet, inget napp. Vi åkte vidare

och nästa eko gav inget napp heller. Så här har det varit för oss ständigt, vi har knappt fått

några fiskar alls på pelagisk vertikaljiggning. Några ekon senare sänker Magnus på en fisk

som visar sig på lodet och den ger ett bra eko, Magnus hinner knappt ner med sin jigg innan

man ser hur fisken går upp mot jiggen och hugger direkt. Upp kom en fin gös i matstorlek.

 

 

Slingrar monstret ut ur sin håla...

 

Igår skulle det fiskas ÅL, en mytomspunnen fisk som nästan är försvunnen från våra vatten.

Det var fullpott på fiskekompisfronten med mig, Martin S, Magnus och Fondan.

 

Vi började kvällen med lite jiggning från Fondans brygga och på första kastet kom, precis

när jag lyft jiggen från vattenytan, en stooor abborre och rullade till så ytan buktade så

mycket att Fondan såg det ända in till sin gård. Den var riktigt fin men tyvärr bara en

följare. Så kan det vara ibland och efter detta hände ingenting. Typiskt :)

 

Snart var det dags för ålfisket och det var en hel del att göra innan dess. Jag var tvungen att

tackla om från flötesmete och när jag kastade ut första gången så kom jag inte långt innan

linan på spolen var slut. Hade ingen tanke på att jag fått ett skatbo för inte länge sen och fått

kapa linan. Jaja, det får bli ny lina för dyra pengar snarast möjligt. Som tur var hade Fondan ett

reservspö som jag fick låna.

 

 

Till slut hade vi våra spön uppsatta och väntade in huggperioden som vi hoppades skulle komma.

Första hugget kom på Martins spö och vid mothugg kände han direkt att det var en stor fisk.

 

 

Gäddan leker, abborren likaså.

Salamandrarna, mörten och sarven är också i full gång med sina kärleksbestyr.

 

Min snabbtur ner till dammen blev en riktig framgång. Jag bestämde mig i slutet på

ishockeymatchen att gå bort efteråt och så blev det. När jag kom fram satt redan

några stycken på lite olika platser runt dammen, det var Sarv på schemat och

ingen hade fått något innan jag anlände. Jag satte mig en bit bort från de andra,

kastade ut några brödbitar på ytan och såg att fisk var uppe och tog bitarna.

Kroken apterad med en bit bröd hamnade mellan de bitar jag tidigare kastat ut och

plötsligt rycker det till i spöet. Jag har krokat en fisk nästan direkt. In kommer en

enorm sarv.

 

Ungefär nu kommer jag på att jag har möten tidigt på morgonen, det kunde ju inte

bli bättre än så här då. Fast jag hade gärna suttit kvar en stund till men det gick inte.

Jag fick packa ihop grejerna och ge mig hemåt, efter lite prat med de andra så klart.

Och man kan ju inte vara annat än helnöjd för den här sarven slog mitt tidigare

personbästa med råge!

 

Ikväll dog blåsten och jag kände att det vore illa att gå miste om en sådan kväll så jag packade fiskeprylarna och gav mig iväg för en kväll av lugn och ro.

Mete var på schemat och dagens bete skulle vara majskorn, ICAs egna 3-pack.
Efter att jag riggat upp allt och satt mig så hände inte så mycket på ett bra tag.
Några försiktiga nappindikationer var det enda.
Sedan kom Mattias förbi en sväng och snackade.
Han gav mig några tips och dessa gav utdelning direkt.
En karp av godkänd storlek försökte stjäla mitt bete som nu legat på botten en liten stund.
Den satt fast i ungefär fyra sekunder, precis tillräckligt för att explodera i ytan och visa sig för Mattias. Efter det tyckte den att den visat sig nog och släppte min krok.
Sedan lämnade Mattias mig till mitt öde där, när nattens mörker svepte sig om mig.
Fram med pannlampan så man hade åtminstone lite ljus att orientera sig i.

En timme gick med några försiktiga napp. Sen dök flötet, en fisk satt på kroken då jag lyfta mitt spö.
En slemmig Braxen på 1,2 kg. Håven står i duschen för övrigt, hoppas jag blir av med slemmet.

Efter detta var det som innan, försiktiga napp och inget motstånd vid mothugg.
Timmarna gick och cigaretterna tog slut. Jag var sekunder från att plocka ihop då flötet gungade till lite lite grann.
Fisk fanns runt mitt bete.

Flötet sjunker sakta ner någon centimeter för att sedan stiga till sitt vanliga läge.
Flötet sjunker ännu en gång på precis samma sätt. Och så upp igen.
Tredje gången satt jag stel som en pinne och höll fast i spöet. Flötet sjönk något mer denna gången och istället för att sakta stiga igen så flyttar det sig sakta åt sidan. Snabbt mothugg och fisk sitter på.
Jag känner omedelbart något riktigt stort som sliter i andra sidan av linan och sekunderna senare gör den en rejäl rusning ut mot mitten av swimmet. Jag lyckas veva in någon meter innan nästa rusning och denna går rakt åt vänster.

Samma sak igen, jag vevar in några meter och plötsligt rusar fisken ännu en gång men denna gången åt höger och in bland några näckrosor.
Vad ÄR detta för något? tänkte jag och började bli orolig för att kroken eller linan inte skulle hålla.
Jag lyfter spöet stadigt med lite hårdare dragen slirbroms, jag vill verkligen inte att fisken ska dra iväg ännu längre.
Fisken går loss från näckrosorna och nu kan jag ta in nästan all lina, fisken är bara någon meter ifrån kanten och jag gör mig beredd att fånga upp den med håven. Då kommer några intensiva rusningar till och invevningen får börja om.
Den här gången slinker fisken in över håvkanten och jag lyfter upp den.

Ett solklart nytt personbästa och kvällen är räddad.
Nu var det äntligen dags att plocka ihop mina saker och promenera hem igen.

Trött och sliten, men nöjd och lycklig.

Några av oss i team SG Bottenhugg bestämde oss för att åka iväg på en tredagarsfisketur till Kalmar i jakt på en stor randig riddare. Vattnet är ett av Sveriges absolut bästa abborrevatten så vi hade så klart lite förväntningar på hur det skulle gå.

Magnus och jag gav oss iväg på eftermiddagen, vi skulle ordna betesfisk och fiskekort för oss och Peter som jobbade sent. Han kom lite senare på kvällen till lägret som vi satt upp.

Klockan var nog runt 22 när Peter kom så mycket fiske efter abborre blev det inte denna dag, däremot finns det fler arter i detta vatten så vi gjorde försök på dem istället under natten. Tre fyra timmar sömn blev det också.


Morgonen kom och vi började på allvar att försöka locka en storabborre att hugga på våra beten men det fungerade inte så värst bra.

En kompis som bor i Kalmar, Olof, kom förbi under förmiddagen och tittade till oss. Han var på väg att meta Sutare.
När Magnus skulle iväg och hämta något i sin bil fick Olof passa Magnus spö och Olof gjorde en liten indragning(bestämt men snällt förklarade han att man skulle dra in betet en meter ibland) och då smäller det på något som böjer spöet riktigt ordentligt. Men det släpper lika fort igen och Olof får känna fisken i en sekund ungefär.

Nu fick vi så klart snabbt upp hoppet och började göra som vi blivit lärda. Några små pill får vi men ingenting.
Vädret är inte direkt optimalt för abborremete så det kan ju ha inverkat på hur segt det var.

Vi bestämde oss i alla fall att gå över till räka och vi får några ruskiga rusningar från något som tar våra beten. Sutare eller Karp gissar vi på och fiskar vidare, någon av dessa fiskar är minst lika roliga och skulle inte vara fel att kroka.

Rusen kommer men inget sitter på kroken när vi gör mothugg. Frustrerande är det och timmarna går.
Peter lyckas fånga en Vimma på 500g och Magnus tar strax därefter en likadan fisk på 700g.

Jag fångar en Snorgärs som är riktigt fet om buken, redo för lek. Den vägde 200g

Vi fortsätter och det tas en del mindre abborrar från 150g till 400g ungefär.
Vi får även några mörtar och Peter fick nog två Vimmor sammanlagt.

Sedan händer det som vi åkt ända hit för. Magnus gör mothugg på ett litet ynkligt pill och spöet böjs ordentligt.
Gungningarna skvallrar om att det är nogt stort och det var det verkligen.

Magnus har krokat en riktigt stor Abborre.



Abborren vägde 1640 gram, vilken biff!

Kvällen kom med mörker, snålblåst och en totalt galen näktergal som satt och kvittrade i mörkret.
Efter nästan ett dygn hade han ju börjat härma våra larm och det var en aning jobbigt.

Jag satt kvar medan Magnus och Peter kröp in i tältet och somnade. Vid halv tre så gav jag upp också men sov inte mer än en och en halv timme innan mitt larm väckte mig. Jag hann ju så klart inte ut innan fisken hade sugit bort masken men nu när jag ändå satt där så kunde jag ju lika gärna försöka fiska lite.

Jag preppade kroken med några daggmaskar i en fin slingrande klump och hivade iväg det ut över vattnet. Strax efter strömmen hamnade det och lade sig till rätta på bottnen. Jag spände upp och väntade.
Några pyttesmå pill och sedan pangade fisken på med full kraft.
Mothugget satte jag helt perfekt och äntligen hade jag också en fast fisk av lite bättre storlek.

Jag drillar några sekunder, funderande på ifall jag kan landa fisken själv eller om jag ska skrika på Magnus att vakna och skutta ut ur tältet och värmen i sovsäcken. Jag behöver inte fundera så värst mycket utan skriker nästan omgående på Magnus att jag har fisk och behöver hjälp att ta den med håven.

Magnus irrar ut, yrvaken och helt bortkommen. Han får fatt på håven efter några snurriga varv runt lägret och då är fisken en meter från land och vi ser den för första gången. En stor grönblixtrande sida med svarta ränder uppenbarar sig i det bruna vattnet och jag har äntligen fått en bastant abborre som jag kan vara stolt över.

Lyckan är total och jag vill buga och tacka för en ashäftig helg med Magnus och Peter.
Det var tråkigt att vi inte var fler, men jobb och annat gjorde att endast vi hade tiden att göra detta.
Vi drar dit fler gånger, var så säkra.

Jag och Magnus bestämde oss för att åka iväg till vår Lakeplats för att försöka locka upp en sista storfisk. Leken borde väl vara slut snart och vi var nog inte så övertygade om att någon stor Lake skulle nappa ikväll.

Men sagt och bestämt, vi åkte iväg och kastade ut våra beten. Abborre på bottenmete har fungerat utomordentligt för oss.

Det var segt i början med några nappindikationer på Magnus spön (han körde med två stycken den fulingen :P ) men inget alls på mitt spö. Vi fick vänta till tjugo i åtta ungefär, då min spöspets plötsligt började vippa och bjällran som jag satt längst ut på spöet plingade.

Jag tvekar ett ögonblick då jag vet att Lakarna kan ställa sig och bara putta på betet utan att nappa.
Men inte den här gången inte, två snabba ryck i spöet visade att Laken tagit mitt bete och jag gjorde snabbt ett hårt mothugg.
Jag kände direkt att det var ett monster på kroken. Tunga skakningar med huvudet och flera rusningar.
Slirbromsen tjöt och adrenalinet pumpade fort ut i blodet.

Magnus springer omkring och fixar med landningsmatta och tänger för att kroka av fisken enkelt och snabbt.
Men han behöver inte ha bråttom för den här fisken kommer inte in hur lätt som helst.

Jag hinner tänka många tankar innan fisken är inne vid kanten.
Det kan ju vara en Gädda så som den skakar med huvudet och drar ut lina i sina rusningar. Om inte så är det en jättelake säger ja till Magnus som nu har hunnit hämta håven och ställer sig bredvid mig. Vi har inte sett den ännu, det är fortfarande några meter kvar och det är nästan två meter djupt ända in till kanten.

Till slut dyker något vitt upp ur vattnet, som så ofta innan så har Laken vänt sig och visar sin kritvita mage först.
Den är hur lång som helst tänker jag, och Magnus skopar upp den enkelt med håven.

Han lägger ner den på landningsmattan och vi krokar av den. Sen är det vägning och mätning för att sedan avslutas med en fotosession. En riktig bjässe till Lake som vägde 4200g och var 81 cm lång.

Magnus fick en liten Lake till slut också, tråkigt att de stora fortfarande gäckar honom.
Det hade varit så otroligt fint ifall du kunde dra en 2kg+ innan säsongen är slut, men man kan ju inte få alla sina önskningar uppfyllda.