Gösfiske blev abborrefiske

Magnus ringde igår och frågade om jag ville fiska.
-Självklart, svarade jag och packade prylarna på direkten.
 
Vi åkte iväg och kom på att både spann och kastnät hade glömts hemma, men vi orkade
inte vända så vi skippade det. Vi hade ju metspö med oss så det skulle nog ordna sig och
en spann hängde redan i båten, den var till för annat men man kan alltid anpassa sig.
 
Väl framme kunde vi glatt konstatera att det var en riktigt skön eftermiddag/kväll och det gör
ju allt så mycket trevligare. Vi packade båten och åkte ut för att leta betesfisk och till slut
hamnade vi vid en vass där det var lite liv, tyvärr var det bara abborre och i lite för stor storlek
för att använda som bete. Men abborre på toppknutet är riktigt roligt när de är lite större.
 
Taskig bild men den får duga på en av abborrarna
 
Vi fortsatte att leta betesfisk och hittade till slut en vass där vi kunde fånga ett gäng med mört
i bra storlek. Magnus krokade också något riktigt stort ett par gånger men med de små krokarna
som vi använde så lyckades han inte kroka fisken ordentligt. Det var synd, om det var abborre så
låg den säkert på mellan halvkilot och kilot.
 
När vi fått ihop tillräckligt med mört för att meta åkte vi bort en bit och ankrade upp, och bara
någon minut efter att jag fått i mina grejer så sjönk flötet som en sten. Vid mothugget kunde jag
känna fisken och den var med upp en bit men släppte innan jag kunde se den. Upp kom mörten
med klassiska abborrerivmärken på sidan. Det var synd, kunde varit en fin abborre.
 
Vi fortsatte att meta en stund utan resultat och bestämde oss för att förflytta oss och hitta ett
ställe att både meta och vertikalfiska på. Vi drog bort mot ön och kastade ut men utan resultat
där också under timmen vi satt där så då bestämde vi oss för utloppet för de sista timmarna.
 
 
Där kastade jag ut ett flötmete och nästan direkt sjönk det ännu en gång som en sten, men
jag kände ingenting vid mothugget och mörten var puts väck. Attans!
 
Efter det här var det helt dött resten av kvällen och snart hade mörkret lagt sig så vi bestämde
oss för att ge upp för den här gången. Det är inte lätt ibland att fiska, men det är ju charmen
med det. Allt ska inte vara lätt, då blir det tråkigt.
 
Nästa gång, då jäklar.

Regnbågsfiske i Dalarna med brorsan

Jag och brorsan tog en road trip uppåt i landet för fiske och avkoppling tillsammans med
hans vän Daniel. När vi ändå skulle svänga förbi Västerås och hämta upp Daniel
passade vi på att sova där en natt för att vara utvilade. Brorsan hade tyvärr svårt att
sova med mig bredvid sig, jag snarkade visst :P men jag sov gott i alla fall.
 
Dagen efter var jag utvilad och vi åkte vidare mot Kopparberg, vi skulle inte riktigt ända dit
men det var åt det hållet. Vi kom fram efter en timmes bilkörning i stekande hetta och
installerade oss i stugan, plockade i ordning fiskeprylarna och fyllde kylboxen med öl.
 
Sedan åkte vi till sjön och kastade ut kroken med betet. Här skulle tas många och
stora fiskar, vi skulle ju grilla regnbåge till kvällsmat var det bestämt. Brorsan passade
på att kasta med en liten Lillöring som han glädjande berättade hur stora fiskar han fått
på och hur bra den här var. Då plötsligt krokar han en fisk och vi går dit med håven redo.
Efter några vändor fram och tillbaks får brorsan in fisken mot land och vi kan se att det
är en riktigt fin regnbåge, det är vad vi får se för i nästa sekund släpper den från kroken.
 
Ja ja, tänkte vi.
Det blir säkert fler chanser. Men så fel vi hade. Vi nötte på och fick hitta andra sätt att roa
oss på, vilket inte var svårt. Det var riktig sommar och vi hade alkohol, kan det bli bättre?
 
En Henrik förargad över att han tappat sin stora fisk, men vattnet var varmt och skönt
 
Vi fiskade hela dagen under den stekande solen och åkte sedan hem för att äta middag.
Det blev ju ingen fisk så då var det tur vi hade köpt fläskfilé innan vi åkte. Den blev riktigt
god tillsammans med färskpotatis och bearnaissås, och så vin förståss.
 
 
Nu när vi ätit och fått ny energi åkte vi till en annan sjö för att prova lyckan. När vi kommit en
bit på skogsvägen var det stopp, en grind stängde vägen för oss. Men skam den som ger sig, vi
tog våra prylar över axeln och gick de sista kilometerna till sjön. Där blåste det ordentligt och det
var svårt att fiska, vi satt där en stund och gjorde ett gott försök men utan lycka. Så det blev att
lyfta upp våra grejer på ryggen och promenera tillbaks till bilen. Det bar hem till stugan och sova
några timmar för att sedan prova lyckan på morgonen i första sjön. Nu måste det väl bli bättre!
 
Jag vaknar på morgonen och känner att jag bränt mig rätt rejält på armarna och i pannan men det
fick inte stoppa mig, jag bet ihop och snart satt vi där igen i den gassande solen och njöt av
lugnet, vin och öl...och fisket så klart.
 
Daniel med en kall bira i näven
 
Brorsan med vinet på upphällning
 
Här fiskade vi fram till 12 då det var dags att åka hemåt igen. Fisken lös med sin frånvaro men
oj vad kul det var. Jag kunde inte ha bett om en trevligare fisketur eller sommarresa.
Tack så hemskt mycket för resan brorsan, du är bäst.

Abborrefiske utan resultat

Härom kvällen satt jag och en kompis och bottenmetade abborre. Kvällen var fin men
någon abborre blev det inte den här gången. Bättre lycka nästa gång som man säger.
 
 
Vi har lyckats bra här förr, både vid abborrefiske och gäddfiske.
En fin abborre på några hekto
 
Mitt tidigare rekord på gädda var från den här sjön.
En sommargädda på 9,5 kg som jag fick för några år sedan

Fisketur på Vättern

För några dagar sedan blev det en spontantur på Vättern i jakt på fisk av den ädlare sorten.
Nämligen öring och röding. Det blåste kraftigt och vågorna var lite oroväckande höga när vi
svängde ut från den skyddande piren i hamnen. Speciellt för mig med sjösjuka.
 
 
Vi riggade alla spön och började trolla i nordlig riktning mot vinden och vi åkte upp och ner igen
på vågorna ett tag, när plötsligt ena spöet på paravan visade napp. Första fisken var Martin Ts,
då det var hans båt tyckte vi att det var rättvist. Upp kom en fin öring på strax över 2 kilo och
längre än minimilängden.
 
 
Vi gled vidare och till min stora glädje började vinden avta och snart var det bara långa mjuka
vågor som knappt kändes. Nappen lös med sin frånvaro däremot, fastän vi såg en hel del
fisk på ekolodet. Det tog ett bra tag utan napp och när vi vänt för att färdas tillbaks mot hamnen
kom slutligen andra nappet på ett av spöna med dipsy, den här gången var det Martin S som
skulle få chansen och upp kom en lite mindre men fin öring, även denna över minimilängd.
 
 
Vi trollade vidare och vid nästa napp skulle det äntligen vara min tur att drilla fisk.
Den där stunden kom aldrig, vi fortsatte och körde så länge vi kunde innan vi kände att det
började bli för mörkt och vi fick helt enkelt erkänna oss besegrade, eller jag i alla fall.
 
Ett spö med djuprigg ner på 15 meter
 
 
Så resultatet blev en godkänd fisk för de andra två och ingen fisk för mig. Men dagen var trevlig
och det var riktigt skönt väder för fiske på Vättern. Hoppas det blir av snart igen, då vill jag ha fisk.