Vi har den senaste tiden riktat in oss på mört.
Jag och Magnus var ute i Söndags och testade ett nytt ställe, några stycken kom upp men ingen över 500g.

Igår åkte vi dit igen. Jag, Pungen, Martin & Magnus tog en kvällsfisketur och det resulterade i en hel del mört.
Magnus tog en på 640g när jag och Peter hade åkt hem.


Martin tog en på 480g, jag har ingen bild på den dock.

Min största för kvällen vägde 500g och blev nytt PB för mig.


Jakten på den där över 800g fortsätter, snart sitter den :)

Igår hade vi bestämt oss för att åka ner till Rasjön för gösmete och ålmete.
När vi steg ur bilarna vid båtplatsen så insåg vi att trolling eller mete från båten var uteslutet, vågorna slog hårt mot land och ute på sjön var på tok för stora.
Egentligen borde man inte ens tänka tanken att ge sig ut i en liten plasteka i detta vädret...om man inte är Esox Lucius de Gothia förståss.

Vi flyttade utrustningen från bilarna till båten och puttade ut båten, motorn satt där bak och jag använde årorna för att ta oss ut till tillräckligt djupt vatten för att kunna använda motorn utan att riskera grundstötning.

Vi blev snabbt blöta av vågorna som slog över relingen ibland men vi hade bestämt oss för att ta oss ut till en av öarna för att meta därifrån.

Allt gick bra och vi kunde gå i land på ön, surra båten och hitta en plats att sitta.

Uppackningen av utrustningen gick fort och vi kastade ut. Magnus tog första fisken rätt snabbt, en Abborre av mindre modell.



Efter detta hade Martin några snabba ryck med förlorad Mört som resultat.
Nu var det min tur att glänsa. Jag var precis på väg att ta en runda på ön i sann upptäckaranda men kom snabbt på andra tankar när jag hörde baitrunnern gå igång på mitt spö. Den skrek ända tills jag kom fram till spöet och jag lyfte toppen för mothugg.

Första fisken satt på. Det kändes inte stort men första känningen är alltid skön ändå.
Det var en liten Gös, runt halvkilot. Jag krokade av den och lät den simma ut i den vågiga sjön igen,
Ut igen med en krokad Mört och en ny väntan. Medan vi väntade så blev det lite betesfiskmete, vi hade inte lyckats så bra med kastnätet innan vi åkte så det behövdes en del mört till innan vi kunde vara nöjda.

Tjutet från min baitrunner hördes igen och efter mothugget kunde jag känna direkt att det var en lite bättre fisk på kroken.
Och det var det, det var ännu en Gös och denna gång vägde den 1,5 kg.
Den här blev matfisk och det var tur att jag inte valde att släppa tillbaks denna i hopp om fler fiskar för den var sista fisken vi fick.
Vi hade flera hugg till men inga ordentliga krokningar.


Magnus hade md sig en radio och sent på kvällen började nåt rockprogram så vi rockade till det ordentligt.

Idag drog jag, Martin och Peter upp till Västersjön för att meta abborre och mört.
Vi hade bestämt oss för att sitta vid hundbadet och det visade sig gå riktigt fina mörtar där, inte en enda abborre nappade dock.

Martin var mörtkung som vanligt och drog fisk på fisk.

Hans fiskar vägde (från första till sista mörten) 330, 500, 350 och 450 gram och det måste jag säga är bra storlekar för att vara mört...i alla fall för oss som är rätt nya på riktat mete efter stor mört.

Jag fick också några mörtar, min största blev nytt rekord för mig och den vägde 450g


Peters mört kommer jag inte ihåg ifall vi vägde men ett foto hann vi så klart med
Det är riktigt kul med nya fiskevänner och du har snabbt blivit en i gänget.


Med den här mängden mört i dessa storlekarna kan man inte klaga på kvällen alls.
Och en vanlig kväll så hade det slutat här. Med sköna nya personrekord på mört, eller abborre som det också blir ibland.
Fast tidigare under kvällen så kastade jag med Martins kastnät och fick fatt i ett par mörtar i mindre storlek, dessa var menade som bete till abborrarna som vi vet går där ute i sjön.

Jag kastade ut mitt bottenmete med en mört och satte igång larmet.
Det tog ett bra tag innan något hände men med mörtmetet samtidigt så gjorde det ju ingenting.
Larmet fick fnatt och pep som besatt. Jag kastade mig över spöet och greppade det ordentligt.
Sedan väntade jag någon extra sekund innan jag satte ett perfekt mothugg. Krokarna satt och fisken ångade iväg.
Rusningarna bytte av varandra och fisken hade ingen tanke på att ge med sig för tillfället.
Det är djupet ut till femton meter är under halvmetern och när jag hade kämpat in fisken dit så såg man de karaktäristiska fenorna, en gädda. Och vilka fenor den hade på ryggen. Enorma var de och de skar genom den annars lugna ytan.
När jag fått in den ytterligare så tycker Peter att den väger minst fem kilo, några sekunder senare så säger han att det är nytt rekord för mig. 5,9kg vägde den största gädda som jag hade fått.

Nu var den bara två meter ifrån oss och då tycker Peter att den väger mycket mer.
Han tar tag under gälen och får ett bra grepp.
Vi väger och mäter den, sedan blir det en liten fotostund.
Så här ser jag ut när jag drillar gädda, notera min proffsiga placering av cigaretten:






Det var en mycket mer händelserik fiskedag än normalt, och nya personbästa för flera av oss.
Fru Gädda vägde 9,4 kg och var hela 114 cm lång.
Jag är just nu en av de mest nöjda personerna i hela världen.

Tack allihop, tack även Magnus som tittade förbi en snabbis och fiskade med oss en stund.
Jag lägger upp bilderna på FTPn.

Idag var jag och Martin och fiskade mört genom att feedermeta.
Martin hade också varit och köpt ett kastnät och tränade på att kasta så att det blev en perfekt cirkel...det var inte det lättaste! Men med lite träning så ska nog det ordna sig också, han är ju inte så gammal så än går det att lära hunden ett och annat trick.

Mörtarna på feedermetet drog och ryckte i betet så spötopparna gungade fram och tillbaks men de verkade inte så villiga att suga in majsen ordentligt så man kunde kroka dem.

Martin hade två stycken inne bland vassen (vi hade lämnat hjärnorna hemma så vi parkerade våra arslen med en stor vass mellan oss och det fria vattnet) men båda gick fast och krokade loss sig själva.

Just när vi skulle packa ihop och bege oss hemåt så ryckte det till i mitt spö och jag var snabbare än blixten med mitt mothugg. Med gungande spötopp och ett leende på läpparna lyckades jag att snirkla mörten igenom all vass utan att den gick fast alltför hårt och kunde till slut landa den för vägning och ett snabbt modelljobb.

Den visade sig väga exakt 300g och detta var min allra första feedermört, vilket kul fiske detta var!