Myggjagaren fungerar och så gör även värpfoder!

Jag och Daniel träffades nere vid dammen igår och skulle fiska några timmar, med oss hade vi
räka som bete som vanligt, och så hade Daniel så klart med sig värpfoder som vi kastar ut ibland
som lite extra attraktor. Det fungerar utmärkt, vi har lockat in både sutare, braxen och karp på det
här och det fungerar säkert till andra liknande arter av fisk.
 
Kvällen började som vanligt med att sätta ihop allt som ska sättas ihop och lägga ut allt som ska
läggas på sin plats. För man drar med sig en hel del när man ska ut och fiska nu för tiden.
Annat var det förr då man hade med sig spö, liten väska och håv. När vi sedan började fiska tog
det inte lång tid innan det började appa lite smått, så otroligt försiktiga pill som lyfte flötet och
sedan släppte ner betet på botten igen så att flötet sjönk ner till ursprungsläge. Då sitter man
på helspänn i hopp om att flötet ska lyftas ordentlig, sjunka eller börja vandra åt sidan så man
kan sätta in ett perfekt mothugg.
 
Snart började mitt flötet att gunga upp och ner som det brukar innan ett napp kommer, jag
gjorde mig redo och snart sjönk flötet framför mig. Jag lyfte spöet och satte mothugget, och
genast insåg jag vad jag fått på kroken. En stor KARP! Spöet böjdes till bristningsgränsen
och rulle tjöt när linan sprutade ut då fisken gjorde rusning efter rusning. Självklart hittade
karpen varenda näckrosblad att snurra in sig runt och kampen var inte över på långa vägar.
Jag kämpade allt jag kunde för att den inte skulle få gå in under buskaget som växer ut
och hänger över dammen, och på något underligt sätt lyckades jag med det. När jag till
slut äntligen kunde drilla fisken då den började bli trött var det en rätt okej fight, med ett
par fina rusningar som jag kunde parera och snart gled den fint in över håvkanten.
 
I håven ligger en för mig monsterstor karp, den största jag sett i verklighet och klart
större än vad jag någonsin fått innan. Karpen var en fjällkarp och den vägde 4800 gram.
 
 
Efter att vi fotograferat den och vägt den släppte vi tillbaks den och jag kunde äntligen pusta ut.
Vilken pers, vilket jobb! Mina händer skakade i en kvart efteråt.
 
Jag satte på en räka och kastade ut igen, och tänkte att jag inte skulle få fler karpar, det är inte
alltför vanlgit att få karp här i dammen men det händer ju så klart. Inte heller räknar man med att
en karp tar betet då man fiskar lyftmetoden inne nära kanten. En tunn tafs, ett litet flöte och en
rätt liten krok, inte alls utrustning för att drilla en stor karp i grov vegetation som här i dammen.
 
Det tog ett tag men slutligen började mitt flöte att guppa igen och slutligen gick det under, jag
lyfte spöet och en rusning senare är fisken på andra sidan näckrosbältet och något gick av.
Ännu en karp hade nappat och den här gången var det något som brast. Det visade sig att
jag fått en skada på tafsen och det resulterade i att den gick av. Okej, på med en ny krok!
Jag letade och letade men hittade ingen krok kraftig nog för att kunna stå emot en karp så
jag fick ta en smal krok och hoppas på att få sutare eller ruda resten av kvällen. För inte
kunde jag få ännu en karp på kroken? Jo visst kunde jag det. En halvtimme senare rycker det
till i mitt flöte och det sjunker och går snabbt åt sidan. Jag lyfter spöet och rusningen visar på
ännu en karp som den här gången drar in i näckrosbältet, det som är kvar av det i alla fall, och
där rätar den kroken helt och hållet. Nu började jag bli aningen frustrerad på karparna men jag
ville inte ge upp ännu så på med en ny krok och ut med det igen. Flötet gungar till efter ett tag
och lyfts upp ur vattnet, jag sätter mothugget i hopp om att det inte är ännu en karp och när
jag känner fisken utbrister jag
-Jaa! Det är en liten fisk!
Det var nog första gången i mitt liv som jag blev GLAD för att få en liten fisk på kroken istället
för en stor. Den här gjorde inte lika mycket motstånd men bjöd ändå på några rusningar. Upp
kom en vacker liten sutare som fick bli sista fisken för kvällen. Jag var nöjd och trött.
 
 
ThermaCell
Vi har nu kört den här manicken under några fisketurer och har i princip helt och hållet sluppit
mygg och knott, den heter ThermaCell och går att köpa på Granngården.
Så här se den ut:
 
 
Den borde vara ett givet köp för den som är ute bland mygg länge och vill slippa bli stucken av de
rackans blodsugarna. Den lär vara med oss i alla fall, varenda gång vi åker ut i naturen och fiskar.
 
Då var det slut för den här gången, hoppas dagens inlägg uppskattas :)
Kommentera gärna, kom med frågor om ni har några så ska jag försöka svara på dem. Gilla gärna
min sida på Facebook så får ni uppdateringar om nya inlägg direkt där, ni hittar dit genom den blå
länken i vänstra hörnet här på bloggen!
 
Tack för den här gången!