Guldklimp och fjärde nya personbästa för året!
Vi har kämpat i ur och skur för att få rudor i gölen i år, inget har verkat fungera. Vi har sett rudor vaka i
ytan, vi har haft den inne på mäskplatsen och de har även varit framme och smakat på våra beten.
Men ingenting.
Så är rudafisket, jag älskar att de är så svårflirtade för då är det en så underbar känsla när jag väl får
en i håven. De gör knappt något motstånd heller så det är inte grejen, då kan man fiska karp istället.
Många andra fiskar, som gädda, hugger ju på vad som helst och är enkla att fånga. Inget roligt.
Nej det ska vara lite svårt, det gillar jag!
Den här turen skulle vi komma dit tidigt för att se om de kanske var mer aktiva på dagen. Det var jag
och Daniel och vi hade inte bestämt exakt plats innan utan kom dit, gick runt och sen valde vi ett
ställe som kändes hett. Ett nytt ställe tror jag, jag har i alla fall inte fiskat just där innan.
Vi anlände runt halv sju, solen sken och det var nästan vindstilla.
Vi kastade ut måttligt med mäsk, vid rudafiske ska man undvika att mäska för mycket. Sedan
började väntan. Och en lång väntan blev det. Vi hade några fiskar som rullade och vakade i ytan men
något napp kom inte på många timmar. Det bubblade däremot otroligt mycket runt Daniels flöte och
man undrar hur i h-vete de kan undvika betet som ligger där och både luktar och smakar "gott", vi
vet sen innan att karpen, sutaren och rudan älskar räka. Men inte idag. Var det för tidigt? För ljust?
För mycket mäsk? Väderförändringarna? Ingen aning, men av nån anledning valde de att inte äta.
Så här höll det på nästan hela kvällen, bubbel till förbannelse men ingen rörelse i Daniels flöte och
ingenting borta vid mig. Ungefär som vanligt.
Vi satt timme ut och timme in utan att något hände mer än något enstaka gupp och gung i flötet.
Snart kom mörkret och efter någon timme, när det blivit så mörkt det kan bli nu, så började fiskarna
att bli mer aktiva. Vi hade rudor som rullade så nära som 30 cm från flötet, vi hade fisk som ryckte
och drog iväg med betet så flötet gled bort och vi gjorde mothugg, men ingen fisk. Vi började bli lite
otåliga och bytte till och med en stund till majs men bytte snabbt tillbaka igen då det inte heller gav
annat än lite gung i flötet. Tiden drog iväg och nu började klockan närma sig halv ett, skulle vi gå
hem helt utan en enda fisk?
När vi båda var nära att ge upp, det var kallt nu också och jag satt och nästan huttrade i stolen, så
började mitt flöte guppa upp och ner! Bara någon centimeter men så är det när rudan kommer och
smakar på betet. Det guppade några gånger och snart lyftes flötet och stannade ett par centimeter
högre upp än vad det normalt står. Jag satt på helspänn, skulle nappet komma? Skulle den släppa
betet som den gjort hundra gånger innan? Flötet började sakta vandra åt höger och jag greppar mitt
spö, sätter mothugget och känner att jag krokat en fisk. Äntligen! Drillen var, som vanligt med ruda,
händelsefattig och lite antiklimaktisk. Men när fisken bröt den spegelblanka ytan och jag såg att
det var en ruda, och en stor sådan dessutom, så blev jag lyrisk. Daniel håvade den snabbt och vi
kunde kroka av den, väga och mäta den och sen fotografera mig med fångsten.
1400 gram guld fördelat på 37 centimeter, att man kan bli så lycklig av att fånga en fisk
Jag skakade i en kombination av adrenalin och nedkylning, men jag ville ju ge Daniel en chans att
också fånga en fisk så jag föreslog att vi satt en kvart till. Daniel gick med på detta och jag gjorde
i ordning mitt spö för en stunds fiske till. På med en ny räka på kroken, det var svårt med skakande
händer och köldstela fingrar. Sedan la jag flötet på plats, lät det lägga sig tillrätta och just när jag
satt mig lyfte det och började vandra igen, den här gången åt vänster. Jag blev överrumplad och
fick sätta mothugget lite i panik då jag inte förväntade mig napp så fort efter senaste nappet.
Fisken krokades och snart kunde Daniel håva ännu en ruda! Två rudor på under tio minuter!
Vi krokade av den och fotade den snabbt efter att ha vägt den. Ännu en fin ruda på 1390 gram!
Vilken kväll det plötsligt blev. Men nu var vi stela och frusna och snart plockade vi ihop och åkte hem
nöjda med satsningen, vädret var ju riktigt bra och med kombinationen fisketält och myggspiraler var
det mygg- och knottfritt hela kvällen. Nästa gång åker vi nog inte dit så tidigt men snart får det bli i
alla fall för nu har man ju verkligen fått blodad tand.
Jag tror också att det är rekord i storlek för ruda i gölen, bara det är ju häftigt.