Äntligen satt den där, Rudan som jag kämpat med att fånga i flera månader.

Lördagskvällen började som vilken fiskekväll som helst.

Jag packade kamera, håv, våg, måttband, banksticks och all annan utrustning som jag brukar ha
med mig. När jag kommer fram till dammen som ligger lugn och spegelblank så ser jag något
grönt ligga på ytan där jag tänkt sitta. Då jag närmar mig platsen kan jag konstatera att
Erik redan hunnit sätta sig där.

Vi sätter igång och röjer en plats bredvid honom där jag får plats och sen startar fisket. Nästan
omedelbart krokar jag en Sutare som bjuder på en riktigt bra fight och jag kan parera
rusningarna så att den inte simmar för långt in i näckrosblad och vass. Erik sveper ner med
håven och fångar Sutaren direkt när den är inom räckhåll, så att den inte kan göra onödigt
många rusningar. Vägning, mätning och fotografering går smidigt och Sutaren simmar glad och
pigg tillbaks hem igen efter en minut.

Hon var en väldigt trevlig start men det var ju så klart inte riktigt rätt art för den här kvällen.
Det fanns ingen anledning att vänta, ut med kroken som hade ny fräsch räka och sedan började
väntandet. Erik slet upp en liten Braxen som var för slemmig för att fastna på bild, annars var det dåligt
med napp som man kunde göra mothugg på. Minuterna gick, halvtimmen blev till en timme, timmen blev
till två och Erik som hade suttit där redan innan jag kom dit plockade ihop sina saker för att åka hem.

Inte jag, det är ett speciellt lugn som infinner sig sådär efter 02 nån gång, när bilar slutar köra på
vägarna och man slutar höra fulla ungdommar som skriker och slår sönder saker långt borta. Allt
som normalt hör till cityfisket. Jo efter det där magiska klockslaget när mörkret nästan trycker ner
mot en och det är totalt tyst bortsett från några möss som piper och springer i snåren, det är då som
fiskelugnet kommer på riktigt. Myggen går och lägger sig också vilket är helt otroligt skönt.

Men timmarna går och det enda jag ser av Rudor är en skymt av dem när de hånfullt går upp mot ytan
en meter från mitt flöte, gör en rullning som om de skrattar och säger:
-haha, så dumma är vi inte!

Morgonens ljusnande himmel innan solen hunnit komma upp över horisonten tar även med sig myggen
men också ett uppvaknande i dammen som alla fiskare borde uppleva. Fiskar som vakar överallt och
fåglar som kvittrar. Det är skönt som väldigt få saker.

Strax efter 04 börjar jag se små bubblor stiga nära mitt flöte, platsen där bubblorna ploppar upp
flyttar sig och bubblorna kommer i så konstant takt att man kan följa fisken i realtid där nere.
Den går sakta och gräver försiktigt i slambottnen med munnen efter något att äta.

Slutligen hittar den min räka och jag gissar vid nappet att det är ännu en Sutare för det kom så plötsligt.
Några små gungningar avslöjade att det var på väg att hända men sedan sjönk flötet blixtsnabbt och
vandrade i rask takt utåt där det var lite djupare vatten. Inte så mycket ett Ruda-napp som jag brukar få.

Fisken krokas direkt och jag får en kort men skojig fight innan jag sveper med håven och fångar Rudan.

Rudan var pigg när den åkte tillbaks en minut senare, jag hoppas att den växer till sig och att jag
får nöjet att fånga den vid ett senare tillfälle då den väger över 1200 g.
Lycklig och trött plockade jag sedan ihop mina saker och gick hem för att sova.