Senaste fisket har gått i stor-mörtens tecken

Och några fina mörtar har det blivit :)
 
Värme och sol har fått mörtarna att verkligen vakna och bli pigga, jag och Daniel framför allt men även
Martin har försökt fånga de där stora mörtarna som simmar i vår lokala mörtsjö, en sjö som är känd
för sina riktigt stora mörtar. Nu snackar vi fisk på över halvkilot och upp över drömgränsen 800g.
 
Vi hade ingen tur alls i början när vi började tidigare i år men de senaste två veckorna verkar mörtarna
ha börjat söka sig till de områden där vi brukar kunna locka lite fisk till hugg. Här kommer några av de
mörtar vi fångat.
 
Största mörten för mig i år och även ett nytt personbästa på 680 gram och 38 cm
 
Daniel med en medelstor mört, strax under halvkilot
 
Jag med en stor mört till, jag har haft tur de senaste turerna och fångat flera över halvkilot
och två stycken över 600 gram.
 
Vi har även försökt oss på lite annat fiske som inte riktigt gått vägen. Bland annat abborre och ruda.
Vi kommer inte att ge upp jakten på dessa arter framöver och hoppas att det släpper.

Solsken och abborremete, det var nästan sommar igår!

 
En av mina favoriter när det kommer till mete är att en varm sommardag, när solen gassar som mest,
kasta ut ett bottenmete från land i lokala abborre- och mörtsjön. Abborrarna har en rätt hög medelvikt
på runt 400-500 gram men tyvärr har vi inte, trots mååånga abborrar, lyckats fånga någon över kilot.
 
Men idag var det inte bottenmete från land som stod på programmet, jag har köpt en båt som vi
tänkte inviga och vi skulle flötmeta. Abborre har jag inte flötmetat alls egentligen så jag trodde inte
att jag hade prylar för det men av nån anledning hade jag någon gång köpt ett abborreflöte som låg
i en av fiskelådorna och väntade på att bli använt. Det var ett grönt Darts 8g som är perfekt för det
här fisket. Man kan säkert använda det till gös också i sommar med en lite mindre mört.
 
 
 
Vi baxade ner båten de 15 meterna från trädet där den ligger fastlåst och efter mycket slit kunde
vi lasta i grejerna och glida ut. Daniel var förste år-mästare då han satt lägligast. Själv satt jag i en
stol då bakre sitsen är borta. Det fungerade utmärkt!
 
 
Vi rodde direkt till platsen där vi brukar meta från land, där visste vi att abborrarna finns åtminstone
på sommaren. Skulle de hålla sig i det området även nu innan lek? Det återstod att se.
 
Jag kastade i ett ankare från aktern på båten och knöt fast, Darko kastade ut ett från fören och
nu låg vi helt still. Perfekt, nu kunde vi börja fiska. Ganska snart, kanske en halvtimme in i fisket,
kastade jag ut åt ett håll som jag inte hade fiskat innan och nästan direkt sjönk flötet. Jag vevade
in slaklinan och gjorde ett mjukt mothugg, fisken skakade på huvudet från första sekund och jag
kände direkt igen de karaktäristiska abborre-skakningarna. Vad kul! Första abborren för säsongen
och den kändes rätt okej, drillen var inte så värst spännande och snart låg abborren i håven.
 
 
Skulle det släppa nu? Hade vi hittat rätt? Nja så enkelt var det visst inte. Vi fortsatte att nöta en
stund där men fick inget så vi började följa västra sidan ner mot södra änden av sjön och stannade
med jämna mellanrum, ankrade upp och metade en stund. Sjön där vi fiskade har ett medeldjup
på kanske 2,5-3 meter och ett maxdjup på runt 4 meter och på ekolodet såg vi inga bytesfiskstim
eller samlingar med abborre utan enbart någon enstaka fisk som låg och tryckte på botten ibland.
 
Vi passade även på att flötestrolla mellan ankringarna och det visade sig vara effektivt på gäddorna.
Darko fångade 3 gäddor på runt 1-2 kg och jag fångade ungefär lika många. Men det var ju inte
gäddor vi var ute efter. Nej det här gick inte, vi bestämde oss för att ro tillbaka upp till norra änden
och försöka oss på abborren igen. Det skulle visa sig vara ett bra beslut. Darko var denna gången
först att se flötet sjunka och dra iväg (eller rättare sagt fråga var flötet var, något han gjorde ofta) och
jag fick någon abborre till också. Daniel missade ett napp och blev fisklös den här dagen.
 
Darkos största abborre för dagen
 
Darko med en av sina abborrar
 
Trollinggädda
 
 
Allt som allt var det en underbar dag, som bara kunde ha blivit bättre om Daniel fått fisk också.
Solen sken, vinden var inte alltför besvärlig och fisket var överlag bra. Båten betedde sig som jag
hoppats och sjönk inte!

Fågelsång, sol, feedermete och ett nytt PB!

Ja det var inte länge som mitt nya personbästa på Braxen höll sig, men mer om det lite längre ner.
Jag vaknade tidigt förra lördagen, fiske var på programmet och jag var så taggad. Solen gick upp
över hustaken. Vilken dag det skulle bli! Nästintill vindstilla och solsken, kan inte bli bättre.
 
Daniel plingade till med ett meddelande på Facebook och skrev att han var på väg. Jag fixade
kaffe och gjorde mig i ordning, sedan mötte jag upp honom och vi gick till affären för att handla
bete som denna dag skulle vara majs. Jag hade även med mig maggots som Daniel skulle ha.
 
Vi anlände till vår favoritplats och ingen satt där som tur var, man vill ju inte dra på sig sitt värsta
galning-ansiktsuttryck och jaga iväg nån som sitter där :) nej det skulle jag aldrig göra. Alla har
rätt att fiska överallt så länge det inte är privat mark. Vi riggade våra spön och fixade till mäsket.
 
 
Ganska snart ryckte det till i mitt spö. Jag gjorde mig redo och några sekunder senare böjde sig
toppen några centimeter, jag lyfte spöet och satte mothugget. Häftigt, fisk direkt!
 
Jag kunde känna att det förmodligen inte var en Braxen då den kändes rätt liten men kanske en
fin Sarv? Den kom upp till ytan och man kunde se de röda fenorna glänsa i solskenet, det var en
rätt så fin Sarv! Vi vägde, mätte och fotograferade den snabbt och sen fick den simma tillbaka.
 
Den här första fisken för dagen, en Sarv, vägde 690 gram.
 
Det började bra, drygt en halvtimme och redan en fisk!
 
Jag satte på nytt bete på kroken och fyllde feederkorgen med mäsk, sen kastade jag ut och
spände upp linan så spötoppen precis börjat böja sig ytterst lite. Nu började spänningen igen.
 
Inte ens en halvtimme senare darrade det till i Daniels spötopp och han gjorde sig beredd, det
kom ett darr till och mothugget satt perfekt. Daniel drillade in fisken som visade sig vara ännu
en Sarv i hyfsad storlek, den kan nog ha vägt runt halvkilot.
 
Daniel poserar med sin Sarv
 
Nästa napp kom på mitt spö, det var en djup böjning i toppen innan jag hann ner med handen
till spöhandtaget och gjorde mothugg. Jag drillar en stor Braxen och det är alltid en trevlig grej
att göra på ett feederspö. Den här vägde strax över 2500 gram.
 
 
En kvart senare nappar det på mitt spö igen, en försiktig böjning i toppen och jag satte mothugg.
Anders utbrister:
-Hade du napp? Jag tittade ju på din topp och såg ingenting. Snabbaste mothugget jag sett
 
De andra skrattade gott men jag tänkte inte på det. När jag satte mothugget var det bara helt
stumt, jag fick inte in en centimeter och kände inga huvudskakningar som man brukar göra.
Sekunderna gick och jag satt kvar, lite skakad då vi aldrig ens haft känning på något som
man fastnade i och samtidigt funderande på om jag kanske ändå satt kroken i nåt på bottnen.
 
Slutligen kom några tunga gungningar som indikerade att det faktiskt var en fisk jag krokat.
Jag reste mig ur stolen snabbt och började försöka drilla in fisken, spöet bugade sig som
aldrig förr och vi insåg att det här var något riktigt stort. Det tog ett tag innan fisken var så nära
att vi kunde se den och den såg inte så stor ut, Anders håvade den och fortfarande kunde jag
inte se att den såg stor ut. När vi la den på avkrokningsmattan däremot kunde jag se att den
var grov som jag aldrig sett förr, hela Braxen var grov från huvud till stjärtfena. Några snabba
foton, vägning och mätning hann vi med och sen fick hon simma tillbaka igen.
 
Ett nytt personbästa och äntligen kom jag över 3 kg, exakt vikt var 3070 gram
 
Efter den här fisken blev det inget mer, solen slutade värma och fastän vi härdade ut ett par timmar
till hade vi inte tillstymmelse till napp. Så kan det vara på våren när fiskarna är köldstela.

Säsongspremiär för feederfisket och helt okej resultat

Igår kunde vi inte hålla oss längre, jag och Daniel. Vi packade bilen och åkte till vår årliga plats för
premiär-feedermete i hopp om att åtminstone få se feedertoppen darra lite grann. Förhoppningarna
var allt annat än höga då det är så tidigt på säsongen och de flesta arter fortfarande är köldstela.
 
När vi kom till platsen möttes vi av en å där ytan låg spegelblank, det bådade gott. För vind är inte
något man vill ha när man feedermetar. Vi packade upp och satte ihop grejerna, jag blandade mäsk
som vi skulle ha i feederkorgen som extra lockmedel för de köldstela fiskarna. Snart hade vi båda
kastat ut och satt oss, mitt spö hade några försiktiga darrningar i toppen men det kändes segt.
 
 
Efter en halvtimme bugar det till i min spötopp, jag böjer mig framåt och håller handen någon
centimeter över spöets handtag i väntan på nappet som kanske kommer...
 
Toppen böjer sig, först bara ett fåtal centimeter men sedan snabbt någon decimeter, och jag greppar
mitt spö och sätter mothugget. Något kraftigt mothugg behövs inte med feederspöet, jag lyfter helt
enkelt bara spöet och spänner upp linan lite lagom. Kroken är liten och vass och det krävs inte alls
mycket för att den ska sjunka in och sätta sig. Jag känner omedelbart att det åtminstone inte är nån
liten Mört eller Björkna som har krokats utan antingen är det en väldigt liten Braxen eller en Sarv.
Jag misstänker Braxen, inte kan jag ha sån tur att det är en Sarv!
 
Efter en rätt så händelselös drillning börjar fisken närma sig ytan, jag har ju inte sett den ännu och
har ingen aning om ifall det faktiskt är en Braxen. Till slut bryts den spegelblanka ytan av ett par
klarröda fenor och jag säger förvånat till Daniel som står beredd att håva fisken att det är en Sarv!
Vi börjar båda bli lite nervösa. Det är första fisken för säsongen på feeder, det är en Sarv på kroken
och den är inte så liten. Men Daniel är lugn och håvar perfekt på första försöket. När den ligger i
håven gissar jag på runt 800 gram, den ser rätt stor ut där den ligger i nätet. Men vägningen visar
att jag hade fel och den vägde "bara" 710 gram, inte alls dåligt som säsongsstart och inte heller
dåligt för att vara en sarv. Vi fotograferar den och sen får den simma tillbaka igen för att växa till sig.
 
 
Nu efter den här fina fisken blev det lite lugnare, några få pill hade vi båda två men inget som man
kunde sätta mothugg på. När jag just kastat om (det gör man nån gång ibland för att få ut mer mäsk)
så kom det en kille på cykel som stannade till och snackade och tittade på. Det visade sig vara en
annan inbiten fiskare som även han tävlar i Småländskan i ett annat lag. Tack för att du hälsade på
Tomas, det var riktigt roligt att träffas och snacka lite.
 
En lång stund senare darrar det till i toppen på mitt spö, jag lägger som vanligt handen på spöets
handtag och är beredd på mothugg. Vi snackar vidare om allt och inget och snart bugar sig spöet,
jag lyfter och det är totalt stumt. Har jag fastnat i någon gren på botten eller vad är det som händer?
Då känner jag ett par sköna tunga gung när fisken sveper åt sidan med huvudet för att försöka skaka
loss kroken. Jag har lyckats kroka en stor fisk, aldrig har jag känt något så här tungt i andra änden
då jag feedermetat. När jag lyckats veva in en liten bit och känt fler knyck är jag rätt så säker på att
jag krokat en Braxen, det finns väldigt många olika arter i den här ån så det skulle kunna vara en
annan art men chansen är minimal. Jag drillar den lugnt men bestämt och snart är den nära kanten.
Daniels håv ser plötsligt för liten ut för den enorma Braxen som bryter ytan framför oss men till slut
kan han ändå få den att glida in över nätkanten och sluta håven runt fisken. Vilket monster!
 
Jag är så uppspelt som man kan vara, den är lång, hög i ryggen och riktigt tjock. Detta är garanterat
ett nytt personbästa på Braxen för mig. Vi mäter och väger den, sedan tar vi det obligatoriska fotot
på mig och fisken, jag är hur glad som helst och den här premiären var fulländad. 2960 gram!
 
 
Nu blev det totalt dött och vi hade inget annat än små pill under resten av fisket, men jag satt där med
ett stort leende ändå. En liten stund efter att Tomas cyklat vidare plockade vi ihop och åkte hem.
Tyvärr blev det ju ingenting för Daniel mer än ett par napp där han inte lyckades kroka fiskarna men
snart sitter vi säkert här igen och förhoppningsvis är turen på Daniels sida och kanske kan han till
och med få nytt personbästa, de stora fiskarna simmar där ute och varje napp har man chansen till
enorma exemplar av Björkna, Sarv och Braxen.
 

Skogssjön provad äntligen, och äntligen fick jag fisk!

I somras fick jag tillåtelse att fiska i en skogssjö av markägaren, dessvärre är jag inte så mycket
för gäddfiske bortsett från ismete så det har inte blivit av att jag åkt dit med Daniel. Men nu var det
läge och vi tog chansen att få prova att fiska i sjön. Vi åkte rätt sent på morgonen för att vara oss,
det är en bit söderut från Jönköping. Vi anlände dock runt 9 efter att ha stannat till och pratat med
ägaren och lastat in lite ved som vi fick att elda med. Nu var det bara att hitta någonstans att ta
sig ut på isen, vassen stod tät där vi parkerade och där var isen mycket för opålitlig för att våga
gå genom, men så kom jag på att det fanns en brygga en bit bort där det inte var så mycket vass.
 
 
Slutligen hade vi hittat ut och kunde borra våra hål, isen var runt 12-13 cm och hård. Ingen risk att
gå igenom här inte. Då vi bara kör med 3 spön var så tog det inte lång tid innan vi var färdiga och
kunde korka upp kaffet. Just det ja, när Daniel riggade sitt andra spö var en gädda framme och
ryckte mörten på hans första spö, det bådade ju gott. Det tog kanske en halvtimme innan mitt
innersta spö fällde och vippan gungade fram och tillbaka. Jag gick försiktigt dit, jag ville verkligen
inte missa den här då det har gått väldigt trögt i vinter. Minst 7 fisketurer som slutat i bompass
sätter sina spår i vem som helst. Jag var desperat att få en gädda!
 
Jag greppade spöet och fisken började gå, då vevade jag in slaklinan tills jag kände fisken, lyfte
spöet och satte mothugg. Inget monstermothugg som många andra, jag tror inte på det och
tappar sällan fisk när jag väl krokat dem så stenhårda mothugg är onödiga. Vassa krokar däremot,
det är viktigt. Gäddan satt och jag drillade snabbt upp den och lyfte den ur hålet för avkrokning.
Jag var så glad! Den vägde nog inte mer än ett kilo max men det gjorde inget, jag hade äntligen
fått en gädda på ismete igen.
 
 
Se hur glad jag är!
 
Jag släppte tillbaka gäddan och vi kunde sätta oss och ta det lugnt igen. Vinden började piska på
och det var en iskall vind, så jag kröp ner i flytoverallen så gott det gick för att skydda mig från den
värsta vinden. Det gick helt okej. Solen var framme nån gång ibland och värmde vilket kändes skönt.
 
Snart fällde det på mitt yttersta spö och jag fick upp ännu en liten rackare som jag släppte tillbaka
fort. Nu hade vi slut på levande mört så jag satte dit en tinad mört som Daniel haft i frysen. Aldrig
någonsin har jag fått ett napp på fryst mört, eller deadbait som det kallas, och jag hade inga höga
förhoppningar på att få nån mer fisk i det hålet. Men vad fel jag hade. Jag hade två fäll på yttersta
spöet inom kanske en halvtimme där fisken spottade ut mörten innan jag kunde göra mothugg.
 
Till slut fällde det i alla fall på Daniels spö och upp kom en fin liten gädda, nu var även han glad.
 
 
 
Vädret blev bättre och bättre och solen var framme nästan konstant nu, det var bara vinden som inte
riktigt ville lämna oss ifred. Vi härdade dock ut och hade riktigt trevligt. Vi grillade hamburgare och
drack kaffe i väntan på napp. Daniels mittersta spö var nästa att fälla och vi sprang dit, Daniel satte
ett fint mothugg och gäddan kom upp utan problem. Den här var störst för dagen hittills.
 
 
Daniel hade fått sin sista gädda efter att han sänkt ner sin mört till strax över botten, vi brukar
börja att fiska strax under iskanten då det ofta kan ge större fisk enligt vår erfarenhet. Jag ville
också testa och sänkte ner mitt deadbait mot botten och samtidigt krossade jag en död mört
som jag delade upp och lät små bitar av mört sjunka ner till botten. Det gjorde susen, en stund
senare fällde det och vi gick ut till spöet, jag kunde se på linans riktning att fisken gått lite åt
sidan men den stod still. Jag lyfte försiktigt i linan och kände motstånd och just då började gäddan
sakta röra på sig. Jag greppade spöet och satte mothugg, gäddan satt och jag kunde känna att
det i alla fall inte var en liten 1 kg-fisk men inte heller att det var ett monster. Jag drillade den så
hårt jag vågade och snart kunde Daniel lyfta upp den åt mig. Min första deadbait-gädda var ett
faktum. Stolt poserade jag med fisken innan den fick simma tillbaka.
 
 
Den här gäddan blev sista för dagen, det dog ut totalt nu. Glada och nöjda åkte vi hem när solen
började gå ner och den här sjön lär vi säkert prova snart igen, kanske i öppet vatten då värmen
äter väldigt mycket på isen nu. Vårfisket efter gädda kan vara riktigt hett.
 
 

Ismete för hela slanten!

Nu har kylan äntligen börjat komma och isarna börjat lägga sig på sjöarna så nu blir det fiske!
Jag och Daniel åkte ut för ett litet tag sedan och metade på en liten sjö i Vaggeryd där isen
var tillräcklgit tjock för att våga sig ut på. Äntligen skulle det bli fiske igen.
 
Vi satte ut våra spön, vi hade bara tre stycken var så det gick fort. Huggen kom med jämna
mellanrum och vi hade riktigt roligt. Någon storlek var det däremot inte på fiskarna som kom
upp, den minsta vägde kanske halvkilot och den största runt ett och ett halvt kilo. Men vi hade
kul ändå! Bara känslan att vara ute på isen igen ger ett leende på läpparna.
 
En av de minsta för dagen :)
 
Min första isgädda för säsongen, de kan ju knappast bli mycket mindre :)
 
Igår åkte vi till våra hemtrakter igen, jag och Daniel. Vi bestämde oss för att göra Darko sällskap
på Hjortsjön, där isen var helt okej med sina 8-9 cm kärnis plus lite sämre is ovanpå.
Darko och hans kompis hade redan satt ut sina spön och börjat fiska när vi anlände och som
vanligt hade vi bara tre spön var så de kom ut fort. Det var segt hela dagen med bara några få fäll
och Darko fick tiden att gå genom att pimpla. Plötsligt krokar han en bättre fisk på sitt lilla pimpel-
spö och upp kom en grann abborre på strax över 600g. Nytt pimpel-pb för honom, grattis.
 
 
Några gäddor kom upp under dagen. Runt halv tolv fick Darko fäll på ett av sina spön längst ut
och vi rusade dit allihop. Darko greppade spöet och gjorde sig redo, fisken gick och han satte
mothugget. Spöet böjde sig rejält och skvallrade om en lite bättre gädda.
 
 
Darko började drilla fisken och efter några rusningar kunde vi äntligen se den vid hålet. Den var
stor för det här vattnet, jag har inte hört om mer än en enda gädda över 7 kg från Hjortsjön någonsin.
Gäddan tog sats och gjorde en lång rusning, Darko kämpade tillbaka den till hålet men den var inte
redo att landas ännu, en rusning till. Nu satt Daniel redo vid hålet och nästa gång Darko fick upp den
till hålet tog Daniel ett rejält gälgrepp på den och kunde hålla fast den.
 
 
Daniel lyfte över den till avkrokningsmattan och gäddan var LÅNG. Den mätte 109 cm och vi började
alla fundera på vad den kunde väga, spänningen var maximal. Efter vägning kunde vi konstatera att
den vägde något mindre än vi trodde men ändå imponerande 7,5 kg. Näst största gäddan vi vet om
tagen i Hjortsjön. Det finns säkert gäddor som vi inte hört om dock. Men för Hjortsjön är den här stor.
 
 
 
Grattis Darko till en riktigt fin gädda!
 
Daniel fick också en gädda till slut, den här vägde runt 3,5 kg och var väldigt välkommen efter en
i övrigt seg dag på isen.
 
 
Ingen fisk för mig denna gången men det kommer. Vart vi fiskar nästa gång och när det blir vet
vi inte, kanske redan nästa helg? Vi får se hur vädret blir. Nu hoppas jag i alla fall på mycket
kyla ett tag så isarna blir bra.

Var försiktiga om ni går ut på isarna, de kan vara förrädiska och man vet aldrig vart de är svagare.
Isdubbar ska alltid vara runt halsen åtminstone på ny is så här i början. Ta gärna också med er
ett långt rep att kunna kasta ut till någon om isen brister. Och ta inga onödiga risker!

Sammanställning och tillbakablick på 2016

 
Hej alla! Hoppas ni haft ett riktigt bra fiskeår 2016 och att detta år blir minst lika bra!
Det är med blandade känslor som jag skriver här idag. Både för egen skull och för andra som jag
vet skulle ha velat fortsätta på samma bana som vi gjort de senaste åren.
Den största glädjen för mig är att jag under 2016 lyckades med något som jag kämpat för så länge
jag kan minnas, att fånga en gädda över 10 kg.
 
Det var en kall vinterdag, jag och Daniel åkte iväg på en spontan fisketur till Anders för ismete.
Allt flöt på som vanligt fram till sista ljuset då jag fick fäll på spöet närmast land och vi rusade
alla dit. Jag satte mothugget och kände att det bara tog stopp. Direkt kunde jag konstatera att
det var en större fisk men det tog ett tag, ända tills jag första gången såg den vid hålet och
genom isen, innan jag såg HUR stor den var. Den var lång och bred.
 
 
Jag fick kämpa en bra stund och den stretade emot allt vad den kunde med långa rusningar.
Daniel lyckades slutligen stoppa ner handen i hålet och ta gälgrepp, lyfta upp bjässen och sen
lägga den ner på avkrokningsmattan. Den var enorm, en större fisk än jag någonsin sett förut.
 
 
Vi vägde den, mätte den och fotograferade den så snabbt vi kunde och sedan fick hon simma tillbaka
ner i djupet för att leva vidare. Kanske fångar man henne igen någon gång.
 
Gäddan vägde hela 10,31 kg. Det är så skönt att äntligen ha kommit över den magiska gränsen.
 
Året fortsatte och jag fiskade en hel del med mina vänner. Daniel och jag fiskade oftast tillsammans.
Någon mer större fisk blev det inte dock, bortsett från en mört på 660g tror jag. Det blev höst och med
hösten försvann solens värmande strålar och istället kom min milda höstdepression. Mitt fiske blev
då lidande och sista gången jag fiskade var i mitten på september. Eller jo, det blev en kort tur på isen
också när vi ett litet tag hade minusgrader och vi kom ut på en mindre sjö. Detta var i december.
Nu när det börjat komma in kyla över landet och isen börjat lägga sig på sjöarna så ska det dock bli
fiske igen, hur mycket som orkas med får vi se men jag är riktigt sugen och ismete är väldigt roligt.
 
Jag sätter inte upp några direkta mål för 2017 men räkna med att jag ska göra allt jag orkar för att
lyckas fånga några riktigt fina fiskar att visa upp här under året :)
 
Nu till det lite mer ledsamma. Vi har under många år nu tävlat i Småländska Specimentävlingen
som nu läggs ner från och med i år. 2016 var alltså sista året för tävlingen och det är tråkigt.
Denna sista tävling var helt okej. Vårt lag, De Gamla Och Havet, hamnade på en andraplats.
Jag vill tacka vår tävlingsledare Max och önskar honom lycka till med nya tävlingen som ska
starta, Småland Carp Masters!
 
Men det finns inte tid att sörja och beklaga sig, det nya året har just börjat och kommer säkert
att bjuda på riktigt trevligt fiske för mig, mina vänner och alla er underbara läsare!
 
Imorgon blir det ismete, jag hoppas på stora fiskar och att jag slipper gå igenom isen.
Var försiktiga där ute! Isdubbar, flytoverall och rep borde ni alltid ha med er ut på isen!

Västersjöns goda och dåliga sidor

Ja några fisketurer har det blivit i Västersjön i jakten på den där stor-mörten. Men alla turer har inte
bjudit på bra fiske, det har skiftat väldigt mycket. Ena dagen har det nappat bra och nästa har det
inte kommit upp en enda stor mört.
 
Men några fina mörtar har vi fångat, ett par som vi tagit bilder på och andra som vi släppt tillbaka
direkt. Här kommer lite foton från turerna.
 
Första nya personbästa blev en bjässe på 630 gram då jag metade med Daniel. Den var
störst för kvällen och var väldigt välkommen då det var väldigt segt.
 
Och turen efter kom nästa personbästa, en finslipning på 30g. Den här vägde alltså 660g och
är den klart största mörten som jag någonsin fångat.
 
Det simmar mycket större mörtar i Västersjön, ett av de bästa stormört-vattnen i hela småland.
Här finns även hyfsat stor abborre och en 600-700g är inte ovanlig att fånga. Även grov gädda finns
i sjön, dessa rovfiskar skrämde nog bort mörten på vår näst sista tur för några dagar sedan. Det
plaskade och hade sig i mörkret och mörten var som bortblåst. Så är det, ibland får man fisk och
ibland är det stendött. Det är lite av charmen med fisket tycker jag. Man vet aldrig hur det går.

Så här ska mörtar se ut

Nu har det inte blivit så mycket fiske och därför dåligt med uppdateringar här på bloggen. Det blir så
den här tiden på året men snart är det höst och då ska det fiskas mer förhoppningsvis.
 
 
Vi har riktat fisket efter större mört de senaste turerna. Det är inte så enkelt som man kan tro, det
finns ju mört i nästan varenda pöl men stor mört är svårt att finna. Som tur är finns ett sådant vatten
bara ett stenkast från Jönköping och det heter Västersjön. Sjön bjuder på hyfsade abborrar med hög
medelvikt, lite snålt med gädda men jag har fångat några över 7 kg och en på 9,5 kg och så finns ju
de här mörtarna som vi har riktat in oss på. Monstermörtar simmar i den här sjön och det tas flera
storviktreg-mörtar varje år. Själv har jag inte kommit över 640g men jag har varit med då det tagits
betydligt större. Här är en som min vän Martin fångade för någon vecka sedan:
 
Den här fina fisken vägde 680g och var 38 cm lång om jag inte minns fel. Och det simmar större
individer i sjön, i bra antal också så chansen är rätt okej att man lyckas fånga en om man är på
rätt plats vid rätt tid och kör med rätt bete. Mycket som ska klaffa men det är det roliga med fiske.
 
Själv har jag inte haft lika bra lycka men några hyfsade mörtar har jag lyckats fånga. Härom kvällen
åkte vi upp, jag och Martin, och gjorde ett försök på tidig kväll och det började segt med småpill som
visade sig vara mindre mört men när mörkret lagt sig kom de stora in och började nappa. Vi fångade
var sin över 500g och min på 560g var den största för kvällen, här är en bild av den. Tyvärr med mobil
och i mörker så bilden blev som den blev men man ser ju mörten (nästan) i alla fall :)
 
Vi kommer säkert fortsätta jakten på stormörten under hösten, det är ju ett väldigt roligt fiske med
explosiva hugg och på ett mjukt feederspö kämpar större mörtar riktigt ordentligt.
Ha nu ett trevligt höstfiske, vilken art ni än kommer rikta fisket efter. Själv kommer jag nog att köra
en del gädda när det börjat bli lite kallare i vattnet.

Äntligen blev det lite fiske

Nu under semestern har det blivit mycket annat så fisket har inte prioriterats lika högt men några
turer har det blivit. Vi börjar med ålfisket hos Anders under veckan.
 
Daniel och jag hade bestämt med Anders att vi skulle fiska ål och vädret skulle bjuda på sol och
värme, det gillades! Vi anlände och riggade först upp för lite abborremete från Anders brygga och
efter ett litet tag fångade jag en abborre av mindre modell. Men snart var det dags för det fisket
som vi kommit hit för. Solen var på väg ner och mörkret började lägga sig över sjön. Nu var det
ingen stor risk att få mört på kroken så vi kastade ut en maskbetad krok och väntade. Snart kom
också Darko och gjorde oss sällskap, han kastade snabbt ut och vi satte igång grillen. Då började
det skrika i mitt larm och jag sprang dit, lyfte spöet och gjorde mothugg...inget där.
 
Jag kastade om och vi fortsatte med grillandet utan att något hände på ett tag.
 
 
När vi grillat klart och Anders gick in för att brygga kaffe började det pipa i hans napplarm och
eftersom han inte fanns i närheten sprang jag dit. När jag kom fram var det slaklina. Jag tänkte ta
spöet men då Darko inte fått någon ål nån gång så sa jag till honom att han kunde få ta det här.
Han vevade in slaklinan och efter en stund kände han fisk och gjorde mothugg, fisken satt och
spöet var i en riktig böj vilket vittnade om en lite större fisk. Nu började jag nästan ångra att jag lät
Darko ta nappet men glädjen i hans ögon när han drillade fisken gjorde att jag snart kom på andra
tankar, jag fiskar snart ål igen och då kanske jag äntligen lyckas fånga den där över kilot som
gäckat mig under alla dessa år. Darko drillade in fisken med min vägledning och snart var Daniel
nere med håven i perfekt tid för att håva ålen. Den var stor!
 
Avkrokning, vägning och mätning gjordes så snabbt och skonsamt som det var möjligt och fisken
vägde hela 1,5 kg och var över 90 cm lång. Stort grattis till dig Darko!
 
 
Ett tag efter det här, med några missade napp, började det regna och vi tog skydd på Anders altan
och då började det pipa i Daniels napplarm, vi sprang alla dit och Daniel satte mothugget perfekt
och möttes av riktigt bra motstånd, kunde det här vara nytt personbästa för Daniel?
 
Han drillade fisken genom sjögräs och grön gegga som kommer på sommaren vilket gjorde allt lite
jobbigare och tyngre men det gick bra och snart kunde jag håva ålen åt Daniel. Vi lyfte bort den till
ljuset och den här fisken var också stor men inte riktigt lika stor som Darkos, denna vägde strax
över 1,3 kg. Två fiskar över kilot var i alla fall inte dåligt och med kanske 10 napp sammanlagt får
man säga att det var en händelserik ålkväll med mycket aktivitet på grejerna. Vi fick ingen mer ål
fastän vi satt till 3 på morgonen, däremot lyckades jag fånga lite djur i Anders trevliga trädgård.
Här kommer några av dem:
 
En söt liten krabat som lämnade ett klibbigt spår i gräset
 
En stor padda hittade fram till ljuset av strålkastaren på väggen och åt lite insekter innan
den gick iväg och försvann, den satt så stilla och fint när jag fotograferade den.
 
 
Igår var jag och Martin ute och sprang och sedan grillade vi hemma hos honom, på kvällen
bestämde vi oss för att fiska och jag hoppades på att kunna fånga en av de svårfångade Rudorna
som simmar i gölen strax utanför stan. Vi kastade ut och omedelbart krokade Martin en mindre
abborre, ett tag senare lyckades även jag fånga en av dessa irriterande små gynnare. Men sen
blev det segt, inga napp fastän vi kunde se att fisk var i närheten, det bubblade när fiskarna
simmade runt och rotade i bottnen. Men så när mörkret just lagt sig så gungade det till några
gånger i mitt flöte, det guppade ett par gånger för att sedan lyftas några centimeter och börja
vandra sakta men bestämt åt höger, ett typiskt rudanapp och när jag sträckte linan och satte
mothugget kände jag direkt att det varken var karp/sutare eller abborre. Det kunde bara vara en
ruda. Visst, när jag fick igång pannlapan och lös ner kunde jag se rudan i vattnet och glädjen
var stor. Martin håvade som ett proffs och till slut satt jag där med en fin ruda på ett kilo.
 
Inget monster men åtminstone en ruda :)
 
Nu var det helt mörkt och fisket dog ut, vi hade inte ett enda napp på någon timme så vi valde att
packa ihop och åka hem. När vi satte oss i bilen visade termometern 13 grader, det är för jävla kallt
för den här årstiden. Kanske kan det inverka på dessa värmeälskande fiskar och göra att de inte vill
nappa lika ofta som när det är varmt och högtryck.
 
Det var i alla fall en trevlig vecka med några stycken fisketurer. Resultatet kunde ha varit bättre på
ålfronten men att jag lyckades fånga en ruda gjorde att jag blev rätt nöjd ändå med dessa turer.
Det blir mer fiske snart igen skulle jag tro, och jag hoppas på både många och stora fiskar.
 
Tills dess, lev länge och väl och glöm inte att fiske är livet :)

Fotografier från de senaste fisketurerna

Här kommer en bildkavalkad från de senaste fisketurerna, ord är överflödiga...och så har det inte gått
så värst bra för mig så jag kan inte komma på något att skriva :) de senaste 3 turerna, många timmars
sittande, där jag stirrat mig tokig på flötet har resulterat i noll stycken napp. Frustrerande? Ja visst!
 
Men skam den som ger sig, snart kommer nappet jag drömt om och drömfisken sitter på kroken.
Så här har fisket sett ut de senaste 4-5 turerna, gott sällskap kommer man långt med som tur är.
 
 
 
Enda fisken jag varit uppriktigt lycklig att fånga, första och enda rudan för säsongen
hittills på strax över kilot. Förhoppningsvis inte den sista.
 
Daniel har fångat så många sutare att jag tappat räkningen, här är en av dem.
 
Jag har också fångat en sutare, den här och rudan är de enda fiskarna jag fått
(bortsett från små abborrar) på de senaste 4-5 fiskepassen. Roliga fighters det här.
 
Martin lyckades också, fast det satt långt inne. Till slut krokade han en fin sutare som bjöd
på en riktigt bra kamp och som Martin blev överlycklig att ha fångat efter en lååång torka.
 
Daniel med en typisk Mogölen-ruda, lång och smal. Han har lyckats fånga två eller tre redan i år.
 
Och karp kan han också fånga! Här är första för året för honom, en mindre individ på strax över 2 kg.
 
Jag lyckas också fånga en karp, den här vägde strax under 3 kg har jag för mig.
 

Misslyckad gös-satsning

 
I veckan bestämde vi oss för att testa gös-sjön och metoden vi skulle prova var flötestrolling i väldigt
låg hastighet. Vi lastade båten och monterade dit motorerna. Idag skulle vi använda bensinmotorn till
förflyttning och elmotorn till långsam trolling. Snabbt tog vi oss ut till "mitten" på sjön där vi skulle beta
av djupbranterna, vi fick ut grejerna efter lite strul och med elmotorn började vi krypa fram. Det kändes
som vi nästan inte rörde oss framåt men det gjorde vi.
 
 
 
Ett par påslag på ena sidan sjön i närheten av en bergsvägg som går ner i vattnet, sen skulle vi vända
och i samma ögonblick som mitt flöte stannade upp i svängen och låg och guppade så högg det.
 
Jag bogserade in fisken som inte gjorde alltför mycket motstånd, jag kände däremot att det var en
gädda på kroken för den skakade på huvudet på typisk gäddmanér. Magnus håvade gäddan och vi
lät den avlida snabbt med några slag med priesten på huvudet. Den skulle göra Magnus svärföräldrar
mätta och belåtna. Efter det här var det inte ett enda napp för någon av oss och när solen började gå
ner så bestämde vi oss för att prova lyckan vid utloppet med flötmete, det brukar funka.
 
Vi förflyttade oss snabbt dit och kastade ut och snart hade jag någon fisk som drog i betesfisken
men vid mothugg släppte fisken. Ut igen och samma sak hände ännu en gång men den släppte
taget innan jag hann lyfta spöet och flötet la sig lugnt och stilla på ytan. Jag vevade in och satte dit
en ny mört och kastade ut på samma ställe. Nu tog det inte lång tid innan flötet störtdök och jag
satte mothugg, en fisk hade fastnat. Jag kände direkt att det var en riktig lättviktare till gös eller en
stor abborre för några gäddskakningar var det inte tal om här. Väl inne vid båten såg vi att det var en
mindre gös, en av de minsta som vi fångat i sjön. Den fick simma tillbaka efter ett snabbt foto.
 
Vi körde någon timme till utan att ha något mer napp och när det blivit i mörkaste laget för att säkert
få in båten till land ( man vill ju gärna se lite när man ska navigera ) så packade vi ihop för den här
gången. Ingen fisk för Magnus denna gång heller, men åtminstone en gädda till svärföräldrarna!
 
 

Kort uppdatering från regnigt fiskepass

 
Igår blev det fiske igen, jag och Daniel var båda för sugna för att inte åka iväg och blöta kroken.
Vi hade kollat väderprognoserna, frågat gudarna och spått i kaffesump och ingenstans fanns det
någon förnimmelse att det skulle regna. Gött tänkte vi och åkte hemifrån utan regnkläder.
 
När vi anlände till gölen var det fint väder och helt vindstilla så att innan vi ens lastat av oss vår
utrustning var vi överfallna av ivriga knott som längtade efter vårt BLOOOD! Ja så dramatiskt var
det kanske inte men de bet oss frenetiskt och inte ens Daniels Thermacell verkade göra någon
nytta, fan inte ens min Djungelolja i ansiktet fick knotten att hålla sig borta. Men fiska ville vi och
fiska skulle vi göra. Ut med grejerna och vänta. Rätt snart gungade det lite i Daniels flöte och vi
tänkte att jäklar vad hett! Här skulle bändas flera tjog med fisk innan vi var klara.
 
Flötet dök och Daniel satte världens mothugg i hopp om att det var en större fisk. Det var en
abborre på knappa hektot...
 
Skulle det bli en sån dag det här, med abborrar som förstör vårt fridfulla fiske med sin närvaro?
En minut senare dök mitt flöte och vandrade iväg, jag satte ett försiktigt mothugg och upp kom
en abborre i samma storlek. Fan också. Men de slutade att nappa efter detta som tur var.
 
Vi fiskade vidare och hade både solklara vak i den spegelblanka ytan så det plaskade stort och
små försiktiga pill på våra beten. Vi testade ett nytt ställe i gölen denna dagen och det var mycket
bröte på botten, grenar och stockar så att det var svårt att fiska då man fastnade i dem när fisken
pillade på betet och det stack under någon gren, man lyfte för att lägga tillbaka betet på rätt plats
och så var man fast i något. Det här hände mer än en gång. Daniel fick ett napp som han gjorde
mothugg på, kände en fisk som släppte och han fastnade i något. Upp kom en "vit" plaststol som
sett sina bästa dagar. Personbästa på plaststol för Daniel! Grattis!
 
Men till slut gungade det i mitt flöte, lyftes lite och sjönk sen snabbt för att dra iväg strax under
ytan. Jag la handen på spöet, lyfte det ur klykan och spände upp linan.
weeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeee, sa det i rullen när fisken gjorde en megarusning ut mot
näckrosbältet några meter utanför där jag fiskade.
Karp, konstaterade jag högljutt och ställde mig upp för att kontrollera dess långa rusning.
Det var inte lätt att kontrollera fisken med mitt 20-60g haspelspö som inte är gjort för att drilla
karp men det gick rätt så bra. Fisken simmade från mitt swim och över till Daniels några gånger
och trasslade in sig i hans lina men det trasslade ut sig av sig självt som tur var, fisken vände
snabbt och drog iväg åt vänster ett tiotal meter för att sedan vända tvärt och bege sig till
näckrosbältet igen, som nu var decimerat kraftigt med hjälp av den vassa flätlinan som skar av
stjälkarna som smör och nu flöt de flesta näckrosbladen på ytan.
 
Nu började fisken bli trött efter alla rusningar och min exceptionella expertis på drillning av karp.
Jag kunde få in den till kanten där Daniel stod redo med håven och med ett bestämt grepp svepte
han in håven under fisken och lyfte den till ytan. Gött, en fisk som INTE var en förbenad abborre!
 
Vi vägde den snabbt och den var tyngre än jag först trodde på 2900 g. Inget monster men ändå.
Några kvicka foton från mästerfotografen och så kunde hon eller han simma hem igen, förmodligen
lite chockad men annars helt okej. Här är resultatet
 
 
Vi fortsatte att fiska, glada i hågen som man säger. Och vi hoppades på ännu fler fiskar eftersom det
varit sån otroligt bra aktivitet. Vi hade snart inne fisk igen fastän den här karpen borde ha skrämt bort
varenda fisk i närheten. Molnen började plötsligt rulla in och regndropparna slog ner på den blanka
vattenytan så det blev fina små ringa som spred sig utåt. Regnet intensifierades och till slut stod det
som spön i backen. Fattar ni, "spön i backen"? :)
Vi härdade ut ett tag eftersom vi hade pill på våra beten nästan konstant och de såg ut att vara från
vår target species så att säga, Rudan. Försiktiga lyftningar i det känsliga flötet följt av små gung upp
och ner, sen sjönk flötet någon centimeter och fortsatte gunga när fisken undersökte betet. Men till
slut var vi blöta in till benen och kunde inte sitta kvar utan plockade snabbt ihop och åkte hem för
den här gången. Vi var rätt så nöjda ändå, vi fick stilla vårt värsta fiskesug och det resulterade i fisk.
 
När Daniel släppte av mig hemma här inne i Jönköping hade det dock slutat regna och var fint hela
kvällen, typiskt så klart att vi kunde ha stannat och härdat ut en kvart till och fått fint väder igen.
Men det gör inget. Det kommer fler tillfällen för fiske. Och DÅ kanske den där Rudan vill nappa...

En kväll i gösens tecken

När Magnus frågade om vi skulle fiska i måndags var jag snabb att säga ja, suget efter gös-sjön har
varit stort och jag såg verkligen fram emot en skön kväll med många gösar. Kanske till och med ett
nytt rekord? Nja, man ska väl inte hoppas på för mycket :) men några gösar kunde vi väl få fånga.
 
Vi kom fram till en sjö som låg rätt lugn, bara lite småvågor på ytan och det funkar ju. Vid tidigare
försök var det på tok för blåsigt och även riktigt kallt. Men den här dagen sken solen och det blåste
knappt alls. Underbart!
 
 
Vi hade bestämt oss för att prova trolling för att avsluta med mete om trollingfisket gick trögt. Sagt
och gjort, vi släppte ut våra wobblers av olika storlekar och färger efter båten för att se om någon
föll gösen i smaken. För gös finns det här i sjön, och stora finns det också. Bara man får dem att
nappa vilket inte alltid är lätt här, men skam den som ger sig. Vi trollade runt några gånger och
till slut ryckte det som besatt i mitt paravanspö, jag sträckte upp, ryckte till så paravanen utlöste
och sedan gjorde jag ett mothugg. Fisken satt fast men skvallrade direkt om att det inte var en gös
utan en gädda. Den här vägde kanske 2,5 kg och fick bli mat till Magnus svärföräldrar.
 
Vi fortsatte att trolla och jag lyckades fånga två gäddor till, dessa krokade vi av i vattnet och lät
simma tillbaka igen för att växa till sig. Men det var ju inte gädda vi ville fånga och trolling verkade
inte ge annat än denna gröna slemmiga fisk så vi la om taktiken och åkte för att meta upp betes-
fisk istället. Något som visade sig vara svårare än normalt. Vanligtvis brukar det gå rätt smidigt
men idag var det trögt, det kan vara för att vi brukar använda maggots och idag använde bröd-deg.
 
Till slut hade vi i alla fall betesfisk för ett litet tags fiske och åkte till utloppet där vi ofta får gös.
Vi tacklade upp våra metspön och kastade sedan ut åt var sitt håll. Snart betedde sig mitt flöte
underligt, det rörde sig i ytan lite för snabbt för att vara betesfisken så jag sträckte upp och kände
motstånd men fisken tog bara mörten för mig. Magnus flöte låg still fortfarande.
 
Jag kastade ut igen, snart dök flötet några gånger och förflyttade sig snabbt, en fisk (kanske samma)
hade tagit mörten igen och jag sträckte upp linan tills jag kände fisken och gjorde mothugg.
Ingenting!
Magnus flöte låg fortfarande och guppade som om inget hänt.
 
Två mörtar hade gått åt inom loppet av en kvart, och vi som bara hade 6 st att dela på. På med en
till mört och så kastade jag ut på samma ställe, nu tog det kanske tjugo minuter men så plötsligt
ryckte det till i flötet, det gungade och guppade några gånger och sen dök det. Den här gången
valde jag att vänta en extra lång stund innan mothugg och äntligen satt fisken. Den skakade några
gånger på huvudet och gav inte mycket fight och det skvallrade om att det kunde vara en gös äntligen.
Och visst var det så, en grann gös på knappt 1,5 kilo gled till slut över håvkanten och dagen var räddad.
 
 
Det var inte den största gösen vi fått på något sätt men oj vad skönt att vi äntligen lyckades kroka
rätt art. Jag hade lovat min bror att han skulle få en gös så den här fick följa med hem.
 
Magnus flöte guppade vidare en stund till utan att något hände och jag fick ingen mer fisk heller innan
mörkret kom och vi gav upp för dagen. Vi får trösta oss med att det var en underbar dag för fiske, även
fast resultatet blev dåligt. Det är alltid tråkigt när inte båda får fisk men några gånger har det varit jag
som gått lottlös hem, den här gången var det min tur helt enkelt. Nästa gång är det Magnus tur och
då lär det säkert bli en riktig monsterfisk :)
 
Jag tackar så hemskt mycket för att du tog med mig, Magnus. Det här behövde jag.
Nästa fisketur kan nog bli i Knektadammen i jakt på den sluga och försiktiga Rudan igen. Men om man
får något så är det väl en Sutare eller i värsta fall en Braxen eller en Karp.

Ålmete hos Anders

 
Anders bjöd ut oss att fiska ål i förrgår och vi var inte slöa på att tacka ja, jag och Daniel.
Eftersom man fiskar ål på kvällen och natten så kom vi ut till Anders runt niotiden och snart hade vi
kastat ut och satt os i väntan på napp. Och vänta fick vi göra. Ända till tjugo i ett för att vara exakt.
 
Då började Daniels napplarm skrika som besatt och Daniel som alltför ofta sitter med telefonen i
handen kastade den så den la sig på gräsmattan, slängde sig de två meterna som han hade fram
till spöet, halkade på det blöta gräset i sluttningen och hamnade på ändalyktan. Därifrån greppade
han spöet, lyfte det och satte ett stenhårt mothugg. Fisken satt där och den gjorde bra motstånd.
Ut på bryggan och så var drillningen igång, Anders stod redo med håven och snart kunde vi skymta
ålen. Den såg tjock ut när den gled över håvkanten och alla var glada, mest nöjd var Daniel.
 
 
Vi gjorde en snabb mätning och fotografering och sedan var det dags för vägningen, ålen visade sig
väga hela 1,34 kg vilket helt klart var nytt personbästa för Daniel. Grattis!
 
 
I samma veva som Daniel drillade ålen och Anders stod beredd att håva pep det till en gång i Anders
larm som var närmast bryggan, jag sa till Anders att det var slaklina och han sa att han kör med
slaklina denna kvällen som test så det var ju inget konstigt med det och vi glömde bort det. Nu var
det dags att släppa tillbaka Daniels ål så vi gick alla ner till stranden.
 
 
Efter en kvart eller kanske tjugo minuter gick Anders ner till sitt spö och skulle dra in betet någon
meter. Vi kunde se honom böja sig ner, fippla med något för att sedan resa sig upp med spöet,
veva in lina till förbannelse och följa linan ut på bryggan. Han vevade och vevade och till slut skrek
han:
-Men jag har ju fisk!
Förmodligen hade ålen nappat redan då Daniel var i full färd att drilla sin ål. Anders vevade och det
var bra böj i spöet, vi började ana att den här fisken var av lite bättre storlek.
 
Snart var fisken redo för håvning och vi kunde se hur fet den var, men vi visste inte hur lång den kunde
vara och då är det svårt att bedömma vikt på fisken. Mätningen visade att den var hela 95 cm lång
och med den tjockleken kunde det vara nytt perosnbästa för Anders. Vi vägde den och tyvärr var den
ett par hekto för liten men den tyngde ändå ner vågen till 1,85 kg vilket är riktigt bra för en ål och även
storfisk-reg så grattis till Anders också!
 
 
Vi släppte tillbaka även denna och den var ivrig att simma hem igen.
 
 
Men jag då? Ja för min del blev det ingen fisk men med gott sällskap, grillning och en kopp kaffe
gör det ingenting. Jag lyckas säkert någon gång och då kanske det är ett riktigt monster jag får
på kroken, vem vet? Och gott sällskap är bra nog fram tills dess.
 
Tack för en trevlig kväll Anders. Det här måste vi göra om snart igen.
Och grattis igen till både Daniel och Anders till ett nytt personbästa och ett storfisk-reg.

Ruda och Sutare på programmet, sommarmetet är igång på allvar

 
Härliga flötmetet efter Ruda och Sutare är svårt att beskriva med ord. Det är nog mest lugnet som
lockar mig med det här fisket och visst är det kul när hjärtat börjar slå snabbare så fort flötet gungar
till och när nappet kommer...om det kommer. För ett mer frustrerande fiske är svårt att hitta, ibland
sitter man flera timmar med bara små rörelser i flötet som indikerar att fisken simmar nära ens bete
men ändå kommer inget riktigt napp. Det är charmen tycker jag, att det stundtals är ett svårt fiske.
 
Jag och Daniel var iväg en kväll i helgen till en liten göl utanför Jönköping där vi hoppades få Ruda,
någon sådan fick vi inte denna kväll men Daniel lyckades fånga två Sutare medan jag åkte hem
fisklös. Det är rätt ofta så att man inte får någon fisk och man får lära sig att inte hänga läpp för det.
Här är Daniel med sina två Sutare i natten.
 
 
 
Igår kväll åkte jag och Martin till lokala dammen, vi satt i gläntan på fotografiet i början. Det är en av
mina favoritplatser för mete efter Ruda och Sutare. Det finns rätt gott om båda arterna men de är som
alltid ganska svårflirtade och ibland går det många pass innan man lyckas fånga någon. Braxen är det
däremot lite lättare att fånga, något som vi inte vill men som är nästan omöjligt att undvika.
 
Daniel satt redan i en annan glänta i dammen när jag och Martin kom dit, han hade inte fått något ännu.
Vi satte snabbt ihop våra grejer och kastade ut. Ett bra tag gick innan det gungade till i mitt flöte och
snart sjönk det och drog iväg. Ett mjukt mothugg sattes och jag drillade första fisken. Tyvärr visade det
sig vara en av Braxnarna som hade nappat och därav inget foto, jag tar gärna inte i dem. I med den
snabbt och igång med fisket igen. Snart gungade det till i flötet igen och efter samma sorts napp kom
ännu en Braxen upp vilket kändes väldigt frustrerande. Jag släppte tillbaka den och vi fortsatte fiska.
 
Martin knäcker lysstaven så man kan se flötet i mörkret
 
Daniel fick också napp som visade sig vara en Braxen också. Martin hade några pill på betet så
flötet gungade till men fick aldrig något riktigt napp. Snart blev det sent och vi bestämde oss för att
packa ihop för den här gången. Mattias satt ute på bryggan i sjön och vad jag vet fick han i alla fall
två fina Mörtar, fast han var ju ute efter Sarv så det var nog lika frustrerande för honom som oss.
 
Det är bara att ge sig på det snart igen och att inte ge upp, till slut sitter drömfisken där om man
har tur. Jag älskar att fiska kvällar och nätter på sommaren, bortsett från myggen och knotten.
Det är lugnt och fridfullt och man kan sitta och fundera på allt möjligt, till slut har det gått fem
timmar bara så där :) ikväll får jag se om jag går till dammen, jag är inte glad i att fiska ensam.

Annars kommer det alltid nya sköna sommarkvällar framöver!

Gäddmete i solsken

 
Martin och jag åkte hem till Anders för att fiska igår eftermiddag och hoppet var stort att fånga både
många och stora gäddor i sjön som är känd för sina monstergäddor. När vi kom hem till Anders och
stegade ner på hans baksida kunde vi se att han redan satt på sjön, guppande i båten trettio meter
ut från land. Han såg oss och tog sig hemåt medan vi riggade våra spön, både jag och Martin hade
spön som var helt oförberedda för fiske och var tvungna att trä linan genom spöringarna och montera
flöte, gummipärlor, sänke och kroktafs innan vi kunde börja fiska. Snart var det färdigt och vi lastade
båten med alla prylar.
 
Sjön låg helt spegelblank och solen sken, det var underbart väder. Endast en svag bris hjälpte till
att svalka oss när vi väl kom ut på öppet vatten och det kändes riktigt bra att komma ut på fiske.
 
Vi åkte över till andra sidan sjön och släppte ankaret på runt sju meters djup, ställde in djupet på
flötesstoppet och sänkte ner var sin mört, stora fiskar kunde vi se på lodet och alla drömde om
att flötet skulle sjunka och man krokade sin drömgädda. Men tiden gick och ingen fisk ville nappa.
 
Vi förflyttade oss några gånger ute på lite djupare vatten men då det inte gav något åkte vi in till
en vik där vassen stod tät och det såg riktigt hett ut. Mindre än en minut efter att vi kastat ut
dök Anders flöte och första gäddan krokades, den släppte tyvärr precis intill båten. En mindre
fisk på kanske 2 kg så det gjorde ingenting. Anders kastade ut igen och än en gång sjönk hans
flöte nästan omedelbart och andra gäddan kunde krokas men den gick loss ett par sekunder
senare. Vi förflyttade oss längre in i viken då gäddorna slutade hugga efter dessa två och där
var det gäddlek i vassen, det plaskade och skvättes vatten och det var ett riktigt skådespel.
 
Den här gången dök mitt flöte nästan omedelbart och jag utbrast:
-Oj nu gick mitt flöte sönder, det bara sjönk!
 
Jag kunde följa flötets förflyttning i det klara vattnet och såg det glida omkring på kanske en
halvmeters djup och sedan sträckte jag upp linan och gjorde mothugg. Fisken stångades och
skakade lite grann på huvudet, den rusade ner mot bottnen och till en början kändes den inte
så stor men snart kunde jag se den och blev positivt överraskad. Den här var rätt okej.
 
Jag drillade den in mot båten så gott jag kunde, släppte på den på tok för hårt inställda
slirbromsen så att den kunde trötta ut sig och så att linan inte gick av. Snart kunde Martin
lyfta upp gäddan över relingen och efter en snabb vägning fick vi veta att den vägde 5 kg.
Några kvicka foton och så släppte vi tillbaka den igen, att släppa tillbaka fisken är härligt.
 
Lång och smal, typiskt för gäddor efter leken. Den var dock rätt grov och det förklarar vikten.
 
Vi fortsatte att fiska och efter bara en lite stund sjönk mitt flöte igen, den här gången krokade jag
fisken direkt och upp kom en lite mindre gädda på kanske 3-3,5 kg. Pigg och glad simmade den
tillbaka och nu var solen på väg ner, vi fiskade kanske en halvtimme till innan vi bestämde oss för
att ge upp för den här gången. Allt som allt blev det två eller tre tappade gäddor och en upp för
Anders, inga gäddor för Martin och två fina fiskar för mig. Inte alltför dåligt fastän det hade varit
roligast om alla fick fisk. Men Martin får ett nytt försök snart igen.
 
 
Det var allt för den här gången, tills vi ses igen önskar jag er maximal framgång under era fiskepass.
Skitfiske och ha det bra i solskenet!

Guldtackor i solsken

Daniel och jag blev så sugna på att fiska på fredagskvällen så Daniel kom förbi, vi packade bilen
och åkte iväg till Knektadammen för att njuta av dagens sista värmande solstrålar.
 
Den vackra Sarven var på schemat och vårt val av utrustning var ett feederspö, mäsket
Breamcrack i feederkorgen och en liten krok med ett enda majskorn på. Det har fungerat riktigt
bra för oss tidigare. Många använder bröd som bete till Sarv och det kanske fungerar bättre men
vårt koncept ger också fisk så vi kör på det.
 
När vi kom fram till Knektadammen, som skulle behöva kommunens kärlek snart igen med vår
vägledning så det blir bra ur fiskesynpunkt, gjorde vi i ordning alla prylar så allt var klart när vi
väl fått fisk. Eftersom vi släpper tillbaks fisken vill vi minska stressen på den så gott vi kan
och minska tiden ur vattnet. En minut skulle jag gissa att det tar för oss att väga, mäta och
fotografera fisken innan den får simma tillbaka och det är ingen fara med den.
 
Jag hade rörelse i spötoppen rätt omgående men det var förmodligen bara linebites, alltså att
fisken simmar in i linan. Slutligen hittade en fisk mitt majskorn och ryckte till, sen blev det
slaklina och dum och ivrig som jag var gjorde jag mothugg. Den missade jag, som nästan
alltid när man får slaklinenapp. Jag kastade ut igen och det tog kanske 20 minuter innan
nästa småpill i den ultratunna toppen kom. Jag gjorde mig beredd för mothugg och kunde
snart sätta det då toppen bugade sig ordentligt. Fisken satt på och efter en händelselös
drillning kunde vi se den guldglimmande vackra fisken glida in över håvkanten. Den var stor
och jag fick ett stort leende på läpparna. Det var just den fisken som vi kom hit för.
 
En fin sarv på 880 gram, den där kilosfisken gäckar
mig fortfarande i år men den kommer kanske
 
Överlycklig höll jag upp den framför kameran, mätte den och sen fick den simma tillbaks.
 
 
Vi fortsatte att fiska tills solen gick ner och Daniel hade några napp som han inte hann göra
mothugg på och ett napp där han spände upp linan men fisken ville inte nappa. Så är det ibland,
vissa dagar kommer flera fiskar upp och andra så händer knappt något. Tur i alla fall att
åtminstone en fisk ville nappa ordentligt.
 
När blir nästa fisketur av? Vart bär det hän? Det vet man aldrig men fiske, det lär det bli snart
igen kan jag lova :) Skitfiske!

Gäddtrolling gav några trevliga mindre fiskar och skönt väder

Ja gäddtrolling i solsken och svag vind är sällan fel, och äntligen har vi fått lite bättre väder så Anders
erbjöd oss en trollingtur på Landsjön igår eftermiddag och jag och Daniel var snabba med att säga ja!
 
Jag gick ner på gatan och väntade på Daniel runt fyra, vi skulle ju till lokala fiskeaffären Kurres innan.
En av de bästa fiskebutikerna som finns i närheten med allt som behövs för de flesta sorters fiske.
 
 
Idag skulle jag äntligen få prova min nya ABU Ambassadeur 5601 Special som jag vann i en tävling
och nya spöet Westin W3 Powercastsom jag köpte till rullen och ska ha till trolling efter gädda.
Spöet är kort och styvt och fungerar ypperligt för att trolla stora gummibeten.
 
Daniel kom och jag lastade bilen, sen bar det iväg till Kurres fiskeshop för inhandling av mäsk för
framtida mete efter sutare och ruda. Jag passade också på att köpa ett gummibete för trollingen,
ett Savage Gear Alien Eel blev det. Stora rackare det där, jag tror att det var i alla fall 40 cm långt.
 
När vi kom hem till Anders lastade vi fiskegrejerna i båten och gled ut, solen sken och det var
endast svag västlig vind. Perfekt för båtfiske tycker jag. Visst är det roligt att få fisk, men för mig
är själva fisket det roligaste och jag är nöjd oavsett om jag får fisk eller inte. Vi monterade våra
stora gummibeten på våra spön och släppte ut dem bakom båten, nu var vi igång.
 
 
Det tog ett tag men plötsligt ryckte det ordentligt i Anders spö och efter en kort och intensiv drill
kunde vi landa första gäddan, en fisk på runt 5 kg. Ingen skitdålig start om jag får säga det själv :)
 
 
Snabb fotografering, tillbakasläpp och så i med grejerna igen! Här skulle bändas gädda!
 
Men det tog ett tag innan nästa gädda ville nappa, även den på Anders spö. Den här var något
mindre och vägdes aldrig men ett foto fick den vara med på.
 
 
Nu tändes hoppet, även om man undrade ifall någon gädda skulle vilja ta en tugga av mitt 40 cm
långa gummibete. För tio år sedan fanns inte tanken att använda något över 18 cm när man ville
trolla gädda, nu för tiden är 20 cm smått. Gäddor är glupska, det vet alla vi som fiskat en del.
 
Tiden gick och solen var på väg att försvinna bakom trädkronorna och vinden började avta, snart
var det spegelblankt och utan solens stålar att värma oss började vi frysa allihop.
 
 
Kunde avsaknaden av napp berott på den gula linan tro? Eller var det för att jag inte offrat tillräckligt
med kaffe till fiskegudarna under dagen? Kanske var det ändå den stora gummibesten som jag hade
bogserande bakom båten? Nä, skrock tror jag inte på en sekund. Snart skulle hugget komma.
 
Vi satt och pratade om något livsviktigt som vanligt när det plötsligt ryckte till några gånger i mitt
spö, fisken var krokad men jag gjorde ett lite försiktigt mothugg för att vara på säkra sidan och
de andra vevade in sina beten medan jag drillade fisken. Den gjorde knappt något motstånd alls
till en början, kanske var det mitt nya styva spö som tog bort känslan lite grann men det kändes
som att jag bara sakta vevade in en liten stock eller gren. När fisken närmade sig båten började
det gunga lite i spöet och den gjorde några halvhjärtae försök att rusa nedåt men mitt styva spö
stoppade den effektivt. Snart kunde Daniel lyfta upp gäddan och efter lite operation från Anders
var krokarna loss och jag kunde stolt hålla upp min fångst. En gädda på kanske 4 kg, inte dumt!
 
 
Nu började vi bli riktigt frusna och tog en sväng ner i södra delen av Landsjön innan vi vände och
åkte hemåt igen. Alla var nöjda men det hade varit extra roligt om också Daniel hade fått en gädda,
det är alltid roligast om alla får fisk. Jag var mest nöjd att ha fått testa nya spöet och rullen och
känna fisk på utrustningen. Nästa gång hoppas jag att Daniel får nöjet att drilla fisk, vilken art det
än må bli. Man kan aldrig veta vilken art vi riktar in vårt fiske efter från gång till gång.
 
Tack så mycket Anders för att du tog med oss, det här gör jag gärna om snart igen!

Det går bra nu

Ja som rubriken säger går fisket riktigt bra nu, fiskarna börjar sakta vakna till liv och både mörten och
braxen har börjat visa lekvårtor. För den som inte förstår så blir dessa arter knottriga på och runt
huvudet inför leken ( parning för den som inte vet ), Björknorna har börjat nappa friskt och sarven
likaså. Gäddorna har för några veckor sedan börjat leka i vassen och abborrarna var inte sena med
att göra detsamma. Sist jag och Daniel var vid Huskvarnaån och feedermetade hade jag turen att
fånga en fin sarv som vägde 870 gram och var 37 cm lång, det är inte alls dåligt för en sarv. Igår
var det dags igen.
 
Vi anlände rätt sent, vattnet låg spegelblankt och allt var perfekt. Solen sken och fåglarna kvittrade.
Jag blandade mäsket medan Daniel började göra i ordning sitt spö, och när jag var färdig med mäsket
kunde vi börja fiska. Vi såg otroligt mycket aktivitet i ytan, ett löjstim hade nog hittat in i ån för det
vakade extremt mycket hundra meter ut i vattnet. Vi kastade ut och nästan omedelbart hade vi båda
små pill på majskornen som satt på kroken. Det här började bra.
 
Men inget hände på någon timme mer än att Daniel fick ett enda napp värt att göra mothugg på.
Ett mothugg som han missade. Skam den som ger sig säger man ju. Han kastade ut med sin
feederkorg full med godheter och väntan fortsatte. Till slut ryckte det till i Daniels spötopp och
han lyckades kroka en liten björkna. Äntligen. Jag ville inte vara sämre och snart fick jag ett
napp värt att göra mothugg på och krokade en fisk. Upp kom en mindre braxen som snabbt fick
friheten åter. Klibbig och illaluktande som braxnar oftast är, de små odjuren.
 
Vi hade små darrningar i spötoppen nästan konstant, dessa är för försiktiga för att göra mothugg
på så vi lät fiskarna nafsa på våra beten. Några snabba korta knyck följda av en lite djupare bugning
i spötoppen kom på mitt spö och jag lyfte spöet och lyckades kroka en fisk. Den här kändes inte
som en liten mört och inte heller som en större braxen. Vad kunde det vara? Det var omöjligt att
känna vad det var för fisk för den bara följde med, släpades in efter feederkorgen ända till det var
några meter till land innan den började göra motstånd. Tunga knyck i spötoppen och en och annan
kort rusning. Jag var övertygad om att det var ännu en braxen som nappat ända tills den hamnade i
håven då vi kunde se den guldglimmande klimpen som låg där i all sin glans. En stor sarv!
 
Jag krokade av sarven medan Daniel hämtade min kamera och sen vägde, mätte och fotograferade
vi den snabbt. Med exakt samma längd och tio gram lättare än förra sarven kände jag mig nöjd.
 
 
Nu hade mörkret lagt sig och fiskarna blev lite mer ovilliga att nappa, Daniel fick någon till liten mört
men det var det enda som hände. Vi packade ihop vid elva och åkte hem till värmen och sängen.
Nöjda och glada med fisketuren.

Godkänt feedermete med en riktigt fin sarv

Igår åkte jag och Daniel iväg tll Kåvasjön för att meta några timmar, vår förhoppning är alltid stora
fiskar, mest blir det dock halvstora braxnar och småmört, kanske någon liten björkna. Men igår
lyckades jag på första utkastet kroka en fin sarv som fattat tycke för mitt majskorn.
 
Jag hade några riktigt små pill som resulterade i att feedertoppen darrade så försiktigt att det
nästan inte syntes och som man inte kan göra mothugg på. Men till slut knyckte det till ett par
gånger och jag kunde sätta mothugget och känna fisk. Först kändes fisken som en typisk mört
om än lite tyngre, men när jag drillat den ett tiotal meter började den simma åt sidorna och bjuda
på lite bättre motstånd. Jag drillade försiktigt in fisken och när Daniel håvade den kunde vi se den
guldfärgade sidan på sarven och lyckan var total. Inte den största sarven i mitt liv men ack så
välkommen. Snart är det dags att på riktigt sikta in sig på sarvarna och det är alltid roligt.
 
Här stoltserar jag med min största fisk för dagen, sarven på 870 gram
 
Vi fiskade vidare ett bra tag till och fångade en hel del mört och en liten björkna men inga fler sarvar.

Lite larmfiske och sen gäddmete hos Anders i ur och skur

 
Vi börjar med söndagens fiske som vi bedrev i en liten göl nära Jönköping, förhoppningen var att våra
vänner Sutarna skulle ha vaknat tidigt och redan när vi just fått upp våra prylar och kastat ut så fick vi
se vak på andra sidan gölen. Konstiga vak för att vara vitfisk som mer såg ut som regnbåge som hade
fått generalspel och kastade sig upp över ytan för att sedan slå ner och plaska. Men vad vi vet finns
det inte någon regnbåge där, åtminstone inte ännu. Jaja, det återstår väl att se.
 
Vi fick i alla fall ut våra grejer i vattnet, betet för dagen för min del var tre majskorn på en rätt stor
krok för Sutare. Daniel körde på mask.
 
 
Jag körde inte mitt vanliga larmspö utan mitt nya allroundspö vilket fungerar bra till den här sortens
fiske, det är mest vid gädda som jag kör det större och kraftiga spöet. Det ligger sedan på nyinköpt
bankstick i klykan där bak, och med ett elektroniskt napplarm där fram, tillsammans med en
hanger som man hänger upp på linan så att man kan se och höra om fisken plockar upp betet och
simmar mot en och man får slaklina. Hangern hjälper också till att få ner linan i skåran så att den
ligger hårdare mot napplarmet. Man kan se hangern i blått mitt på bilden och den mörka makapären
på banksticken är mitt napplarm. Det är rätt så enkelt uppsatt även om det låter komplicerat och det
hjälper något enormt vid fiske så man inte absolut hela tiden behöver hålla koll på grejerna.
 
I vilket fall så fiskade vi ett bra tag och såg mycket fisk som var uppe vid ytan, något som inte hjälper
så värst mycket när ens bete ligger på botten :) men det visar i alla fall att fiskarna vaknat till liv här.
Vi fiskade in i mörkret utan framgång och gav upp när man fick svårt att se spöna.
 
Så här ser det ut på kvällen i mörkret, om det nappar så lyser larmet och hangern.
 
Nästa dag var det lovat regn men när Anders bjöd ut oss kunde vi inte motstå erbjudandet så vi tog
vårt pick och pack och åkte dit. Vi anlände och såg att Anders redan börjat fiska, han metade upp
några mörtar åt oss lite snabbt och sedan bytte han också till gäddmete. Här är han med feederspö
beredd att göra mothugg när mörten nappar.
 
 
Vi fick ut våra prylar fort och inte lång tid efter detta sjönk mitt flöte, jag hade redan fått napp!
Jag spände upp linan till fisken och satte ett hårt mothugg och kunde genast känna gäddans
karaktäristiska huvudskakningar. Jag kände att fisken var liten och drillade den hårt och snabbt.
Daniel gick ner och tog upp den på land, jag krokade av den och efter en snabb fotosession fick
den simma tillbaka igen för att göra nya gäddor i kommande lek.
 
 
Snabbt ut med grejerna och sedan började väntan igen. Katten inspekterade våra prylar intensivt
och vi fick mycket väl godkänt på vår uppsättning.
 
 
 
Sedan la hon sig på bryggan och väntade på maten...
 
 
Tyvärr blev det inte någon mer fisk. Så är det, ibland går det bra och ibland inte. Vi körde även här
tills det var mörkt och slutade inte förrän vi inte kunde se våra flöten guppa omkring där ute längre.
 
Men vi ger inte upp, de stora gäddorna simmar här ute i sjön. Det vet vi med säkerhet.
Till nästa gång, god fiskelycka och ha det så bra!

Fåglarna kvittrar och det börjar bli varmare för varje dag

Tjohoo!
 
 
Det har blivit några fiskepass i helgen och här kommer några bilder på fiskarna. Både Mörtar och
Björknor har vi fått. Det är alltid roligt med flera olika arter. Till veckan kanske det blir fiske också,
man vet aldrig. Annars får det bli till helgen.
 Jag har bara fått mört
 En av Daniels alla Björknor
 
 

Hemmagjord "rigbin" som passar i draglådan


Jag har suttit hemma här idag utan något att göra så jag tog fram boxen som jag har det mesta
smått till mitt mete. Jag möttes av flera stora skatbon med lina, krokar, lekanden och tafsar.
 
Här var det på tiden att jag städade så jag började i en ände, klippte bort krokar och trasslade
upp tafsar/riggar. Mycket fick slängas men jag fick ihop i alla fall ett tiotal riggar som gick att
använda igen ( eller för första gången, några var oanvända ) men då kom problemet med vart
jag skulle ha dem. La jag tillbaka dem i facket så skulle samma sak hända igen och jag hade
varit tvungen att läsa upp ännu ett skatbo. Då kom idén att använda den där sista biten med
rörisolering som jag haft liggande länge.
 
Jag tog fram den, måttade upp längden på facket i boxen och skar av den i rätt längd. Sedan
skar jag centimeterdjupa skåror med ungefär en centimeters mellanrum utmed ena sidan av
isoleringen och vips så hade jag gjort mig en sak som fungerar ungefär som de rigbins som
man kan köpa för dyra pengar i fiskeaffärer. Här kommer ett par bilder som visar hur det blev.
 
Perfekt för mina enkelkrokstackel
 
Och här nedan ligger det färdiga resultatet i facket och det passade perfekt att stänga locket på
boxen. Ordning och reda, pengar på freda som de säger :) fast jag antar att de flesta fick pengarna
idag då det är röd dag imorgon. Glad påsk till er allihop! Och skitfiske!
 
 

Första feedermetet för säsongen och nästan nytt personbästa

Ja säsongen för vårmetet kunde knappt ha börjat bättre.
 
 
Jag och Daniel satt och pratade om ifall vi skulle ge Kåvasjön en chans idag, det är tidigt för feedermete
fortfarande men någon gång ska ju vara den första. Till slut bestämde vi oss för att köra några timmar
och snart satt vi i bilen på väg dit. Det roliga med Kåvasjön är att man aldrig vet vad man kommer att
få på kroken när man gör mothugget, det finns så många arter där att nästan vad som helst kan nappa.
 
Vi anlände till platsen och satte ihop våra spön, riggade upp och kastade ut för att vänta på napp.
 
 
Ganska omedelbart ryckte det till i min spötopp och vi blev båda på helspänn, men något mer hände
inte den här gången utan toppen var still. Istället, kanske tjugo minuter senare, ryckte det som besatt
i Daniels spötopp och han satte mothugget perfekt. Drillen vittnade om en okej fisk och vi kunde se
den första skapliga mörten sakta glida in i håven. Vågen stannade på 440 gram vilket är en bra mört.
 
 
Vi fortsatte att nöta, med vetskapen om att det kan vara segt så här års, fiskarna är fortfarande något
slöa och köldstela. Men snart ryckte det till ordentligt i min spötopp och jag satte mothugget.
Spöet böjde sig riktigt bra och jag visste att det satt en braxen på andra änden, den var tung och jag
började fundera i banorna om ifall det kunde vara personbästa. Den bjöd på några bra rusningar men
snart kunde Daniel håva den som ett proffs och vi var båda helt till oss. Det var inte en monsterfisk
men inte heller någon i storlek med dussinfiskarna från Rocksjön på 1,5 kg. Vi vägde den fort och
den vägde in på hela 2670g. Bara 100 gram från mitt nuvarande personbästa. Vad kul att få en sån
här bjässe som första fisken för säsongen, det kunde knappt ha börjat bättre.
 
 
Fisket fortsatte och jag lyckades fånga en lite mindre mört än Daniels men sedan dog det ut för den
här dagen. Det slutar tvärt när solen gått ner så här års här i Kåvasjön och fastän vi satt tills det var
kolsvart så blev det ingen mer fisk. Men vi var mer än nöjda ändå, det här var en riktigt bra start.
 
 
 

Sommaren kommer med älgkliv och jag är redo för rudan

Sommar och sol, finns det något mer underbart?
Ja det vore kanske en riktit stor Ruda i håven då.
 
Nu längtar jag i varenda cell i kroppen på att det ska bli varmt och skönt, och att Rudafisket kan börja.
Jag är nyfiken på fler sjöar/dammar/gölar där det möjligtvis kan finnas Ruda så om du känner igen den
här fisken på bilden, har fångat någon eller vet att de fångats i något vatte runtom Jönköping så tveka
inte att skicka ett mail till mig och berätta. Jag skulle så otroligt gärna vilja hitta ett vatten där vi lugnt
kan sitta och meta Ruda på sommarkvällarna, jag och min kompis Daniel.
Fundera och fråga folk, sen skriv till mig på bara.tintin@gmail.com
 
 
 
Det vore världens goda gärning!

Drömmen om Laken lever

Jag och Daniel åkte ner till vår favoritplats för Lake igår kväll. Tanken var att på vägen kastnäta upp
lite löja att ha som bete men när vi kom till den platsen var det totalt tomt, inte en enda löja gick
uppe vid ytan och visade sig. Så vi fick ta reservalternativet och köra på infryst mört. Det fungerar
oftast rätt bra det också. Vi kom ner till platsen för fisket runt halv sju och riggade upp våra prylar.
 
Efter en halvtimme ser jag plötsligt att Daniels spötopp bugar sig försiktigt och säger till Daniel.
Han tittar länge på toppen för att se om den rör sig medan jag gormar att han har napp, jag ser
ju att toppen bugar sig flera gånger men Daniel ser inget. Till slut går han ner till spöet och tar
tag i det, tittar spänt på toppen och visst rör den sig, han lyfter spöet och sätter ett mothugg.
 
Daniel känner omedelbart att det är en lite bättre fisk än de småttingar vi fått hittills i vinter och
han är i extas. Andra Laken någonsin och den ger lite gung i spöet. Drillningen är dock rätt så
händelselös och snart håvar jag Laken. Visst är det en större fisk än den han fick sist!
 
Daniel med sin nya PB-Lake på strax över kilot
 
Daniel krokar av Laken och väger den, nytt personbästa är ett faktum och Laken väger in på 1,2 kg.
Vi fortsätter fiska och nästan direkt gungar det till i min spötopp. Jag skyndar mig ner till spöet och
sätter mig redo att göra mothugg, med en hand på spöet precis över rullen. Jag sitter där och väntar
på nästa pill men det händer ju inget. Jag väntar och väntar och det enda som händer är försiktiga
darrningar i toppen på spöet. Men till slut rycker det till två gånger snabbt i följd och jag greppar
spöet, lyfter det och gör mothugg. Direkt känner jag att den här fisken också är lite större än de
småttingar som vi fått i vinter och den här bjuder på lite mer motstånd. Jag drillar den snabbt och
Daniel ställer sig redo med håven. Han håvar Laken galant och snart ligger fisken på avkroknings-
mattan. Vi krokar av den snabbt och väger den, vågen visar strax över 2 kg. Störst för dagen.
Ska det fortsätta så här bra, med den här fina starten?
 
Min Lake som är så otroligt smal så här efter leken, med denna längd
kunde den säkert ha vägt 2,5 kg eller mer innan lek
 
Nej det fortsatte inte så där, det dog ut och vi fick inte en enda Lake till. Inte ens ett pill.
Temperaturen föll snabbt ner till -5,5 grader, vi satt och frös och frös gjorde även linorna så vi tog
våra prylar och packade in dem i bilen, satte oss i värmen och åkte hemåt.
Vi var dock mer än nöjda, några lite större fiskar hade vi fått även om mängden kunde ha varit
bättre. Allt som allt var det i alla fall en fin fisketur. Det var rätt varmt (tills tempen sjönk snabbt) och
vi fick båda fisk. Daniel fick ett nytt personbästa och jag fick i alla fall frisk luft :)
Vart det blir nästa gång och vilken art vi fiskar, det vet ingen. Kanske blir det abborre? Vi har pratat
om det, men vart vi ska åka för att ha chans på de där över kilot har vi inte bestämt.
Vi får se helt enkelt.

Sköt om er och var försiktiga på sista isen om ni tänkt gå ut och isfiska!
 

Gött väder för fiske och bra resultat

Jag, Darko och Daniel åkte i helgen till Landsjön för att fiska lite gädda. Darko hade kommit ut på
isen någon timme tidigare än oss men jag och Daniel var ute rätt tidigt också. Solen sken när vi
parkerade vid båtrampen och snart satt vi där i solskenet, njöt och väntade på hugg.
 
Det tog inte lång tid innan det började pipa i larmet på ett av mina spön, jag hade nämligen ett
elektroniskt napplarm som ett av mina spön satt i, som piper högt när jag får napp. Vi sprang dit
och jag krokade gäddan direkt. En kort fight resulterade i första gädda, en liten stackars sak med
på tok för litet huvud och tjock mage för sin storlek fast tjocka om magen får gäddorna gärna vara.
 
Nåja, kanske inte jättetjock mage nu när jag i efterhand ser fotot.
Eller så ser magen bara liten ut nu.
 
Nästa fäll kommer nästan omedelbart på mitt andra spö men gäddan slet loss mörten och simmade
iväg med den så då fick jag två spön att sätta mört på. När jag höll på med det så fick Darko fäll och
de andra sprang dit, det var en gädda på några kilo som jag missade att fotografera.
 
Sen avtog huggen en stund men till slut kom ett fäll på ett av mina spön, det närmast vassen.
Fisken kändes okej men gav inte någon vidare fight utan det var mest på tyngden som jag kunde se
att fisken var av bättre modell. Upp kom en fin Landsjögädda med ljusa och klara färger på 5 kilo.
 
Helvete vad rödhårig jag är i solskenet!
 
Nästa hugg kommer på ett av Daniels spön, kanske 3-4 minuter efter mitt och Daniel får upp en
liten stackare till gädda som kanske kan ha vägt 2 kilo på sin höjd.
 
 
Nu dog det ut igen och nästan exakt en timme senare fäller det på Daniels spö igen. Han drillar
den hårt men försiktigt och upp kommer en skaplig gädda med fin hängbuk på strax över 6 kg.
 
Gäddan var tjockare än det ser ut på fotot och 92 cm lång.
 
Vi nötte på och snart högg en gädda på en av Darkos mörtar med. Han sprang dit med oss i hälarna
och den här gäddan vägde också nästan exakt 5 kg. Tre gäddor på 5 kg eller mer var godkänt.
 
Tyvärr var jag inte där när han fick denna gäddan då jag var upptagen med mina spön, och fick därför
inte någon bild på hans gädda. Jag fotograferade däremot andra gäddor som Darko fick under dagen.
 
 
 
 
Sammanlagt blev det fem eller sex gäddor för Darko, på dubbelt så många spön som mig och
Daniel ska tilläggas, tre gäddor för mig och två stycken för Daniel. Inte helt tokigt fiske en så
här vacker och solig dag. Sämre kunde man ha haft det.
 
 

Ismete i barndomsvatten

 
Jag och Daniel mötte upp Darko som redan var på isen, runt halv åtta på söndagsmorgonen.
Vi förstod snart att det skulle bli en kall dag då det blåste upp och blev riktigt rått och fruset.
 
Vi väntade och väntade men ingenting hände. Snart kom brorsan, Ann och Nils och hälsade
på. Efter en stund kom Johan förbi och sa hej. Lite senare på dagen kom även Daniel H.
 
Men några fiskar blev det inte. Daniel hade ett napp på ett av sina spön men den fisken ville
inte vara med utan släppte efter några sekunders drill. När jag och Daniel precis hade åkt
så fick jag ett meddelande med en bild på en minigädda som Darko fångat.
 
Det här var förmodligen sista ismetepasset för året, om det inte skulle vända totalt i vädret.
Annars blir det snart fiske i öppet vatten och det fungerar ju det också :)
Jag längtar till våren och ett möjligt äventyr till Hossmo i jakt på stor-abborre.
Men vi får se hur det blir med det. Man kan ju alltid drömma!

Värme försvårar fisket från isen

 
Nu har det kommit en värmebölja som kan sätta käppar i hjulen för oss som vill fiska från isen några
gånger till. Förhoppningsvis håller isen tills det blir kallt igen, om det nu blir kallt igen. Men som det
ser ut kommer det framåt att vara plusgrader både dag och natt i ett par veckor framåt, med några få
undantag kanske. Vi får se helt enkelt. Kanske blev helgens fiske det sista ismetet för säsongen.
 
I vilket fall så har vi alternativ, om det blir varmt så smälter isen på vår favoritplats för Lake (Lota Lota)
och då blir det mete från land på det stället. Sen kan man ju alltid flötmeta/bottenmeta efter Gädda.
 
Det finns alltid något alternativ, det gäller bara att man ska ha lust att fiska på det sättet också.
Men något ismetepass till vill jag ha, kanske kan jag lyckas fånga den här donnan igen :)