Söndag blir ofta fiske för oss, dagen då vi alla fyra brukar kunna slita oss från hemmet samtidigt.
Vi satte oss i bilarna, vred upp stereon på max och rockade oss mot vårt favoritställe för Lake.
Metallica skrek ut ur högtalarna och då går det sällan fel.
Väl framme ska packningen ut ur bilarna och overallerna ska på.





Det tog ett bra tag innan Lakarna började nappa. Vi var på plats rätt tidigt och fick snällt och fint vänta in mörkret och huggen. Där jag och Martin startade var det inte ett liv så vi flyttade bort till Björn och Magnus som hade haft ett antal småhugg.
Fem minuter i fem ryckte Björn tag i sitt spö, böjde upp det samtidigt som han vevade in i rask takt och där satt första.
En Lake på 600g fick bli början på kvällen. Det var nytt personbästa för Björn. Grattis!
 Vi tog några foton och satte oss sedan och väntade på nästa fisk.


Björn hade några hugg till men bommade dem, Magnus hade en riktig otursdag med väldigt många hugg men inte en enda krokad Lake.

Att vänta på hugg är en pina, Martin och jag hade inte haft ett enda sedan vi kom och började undra vad det var frågan om. Men klockan kvart över sju ryckte det äntligen ordentligt i Martins spötopp och ett par sekunder efter hans mothugg var det klart att detta var något stort. Slirbromsen tjöt och Martin såg väldigt spänd ut när han drillat in fisken till bara några meter från land.

Vi hade fortfarande inte sett skymten av fisken, vi hade inte en aning om vad det var för fiskart eller hur stor den var. När den bröt vattenytan första gången trodde jag att det var en Gös som hade gått på Martins bete men efter ytterligare en rullning vid vattenytan så stod det klart att det var en bjässe till Lake.
Fort tog jag och Björn oss ner till vattenbrynet för att hjälpa till med upptagningen. Jag lyckades till slut få tag i tafsen och lyfta den upp på isen som gick ut en meter från kanten.
-Ta den nån, ta den! skrek Martin i sin glädje



Martin var lyrisk när vi flyttade Laken från vattenkanten, upp för slänten och la ner den på avkrokningsmattan.
Måttbandet visade 70cm och vågen stannade på 3360g. Den enorma Laken var självklart Martins största så ännu ett personbästa denna kväll.
Men kvällen var ju inte slut ännu! Mer skulle det bli!

Jag sjönk längre och längre ner mot marken där jag satt lutad mot en stubbe.
Jag var så less på det att jag kunde spy. Inte ett enda napp från att vi fick ut våra riggar i vattnet strax efter tre och nu började klockan närma sig åtta på kvällen.
Trött tittade jag upp på min spötopp som jag säkert hade gjort tusen gånger tidigare under dagen, men rörde det sig verkligen inte lite nu?
Jag blev spänd och koncentrerade mig extra mycket och visst ryckte det till ännu en gång.
Jag satte mig raskt upp och höll handen en decimeter från spöhandtaget för att verkligen vara redo att göra mothugg.
Ännu ett ryck i toppen! Jag tar tag i mitt spö, ställer mig upp och börjar veva in. När jag får linan spänd och känner motstånd drar jag hastigt till och där sitter fisken. ÄNTLIGEN!

Jag själv kommer inte ihåg att det var mycket till fight mer än att fisken böjde mitt spö ordentligt några gånger på väg in men Martin säger att slirbromsen lät några gånger när fisken gjorde sina desperata försök att komma undan.



Som avslutning på detta inlägg får ni några fler foton på Martin och hans underbara Lake.
Grattis Martin, detta var du verkligen värd!