Båten gled sakta bakåt och lade sig till rätta i ytan, nu skulle det äntligen fiskas på Munksjön.

 

Vi hade inte fiskat här på hela året, ovanligt för oss men det har ju vrit så mycket annat fiske fram

till nu. Det kan ju också bero på att båten vi har liggande i sjön legat under vatten fram till för några

veckor sedan, nu hade vi Martins stora båt som passade sig bra denna lite blåsiga dag.

 

Gäddfisket är som många vet inte en sommarsport, gäddorna tycker inte om det varma vattnet så

de stora fiskarna har en tendens att inte vilja hugga så friskt som på våren och hösten. Vi förväntade

oss inte någon monstergädda och det blev det inte heller, men vi hoppades på några abborrar av

bättre storlek.

 

Vi blåste över sjön till ett utlopp och där var det planerat att jigga. Magnus hade en ny sorts rigg att

prova, en som visade sig vara effektiv åtminstone på mindre abborre.

Två ankare kastades i för att hålla oss stilla på platsen. Magnus missade ett hugg nästan omedelbart

medan vi andra inte hade någon action. Snart såg vi abborrar jaga upp småfisk i ytan och Magnus

kastade över och en bit bortanför de hoppande löjorna. Direkt när hans två jiggar kom fram till där

löjorna hoppadehögg en fisk på en av jiggarna. Ett mindre exemplar av Perca Fluviatilis och en trevlig

början på fisket.

 

Han upprepade proceduren med samma resultat, tekniken/riggen fick verkligen abborrarna att instinktivt

hugga efter hans jiggar. Snart hade Magnus dragit ett gäng abborrar av mindre modell och Martin satte

igång att göra sig en egen rigg. När han var klar och provade funkade det lite si sådär men bjöd på ett

hugg innan vi bestämde oss för att gå över till trolling efter gädda. Vi lättade ankar och släppte ut linorna

efter båten medan vi sakta tuffade fram över sjön. Snart hade jag ett par ryck i mitt spö men utan att

något mer hände. Djupet var många meter så wobblern låg högt över bottnen, det var fisk.

 

Efter en halvtimmes trollande rycker det i Martins mastodontspö och en kort kamp senare kunde årets

första Munksjö-gädda landas.

 

En nöjd Martin stoltserar med sin gädda.

 

Som vanligt när det är första fisken på året där man fiskar så kändes det extra roligt. Martin och Magnus

firade detta genom sedvanligt gäddslem-utbyte

 

Nu var det bara jag som inte fått en enda fisk, vi fortsatte trolla i jakt på fler gäddor.

Jetski-marodörerna började svärma där vi körde vilket irriterade oss till max, men tyvärr får man nog

inte kasta wobblers efter dem medvetet så vi höll vårt lugn och fortsatte att tuffa framåt i de höga 

böljande vågorna som jetski-marodörerna skapade genom att åka mot oss tills de var 10 meter från oss,

för att sedan tvärt ändra riktning. Många gånger var det extremt nära att de korsade våra fiskelinor.

 

Solen sken och allt var, jetski-marodörerna till trots, riktigt skönt. En bättre fisketur på Munksjön är

sällsynt, även om det kunde blivit fler fiskar. Vi fortsatte i några timmar till innan vi drog upp båten och

gav upp för dagen.

 

 

Äntligen satt den där, Rudan som jag kämpat med att fånga i flera månader.

Lördagskvällen började som vilken fiskekväll som helst.

Jag packade kamera, håv, våg, måttband, banksticks och all annan utrustning som jag brukar ha
med mig. När jag kommer fram till dammen som ligger lugn och spegelblank så ser jag något
grönt ligga på ytan där jag tänkt sitta. Då jag närmar mig platsen kan jag konstatera att
Erik redan hunnit sätta sig där.

Vi sätter igång och röjer en plats bredvid honom där jag får plats och sen startar fisket. Nästan
omedelbart krokar jag en Sutare som bjuder på en riktigt bra fight och jag kan parera
rusningarna så att den inte simmar för långt in i näckrosblad och vass. Erik sveper ner med
håven och fångar Sutaren direkt när den är inom räckhåll, så att den inte kan göra onödigt
många rusningar. Vägning, mätning och fotografering går smidigt och Sutaren simmar glad och
pigg tillbaks hem igen efter en minut.

Hon var en väldigt trevlig start men det var ju så klart inte riktigt rätt art för den här kvällen.
Det fanns ingen anledning att vänta, ut med kroken som hade ny fräsch räka och sedan började
väntandet. Erik slet upp en liten Braxen som var för slemmig för att fastna på bild, annars var det dåligt
med napp som man kunde göra mothugg på. Minuterna gick, halvtimmen blev till en timme, timmen blev
till två och Erik som hade suttit där redan innan jag kom dit plockade ihop sina saker för att åka hem.

Inte jag, det är ett speciellt lugn som infinner sig sådär efter 02 nån gång, när bilar slutar köra på
vägarna och man slutar höra fulla ungdommar som skriker och slår sönder saker långt borta. Allt
som normalt hör till cityfisket. Jo efter det där magiska klockslaget när mörkret nästan trycker ner
mot en och det är totalt tyst bortsett från några möss som piper och springer i snåren, det är då som
fiskelugnet kommer på riktigt. Myggen går och lägger sig också vilket är helt otroligt skönt.

Men timmarna går och det enda jag ser av Rudor är en skymt av dem när de hånfullt går upp mot ytan
en meter från mitt flöte, gör en rullning som om de skrattar och säger:
-haha, så dumma är vi inte!

Morgonens ljusnande himmel innan solen hunnit komma upp över horisonten tar även med sig myggen
men också ett uppvaknande i dammen som alla fiskare borde uppleva. Fiskar som vakar överallt och
fåglar som kvittrar. Det är skönt som väldigt få saker.

Strax efter 04 börjar jag se små bubblor stiga nära mitt flöte, platsen där bubblorna ploppar upp
flyttar sig och bubblorna kommer i så konstant takt att man kan följa fisken i realtid där nere.
Den går sakta och gräver försiktigt i slambottnen med munnen efter något att äta.

Slutligen hittar den min räka och jag gissar vid nappet att det är ännu en Sutare för det kom så plötsligt.
Några små gungningar avslöjade att det var på väg att hända men sedan sjönk flötet blixtsnabbt och
vandrade i rask takt utåt där det var lite djupare vatten. Inte så mycket ett Ruda-napp som jag brukar få.

Fisken krokas direkt och jag får en kort men skojig fight innan jag sveper med håven och fångar Rudan.

Rudan var pigg när den åkte tillbaks en minut senare, jag hoppas att den växer till sig och att jag
får nöjet att fånga den vid ett senare tillfälle då den väger över 1200 g.
Lycklig och trött plockade jag sedan ihop mina saker och gick hem för att sova.