Tinca Tinca är vackra och starka

Jag och Martin var iväg i jakt på Ruda. Ingen Ruda blev det men kvällen var ändå inte helt fel eftersom jag lyckades fånga en vacker Sutare i nattmörkret. Man fångar inte alltid det man försöker fånga.


Precis under 2 kg vägde hon

Dubbla kvällar med Sutare

Kväll 1

Denna kväll blev det lite mete för mig själv efter Ruda.
Men Rudorna ville inte riktigt.
En Karp tog mitt bete och stormade ut mot djupare vatten, gick fast sig i vassen och släppte kroken.
En fisk som var fast i bara några sekunder kändes rätt okej. Som avslutning på kvällen lyckades jag fånga en Sutare på strax över 2 kg.



Kväll 2

Pär skickade ett SMS under kvällen idag och hade bestämt sig för att sitta vid dammen, han vill verkligen fånga en Ruda här. Jag var inte långsam att svara att jag gärna följer med, packade fiskegrejerna och mötte upp honom där borta. Det började nappa försiktigt redan från början men inget som riktigt ville ta våra beten.
Till slut dyker mitt flöte och jag gör ett lugnt mothugg.

Rullen skriker och meter efter meter med lina slungas ut i rask takt. Fisken visar sig en bråkdel av en sekund vid ytan men jag hinner inte se vad det är. Fisken rusar som en galning ut mot djupt vatten och passar på att gå runt första vassen. Jag böjer försiktigt spöet framåt för att ge fisken tillräckligt med ina så den kan kämpa sig ur vassruggen, och det fungerar. En lång rusning resulterar i att fisken går in i nästa vassrugg, även fast jag dragit åt slirbromsen så mycket som min rigg klarar. Efter lite trixande går fisken loss från den här vassen också och rusar ursinnigt en tredje gång. In bland lite mer vass och där sätter den sig ännu en gång. Jag gör om samma procedur och fisken lyckas dra sig loss från vassen men vid denna fjärde rusning så går linan och fisken är förlorad.

Det var så klart en av karparna som jag fått på kroken, och jag hade inte utrustning som skulle tåla en stor karp.
Kul var det i alla fall så länge det varade.

Efter detta spektakel var det lugnt ett tag, jag gjorde en strategisk förflyttning och när jag precis gjort mig bekväm så plaskar det borta hos Pär.
-Fisk?
-Japp, svarar Pär.
Jag springer bort med håven och Pär har en ilsken fisk på kroken. Han tar för givet att det är en Ruda men det ska man inte göra i detta vatten. Upp kommer en Sutare av trevlig storlek.

Strax under 2 kg vägde denna vackra rödögda varelse, som självklart fick simma tillbaks när vi fotat henne.

Dammen ännu en kväll

Jag var lite uttråkad på kvällen och himlen rensades från moln så jag kunde inte motstå lite mete i dammen.
Tyvärr (inte ofta jag säger tyvärr om vindstilla väder) så blåste det ingenting vid dammen så det var extremt med mygg så klart. Aj aj aj.

Det började ju så där med ett extremt napp och en avsliten krok. Flötet hade jag bara någon meter ut och linan var en aning för uppspänd så när linan spändes till max krokade nog fisken sig själv med följden att spöet nästan flög ur spöhållarna. Jag hann ta tag i spöet och känna något riktigt tungt som rusade i full fart ut mot djupet och sedan small linan nere vid kroken.

Jag gjorde i ordning nytt tackel fort och slängde ut igen, några minuter senare var det full fart på fisken runt betet.
Flötet guppade, det flyttade sig någon centimeter åt något håll, det lyftes för att sedan sjunka tillbaks till standardläge.

Till slut lyftes flötet fem centimeter och började gå åt sidan, lugnt mothugg och en fisk kämpar glatt i andra änden.
Några rätt fina rusningar senare åker den i håven och ännu en Ruda är tagen i dammen. De är på gång nu.


Den här Rudan vägde 960 gram och var 32 centimeter lång



Skojiga fiskar och det känns så underbart att ha lyckats lura två stycken på bara några dagar.
Fler turer blir det säkert, nu väntar jag bara på myggmedel-plåsterlappar från Kina som är på väg.
Fungerar inte dessa så vet jag inte vad man kan göra, har provat Mygga (Apotekets) och Djungelolja.
Djungelolja fungerar väl så där men de är ju ändå i närheten och surrar och ofta sätter de sig ändå.
Medlet Mygga fungerar inte alls, de sätter sig rakt på området där man gnidit ut
det och suger blod lika glatt som utan medel.

Fiske med Fondan & senare med Martin

I Söndags behövde mor en hundvakt och då passade jag på att umgås med Anders ute vid Landsjön.
Det blev ingen fisk men riktigt god mat, underbart väder och mycket skoj för lilla Billie Holiday.


Hon låg inte still så värst mycket men ibland var hon helt enkelt för uttröttad av allt springande och skällande så då fick man passa på.


Vattnet var skrämmande och i början studsade hon tillbaks ett steg när tassarna blev blöta, men vem kan motstå en pinne som kastas ut i vattnet? Till slut slängde hon sig ut innan jag kastat ut pinnen.


Flytbryggan var farlig länge innan hon med försiktiga steg vågade sig ut till oss.

Som jag sa innan så blev det ingen fisk här ute hos Fondan, men lite mete i lokala dammen med Martin väntade när jag kom hem.

Det blåste ytterst lite, tillräckligt för att de mesta av myggen skulle hållas borta. Fisken var inte heller så mycket på hugget men Martin lyckades i alla fall att lura en fisk:

En Sutare av manligt kön slukade Martins bete och gav en rejäl fight dåär den också trasslade in sig i mitt tackel.
Runt 2 kg tippar jag att den vägde, några snabba foton och sedan fick han simma tillbaks i det mörka vattnet.

Äntligen satt den!


Pär är i stan och hälsar på flickvännen så han och jag tog ett kvällspass idag.
Jag kom dit rätt tidigt, det var varmt och skönt så jag la mig på en bänk och slappade lite medan jag väntade på att Pär skulle dyka upp. Jag låg och funderade på vart vi skulle fiska någonstans och till slut hade jag bestämt mig.
Det skulle senare visa sig vara rätt val av plats.

När Pär var på plats så rensade vi lite vass och kastade ut.
Vi hade valt räka som bete och så mäskade vi måttligt med mäsk gjord på ströbröd och lite majs.
Målet (som jag haft många kvällar men aldrig lyckats uppnå) för kvällen var Ruda.
En extremt svårfångad fisk när de kommer upp i storlek och den här arten har verkligen varit jobbig för mig att fånga.

Det tog inte lång tid innan någon fisk steg nästan rakt upp och bröt ytan, mörkt brun och det kunde bara vara antingen Ruda eller Sutare. Detta hände en meter från mitt flöte.
En liten stund gick och fisken hade varit uppe ett antal gånger och gjort samma sak.

Några väldigt försiktiga pill på betet gjorde att flötet gungade ibland och någon gång sjönk eller steg flötet för att två sekunder senare lägga sig tillrätta igen.
Men plötsligt så sjunker flötet ner, stannar där och sedan reser det sig fem centimeter över normalt och börjar flytta sig åt ett håll. Det vänder och går åt andra hållet och nu har jag tagit ett bra grepp om handtaget. Spöet lyfts lugnt och jag känner tyngd i andra änden.
Fisken gör inte något vidare motstånd mer än lite huvudruskningar så jag gissar för en sekund att det är Braxen. Men jag ser den tydligt då den bryter ytan och den är riktigt mörkbrun i färgen och jag kan konstatera att det är en Ruda i riktigt bra storlek.

Pär springer bort till mig, plockar upp håven och snart har vi fisken över land.

34,5 cm lång och med en vikt på 1100 g betyder en höjning av PB med över det dubbla


Tyvärr blev det ingen Ruda för Pär men nu har han i alla fall fått se att de finns där så det lär inte varit sista gången för honom i detta vatten.

En otroligt lyckad kväll trots den värsta invasionen av mygg på länge.
Nu blir det att smörja in myggbett i ansiktet, de börjar klia rätt bra nu och svullnaderna vill jag ha bort.

Martin & jag på fiskesafari

Härom kvällen beslutade vi oss för att fiska, jag och Martin.
Efter att ha kommit överens om plats så kastades fiskegrejerna in i bilen och färden mot platsen gick rätt fort.

Vi körde feedermete båda två med majs som bete. Krokarna kunde varit i storlek 10 men ingen av oss hade någon så liten krok så vi fick nöja oss med storlek 6 på krokarna.



Här ser man en tredjedel av mitt spö. Böjen ser rätt stor ut men är egentligen inte för mycket. Min topp på detta spö är extremt tunn och när fisken tar betet så finns det åtminstone 15 cm till att böja innan något vidare motstånd känns. Däremot ser jag väldigt tydligt när någon fisk pillar på majskornet, så känsligt är det.
Sorry för oskärpan i bilden.

Det gick rätt trögt i början. Mycket pillande från start och det verkade inte vilja sluta, men ingen fisk ville plocka upp betet och försöka simma iväg med det.

Till slut visade Martin hur det skulle göras och en liten mört skrämde slag på honom:


Snart lyckades jag också på ett mirakulöst sätt att kroka en av dessa rödögda monster:


Vi fångade några sådana här silverfiskar och släppte tillbaks dem igen.
Sedan hände något konstigt, en Braxburgare rullade förbi min krok och fastnade. Jag vevade in vad jag först trodde var en stor mört, snacka om förvåning:


Braxburgaren smakade inte lika gott som namnet ville få det att låta

Jag fångade lite senare en till Braxen i samma storlek.
Sedan blev det outhärdligt med myggen så vi packade ihop, åkte hem till mig och bryggde några koppar kaffe.

Snipp snapp snut...