Bra gäddfiske i Landsjön

Idag har jag varit ute och fiskat med Daniel och Anders i Anders båt.
Det började bra med en liten gädda för Anders.
 
Vi fortsatte en sväng till runt samma ställe men det blev inget mer där. Då bestämde vi oss för att
åka in och lägga oss utanför en vass där det var riktigt grunt. Nu efter leken är gäddorna ofta väldigt
på hugget. Och det var de även idag. Snabbt tog vi några gäddor där och Daniel fick minsta gäddan i
sitt liv, en liten minigädda på 30 cm. Jag hade en hel del följare, gäddor som bara följde med och
tittade på wobblern hela vägen in till båten för att sen göra en sväng och försvinna.
 
 
Efter några gäddor i viken fortsatte vi trolla och det märktes vilket drag som var hetast. Anders och
Daniel hade samma gummidrag på, en lång jäkel med lång svajande svans. Dessa hade klart flest
hugg, många som vi missade. Så efter ett bra tag gav jag upp och satte på ett likadant och nästan
omedelbart fick jag ett hugg. Jag drillade fisken och fick upp den, den här var stor nog för att vilja
fotografera den men inte stor nog att vägas.
 
 
Ingen vidare stor fisk men efter alla minigäddor var den välkommen. Vi körde på och Daniel fick en
gädda till medan jag blev av med Anders gummidrag när en gädda tog det och linan gick av strax
efter mothugg. Förmodligen på grund av att jag hade en för kort tafs och gäddan fick i sig huvud-
linan. Ledsen för det Anders :) jag ska försöka gottgöra det på nåt sätt.
 
Här kommer några till foton från dagens fiske:
 
 
 
 

In i dimman

Då var det äntligen dags igen, en fisketur med siktet inställt på gös.
Magnus plockade upp mig tidigt på morgonen, och alla vet ju hur morgonpigg jag är...
Jaja, det är ju fiske och då piggnar man till när man än går upp.
 
Vi anlände till sjön och den var totalt indränkt i dimma som till och med solen hade svårt att tränga
igenom. Det var helt otroligt vackert så det första vi gjorde var att dokumentera det med några foton.
 
 
Sikten var väl kanske 50 meter och vi såg båda fram emot den här totalt vindstilla morgonen på
sjön. Vi lastade i grejerna i båten och monterade motorn, lossade kättingen och gled ut.
Här skulle fiskas!
 
 
Väl ute på sjön kunde vi konstatera att sikten inte var den bästa, men vanligtvis ser man inga
andra båtar så någon kapsejsning på grund av krock var vi inte oroliga för...ända tills vi såg en
båt där ute i den grå dimman. Den var dock ett hundratal meter från oss så det var ingen fara.
 
 
Vi körde vidare och kom snart ut till platsen som vi ville fiska av och det kändes underbart att
vi äntligen lyckats pricka in en vindstilla dag för vårt fiskeförsök. Magnus styrde som en kung.
 
 
Med ekolodet på plats och fiskespöna färdigtacklade var vi redo att släppa jiggar på första
bästa eko, vi stirrade intensivt på ekolodet efter bågar som avslöjade att en större fisk var
där under oss. Snart kunde vi lokalisera några ekon men ingen ville nappa på våra jiggar.
 
Plötsligt ser vi ännu en båt i dimman som fiskar av samma område. Hur kan det vara möjligt
att tre båtar fiskar i samma område just den här morgonen, med så dålig sikt?
 
 
Vi vinkade hälsande till föraren och fortsatte fiska, men med ett extra öga efter de andra
båtarna så att vi inte riskerade att krocka. Tyvärr gick det på samma vis som innan, vi
hittade ett eko, släppte jiggen och antingen ryggade fisken undan eller så stod den helt
still och var inte alls intresserad. Så här är det när man vertikalfiskar, i alla fall för oss i
den här sjön. Vi har haft svårt varenda gång att få fiskar intresserade, men OJ vad spänningen
är olidlig när man sitter där, ser på lodet att en fisk står under båten och släpper ner jiggen.
Har man tur så gör fisken ett utfall och spöet nästan flyger ur handen på en.
 
 
Så här som på bilden under kan det se ut på ekolodet när vi stannat på en fisk och släppt
jiggen. Fisken avbildas som ett streck strax över 8metersstrecket medan jiggen rör sig en
liten bit ovanför och det är frustrerande när fisken inte är huggvillig. Det syns kanske lite
otydligt, jag fick inte till något bra foto på ekolodet.
 
 
Nu började dimman lätta och när vi tittade oss omkring var de andra båtarna som bortblåsta.
Vart hade de tagit vägen? Var det bara spöken vi sett i diset eller? Snart kunde vi se konturer
av landskapet i fjärran och oj vad vackert det var, som taget ur en dröm.
 
 
När dimman lättat helt och hållet kunde vi konstatera att vi inte sett i syne utan att båtarna
helt enkelt bytt plats, nu var de i norra delen av sjön, hur de kom dit så fort vet jag däremot
inte, så någon sorts magi kanske de använde.
 
Fisket fortsatte någon timme till och vi kämpade på riktigt bra, åt lite mackor mellan varven
och släppte på fiskekon utan framgång. Men vad gör det att man inte får fisk när man får
uppleva en så underbar morgon som den här? Så här fiskar jag gärna igen, oavsett fiskelycka.
Vi åkte hem, lite frustrerade över att inte ha fått någon fisk men samtidigt glada över att vi
bestämde oss för att prova morgonfisket då det bjöd på den otroligt vackra dimman.
 
Kvällen kom och jag och Daniel åkte ut till Anders för att flötmeta lite gädda. Här tänkte vi
att det skulle bändas storfisk efter storfisk och vädret var okej för det, fastän det blåste lite.
Vi kom fram till Anders hus men såg inte denne herre någonstans, så vi började packa upp
prylarna och tackla våra spön. På med nytt flöte och gäddtafs så var vi klara. Och lagom till
detta dök plötsligt Anders upp ur tomma intet och hälsade oss välkomna.
 
Vi hämtade några mörtar och gick ner till bryggan, kastade ut och sedan började väntan.
Denna eviga väntan på att en gädda ska göra en attack mot någon av våra mörtar är ibland
olidlig, men inte när vi är hos Anders, då är det alltid en massa prat om allt och inget så
tiden flyger iväg och snart hade vi suttit några timmar där ute på bryggan. Inget napp
hade vi lyckats få men vad gör det när vi har roligt? Det tog ytterligare någon timme innan
Daniels flöte gick under och han gjorde mothugg som satte kroken i gäddan. En kort
och intensiv fight gav oss första fisken för kvällen.
 
 
 
 Gäddan vägde strax över 4 kg och var riktigt fet och pigg. Det går ingen nöd på gäddorna
i den här sjön inte. Daniel poserade snabbt med gäddan och sedan fick hon simma tillbaks.
Vi fortsatte fiska och efter ytterligare någon timme dök öven Anders flöte och han gjorde
ett bra mothugg och hade fisken på kroken. Den här var mindre och bjöd inte på någon
vidare kamp, men de här små gäddorna är riktigt roliga att fånga ändå.
 
 
Runt 2 kg vägde den här lilla krabaten och några snabba foton tog vi innan han fick simma
tillbaks ut i djupet, pigg och glad. Nu hoppades jag på att mitt flöte också skulle sjunka
men det gjorde det aldrig. Fisktomt på två turer i rad, hur ska det här sluta?
 
När solen sjunkit bakom träden packade vi ihop och åkte hem, det var kallt och vi var alla
trötta nu och det skulle bli skönt att krypa ner i sängen och sova några timmar.

Finalen på is?

Idag var förmodligen sista passet på isen för oss, isen var mjuk och inte många centimeter tjock.
Vår destination var som vanligt Landsjön och Fondans place. När vi parkerade bilen kom Anders
och mötte oss, han berättade då att det var vatten på isen och det nog behövdes broddar. Något
som jag så klart inte hade med mig för att jag tappat bort mina, som tur var hade han ett par
extra så det ordnade sig.
 
Vi satte snabbt ut våra spön, Anders och jag körde bara ett var medan Daniel och Darko satte
ut två var. Det fanns inte mer plats helt enkelt, vi vågade inte gå längre ut än tills isen blev 5 cm
tjock. Tunnare än så och så mjuk som den var skulle någon garanterat ha ramlat igenom.
 
Anders fick fäll först, innan Darko fått ut sina båda spön. Efter en kort drillning kunde vi syna
första gäddan för dagen, en praktig och tjock tös vid namn Annika. Hon ville gärna fotas så
här är ett foto på Anders och Annika.
 
 
Nästa fäll tog en bra tid, ända fram till eftermiddagen och det kom på ett av Darkos spön. Han sprang
ut och gjorde mothugg men ingen fisk ville fastna. På med mörten igen och så började väntan på
nästa hugg. Detta kom också på Darkos ena spö och den här gången satte han mothugget.
 
 
Upp kom en fin dam på 3,5 kg har jag för mig. Henne glömde jag fråga namnet på.
 
 
Självklart visade Darko vart skåpet skulle stå och fick nästa fäll också. Han gav sig ut på en springtur
med älgakliv över den blöta isen och ut till yttersta hålet. Där tog han upp sitt spö och satte ett stenhårt
mothugg. Nästan så man trodde spöet skulle knäckas, man funderade också på om det inte var en
monstergädda han fått på kroken så som spöet bugade sig.
 
 
Han satte i alla fall mothugget perfekt och drillade fisken ett tag. Den här var helt klart störst idag.
 
 
Drillningen gick i alla fall fint och inte så lång tid efter mothugget kunde han lyfta upp gäddan.
Den här tanten vägde 5,4 kg och var Darkos personbästa. Grattis Darko!
 
 
Snart ville hon hem, tant Märta, så vi letade upp öppet vatten så hon fick simma ut till sina kompisar.
 
 
Ja det här var förmodligen sista ismetepasset för den här vintern, det har varit skitdåligt väder för
ismete i vinter. Men snart kommer våren och fisket efter gädda fortsätter ;-)
 

Fiskerapport från Landsjön

 
Äntligen blev det fiske för mig och det var ismete på schemat. Isen ligger rätt bra åtminstone inne
vid kanterna och 100 meter ut. Längre än så gick vi inte, men isen var rätt så jämntjock på runt
10 centimeter. Vår morgon på isen började med att borra hål, jag borrade 3 hål med en liten isborr
och slog sedan bort isen mellan dessa hål för att få ett hål stort nog att få upp en gädda ur.
 
Säkerhet är viktigt, och här har vi både isbill för att hålla koll på isens tjocklek när vi går
samt ett rep ifall någon skulle gå igenom och behöver hjälp att ta sig upp ur vaken.
 
När detta var klart riggades spöna och sedan kunde vi vänta. Första fället tog ett tag men till slut
gungade vippan på ett av Daniels spön och han sprang dit. Fisken hade tagit mörten och drog ut lina
så Daniel gjorde mothugg men fisken satt bara kvar någon sekund. Detta hände för de andra också
några gånger, medan det för mig inte hände någonting under hela dagen.
 
Daniel får dock öva in sig lite på mothugg och drill, det bästa är att stå upp då man får mest kontroll.
Men det krävs ju några gäddor innan det sitter, jag vet hur jag missade flera gäddor i början och
gärna satt på knä de första gångerna. Här är Daniels mothugg på fisken som inte hängde med.
 
 
När sedan Jörgen kom med korv så var det dags för den traditionella grillningen. Magen behöver något
i sig under den långa dagen på isen, och man behöver energi för att klara kylan när det blåser iskalla
vindar över sjön som det gjorde igår.
 
 
Efter maten började Anders att pimpla och snart hade han fått en fisk, en abborre som skulle visa sig
bli enda fisken för dagen. Den var inte stor men ändå välkommen.
 
 
Det sista som hände var att Daniel fick fäll igen och den här gången följde gäddan med en bit, här
sitter han och Anders beredda att landa gäddan. Den slet sig dock några sekunder senare.
 
 
Slutet gott allting gott som man säger. Nästa helg blir det möjligtvis en tur till Landsjön igen.