In i dimman
Då var det äntligen dags igen, en fisketur med siktet inställt på gös.
Magnus plockade upp mig tidigt på morgonen, och alla vet ju hur morgonpigg jag är...
Jaja, det är ju fiske och då piggnar man till när man än går upp.
Vi anlände till sjön och den var totalt indränkt i dimma som till och med solen hade svårt att tränga
igenom. Det var helt otroligt vackert så det första vi gjorde var att dokumentera det med några foton.
Sikten var väl kanske 50 meter och vi såg båda fram emot den här totalt vindstilla morgonen på
sjön. Vi lastade i grejerna i båten och monterade motorn, lossade kättingen och gled ut.
Här skulle fiskas!
Väl ute på sjön kunde vi konstatera att sikten inte var den bästa, men vanligtvis ser man inga
andra båtar så någon kapsejsning på grund av krock var vi inte oroliga för...ända tills vi såg en
båt där ute i den grå dimman. Den var dock ett hundratal meter från oss så det var ingen fara.
Vi körde vidare och kom snart ut till platsen som vi ville fiska av och det kändes underbart att
vi äntligen lyckats pricka in en vindstilla dag för vårt fiskeförsök. Magnus styrde som en kung.
Med ekolodet på plats och fiskespöna färdigtacklade var vi redo att släppa jiggar på första
bästa eko, vi stirrade intensivt på ekolodet efter bågar som avslöjade att en större fisk var
där under oss. Snart kunde vi lokalisera några ekon men ingen ville nappa på våra jiggar.
Plötsligt ser vi ännu en båt i dimman som fiskar av samma område. Hur kan det vara möjligt
att tre båtar fiskar i samma område just den här morgonen, med så dålig sikt?
Vi vinkade hälsande till föraren och fortsatte fiska, men med ett extra öga efter de andra
båtarna så att vi inte riskerade att krocka. Tyvärr gick det på samma vis som innan, vi
hittade ett eko, släppte jiggen och antingen ryggade fisken undan eller så stod den helt
still och var inte alls intresserad. Så här är det när man vertikalfiskar, i alla fall för oss i
den här sjön. Vi har haft svårt varenda gång att få fiskar intresserade, men OJ vad spänningen
är olidlig när man sitter där, ser på lodet att en fisk står under båten och släpper ner jiggen.
Har man tur så gör fisken ett utfall och spöet nästan flyger ur handen på en.
Så här som på bilden under kan det se ut på ekolodet när vi stannat på en fisk och släppt
jiggen. Fisken avbildas som ett streck strax över 8metersstrecket medan jiggen rör sig en
liten bit ovanför och det är frustrerande när fisken inte är huggvillig. Det syns kanske lite
otydligt, jag fick inte till något bra foto på ekolodet.
Nu började dimman lätta och när vi tittade oss omkring var de andra båtarna som bortblåsta.
Vart hade de tagit vägen? Var det bara spöken vi sett i diset eller? Snart kunde vi se konturer
av landskapet i fjärran och oj vad vackert det var, som taget ur en dröm.
När dimman lättat helt och hållet kunde vi konstatera att vi inte sett i syne utan att båtarna
helt enkelt bytt plats, nu var de i norra delen av sjön, hur de kom dit så fort vet jag däremot
inte, så någon sorts magi kanske de använde.
Fisket fortsatte någon timme till och vi kämpade på riktigt bra, åt lite mackor mellan varven
och släppte på fiskekon utan framgång. Men vad gör det att man inte får fisk när man får
uppleva en så underbar morgon som den här? Så här fiskar jag gärna igen, oavsett fiskelycka.
Vi åkte hem, lite frustrerade över att inte ha fått någon fisk men samtidigt glada över att vi
bestämde oss för att prova morgonfisket då det bjöd på den otroligt vackra dimman.
Kvällen kom och jag och Daniel åkte ut till Anders för att flötmeta lite gädda. Här tänkte vi
att det skulle bändas storfisk efter storfisk och vädret var okej för det, fastän det blåste lite.
Vi kom fram till Anders hus men såg inte denne herre någonstans, så vi började packa upp
prylarna och tackla våra spön. På med nytt flöte och gäddtafs så var vi klara. Och lagom till
detta dök plötsligt Anders upp ur tomma intet och hälsade oss välkomna.
Vi hämtade några mörtar och gick ner till bryggan, kastade ut och sedan började väntan.
Denna eviga väntan på att en gädda ska göra en attack mot någon av våra mörtar är ibland
olidlig, men inte när vi är hos Anders, då är det alltid en massa prat om allt och inget så
tiden flyger iväg och snart hade vi suttit några timmar där ute på bryggan. Inget napp
hade vi lyckats få men vad gör det när vi har roligt? Det tog ytterligare någon timme innan
Daniels flöte gick under och han gjorde mothugg som satte kroken i gäddan. En kort
och intensiv fight gav oss första fisken för kvällen.
Gäddan vägde strax över 4 kg och var riktigt fet och pigg. Det går ingen nöd på gäddorna
i den här sjön inte. Daniel poserade snabbt med gäddan och sedan fick hon simma tillbaks.
Vi fortsatte fiska och efter ytterligare någon timme dök öven Anders flöte och han gjorde
ett bra mothugg och hade fisken på kroken. Den här var mindre och bjöd inte på någon
vidare kamp, men de här små gäddorna är riktigt roliga att fånga ändå.
Runt 2 kg vägde den här lilla krabaten och några snabba foton tog vi innan han fick simma
tillbaks ut i djupet, pigg och glad. Nu hoppades jag på att mitt flöte också skulle sjunka
men det gjorde det aldrig. Fisktomt på två turer i rad, hur ska det här sluta?
När solen sjunkit bakom träden packade vi ihop och åkte hem, det var kallt och vi var alla
trötta nu och det skulle bli skönt att krypa ner i sängen och sova några timmar.