Fotografier från de senaste fisketurerna

Här kommer en bildkavalkad från de senaste fisketurerna, ord är överflödiga...och så har det inte gått
så värst bra för mig så jag kan inte komma på något att skriva :) de senaste 3 turerna, många timmars
sittande, där jag stirrat mig tokig på flötet har resulterat i noll stycken napp. Frustrerande? Ja visst!
 
Men skam den som ger sig, snart kommer nappet jag drömt om och drömfisken sitter på kroken.
Så här har fisket sett ut de senaste 4-5 turerna, gott sällskap kommer man långt med som tur är.
 
 
 
Enda fisken jag varit uppriktigt lycklig att fånga, första och enda rudan för säsongen
hittills på strax över kilot. Förhoppningsvis inte den sista.
 
Daniel har fångat så många sutare att jag tappat räkningen, här är en av dem.
 
Jag har också fångat en sutare, den här och rudan är de enda fiskarna jag fått
(bortsett från små abborrar) på de senaste 4-5 fiskepassen. Roliga fighters det här.
 
Martin lyckades också, fast det satt långt inne. Till slut krokade han en fin sutare som bjöd
på en riktigt bra kamp och som Martin blev överlycklig att ha fångat efter en lååång torka.
 
Daniel med en typisk Mogölen-ruda, lång och smal. Han har lyckats fånga två eller tre redan i år.
 
Och karp kan han också fånga! Här är första för året för honom, en mindre individ på strax över 2 kg.
 
Jag lyckas också fånga en karp, den här vägde strax under 3 kg har jag för mig.
 

Kort uppdatering från regnigt fiskepass

 
Igår blev det fiske igen, jag och Daniel var båda för sugna för att inte åka iväg och blöta kroken.
Vi hade kollat väderprognoserna, frågat gudarna och spått i kaffesump och ingenstans fanns det
någon förnimmelse att det skulle regna. Gött tänkte vi och åkte hemifrån utan regnkläder.
 
När vi anlände till gölen var det fint väder och helt vindstilla så att innan vi ens lastat av oss vår
utrustning var vi överfallna av ivriga knott som längtade efter vårt BLOOOD! Ja så dramatiskt var
det kanske inte men de bet oss frenetiskt och inte ens Daniels Thermacell verkade göra någon
nytta, fan inte ens min Djungelolja i ansiktet fick knotten att hålla sig borta. Men fiska ville vi och
fiska skulle vi göra. Ut med grejerna och vänta. Rätt snart gungade det lite i Daniels flöte och vi
tänkte att jäklar vad hett! Här skulle bändas flera tjog med fisk innan vi var klara.
 
Flötet dök och Daniel satte världens mothugg i hopp om att det var en större fisk. Det var en
abborre på knappa hektot...
 
Skulle det bli en sån dag det här, med abborrar som förstör vårt fridfulla fiske med sin närvaro?
En minut senare dök mitt flöte och vandrade iväg, jag satte ett försiktigt mothugg och upp kom
en abborre i samma storlek. Fan också. Men de slutade att nappa efter detta som tur var.
 
Vi fiskade vidare och hade både solklara vak i den spegelblanka ytan så det plaskade stort och
små försiktiga pill på våra beten. Vi testade ett nytt ställe i gölen denna dagen och det var mycket
bröte på botten, grenar och stockar så att det var svårt att fiska då man fastnade i dem när fisken
pillade på betet och det stack under någon gren, man lyfte för att lägga tillbaka betet på rätt plats
och så var man fast i något. Det här hände mer än en gång. Daniel fick ett napp som han gjorde
mothugg på, kände en fisk som släppte och han fastnade i något. Upp kom en "vit" plaststol som
sett sina bästa dagar. Personbästa på plaststol för Daniel! Grattis!
 
Men till slut gungade det i mitt flöte, lyftes lite och sjönk sen snabbt för att dra iväg strax under
ytan. Jag la handen på spöet, lyfte det ur klykan och spände upp linan.
weeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeee, sa det i rullen när fisken gjorde en megarusning ut mot
näckrosbältet några meter utanför där jag fiskade.
Karp, konstaterade jag högljutt och ställde mig upp för att kontrollera dess långa rusning.
Det var inte lätt att kontrollera fisken med mitt 20-60g haspelspö som inte är gjort för att drilla
karp men det gick rätt så bra. Fisken simmade från mitt swim och över till Daniels några gånger
och trasslade in sig i hans lina men det trasslade ut sig av sig självt som tur var, fisken vände
snabbt och drog iväg åt vänster ett tiotal meter för att sedan vända tvärt och bege sig till
näckrosbältet igen, som nu var decimerat kraftigt med hjälp av den vassa flätlinan som skar av
stjälkarna som smör och nu flöt de flesta näckrosbladen på ytan.
 
Nu började fisken bli trött efter alla rusningar och min exceptionella expertis på drillning av karp.
Jag kunde få in den till kanten där Daniel stod redo med håven och med ett bestämt grepp svepte
han in håven under fisken och lyfte den till ytan. Gött, en fisk som INTE var en förbenad abborre!
 
Vi vägde den snabbt och den var tyngre än jag först trodde på 2900 g. Inget monster men ändå.
Några kvicka foton från mästerfotografen och så kunde hon eller han simma hem igen, förmodligen
lite chockad men annars helt okej. Här är resultatet
 
 
Vi fortsatte att fiska, glada i hågen som man säger. Och vi hoppades på ännu fler fiskar eftersom det
varit sån otroligt bra aktivitet. Vi hade snart inne fisk igen fastän den här karpen borde ha skrämt bort
varenda fisk i närheten. Molnen började plötsligt rulla in och regndropparna slog ner på den blanka
vattenytan så det blev fina små ringa som spred sig utåt. Regnet intensifierades och till slut stod det
som spön i backen. Fattar ni, "spön i backen"? :)
Vi härdade ut ett tag eftersom vi hade pill på våra beten nästan konstant och de såg ut att vara från
vår target species så att säga, Rudan. Försiktiga lyftningar i det känsliga flötet följt av små gung upp
och ner, sen sjönk flötet någon centimeter och fortsatte gunga när fisken undersökte betet. Men till
slut var vi blöta in till benen och kunde inte sitta kvar utan plockade snabbt ihop och åkte hem för
den här gången. Vi var rätt så nöjda ändå, vi fick stilla vårt värsta fiskesug och det resulterade i fisk.
 
När Daniel släppte av mig hemma här inne i Jönköping hade det dock slutat regna och var fint hela
kvällen, typiskt så klart att vi kunde ha stannat och härdat ut en kvart till och fått fint väder igen.
Men det gör inget. Det kommer fler tillfällen för fiske. Och DÅ kanske den där Rudan vill nappa...

Snabb uppdatering

Jag och Daniel åkte en sväng och fiskade, det var ju ändå första metardagen.
Vi åkte till gölen och var på jakt efter sutare och möjligtvis någon ruda.
 
Det var segt i början och inget hände på en väldigt lång stund. Vi såg dock mycket aktivitet på ytan.
 
Efter några timmar hade mäsket gjort sitt och båda våra flöten rörde sig som indikation på att någon
fisk var nere vid betet och rotade runt. Vi blev på helspänn varje gång det gungade till i flötet, sånt här
är skitroligt men det förstår bara de som verkligen provat den här sortens fiske. Vi fortsatte fiska och
det var några små pill ibland. Till slut lyftes Daniels flöte och började vandra åt sidan, Daniel gjorde
mothugg och fisken gjorde motstånd. Det var ingen sutare, det kunde vi konstatera rätt fort. Men inte
heller kändes det som en ruda. Vad kunde detta vara?
 
En rätt så intensiv fight pågick ett tag och den vände flera gånger i ytan men vi lyckades inte riktigt
se vad det var för fisk. En gång tyckte jag det var en ruda, men den kämpade lite för bra för det. Sen
till slut håvade vi fisken och kunde se vad det var, det var en liten liten karp som tagit betet.
 
 
När vi fotat den här såg jag att mitt flöte flyttat sig och låg på djupare vatten så jag drog in det till rätt
plats igen och plötsligt lyftes mitt flöte och började vandra. Det här var min chans tänkte jag och satte
ett ordentligt mothugg. Upp FLÖG en pytteliten abborre och landade på backen. Stackaren visste
nog inte vad som hänt. Jag krokade av den och fortsatte fiska i hopp om att det skulle komma en
lite större fisk nästa gång. Det tog inte mer än en halvtimme så lyftes Daniels flöte ännu en gång
och när mothugget var satt visste vi båda att det var en sutare, den gjorde fina rusningar och ville
kämpa på bra. Fighten varade inte mer än någon minut och efter håvningen kunde vi se att det var
en bekant fisk. Hon har ett ärr på gällocket och är lätt att identifiera på det. Tyvärr tänkte vi inte så
långt att vi fotograferade henne från rätt sida så ärret syns inte, men jag fångade henne i augusti
förra året om du vill bläddra tillbaks och titta. Här är hon i alla fall:
 

Efter den här fiskade vi en liten stund till men ingen fisk ville gå på våra beten så vi gav upp runt ett
på natten, plockade ihop och gick hela vägen bort till bilen. Väl där såg vi att temperaturen krupit
ner till bara 4 grader, inte konstigt att vi var stelfrusna.

Carpe karpen

Ja så blev det en fisketur igen i gölen. Jag och Daniel drog iväg sent på fredagskvällen för att
försöka lura upp någon nattaktiv fisk och det gick inte som väntat men var ändå trevligt.
 
Vi kom dit när mörkret lagt sig och hade lite svårt att ta oss igenom skogen denna becksvarta
kväll. Men till slut fann vi vägen fram till gölen välbehållna.
Stjärnorna lyste klart och det var kallt.
 
 
I mörkret fixade vi fram grejerna och snart hade båda två fått ut krokar med räka på och väntade
på napp. Det tog ett bra tag och vi funderade på om det kanske var för sent på året nu, sutaren
och rudan som vi var ute efter är ju sommarfiskar egentligen. Men den som inte provar kan inte veta.
När det gått några timmar kom äntligen ett napp på Daniels bete, flötet sjönk och vid mothugget så
kände Daniel knappt något motstånd alls. Upp kom en liten abborre som tagit räkan.
 
Det var inte mycket liv i ytan heller den här kvällen, överlag kändes det tomt och dött i gölen.
Men till slut började mitt flöte sakta men bestämt förflytta sig mot näckrosorna och jag gjorde
mothugg, nu satt en fisk fast på andra sidan linan. Den gjorde rusning efter rusning och skvallrade
om att det varken var ruda eller sutare, och om det var något av dessa arter var den väldigt stark.
 
Jag lyckades till slut att drilla in den till kanten och döm om min förvåning när jag såg den breda
ryggen på den, en typisk siluett av en fjällkarp. Vi fick upp den på land och den vägdes till 2600 g.
 
 
Inte största karpen jag fått men oj vad roliga de är att få på kroken. Några snabba foton senare lät
jag den simma tillbaks ner i det mörka djupet. Vi fiskade en stund till men några mer napp blev det
inte. Det blev kallare och kallare och snart ville man bara in i värmen. Man får tänka om lite när man
ska klä sig nu på hösten, men det lär man sig väl snart :)

Måndagens nattliga Ruda-försök


Ja vart ska man börja?
Med min riktiga kamera på lagning känns det inte lika roligt att fiska så här. Just fisket är ju lika kul men allt runt omkring blir mindre roligt. En gammal kompaktkamera har fått duga senaste tiden fastän den tar de sämsta bilderna någonsin.


Fisketuren ja, den började som vanligt. Man tittar ut och ser att det är vindstilla och inte har regnat på hela dagen.
Suget efter att se flötet guppa till för att sedan sjunka under ytan är för stort och jag packar grejerna.
Man möts av en spegelblank yta på dammen och av Nordlingarna som har tittat efter karp.
Det pratades om karpar siktade i storleker upp mot 8 kg, inga dåliga bestar det.
Inget som man vill få på kroken när man försöker få Ruda, då är chansen liten att det håller tills man fått fisken in i håven.


Flötet låg mest still och under de första timmarna kan jag räkna de solklara nappen på ena handen.
Krokning var dock inget som funkade inatt. Till råga på allt så började det strax efter 12 duggregna och fortsatte under nästan hela fisketuren.

Solen började bjuda på lite ljus även om molnen gjorde allt för att stoppa strålarna.
Nu började platsen som jag hade flötet på vakna till liv. Bubblor i ytan och virvlar från fenor som gjorde att flötet försiktigt gungade till ibland.
Men ingen fisk ville riktigt nappa.

Till slut blev jag för nyfiken och ställde mig upp, lös med pannlampan ner mot flötet och såg en vit skepnad sakta glida runt och gräva i botten.
Jaha det var det, min tafs och krok klarar ingen karp i de lite större klasserna.
Men jag var på tok för trött för att byta ut något och lät betet ligga kvar där.



Lika plötsligt som vanligt, oavsett hur säker man är på att nappet ska komma, så dyker flötet fort och jag lyfter spöet mot skyn. Fisken krokas och blixtsnabbt rusar den ut mot djupare vatten i mitten av dammen.
Efter denna rusning var det en relativt avslappnad resa in mot håven som väntade. Den gjorde några halvdana rusningar till men inget som oroade mig. 2800g och 49 cm var resultatet av vägning och mätning.

Gott att få en lite mer skaplig Karp. Men tråkigt att Rudan fortfarande gäckar mig.
Fel vatten att uteslutande ge sig efter just Ruda, visst :) Men många fler val finns inte vad jag vet.

Om någon som läser bloggen vet om något vatten här i närheten, en sjö, en damm eller en gammal göl mitt i skogen, som har Ruda så kasta iväg ett mail är du snäll. Det vore så underbart att fånga några lite större Rudor.

Ännu en ny art till listan!


Idag hade jag och John bestämt oss för att komma iväg tidigt och fiska i en skogsgöl utanför Jönköping.
Det finns några arter i gölen och vi var fyllda med både förväntan och hopp om att morgonen skulle ge oss några fiskar.


Morgonen var mörk, vattnet låg spegelblankt och det var riktigt kyligt.
Till råga på allt så var himlen totalt fylld med moln när det började ljusna. Ingen värme skulle komma på ett bra tag verkade det som.

Vi började med att kasta ut några bollar med mäsk på väl utvalda platser och sedan slängde vi ut våra krokar med majs på.


John var inte riktigt klädd för denna kyliga morgon men som den tuffing han är så sa han inte ett ord om att han frös.
Ögonen och ansiktsuttrycket sa något helt annat dock...
*brrr*

När det ljusnat så började fiskarna faktiskt att nappa, om än väldigt försiktigt.
Plötsligt gungade mitt flöte till och sedan lyfte det sig halvvägs upp. Det började vandra i rask takt åt höger och guppa ordentligt.
Mothugget skvallrade direkt om att en fisk fastnat och vi blev varma på en hundradels sekund.
Jippie, äntligen har vi något på kroken. Med sin mörkbruna/röda sida trodde vi båda till en början att det var en riktigt stor Ruda men då vi såg den klart från sida så kunde vi konstatera att fisken var på tok för långsmal för att vara Ruda.

John håvade graciöst fisken och lyfte upp den över land och fångsten var ett faktum.


Jag hade fångat en KARP, den allra allra första i mitt liv!
Den är inte stor, men naggande snygg.


Jag namnger dig härmed till Scarface, med ditt sargade ansikte och missfärgningen bakom ögat


Och så simmar vi tillbaks för att mötas igen, någon gång i en nära framtid.

Tack John för en trevlig, men kall, morgonfisketur.
Tänka sig att det gav utdelning!