Christians Fiskedagbok Christians Fiskedagbok

Äntligen blev det lite fiske

2016-07-31 i Ål

Nu under semestern har det blivit mycket annat så fisket har inte prioriterats lika högt men några

turer har det blivit. Vi börjar med ålfisket hos Anders under veckan.

Daniel och jag hade bestämt med Anders att vi skulle fiska ål och vädret skulle bjuda på sol och

värme, det gillades! Vi anlände och riggade först upp för lite abborremete från Anders brygga och

efter ett litet tag fångade jag en abborre av mindre modell. Men snart var det dags för det fisket

som vi kommit hit för. Solen var på väg ner och mörkret började lägga sig över sjön. Nu var det

ingen stor risk att få mört på kroken så vi kastade ut en maskbetad krok och väntade. Snart kom

också Darko och gjorde oss sällskap, han kastade snabbt ut och vi satte igång grillen. Då började

det skrika i mitt larm och jag sprang dit, lyfte spöet och gjorde mothugg...inget där.

Jag kastade om och vi fortsatte med grillandet utan att något hände på ett tag.

När vi grillat klart och Anders gick in för att brygga kaffe började det pipa i hans napplarm och

eftersom han inte fanns i närheten sprang jag dit. När jag kom fram var det slaklina. Jag tänkte ta

spöet men då Darko inte fått någon ål nån gång så sa jag till honom att han kunde få ta det här.

Han vevade in slaklinan och efter en stund kände han fisk och gjorde mothugg, fisken satt och

spöet var i en riktig böj vilket vittnade om en lite större fisk. Nu började jag nästan ångra att jag lät

Darko ta nappet men glädjen i hans ögon när han drillade fisken gjorde att jag snart kom på andra

tankar, jag fiskar snart ål igen och då kanske jag äntligen lyckas fånga den där över kilot som

gäckat mig under alla dessa år. Darko drillade in fisken med min vägledning och snart var Daniel

nere med håven i perfekt tid för att håva ålen. Den var stor!

Avkrokning, vägning och mätning gjordes så snabbt och skonsamt som det var möjligt och fisken

vägde hela 1,5 kg och var över 90 cm lång. Stort grattis till dig Darko!

Ett tag efter det här, med några missade napp, började det regna och vi tog skydd på Anders altan

och då började det pipa i Daniels napplarm, vi sprang alla dit och Daniel satte mothugget perfekt

och möttes av riktigt bra motstånd, kunde det här vara nytt personbästa för Daniel?

Han drillade fisken genom sjögräs och grön gegga som kommer på sommaren vilket gjorde allt lite

jobbigare och tyngre men det gick bra och snart kunde jag håva ålen åt Daniel. Vi lyfte bort den till

ljuset och den här fisken var också stor men inte riktigt lika stor som Darkos, denna vägde strax

över 1,3 kg. Två fiskar över kilot var i alla fall inte dåligt och med kanske 10 napp sammanlagt får

man säga att det var en händelserik ålkväll med mycket aktivitet på grejerna. Vi fick ingen mer ål

fastän vi satt till 3 på morgonen, däremot lyckades jag fånga lite djur i Anders trevliga trädgård.

Här kommer några av dem:

En söt liten krabat som lämnade ett klibbigt spår i gräset

En stor padda hittade fram till ljuset av strålkastaren på väggen och åt lite insekter innan

den gick iväg och försvann, den satt så stilla och fint när jag fotograferade den.

Igår var jag och Martin ute och sprang och sedan grillade vi hemma hos honom, på kvällen

bestämde vi oss för att fiska och jag hoppades på att kunna fånga en av de svårfångade Rudorna

som simmar i gölen strax utanför stan. Vi kastade ut och omedelbart krokade Martin en mindre

abborre, ett tag senare lyckades även jag fånga en av dessa irriterande små gynnare. Men sen

blev det segt, inga napp fastän vi kunde se att fisk var i närheten, det bubblade när fiskarna

simmade runt och rotade i bottnen. Men så när mörkret just lagt sig så gungade det till några

gånger i mitt flöte, det guppade ett par gånger för att sedan lyftas några centimeter och börja

vandra sakta men bestämt åt höger, ett typiskt rudanapp och när jag sträckte linan och satte

mothugget kände jag direkt att det varken var karp/sutare eller abborre. Det kunde bara vara en

ruda. Visst, när jag fick igång pannlapan och lös ner kunde jag se rudan i vattnet och glädjen

var stor. Martin håvade som ett proffs och till slut satt jag där med en fin ruda på ett kilo.

Inget monster men åtminstone en ruda :)

Nu var det helt mörkt och fisket dog ut, vi hade inte ett enda napp på någon timme så vi valde att

packa ihop och åka hem. När vi satte oss i bilen visade termometern 13 grader, det är för jävla kallt

för den här årstiden. Kanske kan det inverka på dessa värmeälskande fiskar och göra att de inte vill

nappa lika ofta som när det är varmt och högtryck.

Det var i alla fall en trevlig vecka med några stycken fisketurer. Resultatet kunde ha varit bättre på

ålfronten men att jag lyckades fånga en ruda gjorde att jag blev rätt nöjd ändå med dessa turer.

Det blir mer fiske snart igen skulle jag tro, och jag hoppas på både många och stora fiskar.

Tills dess, lev länge och väl och glöm inte att fiske är livet :)

Kommentarer (2)

Ålmete hos Anders

2016-05-29 i Ål

Anders bjöd ut oss att fiska ål i förrgår och vi var inte slöa på att tacka ja, jag och Daniel.

Eftersom man fiskar ål på kvällen och natten så kom vi ut till Anders runt niotiden och snart hade vi

kastat ut och satt os i väntan på napp. Och vänta fick vi göra. Ända till tjugo i ett för att vara exakt.

Då började Daniels napplarm skrika som besatt och Daniel som alltför ofta sitter med telefonen i

handen kastade den så den la sig på gräsmattan, slängde sig de två meterna som han hade fram

till spöet, halkade på det blöta gräset i sluttningen och hamnade på ändalyktan. Därifrån greppade

han spöet, lyfte det och satte ett stenhårt mothugg. Fisken satt där och den gjorde bra motstånd.

Ut på bryggan och så var drillningen igång, Anders stod redo med håven och snart kunde vi skymta

ålen. Den såg tjock ut när den gled över håvkanten och alla var glada, mest nöjd var Daniel.

Vi gjorde en snabb mätning och fotografering och sedan var det dags för vägningen, ålen visade sig

väga hela 1,34 kg vilket helt klart var nytt personbästa för Daniel. Grattis!

I samma veva som Daniel drillade ålen och Anders stod beredd att håva pep det till en gång i Anders

larm som var närmast bryggan, jag sa till Anders att det var slaklina och han sa att han kör med

slaklina denna kvällen som test så det var ju inget konstigt med det och vi glömde bort det. Nu var

det dags att släppa tillbaka Daniels ål så vi gick alla ner till stranden.

Efter en kvart eller kanske tjugo minuter gick Anders ner till sitt spö och skulle dra in betet någon

meter. Vi kunde se honom böja sig ner, fippla med något för att sedan resa sig upp med spöet,

veva in lina till förbannelse och följa linan ut på bryggan. Han vevade och vevade och till slut skrek

han:

-Men jag har ju fisk!

Förmodligen hade ålen nappat redan då Daniel var i full färd att drilla sin ål. Anders vevade och det

var bra böj i spöet, vi började ana att den här fisken var av lite bättre storlek.

Snart var fisken redo för håvning och vi kunde se hur fet den var, men vi visste inte hur lång den kunde

vara och då är det svårt att bedömma vikt på fisken. Mätningen visade att den var hela 95 cm lång

och med den tjockleken kunde det vara nytt perosnbästa för Anders. Vi vägde den och tyvärr var den

ett par hekto för liten men den tyngde ändå ner vågen till 1,85 kg vilket är riktigt bra för en ål och även

storfisk-reg så grattis till Anders också!

Vi släppte tillbaka även denna och den var ivrig att simma hem igen.

Men jag då? Ja för min del blev det ingen fisk men med gott sällskap, grillning och en kopp kaffe

gör det ingenting. Jag lyckas säkert någon gång och då kanske det är ett riktigt monster jag får

på kroken, vem vet? Och gott sällskap är bra nog fram tills dess.

Tack för en trevlig kväll Anders. Det här måste vi göra om snart igen.

Och grattis igen till både Daniel och Anders till ett nytt personbästa och ett storfisk-reg.

Kommentarer (0)

Sutare, sutare och sutare! Och en slemmig ål

2015-07-06 i Sutare , Ål

Förra veckan blev det fiske riktat efter Sutare för hela slanten (ja nästan i alla fall). Med hopp om någon

bonus-Ruda så klart, som vanligt. Det var som alltid jag och Daniel och första turen hamnade vi i den

legendariska Knektadammen. Okej, kanske inte legendarisk men ack så rolig och populär.

Fisket var segt och i början hade vi knappt ens napp men skam den som ger sig som man säger, snart

började fiskarna komma in och bubblorna steg och hamnade runt våra flöten. Till slut fick Daniel ett

helt solklart napp och gjorde mothugg, en fisk satt fast och efter en rätt så händelselös kamp kunde jag

håva fisken. Det var en vacker Sutare i standardstorlek runt 2kg-sträcket som fick agera fotomodell en

liten stund innan hon fick simma tillbaka.

En kvart senare var det min tur att få napp och jag lyckades också kroka fisken, även denna bjöd på

en relativt medioker kamp och efter en minut kunde Daniel håva den här också. Vi fotograferade den

och sedan fick den simma tillbaka till sina vänner i vattnet igen. Det är så roligt att se fiskar simma

tillbaka efter att man fångat dem, catch and release fungerar och ska göras så ofta som möjligt. Om

man nu inte tänkt äta fisken, men man äter inte Sutare så dessa släpper vi hem precis som nästan

alla våra fiskfångster, från Sarv och Ruda till Gädda och Abborre även om Abborre är riktigt goda.

Nog om vårat fiske och catch and release, här kommer foto på min Sutare:

Efter den här Sutaren plockade vi ihop och åkte hem för att börja smida planer för nästa fisketur.

Och nästa fisketur blev en jakt efter ålen, en slemmig och stark fisk som man fiskar på sommaren

och på natten främst. Platsen för fisket var Landsjön och hemma hos Anders som vanligt. Vi kom

dit runt 22 och kastade ut, rätt snart hade Anders ett run på sitt spö men fisken steg av lika fort.

En halvtimme senare fick jag ett run men jag hann inte lyfta spöet innan denna också steg av.

Attans! Vi körde på i hopp om fler napp och till slut, när Daniel var i full gång med att plocka mask

på gräsmattan så piper det till en gång i Daniels larm, vilket jag påtalar och vill att han går dit.

Lugnt och stillsamt lunkar han mot spöet och pratar med mig samtidigt, då det plötsligt börjar

tjuta som besatt i hans larm. Men inget kunde stressa Daniel inte, han lunkade fram och lyfte

upp spöet, gjorde mothugg och hade glömt att veva ett varv för att slå av baitrunnern men som

tur var fick han inte trassel på rullen och kunde göra ännu ett mothugg, och se på fan, ålen satt

kvar! Daniel kunde lugnt drilla in den och var hur stolt som helst över att ha fångat sin första ål.

Tredje fisketuren för veckan blev i Mogölen. Vi var än en gång ute efter Sutare men hoppades i

hemlighet på att få fånga några Rudor, vilket det finns gott om i den här gölen. Vi kom dit på sen

eftermiddag/ tidig kväll och solen stod fortfarande en bit upp över trädtopparna, och det var rent ut

sagt underbart väder. Jag kunde sitta med bar överkropp och fick äntligen lite sol på min kritvita

bringa. Det var perfekt för lite slöfiske och om vi fick fisk skulle det vara en bra bonus helt enkelt.

Det började att bubbla runt Daniels flöte rätt fort men ingen fisk ville nappa, däremot hade jag några

små napp som indikerade att jag hade fisk runt mitt bete. Min plats verkar inte ha botten som ger

ifrån sig bubblor när fisken stökar och bökar där nere så jag hade bara någon enstaka bubbla som

kom upp och avslöjade aktivitet där nere. Det fortsatte bubbla hos Daniel men fortfarande var det

ingen fisk som riktigt ville nappa, några försiktiga pill hade han men inget mer. Jag däremot fick

ett solklart napp när det bubblade som mest hos Daniel, tyvärr så kände jag ingenting vid mothugg

så jag var nog lite för snabb. En liten stund senare sjönk mitt flöte igen och den här gången hade

jag lite mer is i magen och väntade tills fisken började dra iväg med flötet. Ett snabbt mothugg och

fisken satt på. Som vanligt bjöd fisken på en trevlig kamp och snart kunde Daniel håva en bekanting.

Gamla Scarface besökte oss igen, det är alltid trevligt att se henne och hon verkar trivas här i gölen.

Efter den här donnan blev det inget mer, solen började gå ner och knotten kom och irriterade oss till

förbannelse. Efter ett tag blev de outhärdliga och vi plockade ihop för den här gången, glada att vi i

alla fall fått en fisk och så klart att vi fick se Scarface igen. Jag vet inte hur många gånger vi fångat

henne nu men det är några stycken under åren i alla fall. Hon måste börja bli gammal nu.

Nu ska det bli lite sämre väder så vi får se hur det blir med fisket framöver, kanske kan vi klämma

in ett pass om det blir en lugn och fin kväll. Tills dess får ni ha det så bra och skitfiske till er!

Kommentarer (0)

Mask som p"ÅL"ägg

2013-09-11 i Ål

Ja igår var det dags igen, dags att nöta ål alltså.

Vädret var klart och kallt, nu skulle det väl ändå bli en ål till mig. Här skulle fiskas ordentligt!

Sagt och gjort, sakerna packades i bilen och vi åkte hem till Fondan.

Platsen var Fondans gräsmatta och betet för kvällen var bytt från räka till daggmaskar.

När vi kom dit satt Fondan nere på bryggan och metade gädda, för att inte vara sämre fixade

jag i ordning ett gäddmete också och snart stod jag och drillade en mindre gädda in till bryggan.

Den här lilla gäddan vägde strax över 3 kg och fick simma åter efter några snabba foton.

Efter det här var det dags att fixa till allt för ålmete och sedan kastade vi ut. Mörkret kom

och vi satt där väntande. Anders fixade kaffe och när vi avnjutit en kopp tillsammans med några

varma bullar började mitt larm tjuta ordentligt. Jag kastade mig på spöet och mothugget satt

perfekt. Äntligen skulle jag få en ål, men jag kunde känna att den inte var så stor. Det gjorde mig

dock ingenting, jag var ju glad att ha fått napp. Nu skulle den bara drillas igenom växtligheten som

jag visste fanns ungefär 10 meter ut. Det gick galant och jag kunde kroka av en liten ål på 810 g.

Just när jag släppt tillbaks min ål tjuter det i Fondans larm och han krokar fisken, som visar

sig vara en ännu mindre ål än min. Två ålar på en kväll fick vi vara nöjda med för sedan så

dog det ut helt. Vi satt tills postplanet flög över oss vid 23 och sedan packade vi ihop.

En skoj kväll som vanligt. Men nu längtar jag till vintern med Lakemete och isfiske efter gädda.

Och Gösen så klart, det börjar bli dags för en tur till gössjön snart igen.

Kommentarer (2)

Räka som p"ÅL"ägg

2013-09-09 i Ål

När söndagen kom blev det fiske, kvällsfiske efter ål för att vara exakt.

Magnus ringde och var på tok för sugen för att hålla sig, nu skulle väl kvällen komma, den

där kvällen som man längtat efter då allt fisket efter de här ålarna slutligen lönade sig.

Magnus hämtade upp mig och vi drog iväg till sjön, packade ur sakerna ur bilen och var

snabbt på plats med prylarna uppsatta. Ut med kroken, agnad med räka, nu började den

där ofta återkommande väntan på mörker och napp.

Spöet ligget på banksticken/larmet, nu väntar man på de hysteriska pipen

Vi fick som vanligt vänta till skymningen men strax efter att mörkret lagt sig tjuter det till

i Magnus spö och vi hoppar båda till i förvirring över vad som faktiskt hänt. Har Magnus

äntligen fått napp på sitt jinx-spö? Ja så var det, Magnus tog tag i spöet och satte ett

ordentligt mothugg och sedan var drillningen ett faktum. Ut på bryggan och veva in fisken

i hopp om att det var en stor ål. Svårt att veta när man aldrig fått fisk på detta spö innan.

Fisken visade sig till slut och det VAR en ål turligt nog, jag lyckades håva den efter några

försök och vi bar in den till stranden, krokade av den och släppte tillbaks den igen. Den

var inte stor nog att vägas men vi gissade på någonstans runt 600 gram.

Återutsläpp av Magnus fina ål, stort grattis till fisk på spöet!

Kommentarer (3)

That's ål folks

2013-08-28 i Ål

Vi körde ett ålpass igår kväll igen. Lagom tidigt var vi framme hos Fondan så att vi fick

tid att kasta lite från hans brygga efter gädda. Martin hade några som följde efter hans

alien eel men ingen som var huggvillig. Magnus körde med någon ytgående som kastade

sig från sida till sida på ett förföriskt sätt. Det var totalt vindstilla och hur skönt som helst.

Sedan tacklade vi för ålmete och kastade ut innan solnedgången, och så började väntan.

Det tog lång tid innan första springet i Martins spö kom och han kastade sig på spöet,

mothugget satt och det blev ordentligt med böj. Något stort kanske! Alla samlade sig och

vi hoppades på ett nytt personbästa och regvikt.

När vi fick se fisken första gången såg den ut att vara riktigt stor, den var så grov att

den kunde väga mycket. Men vid mätning kunde vi konstatera att den inte var längre

än 82 cm och imponerande 19 cm i omkrets, vikten var dock inte alls dålig på 1360 gram.

Det här blev enda fisken, även fast vi hade några runs på Fondans spö också.

Nästa gång tar vi ännu större ålar, jag behöver ju också komma över kilot!

Avslutningsvis en liten närbild:

Det var allt för den här gången, synes snart igen.

Och glöm inte att "Gilla" specimenfiske.se på Facebook för att inte missa nya skriverier!

Kommentarer (2)

När solen går ner

2013-08-23 i Personbästa , Ål

Slingrar monstret ut ur sin håla...

Igår skulle det fiskas ÅL, en mytomspunnen fisk som nästan är försvunnen från våra vatten.

Det var fullpott på fiskekompisfronten med mig, Martin S, Magnus och Fondan.

Vi började kvällen med lite jiggning från Fondans brygga och på första kastet kom, precis

när jag lyft jiggen från vattenytan, en stooor abborre och rullade till så ytan buktade så

mycket att Fondan såg det ända in till sin gård. Den var riktigt fin men tyvärr bara en

följare. Så kan det vara ibland och efter detta hände ingenting. Typiskt :)

Snart var det dags för ålfisket och det var en hel del att göra innan dess. Jag var tvungen att

tackla om från flötesmete och när jag kastade ut första gången så kom jag inte långt innan

linan på spolen var slut. Hade ingen tanke på att jag fått ett skatbo för inte länge sen och fått

kapa linan. Jaja, det får bli ny lina för dyra pengar snarast möjligt. Som tur var hade Fondan ett

reservspö som jag fick låna.

Magnus kastar ut betet som bestod av stora daggmaskar på en liten krok

Till slut hade vi våra spön uppsatta och väntade in huggperioden som vi hoppades skulle komma.

Första hugget kom på Martins spö och vid mothugg kände han direkt att det var en stor fisk.

Det var riktigt tunga gung när ålen vände sig rätt och med alla sina muskler svängde sin

starka stjärtfena och simmade åt motsatt håll. Martin var lyrisk och vi andra hoppades

på ett storfiskreg. Det var nära men räckte inte riktigt ända fram.

Martins ål på 1635 g, verkligen inte en liten fisk och nytt personbästa för Martin

Anders hade bestämt att Magnus skulle få ta första hugget på hans spö och när det kom

var Magnus snabbt framme med ett bestämt mothugg.

Den här fisken kändes rätt fin också och det var Magnus tur att vara överlycklig. Anders

håvade som en gud som vanligt och snart kunde vi kroka av andra ålen för kvällen.

Vilken start!

En stor ål på strax över kilot och ett nytt personbästa för Magnus, anar vi en trend för kvällen?

Nu blev det lite stiltje och vi fick en välbehövlig korvpaus.

Det blev kycklingkorv som Martin köpt precis innan vi åkte och den var riktigt god.

När jag fått i mig en och en halv korv med bröd så tjöt det i Martins larm och han lät mig ta

det här, Martin och Fondan ville att jag också skulle komma över kilosgränsen.

Jag gör mothugg och där sitter ålen fast. Martin följer med ut och instruerar mig hur jag ska

göra för att han ska kunna håva ålen på bästa sätt. Det går galant. Upp kommer en rätt

fin fisk och efter vägning konstaterar vi att jag fått nytt personbästa också.

En till synes chockad Christian "crazy eyes" Johansson med nytt pb, en ål på 888 g och 75 cm.

Det var inte en över kilot men jag var glad ändå. Martin och Fondan insisterade fortfarande

på att jag skulle försöka komma över ett kilo så jag fick fortsätta att vara den som tog nästa

hugg, och snart kom det. Drillningen var odramatisk men jag kände att den var större.

Den här ålen var 80 cm men väldigt smal, den vägde inte mer än 893 gram. Detta var sista

fisken för kvällen, jag missade två napp lite senare.

De är slingriga och slemmiga, eller rättare sagt kletiga som klister, de här fiskarna.

De två missade huggen var det sista som hände innan vi åkte hem. En RIKTIGT bra kväll

måste jag säga. Flera ålar och flera nya personbästa för alla (Fondan har haft tur kvällarna innan).

Kommentarer (2)

Ål in och ål ut

2013-06-06 i Ål

Martin, jag och Fondan stämde träff hemma hos Fondan för lite slappmete i solskenet och vilken

underbar dag det blev. Kanske inte fiskmässigt men solen sken, grillen tändes och vi njöt till max.

När vi kom dit runt 19 nånting så slängde jag av mig tröjan direkt, det är sån skillnad fortfarande

på temperatur bara några kilometer utanför Jönköping jämfört med här inne i stan. Vi jiggade lite

abborre på bryggan en stund och sedan slängde jag ut ett flötmete med en monstermört på i hopp

om att få en stor gädda. Det låg i ända tills vi bytte till ålmete då solen gått ner. Mörten var borta

och jag antar att vi missat en gäddattack i allt glassande i solen :) men vad gör det?

skäggstubb och nöjd med läget

Solen började gå ner roch även Martin valde att sluta jigga från bryggan till slut. Oj vad roligt

det är att jigga där, så mycket abborre att vattnet kokar ibland.

Men nu var det dags för ålmetet och vi fick plocka upp allt annat.

Mörkret lade sig och det tog inte lång tid innan Martins larm pep som besatt och första ålen

kom upp. Det var en liten ål på knappt 400 gram.

Här drillar Martin första ålen för kvällen, precis i skymningen och med lagom ljus för att

kunna ta en bild. När den här kom så fort tänkte vi att det skulle bli en grym kväll men

efter den här hände inte mycket alls på en lång tid.

Anders håvar ål som ett proffs

Vi släpper tillbaks ålen så därför försöker vi vara snabba med dem på land. Och vi försöker ha

tackel som gör att de krokas ytligt i munnen så de krokas av enkelt.

Anders var nästa man att fånga en ål, efter att jag misslyckats två gånger att kroka fiskar som

nappade på mitt bete. Nu var ljuset helt borta och vi tog snabba foton för att inte stressa fisken.

Anders ål som var störst för kvällen på 844 gram tror jag

Vi väntade och väntade men inget hände. Vi gick in och satte oss på Anders altan och pratade och

just när Martin sagt att vi nog skulle tänka på att plocka upp och åka hem så pep det som fan i mitt

larm. Jag sprang ut och äntligen lyckades jag kroka en fisk. Upp kom en liten ål något hekto större

än Martins och det fick bli sista fisken för dagen. Alla fick vi fisk så det var perfekt i mina ögon.

Hur stora eller hur många kvittar så länge man haft trevligt.

Tack för fiskestunden Martin och Anders! Och tack Anders för de mumsiga hamburgarna!

Kommentarer (2)

Härom dagen åkte jag, Magnus och Martin upp till Anders för att fiska Ål

Man kan säga att det varit en smärre omöjlighet för mig att lyckas fånga en Ål i sjön och då har jag varit där en hel del i mina försök att knäcka dess förbannelse.
Denna gång lyckades jag äntligen.

Det var inte den allra största ålen man sett men den duger gott för att göra mig glad: