När solen går ner
Slingrar monstret ut ur sin håla...
Igår skulle det fiskas ÅL, en mytomspunnen fisk som nästan är försvunnen från våra vatten.
Det var fullpott på fiskekompisfronten med mig, Martin S, Magnus och Fondan.
Vi började kvällen med lite jiggning från Fondans brygga och på första kastet kom, precis
när jag lyft jiggen från vattenytan, en stooor abborre och rullade till så ytan buktade så
mycket att Fondan såg det ända in till sin gård. Den var riktigt fin men tyvärr bara en
följare. Så kan det vara ibland och efter detta hände ingenting. Typiskt :)
Snart var det dags för ålfisket och det var en hel del att göra innan dess. Jag var tvungen att
tackla om från flötesmete och när jag kastade ut första gången så kom jag inte långt innan
linan på spolen var slut. Hade ingen tanke på att jag fått ett skatbo för inte länge sen och fått
kapa linan. Jaja, det får bli ny lina för dyra pengar snarast möjligt. Som tur var hade Fondan ett
reservspö som jag fick låna.
Magnus kastar ut betet som bestod av stora daggmaskar på en liten krok
Till slut hade vi våra spön uppsatta och väntade in huggperioden som vi hoppades skulle komma.
Första hugget kom på Martins spö och vid mothugg kände han direkt att det var en stor fisk.
Det var riktigt tunga gung när ålen vände sig rätt och med alla sina muskler svängde sin
starka stjärtfena och simmade åt motsatt håll. Martin var lyrisk och vi andra hoppades
på ett storfiskreg. Det var nära men räckte inte riktigt ända fram.
Martins ål på 1635 g, verkligen inte en liten fisk och nytt personbästa för Martin
Anders hade bestämt att Magnus skulle få ta första hugget på hans spö och när det kom
var Magnus snabbt framme med ett bestämt mothugg.
Den här fisken kändes rätt fin också och det var Magnus tur att vara överlycklig. Anders
håvade som en gud som vanligt och snart kunde vi kroka av andra ålen för kvällen.
Vilken start!
En stor ål på strax över kilot och ett nytt personbästa för Magnus, anar vi en trend för kvällen?
Nu blev det lite stiltje och vi fick en välbehövlig korvpaus.
Det blev kycklingkorv som Martin köpt precis innan vi åkte och den var riktigt god.
När jag fått i mig en och en halv korv med bröd så tjöt det i Martins larm och han lät mig ta
det här, Martin och Fondan ville att jag också skulle komma över kilosgränsen.
Jag gör mothugg och där sitter ålen fast. Martin följer med ut och instruerar mig hur jag ska
göra för att han ska kunna håva ålen på bästa sätt. Det går galant. Upp kommer en rätt
fin fisk och efter vägning konstaterar vi att jag fått nytt personbästa också.
En till synes chockad Christian "crazy eyes" Johansson med nytt pb, en ål på 888 g och 75 cm.
Det var inte en över kilot men jag var glad ändå. Martin och Fondan insisterade fortfarande
på att jag skulle försöka komma över ett kilo så jag fick fortsätta att vara den som tog nästa
hugg, och snart kom det. Drillningen var odramatisk men jag kände att den var större.
Den här ålen var 80 cm men väldigt smal, den vägde inte mer än 893 gram. Detta var sista
fisken för kvällen, jag missade två napp lite senare.
De är slingriga och slemmiga, eller rättare sagt kletiga som klister, de här fiskarna.
De två missade huggen var det sista som hände innan vi åkte hem. En RIKTIGT bra kväll
måste jag säga. Flera ålar och flera nya personbästa för alla (Fondan har haft tur kvällarna innan).