Äntligen blev det lite fiske
Nu under semestern har det blivit mycket annat så fisket har inte prioriterats lika högt men några
turer har det blivit. Vi börjar med ålfisket hos Anders under veckan.
Daniel och jag hade bestämt med Anders att vi skulle fiska ål och vädret skulle bjuda på sol och
värme, det gillades! Vi anlände och riggade först upp för lite abborremete från Anders brygga och
efter ett litet tag fångade jag en abborre av mindre modell. Men snart var det dags för det fisket
som vi kommit hit för. Solen var på väg ner och mörkret började lägga sig över sjön. Nu var det
ingen stor risk att få mört på kroken så vi kastade ut en maskbetad krok och väntade. Snart kom
också Darko och gjorde oss sällskap, han kastade snabbt ut och vi satte igång grillen. Då började
det skrika i mitt larm och jag sprang dit, lyfte spöet och gjorde mothugg...inget där.
Jag kastade om och vi fortsatte med grillandet utan att något hände på ett tag.
När vi grillat klart och Anders gick in för att brygga kaffe började det pipa i hans napplarm och
eftersom han inte fanns i närheten sprang jag dit. När jag kom fram var det slaklina. Jag tänkte ta
spöet men då Darko inte fått någon ål nån gång så sa jag till honom att han kunde få ta det här.
Han vevade in slaklinan och efter en stund kände han fisk och gjorde mothugg, fisken satt och
spöet var i en riktig böj vilket vittnade om en lite större fisk. Nu började jag nästan ångra att jag lät
Darko ta nappet men glädjen i hans ögon när han drillade fisken gjorde att jag snart kom på andra
tankar, jag fiskar snart ål igen och då kanske jag äntligen lyckas fånga den där över kilot som
gäckat mig under alla dessa år. Darko drillade in fisken med min vägledning och snart var Daniel
nere med håven i perfekt tid för att håva ålen. Den var stor!
Avkrokning, vägning och mätning gjordes så snabbt och skonsamt som det var möjligt och fisken
vägde hela 1,5 kg och var över 90 cm lång. Stort grattis till dig Darko!
Ett tag efter det här, med några missade napp, började det regna och vi tog skydd på Anders altan
och då började det pipa i Daniels napplarm, vi sprang alla dit och Daniel satte mothugget perfekt
och möttes av riktigt bra motstånd, kunde det här vara nytt personbästa för Daniel?
Han drillade fisken genom sjögräs och grön gegga som kommer på sommaren vilket gjorde allt lite
jobbigare och tyngre men det gick bra och snart kunde jag håva ålen åt Daniel. Vi lyfte bort den till
ljuset och den här fisken var också stor men inte riktigt lika stor som Darkos, denna vägde strax
över 1,3 kg. Två fiskar över kilot var i alla fall inte dåligt och med kanske 10 napp sammanlagt får
man säga att det var en händelserik ålkväll med mycket aktivitet på grejerna. Vi fick ingen mer ål
fastän vi satt till 3 på morgonen, däremot lyckades jag fånga lite djur i Anders trevliga trädgård.
Här kommer några av dem:
En söt liten krabat som lämnade ett klibbigt spår i gräset
En stor padda hittade fram till ljuset av strålkastaren på väggen och åt lite insekter innan
den gick iväg och försvann, den satt så stilla och fint när jag fotograferade den.
Igår var jag och Martin ute och sprang och sedan grillade vi hemma hos honom, på kvällen
bestämde vi oss för att fiska och jag hoppades på att kunna fånga en av de svårfångade Rudorna
som simmar i gölen strax utanför stan. Vi kastade ut och omedelbart krokade Martin en mindre
abborre, ett tag senare lyckades även jag fånga en av dessa irriterande små gynnare. Men sen
blev det segt, inga napp fastän vi kunde se att fisk var i närheten, det bubblade när fiskarna
simmade runt och rotade i bottnen. Men så när mörkret just lagt sig så gungade det till några
gånger i mitt flöte, det guppade ett par gånger för att sedan lyftas några centimeter och börja
vandra sakta men bestämt åt höger, ett typiskt rudanapp och när jag sträckte linan och satte
mothugget kände jag direkt att det varken var karp/sutare eller abborre. Det kunde bara vara en
ruda. Visst, när jag fick igång pannlapan och lös ner kunde jag se rudan i vattnet och glädjen
var stor. Martin håvade som ett proffs och till slut satt jag där med en fin ruda på ett kilo.
Inget monster men åtminstone en ruda :)
Nu var det helt mörkt och fisket dog ut, vi hade inte ett enda napp på någon timme så vi valde att
packa ihop och åka hem. När vi satte oss i bilen visade termometern 13 grader, det är för jävla kallt
för den här årstiden. Kanske kan det inverka på dessa värmeälskande fiskar och göra att de inte vill
nappa lika ofta som när det är varmt och högtryck.
Det var i alla fall en trevlig vecka med några stycken fisketurer. Resultatet kunde ha varit bättre på
ålfronten men att jag lyckades fånga en ruda gjorde att jag blev rätt nöjd ändå med dessa turer.
Det blir mer fiske snart igen skulle jag tro, och jag hoppas på både många och stora fiskar.
Tills dess, lev länge och väl och glöm inte att fiske är livet :)