Fisketur på Vättern

2013-07-10 i Vättern , Öring
För några dagar sedan blev det en spontantur på Vättern i jakt på fisk av den ädlare sorten.
Nämligen öring och röding. Det blåste kraftigt och vågorna var lite oroväckande höga när vi
svängde ut från den skyddande piren i hamnen. Speciellt för mig med sjösjuka.
 
 
Vi riggade alla spön och började trolla i nordlig riktning mot vinden och vi åkte upp och ner igen
på vågorna ett tag, när plötsligt ena spöet på paravan visade napp. Första fisken var Martin Ts,
då det var hans båt tyckte vi att det var rättvist. Upp kom en fin öring på strax över 2 kilo och
längre än minimilängden.
 
 
Vi gled vidare och till min stora glädje började vinden avta och snart var det bara långa mjuka
vågor som knappt kändes. Nappen lös med sin frånvaro däremot, fastän vi såg en hel del
fisk på ekolodet. Det tog ett bra tag utan napp och när vi vänt för att färdas tillbaks mot hamnen
kom slutligen andra nappet på ett av spöna med dipsy, den här gången var det Martin S som
skulle få chansen och upp kom en lite mindre men fin öring, även denna över minimilängd.
 
 
Vi trollade vidare och vid nästa napp skulle det äntligen vara min tur att drilla fisk.
Den där stunden kom aldrig, vi fortsatte och körde så länge vi kunde innan vi kände att det
började bli för mörkt och vi fick helt enkelt erkänna oss besegrade, eller jag i alla fall.
 
Ett spö med djuprigg ner på 15 meter
 
 
Så resultatet blev en godkänd fisk för de andra två och ingen fisk för mig. Men dagen var trevlig
och det var riktigt skönt väder för fiske på Vättern. Hoppas det blir av snart igen, då vill jag ha fisk.
Kommentarer (0)

Vättern - min första tur någonsin

2011-04-23 i Öring

I Torsdags morse sattes Joels båt på släp, jag och John skulle ut på Vätterns stora vidder och jaga prickfiskar.
Öring, Röding och Lax var potentiella byten och vi hade stora förväntningar.


Vind existerade knappt, när vi backade ner i Gränna hamn så låg vattnet spegelblankt.

En lätt bris mötte oss på väg ut ur hamnen och det låg ett tunt lager med dimma på ytan längre ut.
Men det skrämde oss inte, vi var övertygade om att dimman skulle lätta och en perfekt dag skulle infinna sig.


Vi tacklade upp spöna och sänkte djupriggarna till rätt djup, och så var fisket igång.

Något trögt var det ett par timmar och jag övertygade John om att vi skulle svänga neråt och över mot Visingsö, för att sedan följa Visingsö uppåt mot norra änden.

Sagt och gjort, vi tuffade på bort mot ön och det blev djupare och djupare.
55 meter
68 meter
83 meter
99 meter
101 meter

Då plötsligt ser jag att en paravan beter sig lite misstänkt. Sakta glider den ur sin bana och något bakåt.
Den fortsätter sakta att sacka efter och John säger att det kanske kan vara en lite fisk.
Jag tar tag i spöet och börjar veva in, känner ingenting alls i andra änden.

Men till slut är betet så nära båten att jag kan se en mun och en fena bryta ytan.
Det ÄR en fisk tjoar jag glatt. Min allra första Vätter-prickfisk!


Denna lilla krabat tog på ytfiskad wobbler av något slag, på över 100 meters djup.
Jag hade fortfarande inte fått känna någon fight och den var för liten för att sparas så efter några bilder släpptes den tillbaks. Vägning och mätning var inte ens lönt.

Trollingen fortsatte på lite grundare vatten, vi la oss och styrde båten utmed djupbranten och på runt 30 meter.
Nu såg jag första fisken på ekolodet. En fiskbåge ända nere på botten uppenbarade sig och jag sa att nu smäller det säkert på någon av djupriggarna.
John gjorde sig beredd.

25-30 meter senare rycker det ordentligt i ett av djupriggsspöna.
John hugger tag i det och gör ett lätt motryck för att linutlösaren ska lösas ut.

Fisken gör mer motstånd än min första gör och vi är helnöjda, nu efter flera timmar av ingenting så kanske det börjar!


1,91 kg vägde denna smala Öring, se vad glad han är där han sitter med en godkänd fisk :)

En halvtimme senare så är det äntligen min tur att få känna lite ryck i spöet, även denna gång är det på djuprigg bara någon meter över botten.
Upp kommer största för dagen

Den här Öringen vägde 2,32 kg och var kortare än Johns men rätt mycket tjockare.

Nu blev det stiltje i dubbel bemärkelse. Det slutade nappa och Vättern låg totalt still. Solen gassade och dagen-efter-solbrännan var ett faktum.

Vi turades om att styra skutan och slappa i fören



Sammanfattningsvis var det en bra fiskedag. Skönt väder och alla fick fisk.
Nu ska min kära mor få två fina öringfiléer till påsken, hoppas hon blir glad

Mer fiske kommer, känner att jag knappt gjort annat på senare tid och vem kan klandra mig med detta väder?
Kommentarer (2)