Planen hade lagts upp och den gick i korthet ut på att först skaffa Mört och att sedan förflytta oss för att meta Gädda på betesmörtarna. Planer funkar lite si sådär ibland :P

I alla fall, vi gjorde försök efter försök att finna Mört och att fånga dem. Det var inte det enklaste kan jag lova.
Om det var vädret eller något annat som spelade in vet jag inte men Mört var det dåligt med där vi provade.

Till slut fann vi en plats som gav fisk i riktigt bra storlek för Gäddmete och efter en stund var vi nöjda. Detta var väl femte stället vi provade för dagen och en sammanlagd förflyttning på runt 2 mil, tur vi hade bilar :)

Iväg bar det illa kvickt mot Gäddornas sjö och det efterlängtade metet.
Väl där gjorde vi iordning våra riggar och kastade ut, öppnade var sin öl och lät varenda muskel i kroppen stänga av sig.
Magnus överglänste oss alla som vanligt på den här punkten:


Vi andra höll oss vakna men det hjälpte föga då Gäddorna inte alls verkade på hugget.
Alla började med bottenmete men jag blev trött på att ständigt ha en och en halv meter och 2 kg sjögräs som täckte betesfisken varje gång jag vevade in för att kasta om, så jag tacklade om till flötesmete och lät fisken gå på runt en meters djup. Där slapp den simma in i gräset hela tiden och jag kände hopp om att en Gädda kunde få syn på Mörten.

Efter några timmar blev vi rätt trötta på det och värmen i soffan lät mer lockande så vi packade ihop för hemgång.
Då jag vevade in linan och lyfte upp Mörten kunde man se tydliga revor från en gäddkäft, allt var gjort utan att jag kunde se det på flötet. Det är möjligt att Gäddan bara tog tag i Mörten och släppte den genast.

Vädret började rätt okej med mulet och ingen vind att tala om.
Sedan började vinden trycka på och det kom en liten regnskur som gick över till solsken och nästan vindstilla.
Skumt väder men det är hösten det.

Bättre skitfiske nästa gång får man hoppas.
Nu har jag i alla fall några infrysta mörtar för att verkligen ge deadbait en chans.