Det utlovades stormbyar och stormbyar fick vi.
Vågorna gick höga när vi backade ner med bilen och båten mot rampen.
Vattnet var mörkt och det såg inte värst gästvänligt ut.

Men jag och John ville ju fiska och fiska, det skulle vi göra.
Båtvagnen sänktes tills vi kunde släppa i båten och utrustningen gjordes klar att användas.
Nu skulle här fångas gäddor var det tänkt.

Enorma wobblers valdes ut och när våra spön satt i hållarna så fanns det inte mycket mer att göra än att vänta in huggen. Ja och dricka kaffe så klart, och äta mackor.

Efter ett varv runt rutten så kom vi upp på lite grundare vatten och wobblern gick ner mot botten, några sekunder senare när djupet ökat lite grann så gick spöet i en båge. Snabbt greppade jag och gjorde ett mjukt men bestämt mothugg och där satt en fisk på.

Vi bråkade en liten stund, gäddan och jag, ibland tog jag lina och sen fick gäddan ta lite.
Hon bröt ytan rätt så fort och vi kunde se att hon var en fet och romstinn hona, kort men stor om magen.

Väl inne i båten såg vi att hon nog kunde vara lite större än båda av oss trodde och när hon lyftes in i båten så var det ett faktum. Inget monster men inte heller någon av dussinfiskarna som vi brukar få i Munksjön.









Bygget av S.M.O.T-huset börjar sjunga på sista versen nu, snart står det klart och det kan manske bli lite trevligare syn än byggplats där runt.



Här kan man ju se lite vågor också, fast blåsten fastnade inte på bild tyvärr.
Nu är det äntligen slut på isfisket, det har varit roligt men det var verkligen dags för öppet vatten nu.