Jag och Martin planerade in lite mete efter Sarv denna vindstilla men kalla Fredagskväll.
Jag började med flötmete med resultatet ingenting på säkert två timmar.
Inte ens ett litet pill alltså.

Martin satte direkt igång med gamla trogna feedermetet istället, vilket skulle visa sig
vara melodin för kvällen. Rätt snart började de försiktiga nappen komma hos honom, så
försiktiga att de nästan inte syntes i spötoppen. Sedan började det krångla ordentligt för honom.
Vid första riktiga nappet så gick linan av, vid flera tillfällen har den gått av vid mothugg och utkast.
Det är någon lina som den lokala fiskebutiken gärna spolar på nya rullar och tar några kronor metern för.

Vid andra nappet höll linan, men tafsmaterialet hade nog fått en skada och tafsen gick av vid mitten.
Sedan dog det ut ett tag hos Martin, hos mig hade det varit dött sedan jag kastat i flötet första gången.

Jag kände då att det kanske var dags för mig att byta taktik.
Sagt och gjort, jag riggade mitt feederspö och slängde ut en bra bit.

Några minuter senare nappar det ordentligt hos Martin och han får till ett perfekt mothugg.
-Fisk! hojtar han glatt

Drillningen går galant och jag håvar första Sarven, en praktpjäs som vägde in på fina 860 g


Knappt en kvart senare prickar han in ett mothugg till och en andra Sarv får syna botten av håven.


Nu var det ett faktum, Martin är nya Sarvkungen.
Efter denna andra Sarv så kände vi båda att kylan fått ner vår fiskelust till botten.
Båda var stelfrusna och vi ville inget annat än komma hem till värmen.

Vi packade ihop för den här gången, men det lär ju absolut inte bli sista :)