Idag blev det en liten promenad med kameran ner till Vätterstranden för att se om man kunde fota några skridskoåkare. Det var inte många ute men några hade letat sig dit. Det var även några stycken isjaktskörare (vad kallar man såna?)

Jag fotograferade ett litet träd den första December som var vackert inslaget i is och nu var det helt begravt i isen
Första bilden är från 1a December


Andra bilden är från idag


Jag och promenadsällskapet kunde inte hålla oss så vi letade en plats där vi kunde komma ner och efter en stund hittade vi ut på isen. Problemet att komma ut var att det bildats en 2 meter håg och nästan 10 meter tjock mur mellan Vättern och gångvägen av sönderkrossade isflak.

Men när vi väl funnit en plats att gå över så kunde jag ta mina första nervösa steg på Vätterns is, det är ju en känsla måste jag erkänna. Isen var inte perfekt och superblank här nere i södra spetsen av Vättern men på sina platser fanns det blanka fläckar där man kunde se genom isen som om den vore en centimetertjock glasskiva. Häftigt!




På sista bilden här ovan kan man urskilja bottenstrukturen, vågig sandbotten dominerar den södra delen.

Vilken synd att det inte var strålande solsken, då hade man nog kunnat se ännu bättre genom isen.