Morgonen gryr, solen är på väg upp över Jönköping och vi packar bilen för den lilla trippen upp till Landsjön och Anders Fondelius.

Martin S och jag är taggade till tusen. Ännu mer taggade hade vi varit om inte Martins hela fiskeutrustning stulits från hans förråd några veckor tidigare *må satan sätta eld på tjuvarnas ögon* men vi hade mina och Fondans spön så vi skulle klara oss. Här delar vi lika med nappen på isen.

Väl uppe hos Fondan lastade vi ur och tog på oss flytoverallerna, inte för att vi trodde vi skulle ramla genom isen utan för att de är varma och sköna. Upp med grejerna på ryggen och med raska steg klev vi ut på Landsjöns vidder.
Det var vindstilla och solen hade börjat värma så där gott som bara en sol kan göra, oj vad jag älskar den där stora gula pricken på himlen.

Anders och Björn hade blivit klara med sina prylar några minuter tidigare och det tog inte lång tid innan vi fått ut våra heller. Vårt samarbete med borrning och uppsättning av spön var i perfekt symbios.


Martin Thomasson kom någon stund senare och då hade vi ytterligare några spön att dela på.
Medan Martin Svensson borrade hålen och Fondan isade ur dem så satte jag och Martin Thomasson ut hans spön.

Vi höll på att sätta upp sista spöet när första fället kom på det vi nyss hade satt ut bakom oss. Det var min tur att börja så jag sprang bort till hålet och böjde mig ner. Rullen var stilla och linan var inte ens sträckt, nylonlina har ju en tendens att få formen från rullens spole och den där spiralen ner i vattnet betyder allt som oftast att ingen större fisk finns vid andra änden av linan.
Men man ska aldrig vara för säker. Jag tog av mig vantarna och greppade linan, sedan började jag sakta och väldigt försiktigt hala in linan för att se om jag kände motstånd. Först kändes ingenting men sedan var det något där. Just i den sekunden bestämde sig fisken för att det var dags att kila vidare och rullen började spotta ut lina.

Jag tog tag i spöet, såg till att jag hade kontakt med fisken och gjorde sedan ett lätt mothugg. Först uppfattade jag det inte som att någon fisk fanns där, jag utbrast till och med -nej den släppte men fick snabbt ta tillbaks det då jag efter ett par varv med rullveven kände några goa knyckar i spöet.

Det var ingen dramatisk fight utan bara några stycken korta rusningar strax under hålet. Gäddan lyftes upp, vägdes och fotograferades för att sedan få simma tillbaks ner till sina gäddkompisar i djupet.

Nu var det en rätt lång stunds väntan på nästa fäll och Björn hann både åka och handla Cola + korv samt tända grillen och grilla korven innan nästa huggperiod (om man nu kan kalla det så) kom och vi fick två fäll på några minuter.

Grilla är gott, väntan på korven gjorde däremot att magen på ett väldigt aggressivt sätt sa att den var hungrig.
*morr* sa den




Och så inleddes ännu en av dessa väntetider på nästa gädda. Det tog någon timme och då var det dags för Martin T att sätta nytt dagsrekord med en gädda som hade riktigt stort huvud och var väldigt långsmal.


Efter denna gädda och någon timmes väntan så gav jag och Martin S upp men Fondan och Martin T var kvar i hopp om en gädda åt Fondan också. Det skulle visa sig vara en bra strategi för han bräckte Martin Ts dagsrekord och tog alltså dagens största fisk


Efter detta gav även dessa herrar upp och väntan till nästa tur började.
Förhoppningsvis tar det inte alltför lång tid innan vi står där på isen igen och njuter av vårvärmande solsken.