Härom kvällen beslutade vi oss för att fiska, jag och Martin.
Efter att ha kommit överens om plats så kastades fiskegrejerna in i bilen och färden mot platsen gick rätt fort.

Vi körde feedermete båda två med majs som bete. Krokarna kunde varit i storlek 10 men ingen av oss hade någon så liten krok så vi fick nöja oss med storlek 6 på krokarna.



Här ser man en tredjedel av mitt spö. Böjen ser rätt stor ut men är egentligen inte för mycket. Min topp på detta spö är extremt tunn och när fisken tar betet så finns det åtminstone 15 cm till att böja innan något vidare motstånd känns. Däremot ser jag väldigt tydligt när någon fisk pillar på majskornet, så känsligt är det.
Sorry för oskärpan i bilden.

Det gick rätt trögt i början. Mycket pillande från start och det verkade inte vilja sluta, men ingen fisk ville plocka upp betet och försöka simma iväg med det.

Till slut visade Martin hur det skulle göras och en liten mört skrämde slag på honom:


Snart lyckades jag också på ett mirakulöst sätt att kroka en av dessa rödögda monster:


Vi fångade några sådana här silverfiskar och släppte tillbaks dem igen.
Sedan hände något konstigt, en Braxburgare rullade förbi min krok och fastnade. Jag vevade in vad jag först trodde var en stor mört, snacka om förvåning:


Braxburgaren smakade inte lika gott som namnet ville få det att låta

Jag fångade lite senare en till Braxen i samma storlek.
Sedan blev det outhärdligt med myggen så vi packade ihop, åkte hem till mig och bryggde några koppar kaffe.

Snipp snapp snut...