Jag hade fått nys om en pöl i Vaggerydstrakterna där det skulle finnas Ruda eller Sutare i massor, vilken art det verkligen var låg dolt i dunkel.
John och jag bestämde oss idag för att bege oss dit och ta reda på hur det verkligen låg till.
Regnet föll när vi kom dit men det klarnade upp en stund senare, för att börja regna lite sporadiskt igen.
Vi hade nog inte överdrivet stora förhoppningar när vi började plocka med våra grejer och kastade ut för första gången.

Snart började det i alla fall guppa i Johns flöte, och mitt flöte guppade till med. Jag lyckades inte kroka fisken men John fick till ett bra mothugg.
Besvikelsen kom hårt då det var en mört i standardstorlek, 15 cm lång ungefär.
Ut igen och nästa napp kom på Johns krok också. En pytteliten fisk kom upp och John var ett enda stort frågetecken då han lyfte upp den ur vattnet. Själv kände jag igen fisken direkt då jag såg den.


John hade aldrig i hela sitt liv sett en Sutare av mindre modell och var övertygad om att den växte upp i en annan dimension tills de vägde 1 kg, för att sedan bli hämtade av dansande älvor i sommarklänning.
Men nu vet han sanningen. En minisutare var i alla fall fångad och nu visste vi ATT det fanns en bra art och vilken art det var.


Här är en till, lite större denna gången. Sutare är trevliga och det är kul att de ser precis likadana ut både när de är så här små och när de är vuxna.


Plötsligt dyker Johns flöte med bestämdhet och nu tjoar och hojtar John som en full långtradarchaffis.
-Den här är större!

Upp kom en mört i riktigt bra storlek som vägdes in på 380g

Någon minut senare händer det igen.

Den här mörten vägde 460g

Jag blev inte fisklös men vi tog inga foton på mina små fiskar.
Allt som allt blev det runt 7-8 mörtar och upp emot 15 sutare i varierande storlek.
Fastän storleken inte var mer än 200g på sutarna så kan det ju finnas större. Vi fiskade ju inte så länge och hade inte optimal utrustning.