Ikväll blev det en tur med Magnus för att jaga storlake.
Efter en väldigt lyckad betesfiskfångst så var vi snart på plats och kunde kasta ut.
Dimman låg som ett täcke över och runt oss, det var en aning kusligt måste jag säga.

Sekunden efter att Magnus kastat ut sitt så gör han ett mothugg, fisken hade tagit betet direkt när den landat på bottnen. Upp kom en pytteliten Lake som inte ens gick att fånga på bild om man zoomade in till max. Nej inte riktigt så liten men den var nog den minsta vi fått där. Ungefär så här stor var den *måttar upp maxavstånd mellan tummens topp och pekfingrets topp*

Efter den så hade vi båda lite napp men ingen ville fastna verkade det som.
Jag hade det första riktiga gunget men kände bara ett litet motstånd någon millisekund innan kroken lossnade från betesfisken och slank ur munnen på Laken. Magnus hade sedan några ordentliga hugg men det var samma visa där, ingen ville sätta sig.

Jag passade på att nattfotografera när det var som segast, och med dimman så blev resultatet rätt okej.
Hade varit fint med någon sorts ljussättning dock.


Efter att vi haft några stycken pill till på våra beten tog en Lake tag i betet som jag hade på mitt napplarm-spö och drog ut några decimeter lina så att det pep några gånger, när mothugget kom så kände jag inget motstånd alls. Surt, ännu en fisk missad.

Jag sätter på en ny betesfisk och kastar ut. Jag hinner sätta ner spöet och spänna upp linan innan jag ser några ordentliga gungningar på mitt feederspö (det till vänster på bild som står lite snett) och avbryter det jag håller på med på napplarm-spöet.

Ett bestämt mothugg senare känner jag ett ordentligt motstånd.
-Ja den sitter och den känns STOR, sjunger jag med världens största leende.

-Ofan gott Tintin, säger Magnus och gör iordning håven direkt.

Slirbromsen satt lite för löst dragen så den började dra ut lina. Jag drar åt slirbromsen och ser att spöet nästan böjer sig ner till vattenytan av tyngden. Några rusningar hinner Laken med innan den är framme vid land, och vi hade inte sett den ännu.

Magnus sveper under fisken med håven och lyfter den ur vattnet.
Den var inte något monster men störst för säsongen än så länge. Att drilla en Lake större än den här storleken, på ett känsligt feederspö är inte att rekommendera.






Laken vägde 2430g och var 69 cm lång. Magen var som en ballong när den låg platt mot avkrokningsmattan, den här Laken hade ätit upp sig ordentligt eller så var den fylld med rom. Nej inte sån man dricker.

Tyvärr blev det ingen bjässe för Magnus den här gången heller, men nu snart är det dags. Jag känner det.
Han missade däremot en lite större på runt 1,5 kg, den släppte på väg mot håven.
Vi såg den klart och tydligt dock.