En känsla av panik börjar byggas upp i kroppen nu, öppet vatten är vad som suktas efter och
man håller ögonen på isen varje gång man är nära ett vatten.

Solen sken och det var vindstilla när jag tog steget ut på gatan, destinationen var sjön med båten.
Jag kunde känna hur solens strålar värmde min hud och det var en urskön känsla, fan vad jag saknat
detta. Snart kan jag på allvar börja gömma undan mina vinterkläder för de kommer inte behövas på
flera månader framöver.

När jag kom fram till sjön med båten så insåg jag rätt fort att fastän det var öppet vatten i norra delarna
så låg isen kvar i södra änden, där min båt är så klart.


Isen är väldigt porös så den ger med sig snart, det är jag säker på.
Så inom en snar framtid kan vi putta ut båten och börja fiska på riktigt.

Jag bestämde mig för att promenera runt hela sjön i brist på annan rörelse i benen denna dag så
det var bara att börja gå. Några hundra meter senare såg jag plötsligt ett omkullfallet träd bredvid
gångvägen. Vid närmare undersökning så kunde man enkelt se att en bäver varit i farten.
Vilket vårtecken!


Jag fortsatte och konstaterade att varenda sittplats ända ner till de allra sydligaste delarna av sjön var ockuperade av personer som, precis som jag, ville passa på att lapa sol i det sköna vädret.
Jag vandrade och vandrade ända tills jag slutligen fann en tom plats, och just när jag satt mig så
försvann solen bakom ett moln och syntes inte mer. Vinden började ta fart också vilket snabbt gjorde
att vädret inte alls var lika underbart som det var i början av promenaden. Men det stoppade inte mig.

Jag fann två tecken till på vad som väntar:




Om vi alla önskar riktigt ordentligt så kanske vi kan påskynda våren och sommaren, ska vi försöka?