Tillbaks på isen fast utan nya rekord
I Lördags blev det en fisketur igen. Jag känner att min kropp inte orkar med så här mycket
och jag behöver en vila, men någon liten tur ibland måste det bli. Fiske ger mig en viktig
mental kraft, och en känsla av tillhörighet vilket är behövligt för alla att känna på något sätt.
Tillbaks till fisket. Vi började vår resa i centrala Jönköping då Martin S plockade upp mig
utanför min port. Taggade till tusen och trötta som tusan landade vi till slut på Anders
bakgård och tittade ut över sjön. En kall sydvästlig vind drog över isen och det betydde
en kall fiskedag. Baslägret som började mitt ute på sjön flyttades raskt in i lä bakom
vassen utanför Anders strandkant. Anders bor så underbart vackert till, med strand och allt.
Till och med måsen stod på isen och huttrade
Men det klarnade upp emellanåt och blev riktigt skönt de gånger solen faktiskt behagade att
bryta igenom molnen. Och i lä bakom vassen mådde vi inte dåligt alls.
Fisket däremot var segt bortsett från en liten snipa som jag fångade tidigt på förmiddagen.
Den var precis som de andra gäddorna vi fått nu på senare tid riktigt fullmatad och redo att
göra nya små gäddyngel när isen släpper från kanterna. Jag ser nöjd ut och det var jag så klart.
Efter den här gäddan blev det några fäll på vipporna och fisk som tagit tag i mörten och simmade,
men ingen som fastnade. En aning frustrerande. Jag gissar på att det var större abborrar som var
framme och smakade. Men i brist på fisk kan man ju fotografera, speciellt fint när solen är framme.
Just när vi var redo att plocka upp grejerna så fällde det äntligen på ett av Martins spön och
upp kom en fin lite krabat som fick bli en perfekt avslutning på fisketuren. Senare plockade
även Anders en gädda.
Det var en bra fisketur med sol och trevligt prat, hade det blivit lite fler gäddor skulle det kunnat
vara en riktigt bra fisketur. Men det blir det kanske nästa gång.
Vi ses!