Ja då var det äntligen dags, första ismetet för vintern.
Daniel kom först och stod nedanför mitt när jag kånkade ner grejerna och Peter kom strax efter.
Vi lastade in och åkte glada upp mot Kaxholmen och Fondan.
Väl där möttes vi av det trevliga ljudet från motorisborren och då kände vi att, äntligen är det
vinterfiske igen. Kallt men alltid så otroligt trevligt.
Vi halkade ut till baslägret med prylarna och satte sedan i lugn och ro på oss broddarna så
vi skulle slippa halka mer under dagen, det blir snabba springturer när man får fäll och då
är det guld värt med broddar. Jag tog motorborren och började borra upp hål till oss medan
Daniel fixade med sitt spö vid hans hål, tacklet på och mörten på kroken så var han snart
klar och kunde hjälpa mig att sätta ut mina spön. Jag tror nog att Daniel kommer köpa fler
spön nu, han är fast i ismeteträsket efter den här turen.
Peter tacklar upp ett av sina spön
Snart hade vi alla fått ut våra spön och väntan kunde börja. Det tog en liten stund tills det var dags
för Fondan att ta första fisken. Ett hårt mothugg och gäddan satt fast.
Han drillade den bestämt men försiktigt och jag landade den med gälgreppet i hålet. Det var kallt
om fingrarna men gäddan går först så jag höll den under vattnet i hålet tills han kunde hämta våg
och avkrokningstång. Den här gäddan vägde in på strax över 5 kg vilket var en fin början.
Vid mätningen häll jag fortfarande gälgreppet, gäddan tyckte inte om detta och gjorde en kraftig
krokodilrullning vilket fick min hand att fastna i de tandförsedda gälarna och skadan var ett faktum.
Blodet droppade från handen och färgade snön intensivt röd. Efter lite tvättning kunde skadan synas.
Bit ihop och kom igen, det är nyckeln till framgång vid fiske. Skador är att räkna med och det här
var inte så farligt, några få djupa rivsår men annars var de väldigt ytliga. Och i kylan känner man
inte så mycket av det ändå så det stoppade mig inte.
Just när vi släppt tillbaks Fondans gädda fick Björn fäll på sitt innersta spö och vi alla kutade dit.
Lagom till vi andra kommit fram gjorde Björn ett prakt-mothugg och gäddan satt även den här gången.
Den här verkade en aning större och efter några rusningar kunde vi landa även denna.
Efter vägning kunde vi konstatera att den faktiskt var det, om än med liten marginal.
Runt 5,5 kg och 98 cm har jag för mig att hon vägde.
I med henne och tillbaks till väntandet.
Nu dröjde det ett tag men sen när jag just skulle flytta in ett av mina spön, jag hade satt alla långt
ut, så löste vippan ut på det spöet jag sänkt ner till botten och jag sprang dit. Mothugget satt och
första ismetegäddan för året var ett faktum. Den vägde runt halvkilot och var så liten att den nog
inte skulle ha synts på bild så vi sket i att fotografera den.
Nästa gädda tog ytterligare ett tag på sig att hugga och det var på Daniels spö. Det var Daniels
allra första ismetetur i hela sitt liv och då även hans första ismetegädda i sitt liv. Den var inte
stor men det gör ju ingenting när det är första i ens liv. Runt kilot vägde den här.
Se vad glad han är, ismete-Daniel
Nu var det bara Peter kvar som inte fått fisk och tyvärr dog det helt och hållet, vi väntade länge på
hugg någonstans men det kom aldrig. Vi får hoppas på bättre tur nästa gång, Peter.
