Stjärnhimmel och napp i natten
Ja då var det dags att ännu en gång berätta om en kort fisketur.
Det var jag och Daniel, och all vår utrustning på väg till ett förhoppningsvis framgångsrikt äventyr till
"sjön" och ett extremt tidigt försök på Sutare. Sutaren är en riktigt häftig fisk som bjuder på otroligt
fin kamp om man lyckas kroka ett stort exemplar av denna vackra fisk. Men de är inte alltid så enkla
att kroka, de rackarna.
Vi svängde ner på parkeringen och lastade ur all vår utrustning. Var sitt spö, en stor väska med
prylar för mig och något som ser ut som en låda på ben för Daniel. Där i har vi alla saker som vi
använder, allt från pannlampa när det blivit mörkt till tackel, vågar och vågnät. Och så har vi så
klart det viktigaste, stolarna. Det är rätt jobbigt att behöva stå i flera timmar på plats om man
glömt stolen vilket jag har en tendens att göra med jämna mellanrum. Vi var även klädda för
kylan som infinner sig på kvällarna fortfarande. Flytoverallen värmer en del och sedan får man
ändå klä sig varmt under för att inte börja frysa när solen går ner.
Då vi plockade fram grejerna och tacklade våra spön ( nej inte tackla som i ishockey utan
sätta "tackel på spöna" ) kom två herrar och hälsade på, frågade vad vi gjorde och tyckte nog
att vi var galna som försökte oss på att fiska sutare så här tidigt på säsongen. De berättade
om sitt fiske och vi småpratade om allt möjligt en stund för att sedan skiljas åt i mörkret.
När vi fått ordning på våra grejer kastade vi ut och satte spöna på rodpodden och nu så
började väntan på att det skulle nappa. Medan vi väntade blev det prat och kaffe.
Så här ser vår uppsättning ut, var sitt spö på rodpod med elektroniska napplarm som tjuter
när eller rättare sagt OM det nappar.
Vår väntan var lång och inget hände på ett par timmar så jag passade på att fotografera himlen.
Det var helt molnfritt och man kunde se alla stjärnor som blinkade i skyn, vi kunde även se en
hel del satelliter som sköt fram över himlavalvet, det är så otroligt vackert med natthimmel.
Lite mörkt men här kan man se trädkronorna ovanför oss och natthimlen med stjärnorna som lyser.
Vi fortsatte att vänta och efter någon timme till pep det till två gånger i någons larm och sedan en
gång i den andres. Vems larm som pep först vet vi inte. Vi sprang ut på bryggan och kollade läget
men kunde inte se något som indikerade napp direkt, bortsett från att Daniels lina var en aning slak.
Med ett napp i bagagen fick vi nytt liv och blodet började pumpa lite snabbare vilket gjorde att vi inte
kände oss riktigt så kalla som precis innan nappet. Förhoppningen steg och vi kunde nästan se
framför oss hur napplarmen skrek och linor sprutade ut från rullarna. Snart kommer det vi väntat på.
Men det hände ingenting, vi väntade och väntade och till slut var temperaturen nere på 3 grader och
vi bestämde oss för att packa ihop alla våra grejer och avsluta för den här gången. Ett napp hade
vi i alla fall och det får vi vara nöjda med, så här tidigt på säsongen. Men fler pass här blir det!
Daniel väntar på något gott, som tyvärr inte inträffade denna kväll.