En kort lake-fisketur innan jul blev det
Japp, jag och Magnus bestämde oss i måndags för att åka ner till lake-stället i Vrigstad och prova
lyckan på tisdagskvällen. Sagt och gjort, Magnus stannade utanför mig och jag lastade snabbt in
min stol, mitt spö och mina fiskegrejer i den blå IKEA-kassen. Nu hade vi allt som behövdes, eller
nej inte riktigt. Vi behövde också löja men det skulle vi ta på vägen.
Vi stannade till på löj-stället och löjorna kokade i ytan när vi lyste med våra pannlampor. Det här
skulle gå galant! Jag tog första kastet med kastnätet och fyllde nästan spannen med perfekta
löjor, fastän jag misslyckades katastrofalt med utkastet och nätet la sig som en utdragen korv
istället för en cirkel som det ska göra. Magnus gjorde rätt på hans försök, han är en hejare på
att kasta med kastnät. Men den här gången var löjorna små så vi fick ta några kast till innan vi
var nöjda med mängden stora löjor. Laken är riktigt glupsk och tar stora beten så var inte rädd
att köra med dessa. Det ska du få se längre ner.
Vi stannade till i Vrigstad och köpte en korv (Magnus) och en hamburgare (jag) för att sedan
åka vidare en bit. När vi anlänt var jag snabb att få ihop mitt spö, jag hade ju fiskat tidigare i år
så för mig var det bara att montera ihop spöet, sätta dit ett glidande päronsänke och kroktacklet.
Magnus däremot hade inte gjort i ordning sina prykar så han fick göra så gott han kunde i mörkret.
Lite snö låg det på backen, kändes vintrigt värre :) men det var inte mycket snö som du kan se.
Vi lär få ett snöfattigt slut på detta året. Jag hoppas att kylan kommer, så att isen lägger sig och
sen kan det få snöa lite grann. Det är trevligt.
Vi körde på några timmar utan att det hände något på våra riggar, vi drack kaffe, åt chokladbollar
som jag hade gjort och snackade om allt möjligt. Det är alltid så förbannat trevligt att fiska med
dig, Magnus. Till slut plingade det dock till och Magnus såg direkt att det var mitt spö, jag studsade
upp och irrade ner till spöna, satte mig redo att göra mothugg och väntade. Och väntade.
Bara några små darr i spötoppen vittnade om att det faktiskt var en fisk där nere som var på den
13-14 cm långa löjan där nere på mörkret. Darr som försvann också till slut. Så väntan fortsatte.
En kvart senare plingade det till igen och även denna gången på mitt spö, jag gick ner och när jag
satte handen på spöet kunde jag se att spötoppen ryckte till två gånger så jag satte ett mothugg
direkt. Fisken satt där och jag drillade in den till land där Magnus väntade med håven. Något som
nästan kändes dumt, så liten som laken var. Men man ska ju vara på den säkra sidan, om man
lyfter fisken över vattet kan linan gå av av tyngden. Laken gjorde mig glad i vilket fall, fastän den
var pytteliten. Kanske 300-400g, fastän den var smällfet. Tyvärr visar inte bilden det så bra.
Efter det här blev det ingen mer fisk och gaska snart plockade vi ihop och åkte hem. Tyvärr ingen
3+ för Magnus, men snart är vi där igen och DÅ ska den fångas! Vi vet ju av erfarenhet att det går
riktigt stora lakar där, med många 3+ och ett par över 4 kg.
Vad det blir för fiske nästa gång återstår att se, det beror på om kylan kommer så det blir is eller
om det fortsätter vara milt och vi kanske kör landmete efter lake eller gädda.