Svårfiskat men äntligen lite resultat
Jag och Daniel bestämde oss sent på fredagskvällen för att åka och fiska sutare.
Vi anlände till vår vanliga plats vid Knektadammen och började med att sätta igång vår nya favorit,
ThermaCell! En fantastisk uppfinning som gör det nästintill mygg- och knottfritt.
När detta var klart gjorde vi i ordning prylarna för fiske och mäskade upp platsen med några bitar
räkstjärt och lite pellets, inte för mycket och inte för lite. Detta har fungerat utmärkt för oss både
till sutare och ruda så det fortsätter vi att köra. Jag vet inte om pellets är rätta ordet, det är något
som heter värpfoder och är köpt på Lantmännen. Sånt kör vi med i alla fall, pellets låter smidigare
att säga och de ser ut som små pellets.
Vi kastade ut och väntade, som vanligt kom nästan direkt fisk in i Daniels del av swimmet och
han började få pill på betet, men ingen fisk ville riktigt ta till en början. Snart fick Daniel i alla fall
ett napp som han gjorde mothugg på och fisken satt. Den drog direkt in i det lilla näckrosbältet
till höger om hans flöte och vi var oroliga för att fisken var förlorad men till slut hittade den ut av
sig själv och Daniel kunde drilla den en stund...innan den plötsligt släppte.
Daniel bröt ihop men kom igen med full kraft och kastade ut igen. Jag hade som vanligt inga
pill eller linebites och det är nästan lika frustrerande som att tappa en fisk. Nu hade det hunnit
bli mörkt och våra flöten lös upp i natten, det är nu som ett napp är som häftigast när man ser
hur lysstaven gungar till och flötet börjar vandra. Det är en speciell känsla.
Vi körde på i några timmar under natten men ingenting ville nappa, fastän vi efter mörkrets inbrott
båda hade lite småpill på våra beten så att flötet gungade till ordentligt eller lyftes och sjönk lite
grann. Så sa Daniel att han började bli seg i huvudet, han hade ju faktiskt varit uppe sen 6 på
morgonen så det var förståeligt, och han funderade på om vi skulle ge upp för den här gången.
Just då gungade det till i mitt flöte och det började vandra iväg fort, jag gjorde mothugg och en
kämparglad fisk satt fast i andra änden på linan. Jag lyckades hålla fisken borta från näckrosorna
som i mitt fall var rakt utanför mitt flöte och till slut kunde vi håva skönheten. Det var en sutare
av normalstorlek runt 2 kg och jag var så nöjd att äntligen har fått en fisk. Det kändes som det
gått troll i mitt fiske på senaste tiden, jag hade kämpat utan resultat så länge men nu satt den där.
Efter den här fina sutaren plockade vi ihop, nöjda med att i alla fall fått en fisk under alla dessa
timmar. Men det är garanterat inte sista gången vi sätter oss där och hoppas på någon stor fisk.
De simmar där, det vet vi. Bara man kan slippa de stora karparna så :)
Nästa fisketur får vi se vilken art det blir, kanske blir det ål eller kanske lite göstrolling.
Ingen vet. Tills dess önskar jag er alla skitfiske och en fortsatt trevlig sommar!