Martin och jag åkte hem till Anders för att fiska igår eftermiddag och hoppet var stort att fånga både

många och stora gäddor i sjön som är känd för sina monstergäddor. När vi kom hem till Anders och

stegade ner på hans baksida kunde vi se att han redan satt på sjön, guppande i båten trettio meter

ut från land. Han såg oss och tog sig hemåt medan vi riggade våra spön, både jag och Martin hade

spön som var helt oförberedda för fiske och var tvungna att trä linan genom spöringarna och montera

flöte, gummipärlor, sänke och kroktafs innan vi kunde börja fiska. Snart var det färdigt och vi lastade

båten med alla prylar.

 

Sjön låg helt spegelblank och solen sken, det var underbart väder. Endast en svag bris hjälpte till

att svalka oss när vi väl kom ut på öppet vatten och det kändes riktigt bra att komma ut på fiske.

 

Vi åkte över till andra sidan sjön och släppte ankaret på runt sju meters djup, ställde in djupet på

flötesstoppet och sänkte ner var sin mört, stora fiskar kunde vi se på lodet och alla drömde om

att flötet skulle sjunka och man krokade sin drömgädda. Men tiden gick och ingen fisk ville nappa.

 

Vi förflyttade oss några gånger ute på lite djupare vatten men då det inte gav något åkte vi in till

en vik där vassen stod tät och det såg riktigt hett ut. Mindre än en minut efter att vi kastat ut

dök Anders flöte och första gäddan krokades, den släppte tyvärr precis intill båten. En mindre

fisk på kanske 2 kg så det gjorde ingenting. Anders kastade ut igen och än en gång sjönk hans

flöte nästan omedelbart och andra gäddan kunde krokas men den gick loss ett par sekunder

senare. Vi förflyttade oss längre in i viken då gäddorna slutade hugga efter dessa två och där

var det gäddlek i vassen, det plaskade och skvättes vatten och det var ett riktigt skådespel.

 

Den här gången dök mitt flöte nästan omedelbart och jag utbrast:

 

Jag kunde följa flötets förflyttning i det klara vattnet och såg det glida omkring på kanske en

halvmeters djup och sedan sträckte jag upp linan och gjorde mothugg. Fisken stångades och

skakade lite grann på huvudet, den rusade ner mot bottnen och till en början kändes den inte

så stor men snart kunde jag se den och blev positivt överraskad. Den här var rätt okej.

 

Jag drillade den in mot båten så gott jag kunde, släppte på den på tok för hårt inställda

slirbromsen så att den kunde trötta ut sig och så att linan inte gick av. Snart kunde Martin

lyfta upp gäddan över relingen och efter en snabb vägning fick vi veta att den vägde 5 kg.

Några kvicka foton och så släppte vi tillbaka den igen, att släppa tillbaka fisken är härligt.