Så här tätt intill midsommar har det inte blivit något fiske, därav bristen på uppdateringar.
I veckan blir det åtminstone en tur i jakt på nattliga varelser.
Så titta förbi och håll koll på bloggen.

För någon vecka sedan var det en hel del fiske, vi börjar med att beta av Sutarefisket som inte alls slutade som vi hoppats.

Jag och Forceman åkte till Rogberga för att ta det lite lugnt med våra metspön.
Av någon anledning var Sutarna inte alls på hugget denna kväll, det var konstigt tyckte vi för man får alltid Sutare på den platsen.
Det började som vanligt med en del mörtar (som Forsman fångade så klart) och där kunde det ha slutat.
Men när Forsman vevade in för att kolla om betet var kvar, mörten hade ju slutat nappa, då gock det på en fisk som inte var mört. En rätt dramatisk drillning följde och först var vi säkra på att det måste vara en Sutare äntligen.



Det var det inte...



Och där slutade det i princip. Jag hade en efterföljargädda som var sugen på min feederbur när jag drog den i ytan.
Kalla och blöta åkte vi hem rätt tidigt på kvällen.

Några dagar senare tog jag bussen till Kaxholmen och Fondan.


Han och Martin hade varit ute några timmar med Fondans båt och trollat med Martins nya wobblers.
De funkade bra och de fick några gäddor. Jag kom ner till Fondans hus och hämtade en kall öl i frysen, gick ut på bryggan och tog upp ett ultralätt spö med en liten jigg på linan.
Kastade ut mot några flyende minifiskar i ytan och PANG
En Abborre på några hekto.
Kastade ut igen och samma sak hände ännu en gång.
Det höll på ungefär likadant ända tills Martin och Fondan var tillbaks med båten.



Martin ville visa att han minsann också kunde jigga upp en Abborre:

Och det kunde han...

Martin tog även några lite större, ingen över halvkilot dock.

Men nu började solen sänka sig borta vid Vättern och det var dags för ålmete.
Det var ju det vi var där för egentligen.


Nästan omedelbart hade Fondan, som kastat ut en jäklar bit, små pill på sin klump med mask.
Vi behövde inte vänta så jättelänge innan han fick göra ett rejält mothugg och skrek att det var en krokad fisk.
Eftersom Fondan med sitt monsterkast kommit så långt ut så tog det en stund att drilla in fisken, och när den väl var inne så stod det klart att han fått en ål.


87 cm var den och den vägde 1420 g


Thats it, det blev ingen ål för varken mig eller Martin denna kväll. Men ett par öl, god stämning och vi fick åtminstone SE en ål fångas. Inte dåligt.

John och jag rodde ut med båt och satte oss mitt i ett enormt näckrosbälte för en lugn stunds fiske, mitt i natten.
Vindstilla var det så det var riktigt skönt till en början.

John började med att dra några mörtar vilket inte var så populärt så här på Sutarmetet.
Men sedan började Sutarna komma in och jaga iväg mörtarna.

Ja vart ska man börja?
Med min riktiga kamera på lagning känns det inte lika roligt att fiska så här. Just fisket är ju lika kul men allt runt omkring blir mindre roligt. En gammal kompaktkamera har fått duga senaste tiden fastän den tar de sämsta bilderna någonsin.

Fisketuren ja, den började som vanligt. Man tittar ut och ser att det är vindstilla och inte har regnat på hela dagen.
Suget efter att se flötet guppa till för att sedan sjunka under ytan är för stort och jag packar grejerna.
Man möts av en spegelblank yta på dammen och av Nordlingarna som har tittat efter karp.
Det pratades om karpar siktade i storleker upp mot 8 kg, inga dåliga bestar det.
Inget som man vill få på kroken när man försöker få Ruda, då är chansen liten att det håller tills man fått fisken in i håven.

Flötet låg mest still och under de första timmarna kan jag räkna de solklara nappen på ena handen.
Krokning var dock inget som funkade inatt. Till råga på allt så började det strax efter 12 duggregna och fortsatte under nästan hela fisketuren.

Solen började bjuda på lite ljus även om molnen gjorde allt för att stoppa strålarna.
Nu började platsen som jag hade flötet på vakna till liv. Bubblor i ytan och virvlar från fenor som gjorde att flötet försiktigt gungade till ibland.
Men ingen fisk ville riktigt nappa.

Till slut blev jag för nyfiken och ställde mig upp, lös med pannlampan ner mot flötet och såg en vit skepnad sakta glida runt och gräva i botten.
Jaha det var det, min tafs och krok klarar ingen karp i de lite större klasserna.
Men jag var på tok för trött för att byta ut något och lät betet ligga kvar där.



Lika plötsligt som vanligt, oavsett hur säker man är på att nappet ska komma, så dyker flötet fort och jag lyfter spöet mot skyn. Fisken krokas och blixtsnabbt rusar den ut mot djupare vatten i mitten av dammen.
Efter denna rusning var det en relativt avslappnad resa in mot håven som väntade. Den gjorde några halvdana rusningar till men inget som oroade mig. 2800g och 49 cm var resultatet av vägning och mätning.

Gott att få en lite mer skaplig Karp. Men tråkigt att Rudan fortfarande gäckar mig.
Fel vatten att uteslutande ge sig efter just Ruda, visst :) Men många fler val finns inte vad jag vet.

Om någon som läser bloggen vet om något vatten här i närheten, en sjö, en damm eller en gammal göl mitt i skogen, som har Ruda så kasta iväg ett mail är du snäll. Det vore så underbart att fånga några lite större Rudor.

Var en sväng och fiskade i Bahamas igår.
Jag mötte upp Mattias Sädbom som också var fiskesugen och vi satte oss till rätta på en bra spot i hopp om rödögda monster.
Mattias började med att slita upp några slemmiga kräk av Braxensort, hans håv var inte vacker efter detta kan jag lova.

Sedan plockade han en Sarv som vi uppskattade till runt 600-700 gram, plopp så simmade den också tillbaks.
Jag lyckades med att fånga en mört i inte ens respektabel storlek, det var enda fisken jag fick.
Kul värre :)

Men Mattias däremot, han kan fiska den grabben.
Innan ens solen hunnit ner så får han ett ordentligt run i sina grejer och med ett monstermothugg av bästa sort så krokar han en fisk som verkligen ger honom en fight utan dess like.

Upp kommer en stor och fin Sutare med glödgade röda ögon som blänger ilsket på oss.
Nytt personbästa för Mattias var det också! Grattis!