När allt känns rätt
Jag fick en flashback till en fiskekväll för två år sedan, då jag och Magnus kom ner till
vår fiskeplats och konstaterade att kylan som föregick fisketuren hade lagt ett stadigt
istäcke över sträckan där vi skulle fiska.
Som de flesta nog kommer ihåg var inte 2010 en vidare varm vinter :) köldknäppar
på -20° och även ännu kallare här i Småland. Fiskare som vi är, förlorade vi vettet när
fiskesuget blev för stort och då är det ingen idé att försöka vara tuff och stå emot
längtan efter en fisketur. Många har försökt men få har lyckats!
Men tillbaka till den där kvällen, kalendern visade 30e November 2010 och vargavintern
hade slagit till så det bokstavligt knakade på sjöarna när isen bredde ut sig. Snön låg
tjock och ingen smart människa gav sig ut i denna kyla. Vi hade åkt några mil söderut
och kände verkligen inte för att vända hemåt utan att ha fiskat, så vi fortsatte till ett område
där vi misstänkte att det var mer strömt och att isen inte kunde få fäste.
Väl framme såg vi med glädje att det var öppet vatten och då var lyckan total.
Det tog inte lång tid innan vi satt i var sin stol och väntade på att få höra den där
ålbjällran som vi satt i toppen på spöet. Det är en fin känsla det där. *pling pling*
Där satt vi i lugnan ro och drack vårt varma kaffe, när vi bredvid oss såg ett par lysande ögon bland
några stenar. Upp tittade någon svart liten gestalt, från vad som liknade öppningen till en grotta!
Vi tittade på varandra samtidigt och det tog några sekunder för oss att se vad det var för någonting.
Där i öppningen till sin grotta stod en Mink och tittade undrande på oss, som om den frågade sig själv
vad dessa två dårar gjorde ute i den här kylan. Den försvann in i grottan en sekund innan den stack ut
huvudet igen. Jag vill tro att Minken hette Yngve, så det får bli hans namn tills någon bevisar motsatsen.
Väl utanför sin grotta kunde Yngve konstatera att han inte inbillat sig och att:
-Japp! Dårarna satt kvar!
Ja, vad gör man, hungrig och med en oemotståndlig doft av död mört som kryper in i ens näsborrar?
Sakta och försiktigt tog Yngve några steg ut i snön men kom kanske på att han glömt halsduken,
snabb som blixten försvann han in igen.
Nu hade nog Yngve tagit sig en stänkare och byggt upp lite mer mod, han skuttade ut någon meter
och stannade. Så tog han några modiga steg till...och nu var han nästan inom räckhåll för påsen med
läckerheterna.
Yngve stack in huvudet i systembolags-påsen och roffade åt sig en mumsig mörthalva som låg skild
från de andra, Magnus hade skurit den i två bitar och använde ena halvan som bete på Lake-kroken.
Nu hade supen nog börjat verka fullt ut för Yngve var modigare än han någonsin varit i sitt liv.
Här skulle det bli ett ordentligt julbord för Yngve!
Yngve är den där killen som gillar att mysa och gosa och det fanns ju ingen pälsbeklädd donna i hans
grotta så fick det bli dessa två dårar, de bjuder ju i alla fall på mat.
Yngve fattade extra tycke för Magnus och lät sig inte stoppas.
Yngve fattade extra tycke för Magnus och lät sig inte stoppas.
-Hej på dig, får man sitta i ditt knä?
Yngve blev till slut mätt och belåten och det var dags för mig och Magnus att åka hem.
Vi sa hej då, packade prylarna i bagagen. Yngve följde troget med oss till bilen och jag undrar om
jag inte såg honom vinka när vi sladdade hemåt igen.
Ett trevligt möte var det måste jag säga. Fisken uteblev men kvällen var ändå fulländad.
Så tillbaka till nutid.
Jag och Magnus var och fiskade Lake den 13e och vi var iväg en sväng igår också.
Den 13e fångade Magnus en fin Lake på 2680 gram.
Men hör och häpna!
Igår fångade jag en lite tjockare Lake och vid närmare granskning kan man se att fläckarna som alla är
olika på varje Lake, var identiska. Jag hade fångat samma fisk som Magnus fångat några veckor tidigare.
Skillnaden var att den hade byggt på sig en del och hade en riktigt tjock mage. Den hade gått upp
200 gram och vägde 2880.
Det är alltid skoj att fånga samma fisk och se att den mår väl.
Med gårdagens nordanvind blev det outhärdligt kallt till slut och det var inte så värst mycket aktivitet
så vi åkte hem runt nio-tiden.
Men det lär bli fler turer ut och fiska Lake innan denna vintern töar bort.