Martin Thomasson med far & jag åkte mot Fondan strax efter 07.00 i morse för några
timmars ismete på Landsjön. Fondan och Björn hade precis fått ut sina spön när vi anlände
och det gick fort för oss att få ut våra spön också.

Under tiden jag höll på med mitt sista spö så fångade Fondan en gädda av mindre modell
och hoppet om fler gäddor tändes direkt. Men gäddorna uteblev och under några timmar
så var resultatet endast en riktigt sargad mört på ett av Björns spön och en liten gädda
som Björn tog på Fondans spö när han var inne och bryggde kaffe.



Efter att ha köttat i oss några grillkorvar var och jag precis tömt en kopp kaffe så gungar vippan loss från
linan och svajar fram och tillbaks på ett av mina spön. När jag kommer fram så dras linan ut i stadig takt
och jag gör mothugg direkt. Genast känner jag att det är en bättre fisk än de vi fått hittills, både på
motståndet och de kraftiga huvudskakningarna. Fisken vevas in upp mot hålet och sedan gör den en
rusning ner mot djupet, detta sker flera gånger och varje gång får vi se gäddan i ljuset där solen skiner
ner i hålet. Vi landar gäddan, krokar av den och väger den till strax under 5 kg. Inte skitdåligt.



Efter den här gäddan fick jag en liten snipa som knappt vägde kilot.
Allt som allt, en trevlig fiskedag i solen. Fast det var riktigt blåsigt stundtals och man blev snabbt nedkyld.

Det har inte blivit mycket fiske senaste tiden men några gånger har vi varit ute och halkat omkring.
Sista isfisket utspelades i en av våra stadssjöar här i Jönköping. Jag och Magnus hade planerat allt in i detalj och det var en enkel match att förverkliga allt.

Dagen innan fisketuren ordnade vi mört och passade samtidigt på att scouta läget där vi tänkt fiska.
Det var tjock is och såg riktigt bra ut för morgondagen.


Magnus dotter och framtida storfiskare Noelle gjorde oss sällskap


När vi var klara där så började väntan på nästkommande dag och fisketuren.
Vi såg till att vara på plats vid sjökanten redan innan 8 på Lördagen och vi var båda så enormt
taggade att det var svårt att hejda sig. Men mycket skulle plockas ur bilen och läggas på pulka.

Till slut satt vi där i alla fall.



Isen var mellan 25 och 30 cm tjock och det kändes i armarna efter borrning. En motorborr skulle varit underbar att ha haft. Då går det ju göra lite förflyttningar ifall fisket är dåligt. Så som det var idag.

Det tog några timmar innan första nappet, jag satt vid mitt yttersta spö och pysslade med uppsättningen.
Mörten hade jag sänkt så den simmade några meter från isen, ungefär lika långt både upp till iskanten som till bottnen. Magnus hade tillfälligt gått till bilen för att fixa med ena foten som blivit blöt och nedkyld så han satt och njöt i värmen en bit bort.

Till vänster hör jag ett plingande och när jag tittar bort mot Magnus yttersta spö så ser jag hur vippan böjer sig mer och mer samtidigt som den skakar lite grann. Till slut så löser den ut och gungar fram och tillbaks.
Första nappet äntligen...men Magnus är flera hundra meter bort!

Jag ställer mig upp och viftar med armarna allt vad jag kan och skriker, inte för att jag tror han ska höra men det kändes rätt i alla fall. Ingen Magnus kommer ur bilen. Jag springer bort till hans spö och ser att fisken som tagit mörten drar ut lina i stadig fart. Då försöker jag igen att vifta med armarna men ser ingen rörelse på bilen.

Det får bli jag som tar det här fället helt enkelt eftersom Magnus inte kommer hinna ut hit innan fisken både svalt och skitit ut mörten som den tuggar på, tillsammans med några trekrokar vilket garanterat skadar fisken om den sväljer tacklet. Mothugget känns bra och jag drillar upp fisken mot hålet, fisken gör några rusningar men det är inte någon överväldigande fight direkt och efter en halvminut kan jag ställa mig på knä och föra ner handen i hålet för att få ett gälgrepp. Stadig som nästan alltid lyfter jag upp gäddan och samtidigt ser jag Magnus komma springande ut på isen. Vi möts halvvägs vid basecamp och där krokas gäddan av och släpps tillbaks i ett av pimpelhålen.



Någon bjässe var det verkligen inte men det är trevligt att det i alla fall kommer upp någon fisk ur hålet.
Den här var enda gäddan för dagen. Jag missade en rejäl abborre som självklart tagit den största mörten vi hade som satt på de största krokarna. Synd, den var riktigt stor.

Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder. Skitsnack!

Entutiastiska och förväntansfulla begav vi oss mot Lake-land, solens strålar hade nog gjort
sitt för att höja våra förhoppningar om en sagolik fiskekväll med Lake på menyn.
Ja inte att äta men väl att fotografera och glädjas åt.

En molnfri himmel tände stolt sina stjärnor strax efter att vi lämnat storstan och kommit ut
på E4an på väg söderut. En djupmörk färg förvandlades sakta men säkert till svart och allt
var frid och fröjd. Det enda som oroade oss lite grann var att temperaturmätaren sakta föll
nedåt i grader. Väl framme visade den -12 och den skulle sjunka ytterligare några stycken
under kvällen.


Mörkt och härligt tyckte vi när vi parkerade bilen. Totalt vindstilla

Rätt snart insåg vi att det verkligen skulle bli kallt, otroligt kallt.
Våra tår började frysa, fastän vi är vana vid kalla kvällar vid sjön och hade ett flertal sockar på oss.
Fingrarna frös på sekunder när vi tagit av oss vantarna för att försöka pilla med krokar och annat.



Det var så kallt att allt som var gjort av metall frös fast i händerna på en halv sekund, och då märker
man hur mycket det är som är gjort av metall. Man skär sig också lätt när allt blir fruset till is och börjar
bygga upp sylvassa kristaller. Vad man än tog på var fyllt av stenhårda kristaller och dum som jag var
försökte jag skjuta bort lite is från min overall med händerna. Direkt fick jag rivsår och det rann
blod...som stelnade fort och gjorde ännu mer skada.

Nej detta fungerade inte så kvällen blev avbruten efter några timmar och vi satte oss i bilen och
åkte hem. Stelfrusna satt vi i bilen med en enda önskan: Mer värme från fläktarna, och nu!
Till slut kom värmen och så även känseln.

Ja att fiska på kvällen, då solen inte ger någon som helst uppvärmning, i -17 grader var för mycket för
oss ikväll. Hade vi vetat temperaturen innan så skulle vi kunnat motverka det lite grann med en brasa
och extra värme till fötter och händer. Men det visste vi inte.
Och det hade nog inte hjälpt värst mycket heller.

Med lite mildare väder lovat framöver blir det snart en ny fisketur, men då med Gös på menyn i bästa fall.

Det blev en trevlig start på ismetet med hela 9 stycken fångade och återutsatta
gäddor på Landsjön i Söndags. Dessvärre vägde ingen mer än 2,7 kg.
Jag fick 4 eller 5 och de andra 3 delade på resten. Det kokar i blodet och jag vill ut igen!

Isen var perfekt där vi var, 6-7 cm nära kanten och 30 meter ut så var isen runt 9 cm tjock.
Hård och stabil kärnis. Jag hörde dock att några skridskoåkare gått igenom isen på Landsjön igår.
Som tur är så klarade de sig, men se upp där ute på isarna. De kan vara 10-15 cm på en plats men jättetunn bara ett tiotal meter bort. Så ha en isbill och slå ner i isen med den framför er, säkerhet är viktigast!

En av Magnus gäddor

Man såg gäddorna riktigt bra genom isen, det var häftigt. Tyvärr så var jag korkad och glömde ladda batterierna till min kamera så jag kunde inte filma, vilket jag hade velat.

Det är inte ofta man upplever så här bra is att filma gäddorna igenom.

*Uppdaterat*

Anders filmade och skickade filmen till mig idag så här är vad han såg.

Så där ja, aningen bättre. Men fortfarande inget monster. Det tar vi nästa gång!

Mothuggskungen Mange