Fast ärligt talat så vet jag ju inget om det, vilken frisk människa äter Sutare egentligen?
Nej fiska för mat är inte min grej, men slemmiga är dessa Sutare i alla fall.

Jag kunde inte sova inatt så vid 3 bestämde jag mig för att åtminstone göra något när
jag ändå var vaken. Jag packade grejerna och gick för att fiska Sutare i dammen.

Himlen hade precis börjat gå från svart till lite ljusare när jag kom ut på gatan, det
duggade en aning men bara precis så där så det kändes mer som extremt fuktig luft.
Ingen vind var det heller och det kändes riktigt skönt.

Avsaknaden av mäsk gjorde att jag inte kunde göra som jag brukar, det fick bli att kasta
ut pyttesmå bitar av räkorna som jag tänkt ha som krokbete. Det funkar ju på Ruda så
varför inte, skadar aldrig att prova.



När riggningen var klar så hade de första morgonstrålarna träffat min nacke och solen kämpade
sig upp i öst. Jag kunde känna hur strålarna värmde mig, vad skönt att äntligen få en smak av
sommarmorgnar. Fågelkvittret kom igång och det blev mer och mer aktivitet bland dammens
invånare. Fiskar hoppade och rullade i ytan och små näbbmöss sprang förbi mellan mig och
vattenkanten konstant. Snart kunde jag också se bubblor i området där jag kastat räkbitarna.



Flötet guppade ibland men det hände inte så mycket på en halvtimme. När första nappet
slutligen kom så var jag själaglad, men det skulle snart ändra sig. En Braxen hade tagit min
räka och dessa illaluktande slemklumpar var inget jag ville ha. Jag krokade av den i vattenkanten
och hoppades på att slippa fler av den arten.

Någon timme gick och solen klättrade upp ännu längre på himlen, plötsligt såg jag en motorväg av
bubblor som närmade sig mitt flöte. En fisk var på väg rakt mot kroken med räkan och min
förväntan var skyhög. Nu var jag nästan säker på att det var en Sutare, så som strecket med
bubblor såg ut och så som den nyfiket lyfte betet så att flötet steg en centimeter.

Flötet sjönk för att sedan fort sticka upp i vattnet och röra sig sakta ut mot mitten, när jag satte
mothugget kände jag omedelbart att det inte var en Braxen. Rusning efter rusning och fisken vägrade
komma upp mot ytan utan motstånd. Sutaren gled till slut över kanten på håven och morgonens
fisketur var i alla fall inget misslyckande. Det var en riktigt kort och knubbig hane med stora fenor.





Jag satt ända till halv nio innan jag begav mig hemåt, solen sken fortfarande och det var så skönt.