Planen var enkel.

Lasta in utrustningen i bilen, hämta hem min stulna båt igen

( tar det några rader ner här ) och sedan raka vägen ner till vårt

hemliga Lake-vatten. Allt gick för omväxlings skull precis som planerat.

 

Vi börjar med båten. Förra Fredagen meddelande en kompis att han sett min båt

ligga vid en av broarna över kanalerna mellan Rocksjön och Munksjön, olåst och

misstänkt uppdragen till hälften. Jag var långt hemifrån och skulle inte komma

hem förrän flera dagar senare så en oro spred sig snabbt i kroppen.

 

 

Ja frågorna var många och jag hade inga svar. Men väl hemma igen gick jag bort till

min båtplats där jag konstaterade att kättingen var avklippt och sedan gick jag vidare

dit båten rapporterades ligga. Visst var det min båt som låg där, och som tur var så

låg den kvar flera dagar innan jag kom dit. Magnus lovade att hjälpa och han lirkade

loss extra ledig tid denna dag, så motor och batteri lastades in utöver fiskeprylarna.

Jag körde bort båten och Magnus tog bilen till båtplatsen.

 

Nu var vi redo för det riktiga äventyret. Vi hade nog aldrig varit så tidiga, vare sig så

tidiga på året att börja fiska Lake eller så tidiga på plats. Våra beten hamnade i vattnet

runt klockan 15 och vi satte oss ner i väntan på napp. Samtidigt sjönk känslan in att

vi äntligen satt där igen, sista gången var väl i Februari eller något.

 

Plötsligt började det blåsa kraftig rakt emot oss framifrån, och sedan attackerades vi

av små hagel som sedan gick över till snö turligt nog. Mitt i detta första snökaos får

Magnus ett försiktigt napp och tar upp spöet. Spänningen i luften kunde skäras med

kniv. Var det en fisk som tagit betet eller var det ett löv som fastnat på linan och

dragit i ytan? Magnus gjorde ett lite tvekande mothugg och spänningen förvandlades

till glädje när spöet inte sträckte ut sig efter mothugget utan fortfarande var böjt,

precis som det ska vara när en fisk faktiskt sitter där.

 

 

Fisken känns bra och Magnus vågar inte tro att det verkligen är en Lake, det var ju

mitt på dagen och så tidigt på året. En gädda gissar han på. Jag har ingen aning och

hämtar håven istället för att försöka mig på en gissning. När fisken bryter ytan första

gången ser vi inte vad det är, vattnet är riktigt mörkt. Vid andra rullningen på ytan ser

vi att det inte är en gädda utan faktiskt är Laken som vi hoppades på. Det är en rätt

fin storlek och en bra början på säsongen.

 

 

Ja nu har jag varit frånvarande en längre period igen, det har nog inte blivit så här lite fiske sen jag började skriva om mina äventyr. Sensommaren bjöd på tråkigt väder och en total brist på vilja att fiska. Nu har hösten kommit med klampande steg och när vattnet börjar svalna så väcks storgäddornas födoinstinkt efter sommarens varmare månader. Jag önskar jag kommit ut och fotograferat mer men inte heller detta har jag lyckats tvinga mig till att orka med. Att föreviga de höstfärgade löven i all sin prakt. Jag ska se om jag kommer ut snart, då lägger jag upp några foton här i brist på annat.

 

På schemat framöver står Gäddfiske, Abborrefiske och snart även Lake vilket är lite av en favorit.

Krypa ihop framför brasan och vänta på bjällrornas ljuva sång, titta upp och se lysstavens dans på spötoppens spets. Mörkret sveper in en som i en filt och fullmånen skiner som en nattlampa.

 

Visst är det så man längtar, Magnus :)

 

Ismete blir det ju också till vintern när isen lagt sig.

Förhoppningsvis en hel massa dagar hos Anders på Landsjön med goa skratt, vantar som glidande jagas i vinden och så klart kööv mä brö som är Anders specialitet.

 

Martin och jag har pratat om att försöka få till en fisketur snart, vi får se vilken art vi jagar och ifall vi är framgångsrika eller inte. Ungefär där är jag för tillfället.

 

Tänker på vad jag skulle behöva för vintersäsong men inte har råd med. Drömma är bra.

Några lågprofilrullar för ismetespöna, stövlar (ska köpas snart av Peter på Jula), underställ i merino-ull, isfiskepulka så man slipper bära runt på allt och drunkna av all tyngd från utrustningen ifall man går genom isen.

 

Men det är ju bara höst än så länge så jag kan släppa dessa brister på utrustningssidan ett tag.

Nu är helgen slut och snart blir det dags att sova. Allt känns rätt bra för tillfället.