Feederpremiär
Igår tog vi oss i kragen, det kvittade vilket väder vi hade för nu skulle vi meta i öppet
vatten...äntligen. Det var jag och Magnus och vi hade bestämt oss för vår vanliga plats
för premiärfisket. Magnus stannade utanför nån gång runt halv fem och in med grejerna
snabbt. Det blåste orkanvindar i sann Gudrun-anda och vi satt där i bilen, lite tveksamma
på hur det skulle gå. Feedermete är helt och hållet beroende på att kunna se på spötoppen
när fisken nappar, och om det blåser och är tunga vågor så rör sig spötoppen konstant.
Men det fick gå ändå. Vi var taggade till tusen! När vi kom fram möttes vi av ordentliga
vindbyar, det var verkligen obekvämt. Vi plockade upp och gjorde i ordning allt, kastade ut
och väntade. Det tog inte lång tid innan jag fick första nappet. En mört på kanske 300-350
gram kom upp och nu var första fisken avklarad.
Snart tog jag en till mört, något mindre men ändå inte jätteliten.
-Fan, tänkte jag. Jag ville ju ha en mört till gäddmete.
För vi hade båda tagit med ett spö för gäddmete också. Man måste vara förberedd. Den tredje
fisken var en något mindre mört, men ändå i största laget för gäddmete. Det fick gå ändå tänkte
jag och kastade ut ett bottenmete med mörten som bete.
Snart satt båda Magnus och jag med enbart gäddmete ute, det blåste på tok för mycket för att
feedermeta. Vi härdade ut en bra stund men sedan kände vi båda att det inte alls var bekvämt
och skönt att sitta där och blänga på spön som inte indikerar hugg så vi packade ihop och tyckte
att vi kunde sikta in oss på en möjlig fisketur på söndag istället. Om vi har möjlighet förståss.