Tidigt metpass efter gädda i barndomsvattnet
Igår hade jag och Daniel bestämt oss för att åka till våra gamla hemtrakter för att fiska gädda.
Vi köpte mört av Mattias tidigt på morgonen och efter att ha varit förbi och köpt fiskekort på
lokala macken åkte vi direkt ner till Fågelforsdammen, där möttes vi av hård vind och mulet
väder men snart kom i alla fall solen fram vilket var trevligt. Solen värmde och vi kände att detta
kunde bli en riktigt bra dag, oavsett resultat. Vi tacklae fort på var sin mört och kastade ut, när
vi sedan scannade ytan efter liv kunde vi konstatera att det var väldigt mycket bråte liggande
och extremt grunt på sina ställen.
Daniel blev varse några gånger om varför det inte är så trevligt med sjunkande lina, då han satte
sitt tacken eftersom linan sjunkit och fastnat i grenar och annat som låg på botten. Det började
dock rätt segt utan napp den första timmen. Sedan sjönk plötsligt mitt flöte hastigt och jag
hoppade upp ur stolen. Mothugget satt som vanligt bra och jag kunde känna en liten krabat
kämpa i andra änden. Efter en kort och ointressant fight kunde vi landa första gäddan. Mindre
än så här trodde vi inte att vi skulle få se.
Vi fiskar vidare och njuter av våren som äntligen kommit. Solens varma strålar, fåglarnas kvitter,
blommorna som slår ut i naturen, en rovfgel som majestätiskt svävar över oss då vi sitter här och
tar in allt runtom oss. Det var, beskrivet med ett ord, underbart.
Inte så lång tid senare sjunker mitt flöte igen och jag sätter ett fint mothugg, den här gången känns
fisken åtminstone lite större och bjuder på mer fight än den förra. Daniel håvar gäddan galant och
min andra fisk för dagen är fångad.
Den här var inte heller det monster som vi önskade oss men det gick ju åt rätt väg, kanske nästa
skulle vara riktigt stor? Nej det var den inte, den var så liten att den knappt kom med på bild. Men
det var ju i alla fall på Daniels mört som den valde att nappa och det var trevligt.
Daniels mothugg satt bra om än med lite tvekan bakom spöet.
Daniel fick äntligen drilla fisk, och på sitt nya spö dessutom.
En stolt Daniel med egenfångad gädda
Vårt hopp om den stora besten släcktes inte ändå och vi nötte vidare ett tag till, slutligen och på
sista mörten sjunker mitt flöte och vid mothugg konstaterade jag snabbt att det inte var någon
monstergädda i andra änden. Upp kom en liten stackare som snabbt fick simma tillbaks igen.
Nu hade vi slut på mört och fick packa ihop, glada för att ha fått komma ut och fiska, njuta av det
vackra vädret och att ha fått komma tillbaks till våra hemtrakter där fiskeintresset startade en gång
i tiden. Det var en fin dag med sol och underbar natur, synd på den kraftiga blåsten men allt kan
inte vara perfekt hela tiden. Vi går på det snart igen, och nu längtar jag verkligen till sommarens
värme med sutarbubbel och nattfiske.