Strålande sol, då blir det abborrefiske så klart!

Här har man det skönt, solen skiner i ryggen och i vattnet simmar kilosabborrarna
 
Daniel och jag åkte upp till Västersjön en sväng för att köra efter abborre. Vår metod var som vanligt
bottenmete med glidande sänke, det har fungerat utmärkt för oss och vi har fått en del abborre.
 
Vi anlände till en solig sjö, inte perfekt och vindstilla men ändå inte så värst jobbigt att fiska i den lilla
blåsten som var. Daniel hade köpt ett kastnät som jag lärde honom att kasta med och snart var han
experten av oss. Han kastade långt och ibland vecklades nätet ut och sjön som en ring of death mot
småfisken där nere. När vi ftt tillräckligt med småfisk kunde vi börja fiska abborren. Ganska snart
fick jag napp och upp kom en fin borre på exakt halvkilot. Jag var nöjd som fan, idag kändes hett.
 
 
Den här abborren släptes snabbt tillbaks och jag kastade ut igen, inte så lång tid efteråt gungar det
till i min spötopp och ännu en abborre kom upp, den här av mycket mindre storlek. Ut igen och
samma visa en gång till, abborren var snäppet större än sista. Sedan lugnade det ner sig lite och
vi hann dricka lite kaffe och tjöta lite skit när vi satt där och väntade på att det skulle nappa igen.
 
Nästa napp kom även detta på mitt spö och toppen gungade ordentligt, jag satte mothugg och
kände att detta var största fisken för dagen. Upp om en fin abborre på 610g, årsbästa för mig.
 
 
Daniel var snäll och lånade ut sin stol till mig då jag glömt min och han hade en naturlig stol precis
predvid sitt spö. Det funkade perfekt för oss denna kvällen. Tack för lånet!
 
Daniel sitter och väntar på hugg, medan man väntar får man syssla med annat.
 
Till slut ryckte det till i Daniels spötopp och han gjorde mothugg, upp kom en fin abborre på 460 g.
 
 
Nu blev det ännu en lugn stund och vi hann dricka ännu mer kaffe och tjöta om ännu mer skit när
det plötsligt ringer till i ålbjällran som jag satt uppe i toppen på spöet. Fisken attackerar mörten
några gånger och jag gör mothugg. Sista fisken för kvällen blev en abborre på strax under halvkilot.
 
 
Efter den här abborren dog det ut totalt och vi fick inga mer fiskar. Jo jag fick en liten gädda också.
Det blev inga av de storabborrar som simmar här men väl några i mellanklassen. Det är inte fy skam.
 
Nästa fisketur har vi inte bestämt ännu, det kan bli precis vad som helst.
Tack för att ni läser mina äventyr! Hej hej!

Västersjön igen i jakt på stora abborrar

Patrik och jag åkte upp till Västersjön för att fiska abborre igen.
Vi kämpade för att få betesfisk, det var nästintill omöjligt denna dagen men som tur var kom
räddningen i form av Magnus som också ville vara med och fiska. Han hade med sig sitt kastnät
och efter några kast hade vi betesfisk för resten av kvällen. Perfekt!
 
Vi kastade ut och i början var det seeeegt, riktigt trögt fiske och vi bytte betesfisk flera gånger
för att ha en så färsk fisk på som möjligt. Men efter någon timme rickte det i Magnus spö och
han gjorde ett bra mothugg, fast satt en fisk äntligen. Upp kom en liten rackare som knappt
kom med på fotografiet :P
 
 
Men en abborre är alltid en abborre :) och alla abborrar är välkomna en seg dag som denna.
Vi fiskade på och snart gungade det i min spötopp. Jag tog spöet och där satt också en
abborre på kroken. En händelselös drill senare kunde jag stoltsera med en lika liten fisk.
 
 
Nu började det roliga! Eller nej det var lika segt ett tag till men sedan när Patrik skulle veva in för
att kolla mörten så hände det som inte händer så ofta, en gädda klipper mörten och fastnar på
enkelkroken, precis i underläppen så att gäddan inte kan knipsa av tafsen. Jag fångar upp gäddan
när Patrik vevat in och tyvärr har jag inte bilden på den men den var runt 1,5 kg. Det är ju lite roligt
på abborrespö. Annars är gäddan inte en fisk man vill fånga när man fiksar abborre med tunn tafs.
 
Efter detta körde vi på tills det mörknade och sedan plockade vi ihop och åkte hem, glada att alla
i alla fall hade fått en fisk. Det är ju alltid roligast när alla får fisk.

Abborrefiske i Västersjön

Jag och Patrik bestämde oss för att åka till Västersjön för att försöka lura upp någon av de stora
abborrar som simmar där. Vi ringde även Martin och han var inte sen att säga ja så vi alla möttes
där uppe och tog oss till valda platsen för fisket. Martin ville feedermeta mört medan jag och Patrik
alltså körde efter abborre. Men först var vi tvungna att skaffa betesfisk. Jag drog några snabba men
Patrik hade problem. Han hade inga stövlar och marken är lite blöt och kletig längst ut så han hade
inte riktigt längden på sitt 4-meters metspö att komma en bit utanför vassen där jag hade mycket
napp. Sedan tror jag att vi ska skaffa ett lättare flöte till honom så han kan se nappen tydlgare.
 
Vi kastade ut och den första som fick fisk var Martin, han drog en fin mört på några hekto.
Sedan var det min tur att få fisk, plötsligt darrar det till i min spötopp, sedan gungar den ordentligt
och jag gör mothugg. Efter en bra fight kommer en standardstorleks-abborre in till kanten.
 
Jag lovar att jag inte snusar! Med mustaschen ser jag alltid ut
som om jag har en enorm prilla under överläppen.
 
Martin fortsatte att dra mörtar och jag fick en liten abborre innan mörkret. Tyvärr råkade jag tappa
Martins bjällra som jag lånat och hittade den inte igen. Så jag fick köra utan bjällra och det gick
fastän mörkret började lägga sig och det blev svårt att se toppen. I sista ljuset började min spötopp
att gunga ordentligt och spöet stod och studsade på banksticken, jag lyfte spöet och där satt det
en fisk på kroken. Jag vevar in och drillar den försiktigt, abborrar har så mjuka munnar att man kan
tappa dem om de kämpar på för mycket och man inte ger dem tillräcklgit med rum för deras små
rusningar och huvudskakningar. Abborren var inte så stor men den var i standardstorlek och i den
här sjön är standardstorleken rätt bra. Kanske 4 hg eller runt om där.
 
 
Den här blev sista fisken för kvällen för sedan dog det ut helt och hållet och vi hade inte ett enda
napp till. En bra kväll bortsett från att inte Patrik fick någon fisk. Vi ska först fixa hans toppknutna
metsö med känsligare flöte och sedan ska han lära sig hur man metar mört, efter det ska vi dra
lite större abborre, kanske även låta honom testa på lite andra fiskesätt.

Äntligen en Ruda efter så mycket slit.

När vi bestämde oss igår för att åka bort till Knektadammen trodde vi att vi kanske skulle få någon
Sutare, Rudan har gäckat oss hela sommaren och vi hade inga som helst förhoppningar att fånga
någon denna kvällen. Men jag tänkte till och föreslog att vi skulle sätta oss på platsen där jag hade
börjat att fiska Ruda i tidigare dar. Sagt och gjort, vi packade upp grejerna på platsen där jag
startade min karriär som Rudafiskare och snart hade vi fått ut våra betade krokar.
 
Tiden gick och vi hade inte något mer än försiktiga indikationer på flötet att något fanns där nere.
Men vi kämpade på och till slut hade Daniel ett "napp" som han kunde göra mothugg på. Upp
kom en kräfta som hade fattat tycke för Daniels räkbit. Inte vad vi vill ha inne på fiskeplatsen direkt.
 
Vi fiskade vidare och Daniel hade mest pill av oss, jag hade något gupp i flötet bara ibland. Jag
missade några riktiga napp där flötet sjönk och gick åt sidan, ingen fisk ville fastna. Slutligen
tände Daniel hoppet när han gjorde mothugg och lyckades kroka en fisk. Självklart var det en
Sutare som hade nappat och efter en hyfsad kamp kunde han drilla in den till håven.
 
 
Med hoppet tänt igen fiskade vi vidare och snart hade Daniel napp igen och med glädje i rösten
skrek han att det var en Ruda. Äntligen hade vår torka brutits och jag håvade in Rudan, efter
vägning kunde vi konstatera att den vägde exakt 1 kg. Inte så dåligt även fast den är långt ifrån
storfiskregg på 1,8 kg. Här i dammen simmar det Rudor på dryga kilot men inga större vad vi vet.
 

Undrar om det är en bekanting, jag får kolla igenom mina gamla foton på Rudor från förr.
Vi körde på en timme till men inget mer hände, och jag som hade glömt jackan hemma satt där
och småhuttrade i den kalla natten. När vi till slut gav upp och satte oss i bilen såg vi att tempen
krupit ner till 12 grader! Mitt på sommaren är det så kallt på nätterna, det är helt otroligt.
 
Jag har ingen aning om vad det blir för fiske framöver men vi har lösa planer på både abborremete
och gäddfiske, vi får se vad framtiden bjuder på helt enkelt.
 

Stora mörtar och fin natthimmel

Igår kväll bestämde vi oss för att testa feedermete efter mört i Västersjön.
Vi kom dit strax innan solnedgång och kastade ut, snart fick Daniel napp och upp kom en liten mört
ungefär i gäddbetestorlek. Strax efter fick jag napp och det var också en liten mört i samma storlek.
 
När solen gått ner helt och hållet visste vi att de stora brukade komma och äta och då var det våran
tur att fånga några stycken. Och visst var det så, det tog ett tag och flera missade mothugg men till
slut ryckte det några gånger i toppen på mitt spö och jag satte ett bra mothugg, fisken var fast och
jag kände att det var en lite större fisk. En kort och inte alls intensiv drillning senare håvar Daniel en
fin mört som vägde in på 510 gram, inte största fisken i sjön men okej storlek för att vara mört.
 
 
Vi fortsatte nöta på och till slut ryckte det till i Daniels spötopp, han satte mothugget och så kunde
även han drilla en mört i okej storlek. In kommer en mört på 540g, största för dagen.
 
 
Vi öser på ett tag till men det ger bara några stycken nappindikationer, inget annat. Det var en bra
kväll allt som allt, två mörtar över halvkilot är inte dåligt alls. Nästa gång vill vi ha en riktigt fartfylld
och fiskrik kväll, en ny mörtageddon kanske!
 
Jag avslutar med ett härligt foto av ett fenomen kallat månhalo eller bara halo om jag inte fått fel
uppgifter. En liten månregbåge, fast den här uppenbarade sig på en punkt på himlen, som en
lysande orb av ljus och där regnbågen ser ut att skjuta ut ur den. Vackert var det i alla fall.
 
 
Tack för den här gången, och tack för att ni läser :)
Ha det bra och var rädda om er där ute på sjön.
 

Sommarfiske

Här i Sverige är sommaren i full gång, tro det eller ej. Vädret har inte varit det bästa däremot.
Men några sporadiska fisketurer har det blivit när vädret inte satt käppar i hjulet på oss.
 
Vi börjar med när jag och Magnus åkte till gös-sjön för att meta abborre och gös. Flötmete var vår
metod och vi hade stora förhoppningar. Riktigt så bra gick det inte. Det regnade nåt otroligt mesta
tiden och allt vi fick var småfisk. Men det var trevligt som attans ändå. Som vanligt när man fiskar
med Magnus :) Så här kommer bilder på några av våra fångster den fisketuren:
 
En abborre på några hekto, tagen på flötesmetad mört
 
Och här en liten gös som Magnus fångade
 
Vi hade inte direkt dåligt med napp men fiskarna ville inte riktigt fastna på kroken.
Magnus hade några gäddor varav en släppte vid båtkanten och en som vi inte fotograferade, jag
hade några hugg på stor mört som förmodligen var gös men jag kände inget vid mothugg.
 
Och så nästa fisketur.
Den här gången var det jag och nybörjarfiskaren Patrik som åkte iväg för att testa hans helt nya
uppsättning av fiskeprylar. Vi var iväg härom dagen och köpte nytt spö, rulle, lina, flöten, sänken,
krokar, stol och håv till honom så nu har han en bra början. Men fiske är ju lite av en materialsport
så det lär nog bli fler köp för honom i framtiden. Men tillbaks till fisket!
 
Vi valde Västersjön och dess stora abborrar som mål och när vi kom upp blåste det ordentligt där
på höjden. Flygfältet låg bakom vår rygg och vinden var kall och bitande. Men vi skulle ändå ge det
en chans, man vet ju aldrig. Jag satte igång direkt med att försöka fånga betesfisk med mitt topp-
knutna metspö och det visade sig vara svårt i dessa vågor. Flötet guppade så man hade svårt att
se indikationer på napp. Men till slut, efter många om och men, fick jag ihop så att vi båda kunde
kasta ut var sin mört, Patrik fick den minsta som var i perfekt abborrestorlek och jag tog en lite
större som nog bäst hade lämpats till gäddmete. Men nöden har ingen lag som man säger.
 
Jag fortsatte att försöka fånga betesfisk och plötsligt hör jag bakom mig:
-Tintin, jag har nog fisk...
Jag vände mig om och ser hur Patrik står upp och sakta vevar in lina med spöet böjt och svagt
gungande, visst hade han fisk. Men tekniken på drillning av fisk får han slipa på. Upp kom en
fin liten abborre på 3 hg och Patrik var själaglad över ett nytt personbästa.
 
 
Vi släppte tillbaka den och jag fortsatte att försöka fånga betesfisk vilket visade sig vara riktigt
trögt en blåsig och mulen dag som denna. Då, är jag var mitt inne i metandet, säger Patrik att
mitt flöte beter sig konstigt. Det rör sig väldigt fort säger han. Jag tittar bort och konstaterar att
han har alldeles rätt i det och lägger ifrån mig metspöet, tar upp mitt haspelspö och vevar in
slaklinan, känner att något lite tyngre än mörten är i andra änden och gör ett mothugg. En fisk
har fastnat i andra änden och jag drillar enkelt in den till kanten där Patrik håvar fisken.
 
 Här stoltserar jag med en grann abborre på något hekto mer än Patriks.
 
Den här abborren var riktigt vacker och vägde någonstans runt 4-5 hg, bra matstorlek om man vill
ta hem och äta men jag släppte tillbaka den så den får chans att växa till sig. Kanske kan jag
fånga den igen om några år, då den väger upp mot det dubbla?
 
Ja fler fisketurer har det inte blivit för oss på senaste tiden, inte några som har genererat fisk i
alla fall. Och de som är fisklösa och ointressanta har jag skippat att rapportera av förklarliga skäl.
 
Nästa tur ser ut att bli ikväll och då blir det nog feedermete efter stor mört, vi får se hur det går :)
Tack för att ni läst, ni är bäst! Skitfiske till er alla!